Septemberrosen

”En ständigt rodnande skönhet” ”Knoppen är som en skön jungfru” – så romantiskt uttrycker man sig om alba- eller jungfrurosen ‘Tertti’ eller ‘Tertin kartano’. Månadens ros i Borgå Trädgårdsförenings roskalender i september.

Hur kan en ros heta så? ‘Tertti’, vad är det? Namnet kommer från Tertti gård, Tertin kartano, som ligger några kilometer nordost om staden St. Michel (Mikkeli) i sydöstra Finland. Tertti låter dock lite, lite ”ofinskt”. Terttu är ett kvinnonamn, men betyder också klase, ‘Tertti’ kan anses vara en ”tertturuusu”, på svenska bukettros, alltså med flera blommor samtidigt på en gren.

Tertti gård nämns redan 1540, då som Hintsala rusthåll. Gården har ägts och bebotts av många släkter, på 1600-talet av en familj Hertz. Det ordet var svårt att uttala för de finskspråkiga, riktigt hur ljudvändningarna har gått vågar inte OrdOdlaren uttala sig om, men i folkmun blev det till slut just Tertti. Sen pituinen se – de va de de!

Familjen Pylkkänen köpte gården 1894 och engagerade en trädgårdsmästare Dahlström från Petersburg att bygga upp omgivningarna. Han planterade rosen, men lämnade inte några uppgifter efter sig, vare sig om sig själv eller rosen. Den fick till slut sitt namn, och planteringen framför ”paradverandan” har hållits obruten sedan dess. Rosen förnyar sig själv genom rotskott.

En något mörk bild av planteringen, benen på bilden tillhör medlemmar ur Borgå trädgårdsförening på besök 2018. Varje år tas några rotskott som säljs numrerade, och förstås växer en sådan ros i OO:s och BJR:s trädgård. Det exemplar som gottar sig i god mylla i trädgårdsföreningens rosarium är dock kommersiellt förökat.

Gården har samma färg som rosen. Tyvärr hittar OO inga uppgifter om huvudbyggnadens ålder, men visst är den präktig. Rosen finns på husets andra sida, sydsidan. Vanligtvis uppvisar en ros en något varierande färg (och form) på basen av väder, jordmån och blommans ålder. Här en närbild av en av rosorna på gården:

Och här ett praktexemplar i ”vårt” rosarium:

Här liknar blomman mera en centifoliaros, hundrabladsros. Jordmånen är bara så rik…

Tertti gård var en mjölkgård, redan 1895 grundades både ett mejeri och en mejeriskola på gården. Stenladugården var enorm, numera är den en ruin med sinnrikt utplacerade växter, man kan fortfarande se hur korna har stått. År 1978 beslöt sig tredje (tror OO) generationen Pylkkänen att satsa på specialodlingar och turism i stället. Gårdens kök är berömt, allsköns produkter av rosen säljs – tvål, marmelad, med mera – och grönsaks- örtodlingarna är imponerande. OO kunde bara inte låta bli att stjäla en drönarbild från gårdens hemsida, odlingarna blir mera imponerande uppifrån:

OO hoppas att ”stölden” inte är ett alltför stort brott… Rosens plats är längst uppe i bilden, i det gröna droppformade området. Odlingarna nere till vänster, formerna, njuter OO av. Buskformationerna till höger kan vara både vinbärsbuskar och eventuellt rosor. Trädgårdsmästare Dahlström planterade också speciella björkar med mörk stam, som ni ser också speciella granar, uppe till vänster. Ladugårdsruinen syns inte här. De långa längorna på bilden var ursprungligen stall och arbetarbostäder, bland annat. Numera butik och hotellrum. Restaurangen längst ner på bilden är nybyggd.

OO:s ”chef”, chefredaktören för finska Rosenbladet, heter Laaksovirta, en direkt översättning av efternamnet Dahlström. Hon tycker det låter spännande, trädgårdsmästaren från Petersburg var kanske hennes farfar eller farfarsfar… Inget är bevisat.

Majrosen

”Majblomma” ger en association. ”Majros” en annan. Men nu skall det handla om majrosen, den som pryder månaden maj i Borgå Trädgårdsförenings väggkalender 2021.

”Majblomman” vägrar lämna OrdOdlarens tankar. Den har ju också av tradition fem kronblad, men är alltför stiliserad nuförtiden. OO har inte köpt någon virtuell majblomma i år. Och många söta kalvar föds i maj, många fick åtminstone förr namnet Majros. Hur många av er har känt en ko som hette så? En tid skulle alla djur som föds ett visst år ha namn som börjar på samma givna bokstav, men hur det är nu vet inte OO. De stora, fula gula öronlapparna dominerar. Tillbaks till ämnet!

Rosa glauca (glauca = blågrå) kallas daggros på svenska, för att den har ”blådaggiga” blad. På finska har den namnet Punalehtiruusu (Rödbladsros), eftersom bladen är rödaktiga. Roligt. Bladen är verkligt dekorativa och skiljer sig betydligt från andra rosors blad. Busken gör sig förträffligt mot en grön bakgrund, till exempel i skogskanten, eller i en rad med andra (ros)buskar.

Rosariets buske tar emot nordanvindarna på sin relativt magra plats och blir inte så tät och hög. en rosensällskapsmedlem i Tammerfors har en minst 3 x3 meter stor buske vid husväggen mot väster.

Rosariets daggros har en lite speciell historia. Maria, en av initiativtagarna till rosariet, hade en mångkunnig mamma med bred intressesfär, och hon hittade en liten planta ”på gatan”, grävde upp och planterade i trädgården. Alla bilder här föreställer fröplantan därifrån, planterad här första juni 1999.

Varje ros i rosariet är tillägnad någon eller något. 2016, när OO jobbade med att dokumentera rosorna, saknades tillägnan för den här rosen. Jorma, Marias man, kläckte den avvikande idén: ”Kan vi inte tillägna rosen Cornelia af Hannehill?” Jovisst, så gjordes. En gammal bortglömd adelsdam? Nej, deras kära pudel som föddes när rosen planterades, avled 2014.

Fråga fåglarna! De vet. Daggrosen har goda nypon. Fröna förstörs inte av djurens matspjälkning, de kommer tids nog ut och ger upphov till nya rosor på lämpliga platser. Rotskott bildas ytterst sällan. Eftersom rosen på det sättet har förvildats i vår kalla nord värdesätts den kanske inte så som den borde. Dess naturliga hemvist är, kort sagt, Mellaneuropas bergstrakter. Den växer också bra i Uleåborg och har också påträffats i Rovaniemi vid norra polcirkeln.

Daggrosen börjar blomma här i trakterna i början av juni och är hela månaden omsvärmad av allsköns pollinerare, som också brukar bosätta sig i större buskagen. Förstås klassificeras den i dessa dagar som en främmande art, men en rätt så snäll sådan. Plantera i trädgården!

Daggrosen har en stillsam skönhet som inte alls är påträngande.

Aprilrosen

Månadens ros planterade hösten 1998 som ‘Bicolor’, kapucinros. När OrdOdlaren träffade den på allvar i juli 2015 såg den inte så elegant ut. Den hade haft några blommor, men något minne av hur de såg ut har OO inte.

OO grävde på nätet och i böcker, den speciella rosen vars blommor är orangeröda på insidan och guldgula på utsidan lär ha funnits redan på 1500-talet, vissa källor hävdar att morerna i Spanien (1400-talet) odlade en sådan ros. Den lär vara en så kallad knoppmutation av mörkgula Rosa foetida. OO tar sig friheten att publicera en bild som Inger som har ett enormt arkiv med rosbilder vänligen har ställt till OO:s förfogande:

Snygg och speciell, men… Rosen i rosariet stod på en mager och torr plats, utsatt för kall nordanvind mest av alla rosor. OO läste att den vill ha ljus, värme och god jord för att blomma.

Så kom våren 2016, trädgårdsföreningen som äger rosorna fick ett krasst besked: klipp ner alla rosor på halva området, markera vilka som inte lönar sig att hålla kvar. 23 rosplatser. Allt skall förnyas, rosorna kommer att ”lagras” på annan plats medan arbetena pågår. Rosorna klipptes och 10 fick dödsdom. En intensiv kamp följde, OO var nervös inför mötet med konsulten som planerat det hela – tills hon märkte att hans nervositet verkligen var påtagbar, han såg tydligen en argsint kärring med näbbar och klor… Kort sagt, det resulterade i en win-win-situation.

Få rosor flyttades, tack vare den unga långa arbetsledaren på plats. OO hade velat hoppa upp och krama honom, men den gärningen hade troligen klassats som barnarov, så… Mot slutet av sommaren fick alla rosor (hälften av rosorna i rosariet) gotta sig i näringsrik och djup mylla och i september samma år kunde vi plantera nya rosor i stället för de utgångna.

Det fanns dock ett stort men. En stor lucka mellan nyplanterade ‘Cramoisi Picoté’ och gamla ‘Minette’. BJR och OO beslöt sig för en kupp i egenskap av föreningens ordförande med rosdrabbad hustru. En sen eftermiddag grävdes ‘Bicolor’ upp – de underjordiska delarna såg ut som två sämre sortens vedklabbar med några konstiga utskott. De grävdes ändå ned i det befintliga hålet mellan de två ovan nämnda rosorna. OO kröp på knä och arbetade utan handskar i den goa myllan.

Så hördes en röst, på finska, från ovan: ”Aha, här har vi våra flitiga rosarbetare!” OO höjde på huvudet och såg en blond leende kvinna, och utbrast: ”Vem är du då?” ”Leena Koponen, jag är sjukhusdirektör här”. OO flög upp och betraktade sin smutsiga hand. ”Nej, nej, vi behöver inte skaka hand”, sa den blonda, skrattande.

Det första mötet med sjukhusets högsta lokala ledning var kanske inte riktigt… liksom… Nåja, igen förkortas historien. Sjukhusdirektören är synnerligen välvilligt inställd till trädgårdsföreningens arbete, hon missar inget tillfälle att berömma de vackra rosbuskarna, betonar att en vacker miljö är till fördel för sjukas tillfrisknande, hon har bjudit in föreningen till tillställningar… Hon deltog med glädje i rosariets återinvigning 13 maj 2017 – samtidigt 20-årsdag -, höll tal och klippte det symboliska rosbandet:

Den förflyttade rosen visade fräsch tillväxt redan 2017. Tyvärr sviker både minnet och bildarkivet angående 2018, tror ändå att de första, helt gula blommorna visade sig då. Den här buskbilden är från 2020, det börjar bli lite trångt om saligheten:

Rosa foetida blommar i juni och är ett glatt utropstecken på sin plats, omgiven av flera rosor i rödrosa nyanser, två vita och ytterligare en gul, betydligt ljusare.

På dess gamla plats växer nu en tåligare ros, men inte heller den mår riktigt så bra som vi vill. Grävande och en stor mängd näringsrik mylla skulle kunna hjälpa, men nordanvinden är en värre fråga. Sjukhusdistriktets yttersta ledning finns på avstånd på alla sätt, ett tungrott ämbetsverk. Snart ser vi vinterns följder.

Marsrosen

Rubriken ser ju nästan ut som en felstavning. Roskalenderns ros för mars månad, ‘Stanwell Perpetual’. Kalenderbilden (ungefär):

Tror att kalenderbilden är mera beskuren. På den syns inget blått. Den drygt meterhöga busken är placerad så i rosariet vid Borgå sjukhus att så gott som alla besökare kan se den och samtidigt förundras. Den bara står där sen den planterades 13 maj 1997, den bjuder på sina doftande blommor hela sommaren och lite till. Den väcker verkligen uppmärksamhet. Blommorna är rosa som färska, sen bleknar de till vitt. En helt otrolig blommare!

23 juni 2020, i sin fulla prakt. Många som OO träffat på när hon vandrat runt med kameran stannar upp och frågar om busken, de förundras över dess flitighet. Det är garanterat ingen tillfällighet att den har namnet perpetual = ständig, oavbruten, evig.

3 oktober 2020 visade den sig så här. Bruna gamla blommor plockas förstås bort i hemmaförhållanden, men vi tappra rosskötare som träffas en kväll per månad får ägna oss åt större ogräs och torra grenar. Oroligheten i bildens bakgrund har att göra med att det gjordes dräneringsarbeten runt sjukhuset hela sommaren och till långt in på hösten.

Rosens taggar går man inte gärna i närkamp med utan tillräcklig skyddsutrustning. Den räknas till gruppen Spinosissima, som precis betyder ”mycket taggig”. Linné tyckte att rosgruppen ifråga skulle heta Pimpinellifolia, eftersom bladen likar pimpinellans blad – vi känner ju alla till den växten, eller hur? I dagens läge används bägge gruppnamnen lika flitigt. Alla i gruppen härstammar från pimpinellrosen, men få har sett en sådan.

Vi är bra på den här rosgruppen i Finland, den finns i var och varannan trädgård och vi har troligen också fler förädlingar än i andra länder. För en tid sedan gav Finska Rosensällskapet ut en liten tvåspråkig bok om gruppen, cirka 50 sorter nämns och beskrivs där. Och fler finns. Det tråkiga är att de flesta har en blomningstid på några veckor och av nån anledning tycks folk anse att en ros skall blomma från vår till höst. OO har fyra andra finska favoriter i gruppen i nämnda rosarium: förstås Midsommarrosen (Rosa spinosissima ‘Plena‘, ingalunda det namn som används i Sverige, som är namnet på en orden), men också ‘Papula’, ‘Poppius’ och ‘Juhannusmorsian’ (på svenska Midsommarbrud, men officiellt existerar inte det namnet…)

Ännu en blombild från 3 oktober. ”Stanwell” låter ju också spännande. Det är en by som nuförtiden till en del är begravd under flygfältet Heathrow. Rosförädlaren James Lee (1754 – 1824) lanserade rosen 1838, enligt de flesta källor. Alltså liksom 12 år efter sin död… Antingen handlar det om långsamt malande kvarnar eller så är året 1822, som nämns i en engelsk källa, mera rätt. Spelar ingen roll, rosen fyller alltså 200 år, snart eller något senare. Vi har ju ofta en feluppfattning om att växter inte har så många år på nacken, men en av de största rosförädlingsexplosionerna var just vid den tiden. Om sen Lee har hittat den här rosen eller om han har experimenterat fram den, det vet ingen. Den har garanterat också gener från någon annan rosgrupp, just på grund av blomningstiden.

OO fick Rosenbladet från Sverige igår. Där efterlyser en rosvän mera fokus på den här härdiga rosgruppen. Den är betydligt mera sällan förekommande i Sverige än i Finland. Men OO har faktiskt två fyndrosor från Sverige som är spinosissimor: ‘Valdemarsvik’ som verkar som en miniversion av midsommarrosen, och söta rödskimrande ‘Hällestorp’. Den sistnämnda är ännu att jämföra med en baby, dess få blommor kom och gick så snabbt att OO knappt hann få fram kameran. Något att vänta på!

Och Finlands skidarflickor vann brons! Med glada kämpande ”Ritu” i laget, 42 år – vilken höjdare!

Hälsningar från korrekturläsaren: hoppas de flesta skrivfelen är rättade nu. En finländsk bronsmedalj i kvinnornas längdskidåkning kan kollra bort de flesta…

Januarirosen

Nummer två eller näst sist i den minst krokiga rabatten av fyra. Planterad 13 maj 2000. Lever och mår, blommar vitt och länge, växer och sticks om man blir för närgången. Tillägnad sjukskötarna vid Borgå sjukhus.

‘Blanc Double de Coubert’, en rugosaros. Januaribilden i Borgå Trädgårdsförenings tredje och sista ros-väggkalender. När rosariet vid Borgå sjukhus grundades 13 maj 1997 slogs det fast att där skall endast finnas buskrosor, möjligast gamla. Varje ros skall dessutom tillägnas någon, några eller något. Den svårfångade rosen – vitvit blomma, mörka blad, rosens tunna och skira kronblad blir snabbt bruna i kanterna – fångades 2 juli 2020. Jo, det finns cirka 10 kalendrar kvar, allt som allt. Någon hugad köpare?

Tänk er 1700-talet. Ivriga botanister, upptäcktsresande och äventyrslystna unga män flängde runt i världen och utsatte sig för konstiga strapatser, samlade frön och växter, antecknade, skickade hem, kom själva mera eller mindre sent omsider hem, fullastade med allsköns spännande växter. På 1800-talet började man skaka och blanda, korspollinera och ha sig. Tusentals nya rosor såg dagens ljus. Rugosarosen från östra Asien blev ändå inte populär som korsningsobjekt förrän i slutet av århundradet. Ursprungsrosen – vresrosen – har numera blivit hatobjekt, den trivs för bra och tränger undan annan växtlighet.

Men det finns korsningar att välja mellan! Minst något över hundra. Flitigast verkar man ha varit i Sankt Petersburg och i Frankrike, roskorsningarnas förlovade land. Och dessa rugosor är verkligt tacksamma. De blommar på färska årsskott – och länge. De kan klippas ner helt och hållet på hösten exempelvis vart fjärde år, blommar direkt följande sommar. Till följd av omändringar utanför sjukhuset klipptes ”vår” buske ner 12 juni 2016. Ett år och två veckor senare såg den ut så här:

Växtkraft saknas definitivt inte. Den gömmer effektivt nummer ett i raden, en gallicaros, som är mera lågväxande. Närbilden som blev tvåa i tävlingen om att bli årets januaribild:

”Couberts dubbla vita” kommer från byn Coubert i Brie öster om Paris – det är inte enbart vitmögelost som gäller där! Den lanserades 1892 av trädgårdsmästaren i tredje led, Charles Pierre Marie Cochet-Cochet (1866 – 1936). Han såg på sitt verk och fann det gott, ”den vitaste och mest vildrosdoftande”. Den andra rosföräldern var ‘Mademoiselle de Sombreuil’, gräddvit, dubbel och ”född” 1850.

Jovisst, det är känt att en man i latinska länder kan heta Marie, men stammade han på sitt efternamn när han presenterade sig? Pappan hette Cochet i efternamn, han hade troligen stor syskonskara, sonen valde en kusin till sin äkta maka. Gemensamt lär de ha beslutat att dubbla efternamnet. Här i Finland där vi kan ha dubbelefternamn med bindestreck emellan har ännu ingen kommit på idén. Även om Eriksson gift sig med Eriksson. Försökte förgäves få studiekamraten Lindfors som gifte sig med Lindman att ta namnet Lindforsman en gång… Men manspersonen A-son gifte sig med kvinnan B-son, hon heter nu B-son-A-son, han heter A-son-B-son. Jämlikt och elegant, OO gillar.

Busken fotograferad senare i juli samma år. Det börjar kanske bli dags att klippa ner den helt och hållet på nytt hösten 2021. OO är inte ensam om att ta beslutet. Hemma finns en 5-6 meter lång häck av en annan vit rugosasort, den kapar OO gladeligen utan tvekan var fjärde höst, senast 2019. Den blommade utan att knota i juli 2020.

Under de senaste ca 20 åren har det uppstått och korsats fram flera intressanta rugosor i Finland. De klarar sig galant upp till ca Uleåborg, kanske ännu högre. Fram för rugosan (finska tarhakurtturuusu), ned med vresrosen (finska kurtturuusu)!

Novemberredovisning

Utlottningen avklarad, vinnarna kontaktade! Det blev vinnare, i pluralis, två stycken. OrdOdlaren räknade och bokförde 34 kommentarer på bloggen under november, därtill 17 kommentarer på Facebook. Då kändes det rättvist att ta in en vinst till, en Facebook-vinst. Dessutom fick man ju en ”lott” för varje kommentar, så det fanns några som satt med trumf på hand.

Och vinnarna är….. Tararamtamtam taa….

Anita, de fyra blomsterhaven!!!

Hon får rosor att hänga på väggen och följa med finlandssvenska och finska namnsdagar. OrdOdlarens, SekreterarSkrivSlavens sista kalender, den tredje av tre. Alla 45 rosor i Borgå Trädgårdsförenings lilla rosarium vid Borgå sjukhus är härmed dokumenterade i kalenderform. När rosariet grundades 1997 (OO var inte med då) bestämdes att alla rosor skall vara så kallade gammaldags buskrosor, lanserade före 1867 enligt internationella gränsdragningar. OO tror att tre av rosorna är av något yngre datum, dock med minst en rot i äldre grunder, så att säga! Grattis, Anita!!!

Och vinnare nummer två är…. Tararamtamtam taa…. Michaela, OO:s lärare i italienska!

Ett verkligt humorknippe med massvis med glada upptåg – och just nu sex hundar. Gårdagens lektioner i det klassiska språket hölls via Teams, alltså med nätkontakt, och OO fick glädjen att visa upp hennes vinst, denna tokroliga kalender för ”hela klassen” – de som hann med på nätet från början:

Tillverkare av denna kalender är Gladakossan, Elisabeth Ingvarsson. Hon vill också sprida glädje med sin kossafigur och andra ordvitsar. OO har haft nöjet att träffa henne en gång, i hennes monter på trädgårdsmässan Nordiska Trädgårdar. Man blir bara glad av hennes bilder och underfundigheter! Idén till att göra något mer av den ritade kossa som följt henne sen barndomen kom visst när hon kom på att hennes man var Tjur-ko-herde… Mera bilder kan ni se på hennes hemsida, om ni googlar…

Vi ger en rungande applåd åt vinnarna, Anita har inte hört av sig ännu, men Michaela blev fnittrande glad!

Och vi klarade oss genom november, med alla virus i alla mörka hörn! Första decemberinslaget finns redan bakom husknuten i höger hjärnhalva, på kommande!

Vi ses!

Tidigare äldre inlägg

Bloggstatistik

  • 69 608 hits

Flagcounter

Flag CounterFlag Counter
Skogsträdgårdsbloggen

Odla ätbart överallt

gotlanduppochner

Vi hoppas att du ska trivas med våra ö-inlägg. Oavsett om du bor på ön året runt, kommer hit med jämna mellanrum eller aldrig varit här... Givetvis skulle det varit trevligt om vi kan få dig, som aldrig varit på Gotland, att åka hit för första gången. Vi tror inte du skulle ångra dig. Chansen är betydligt större att du drabbas av samma känslor som Bosse fått varje gång, som vi varit här på semester. Välkomna önskar Bosse och Solveig Lidén!

Livet efter 80

♥ Hänt ♥ Känt ♥ Tyckt ♥ Tänkt ♥

Gilla

min vardag, en bråkdel av mitt liv

Anitas blogg ... De fyra blomsterhaven

En blogg om fyra blomsterhav ... på min fönsterbräda, i mitt uterum, i min trädgård och ... allas vår trädgård

att leva sin dröm

med ljuvliga hundar

Parasta lähteä nyt

Matkoja lähelle ja kauas

Lena i Wales och Spanien

Lena Dyche reseledare och guide sedan 30 år. Här delar jag med mig av resetips från båda mina hemländer, Wales och Spanien. lenadyche(at)gmail.com

Livet efter 70 – Blogg 2004-2018

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare

Ironi blandas med egensinnig humor. Ibland kan inläggen ta ett och annat allvarligt galoppsteg.