Signe och Signe, Hilda, Wivi… Varför heter inte små töser av idag så? Hoppsan, tanken halkade in på ett sidospår i det här sammanhanget, men OrdOdlaren har ofta undrat varför. Det tar vi en annan gång. Nu skall det handla om Signe. Och Signe. Hilda och Wivi kommer ”i nästa nummer”.
Den första först. Signe Hornborg (8.11 1862 – 6.12 1916), Finlands och Europas och kanske hela världens första kvinnliga arkitekt med akademisk examen.
Polytekniska institutet i Helsingfors var skolan, dispens för sitt kön behövde hon, 1890 hade hon examenspapperet i fickan. Hon hade praktiserat på arkitektbyråer före och under studierna, och det fortsatte hon i princip med. Det var ju karlar som kunde planera hus. Kvinnor var medhjälpare, renritare, osynliga icke-självständiga yrkesutövare. Hon jobbade först på Elia Heikels byrå, senare tillsammans med Lars Sonck, en av ”de stora” i finländsk arkitektur. OO läste en lång artikel om honom. Han ”samarbetade” med många stora samtida arkitekter, sägs det där. Signe Hornborg nämns inte.
Många byggnader som trots allt är signerade SH är rivna. En bild på ett av hennes verk finns – och huset finns tydligen kvar:
Nerwanderska huset, i folkmun Signelinna, Signes slott, som finns i Björneborg. Namnet lever, bra.
Vem, vad, hurdan, varifrån var hon? Inga för OO tillgängliga dokument med sådana uppgifter finns, tyvärr. En källa säger att pappan var biskop, en annan säger att denna biskop hade tre barn, två pojkar och dottern Sofia som var född 1867. Så… Hm.
Signe Lagerborg, senare Stenius (4.4 1870 – 15.7 1968), hade en längre karriär som arkitekt och är aningen mera känd. Pappan som avled redan 1882 kämpade för jämlik utbildning och inspirerade möjligtvis dottern, som först utvecklade sin talang bl.a. i Konstföreningens ritskola i Helsingfors. Finlands andra kvinnliga arkitekt blev klar 1892 och fick som första kvinna arbete vid Överstyrelsen för Allmänna Byggnaderna (fråga inte vad det var för en institution…). Där ritade hon i 13 år, vid 35 års ålder var det dags för äktenskap med arkitekten Gunnar Stenius. Hon jobbade i hans arkitektbyrå, födde barn i rask takt (1906, 1907 och 1911) och jobbade också självständigt. Barnavårdsföreningen i Finland anlitade henne för flera byggnader – i den föreningen satt många ”ståndskvinnor” som förutom sitt starka sociala ansvar för utsatta också lyfte upp sina medsystrar. Någon ”säker” bild på de husen har inte gått att uppbringa, tyvärr. Och det finns endast en publicerbar bild av henne, som ganska så ung:
Hon ritade en klubblokal för Brunakärrs koloniträdgård (den nästäldsta i Finland), ”Storstugan” 1928. Bilden är norpad från museala samlingar, om byggnadens öde vet OO inget, hon har inte besökt denna sevärda småhus- och odlingssamling ”mitt i Helsingfors”, tyvärr. På den tiden hade inte staden vuxit så mycket ditåt, som av bilden synes…
Kanske huset omkom i en brand, Signe ritade en ny klubblokal 1932. Den revs 1967. Ingen bild har gått att uppbringa med OO:s medel.
Signe var också politiskt engagerad, satt bl.a. i stadsfullmäktige i 16-17 år. Påverkade troligen hoppeligen byggandet i staden även den vägen.
OrdOdlaren 