Bach, Brahms och Barbershop

Tre konserter på nio dagar – kulturtanten har kommit igång! Och mer blir det, snart skall… Nej, inte något i förväg. Man vet ju aldrig i dessa tider. OrdOdlaren startar med konserten i mitten.

Sjuttiosju pojkar, Cantores Minores, besökte Borgå och Konstfabriken (en halvfallfärdig fabrik som rustades upp och byggdes till) i början av november. En veritabel musikskola för pojkar; övningar tre gånger per vecka för de yngre och två gånger för de äldre, och konserterna är ungefär 60 per år. Nu gavs Bachs mässa i h-moll, ”mässornas mässa”, med Finländska barockorkestern, som använder tidsenliga instrument. Det bjöds på intressanta kombinationer av soloinstrument och människoröster, de flesta så njutningsfulla så… Men inte ens Bach har klarat av att få till första satsen, Kyrie, enligt OO. Den svänger hit och dit och melodislingorna känns obefintliga. Bara den är över så slappnar OO av…

Här en duett mellan intressanta alten Teppo Lampela sopranen Hedvig Paulig. Han är verkligen allt, inledde sina sångstudier som baryton och nu kallas han både kontratenor och alt. Basbarytonsolona sköttes av Tommi Hakala, Cardiff singer of the World 2003. När OO upplevde honom på operascenen första gången föll hon pladask direkt. Bosatt i Wien och talar finska med sin dotter, de har ett hemligt språk som österrikiska mamman inte förstår… Sa han i en intervju med glimten i ögat.

En av OO:s färskare favoriter skötte tenoravsnitten, mjuka och sköna, Johan Krogius. Lägg namnet på minnet och rusa till konserter där han sjunger! Gissa var han började sin sångarbana, jo i Cantores Minores…

Den oskarpa figuren till vänster i bilden är också en ”produkt” av ovannämnda pojkkör. Han är skarp, skärpt, sträng, trevlig, språkkunnig, styr musik och sång med hela kroppen. Han ser ut som en demon när han dirigerar så svetten rinner – eftersom det var allhelgonatid torkade han stilenligt bort det våta med en svart servett (duk/trasa/näsduk/handduk). Definitivt född till dirigent. Jonas Rannila, född 1989 med en meritlista som en tjugo år äldre människa. Började som elvaåring i CM.

Solisten är basbarytonen Juha Kotilainen, ”något äldre”.

Platsen är Tempelplatsens kyrka i Helsingfors, en av hufvudstadens mest speciella helgedomar, insprängd i berget och med ett mycket speciellt tak. Brahms ‘Ein Deutsches Requiem’ – inte med den vanliga mässtexten, utan valda texter ur bibeln – inget ‘Kyrie’! Åttioåtta sångare ur två körer, manskören Manifestum och blandade kören Helsingfors filharmoniska kör. Med Jonas R:s förmåga att nyansera och att få sångarna med sig var det en upplevelse utöver det vanliga.

Ingen orkester, utan två pianister och en flygel stod för musiken. Brahms har själv arrangerat det hela för fyrhändigt klaviatur (på den övre bilden kan ni se pianisterna strax till höger om dirigenten). OO ångrar att hon inte satte sig så att hon kunde se handsamarbetet… Nu fanns också två pukor med, oklart vems idé det var.

Solisterna inväntar sina solopartier (och Jonas R är synnerligen rörlig…). Sopransolist var Marjukka Tepponen. Strax innan pandemin sjöng hon Tatjanas roll i operan Eugen Onegin i Seattle, blev direkt engagerad som ”cover” för samma roll på Metropolitan vintern 2022. Hoppas USA-operan är igång… Hon är bosatt i London.

OO går gärna och ofta på konserter av ovannämnda slag, även om de är visuellt ”stela, svarta och tråkiga”. Annat ”ljud” i skällan är det när Finlands enda kvinnliga barbershopkör ställer upp. Show och schwung och glitter och glamour! Emellanåt tycker OO att det är för mycket ”händerna-uppåt-utåt-sträck” på konserterna, men det är sist och slutligen inte så stor sak. Ofta har damerna flera klädbyten under sina shower, men inte nu på konserterna sista lördagen i oktober. Klädfrågan hade de ändå löst snyggt kreativt! Pandemin begränsar allt möjligt.

Dirigenten Emelie Adolfsson avvek, snyggt i svart. Mjuk i sina dirigentrörelser, hon närmast dansar när hon står framför kören. Konsertens namn var ‘My Hometown’, Lady Shaves bidrag till Borgås firande av uppnådda 675 år – även om det smågrälas om födelseåret. Bland annat framfördes ‘Basin Street Blues’ med finsk text, Jokirannan blues, strövtåg längs åstranden i Borgå. ‘Sakta vi gå genom stan’ passade bra in i sammanhanget, och vad vore en kvinnokörskonsert utan ‘It’s raining Men’ och ‘Big spender’? Allt framfört med koreografi, inget stelt konsertstående här inte!

Bruce Springsteens ‘My Hometown’ gav ytterligare hemkänsla och sen blev det lite ”bondbrudigt” med ‘Skyfall’. Så skönt med en sådan visuell konsert emellanåt!

Nu tar OrdOdlaren sats inför den kommande (17 – 20.11) veckans ”prövningar” i kultur och kommunikation. Nja, något skriveri kommer väl – nog – kanske – eventuellt, även om annat skrivande är överhängande…

Musikens makt och underverkan

Vilken tur att min hjärna inte innehåller något välorganiserat utrymme för högre musikterminologi. Och skönt att inte ha alltför exakt musiköra heller. Bägge har jag tidvis saknat och önskat jag hade, men det är bra som det är. Minns att jag nästan avundades musikprofessor John Rosas, när han steg upp från sitt skrivbord i ena ändan av korridoren med orden ”Om jag går nu, är jag framme vid köket när kaffevattnet kokar”. Stämde. Jag var imponerad. Vet inte om han ofta gick på konserter, eftersom han en gång kommenterade:”Nåja, nog var det väl bra, men ständigt ungefär ett fjärdedels tonsteg för lågt..”. Allt med sin kännspaka, något torra röst och med tydlig glimt i ögonvrån.

En av mina bekanta klarade inte av operan Aida i Nyslott för en hel del år sedan. Två av fanfartrumpeterna stod under bar himmel, resten under tak. och det gjorde att det blev en tonskillnad mellan dem, en diskrepans som hennes exakta öra led av. Jaha. Jag uppfattade definitivt ingen skillnad. Bra så.

Läste nyligen att bakgrundsmusik på t.ex. restauranger och i allmänna färdmedel gör att musikers hjärnor automatiskt går igång och börjar analysera: ”En sån modulering? Oktavparalleller? Doriska kyrkotoner där?” Vad är det? Min hjärna analyserar inte, den blir bara så där helt enkelt irriterad, utan krusiduller. Dessutom undrar den varför folk inte kan sätta upp en endaste liten filmsnutt på t.ex. Youtube utan mer eller mindre enformigt däbädäbädoingdump-ljud som omotiverat ”ackompanjemang”. Mycket annat i bakgrundsljudväg kunde också utsättas för granskning. Idrottsreprissnuttar i TV, till exempel. Har det forskats om effekten?

A cappella-gruppen Rajaton är föremål för forskning i vad som händer i hjärnan när man lyssnar, sjunger, tänker på musik. Både musik som man gillar och musik som inte är så angenäm. Om jag fattade rätt. Inom kort kommer en konsert, Rajattomat aivot (gränslösa hjärnor), där publiken får se åtminstone en sångares EEG medan hon sjunger. Tror tyvärr inte att jag kan bevista konserten. Synd. Det tar tid innan allmänheten får ta del av forskningsresultaten. Jag väntar med intresse.

Även annan forskning är på gång/har gjorts. Att klassisk musik aktiverar vissa gener hos musiker och aktiva musikamatörer låter spännande. Minskar risk för Parkinsons och demens, stärker immunförsvaret… Nåja, jag som bara lyssnar äter ändå ”min dagliga dos” chili för säkerhets skull!

Chiligodis att välja mellan...

Chiligodis att välja mellan…

Bara lyssnar, ja. Hur räknas fem konserter på elva dagar? Och konserten på skärtorsdagen, då min hjärna arbetade för högtryck? Brahms Ein Deutsches Requiem, som BJR skall sjunga senare under detta år. Där satt han och en körkompis och följde med i sina noter, jag bidrog med upplysning via min telefon. Jag ville se kör och solister på skärm och direkt, betrakta dirigentens rörelser, spana in bekanta i kören, räkna hur många som sjöng det 75 minuter långa verket utan nothäfte (såg tre) – och allt emellan fångades jag av noterna: högt, lågt, pauser, forte, crescendo…. Följde förstås basnoterna, hörde basen bättre än de andra stämmorna. Kanske jag gav min hjärna en järndos mot demens? Hoppas det.

Kör och skärm - noterna saknas

Kör och skärm – noterna saknas

Ikväll blir det Via Crucis i Borgå, konsert i domkyrkan. Vandring 2014, hoppeligen 2016. Och på tisdag ”rockopera” i ”rock church”, Jesus Christ Superstar i Tempelplatsens kyrka. Konsertversion. Orgeln spelar musikhuvudrollen. Igen en dunderdos för hjärnan? Precis som redan bevistade J Gilles Requiem och barbershopkonserten med Just4Fun, vars övningar jag då och då har hört och helt plötsligt omedvetet lite analyserade…

Bloggstatistik

  • 69 608 hits

Flagcounter

Flag CounterFlag Counter
Skogsträdgårdsbloggen

Odla ätbart överallt

gotlanduppochner

Vi hoppas att du ska trivas med våra ö-inlägg. Oavsett om du bor på ön året runt, kommer hit med jämna mellanrum eller aldrig varit här... Givetvis skulle det varit trevligt om vi kan få dig, som aldrig varit på Gotland, att åka hit för första gången. Vi tror inte du skulle ångra dig. Chansen är betydligt större att du drabbas av samma känslor som Bosse fått varje gång, som vi varit här på semester. Välkomna önskar Bosse och Solveig Lidén!

Livet efter 80

♥ Hänt ♥ Känt ♥ Tyckt ♥ Tänkt ♥

Gilla

min vardag, en bråkdel av mitt liv

Anitas blogg ... De fyra blomsterhaven

En blogg om fyra blomsterhav ... på min fönsterbräda, i mitt uterum, i min trädgård och ... allas vår trädgård

att leva sin dröm

med ljuvliga hundar

Parasta lähteä nyt

Matkoja lähelle ja kauas

Lena i Wales och Spanien

Lena Dyche reseledare och guide sedan 30 år. Här delar jag med mig av resetips från båda mina hemländer, Wales och Spanien. lenadyche(at)gmail.com

Livet efter 70 – Blogg 2004-2018

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare

Ironi blandas med egensinnig humor. Ibland kan inläggen ta ett och annat allvarligt galoppsteg.