Aktuellt 11 – 12 maj

Onsdag 11 maj. Genomskinliga pärlor i natt, några millimeter. Märt(h)a har namnsdag i Sverige, pärldag nummer tre för i år. På med päälvarvi/pärlvarvet/pärlhalsbandet och fira. Skriv gärna om det, för 12 maj är det Dagbokens Dag!

Mauri Kunnas har skapat sin egen värld, Koiramäki och Herra Hakkarainen, Hundbacken och Herr Hakkarainen. I den här boken går Hakkarinen ut på en nattlig färd bland sömniga och sovande varelser. På finska heter den Nattbok. Låter intressant, OO tar gärna emot bokdonationer av ovannämnda författare, även om de är avsedda för betydligt yngre personer (har köpt några som presenter, äger ingen). Att fira DAGbokens dag med en NATTbok är helt i OO:s smak. Får får OO sällan, bara att köpa…

Dagbokens Dag är instiftad av folklivsarkivet vid Lunds universitet. Härom året föreslog Kulturnyheterna vid Svt att man skall fira dagen med att läsa någon klassisk dagboksklassiker (avsiktlig formulering) som t.ex. Doktor Glas. Hm. Roligare vore att ta sig till handskriftssamlingen vid Åbo Akademi, som har cirka 160 dagböcker i sin ägo, som t.ex. den här av Johan Blåman (1773 – 1816), bonde i Munsala. Hans första anteckning är från 1799, den sista från 1813, men blad saknas. Han skriver om familjen, jordbruket och omgivningen, likaså om de lokala händelserna under 1808-09 års krig. De stora slagen vid Juthas och i Oravais utkämpades ganska nära.

Mamma skrev inte dagbok, men hon hade almanackor där hon antecknade vissa viktiga händelser, framför allt om korna, om betäckning och kalvning. Ibland också om sådd och skörd. Två väsentliga händelser från 1950, ovan att potatisen satts i jorden, perunat maahan, och nedan

”föd” och lite mera osynligt mot höger ”klo 1.10” Den som föddes har plitat in sitt namn långt senare, stolt över att ha blivit nämnd. Mammas hjärtespråk och skrivspråk var finska, svenskans stavningsregler var svåra för henne. OO vet fortfarande inte varför hon sparar alla dessa cirka 50 små böcker, de sista otroligt fullskrivna. Hon trodde för femton år sedan att pensionären skulle skriva nån sorts biografi… Ha.

Jovisst, hon skriver själv, slarvar ofta. Fyra rader per dag. Korta notationer, inga tankar, inget filosoferande. Hållit på sen 1991, inget att donera till ÅA, precis. Men väcker många personliga minnen, som det här:

De övre raderna från 2005, nedre från 2006. Bytte ”vattenkärra” med Gunnel och Kerstin, båda nöjda. När vi träffades något senare hälsade hon med orden ”Finns det något mer vi kan byta?” Kärrorna används fortfarande, vintertid som vedkärror.

10 maj 2006 blev OO gallstensopererad. In 7.30, ut 16.00. Dagkirurgi. Var nummer 3 på operationslistan, men togs in som nummer 1, minns inte varför. OO fick gå in i operationssalen, på egna ben, lägga sig på den oerhört smala operationsbritsen – allt ackompanjerat av skrattande sjukskötare och en oerhört rolig anestesiläkare som helt fräckt släckte OO:s nyfikenhet på alla apparater med att söva henne. Att kroppen varit uppblåst märktes minsann de följande dagarna. Låg i solen i det då också svala vårvädret med solhatt och pläd och läste Da Vincikoden. Ovant för en rabattkrypare, minsann.

Farbror Werner (som skrev Westerback), född 1915, skrev ”dagbok” i det militära 1936-37. OO bevarar det svarta vaxdukshäftet som en skatt, hans öde blev en källare i ett hus som rasade ihop vid fronten i februari 1942. Mest innehåller häftet dock sångtexter, hälsningar som kompisar skrivit och bilder.

”Under tropikernas sol” ritade Werner på juldagen 1937. Troligtvis efter förebild, men ändå. OO skulle ändå inte få till en sån här bild med penna. Hur många unga pojkar som avlägger värnplikten idag använder penna och papper och åstadkommer något som håller i minst 85 år? Han skrev också en kort notationsdagbok från fronten, med blyerts, svårläst. Tack och lov.

Notation i dagboken 11 maj 2022: Blåsigt. Sådde morötter. Italienpusslet klart. Tänkte ut blogginlägg om dagboksdagen, letade fram bilder. 12 maj: regn på morgonnatten.

7 – 8 maj

Hej, Gott Folk! Nu är det dags att förbereda sig för veckoslutet, ni hinner ännu… Det finns mycket att fira, komma ihåg och göra. Skulle helst vara i Skåne…

Det blev lite av en samlingsbild, med ”paviljongen” i bakgrunden, och SNÖ uppe till vänster (den har nu nästan, nästan försvunnit)… Pärlorna först. Lördag 7 maj har Helmi namnsdag, Pärldag nummer två för i år. Fira några ”födelsedagsbarn” också: Ewert Ljusberg, skulle ha blivit 77 7 maj, president i republiken Jamtland. Vem är nu president? Elisabeth Söderström, operasångare, garanterat med pärlor, född 7.5 1927. Bar Evita Perón pärlor? Hon föddes för exakt 102 år sedan, har hyllats många gånger om sedan dess.

Evas – Evitas – kvarlevor balsamerades när hon avlidit 1952 (”kalaset” lär ha kostat 100 000 dåtida USA-dollar), och förvaras i familjegraven, som barn hette hon Eva Durante. Flera minnesplattor finns på ”gravhuset” på den intressanta gravgården la Recoleta i Buenos Aires. OO fotade 2014, har faktiskt varit där, fattar inte själv…

Slottet Tre Kronor brann för 325 år sedan, II världskriget upphörde 8.5 1945. Slut på världspolitiken här.

Staden Atlanta, i USA-delstaten Georgia, införde spritförbud 8 maj 1886. Apotekaren John Pemberton gjorde snabbt en alkoholfri variant av sin patentmedicin French Wine Cola – och CocaColan var född. Drycken då och drycken nu är väl i det närmaste kusiner. OO vet inte, har sällan smakat. Så ni som gillar drycken kan ju ägna lagstiftarna i Atlanta en tanke – drick rom och CocaCola…

The Beatles gav ut sin sista skiva 8.5 1970, ”Let It Be”. på Vasa-studentikost sätt sjunger man ”Iiss it far å tent, let e vaa, let e vaa…” Den som förstår förstår…

Drottningen av Sverige, Rikissa av Danmark (hennes mamma var Rikissa av Polen), avled 8 maj 1220. Snudd på världspolitik igen – men OO ville servera ett namnförslag för ett flickebarn av något slag. Varsågoda! Och så är vi nära vikingatiden, säger experten på åsnebryggor, OrdOdlaren herself.

En nästan exakt 30 år gammal motljusbild från vikingamuséet i Roskilde av ett av Skuldelevskeppen. OO köpte faktiskt ett halsband av ”vikingapärlor” där, grönt, men det har getts bort för länge sedan. Hur som helst, det är Internationella Vikingadagen 8 maj! Det skall vi fira! Men mjöden (sima på finska) i flaskan på första bilden försvann i strupen 5 maj. tillverkat i Borgå, stiliserad stadsvy på etiketten. Kanske butiken har någon flaska kvar…

Minivikingaby i Roskilde. Orsak till att nu vilja vara i Skåne nära den intressant formade landtungan med Skanör och Falsterbo (… ska ni tro… Owe Thörnqvist hörs i hjärnan – det är ingen hejd på OO:s hjärnspöken idag…, Skärpning!)

I närheten finns Fotevikens vikingamuseum, ett friluftsmuseum med aktiviteter, vikingastad. Där firas förstås Internationella Vikingadagen. Även där har man visst grävt upp vikingaskepp i viken. Läs en vikingasaga, uppmanas man till. OO lovar söka fram och läsa, men nu förflyttar hon sig snabbt norrut, cirka 130 kilometer, i Skåne till ett annat museum, en hembygdsgård, Ingeborrarp i Örkelljunga (inte till skyttepaviljongen, ny melodi i hjärnan…).

Detalj av bild ett. Nässla. Nässlans dag firas i år 8 maj, dagen är instiftad av Nellorna, som är en förening för att sprida kunskap om denna brännande ört. Där öppnas en utställning om brännässla, nässelspånad visas, nellorna berättar. I dessa dagar har OO blivit ”nytänd” på nässlor, läser, antecknar och skriver för en kommande artikel. Om den växer på fel ställe klassificeras den som ogräs, och i rugosaroshäcken är den svårutrotad. på andra ställen också. If you can´t beat them, eat them gäller. Vad har ni på menyn på söndag? Gissa vad som vankas här? Det finns en hel del att skörda:

Endast en detalj av odlings- utrotningsfältet. Men utrotningen går långsamt, så nu skall det tas tillvara! Nässlans dag skall firas med besked. Skall dessutom hämta ut en bok om nässlor på posten på lördag…

Glad Viking, Glad Nässla, Glad Pärla!

År två. Eller tre. Eller…

Dyk ner i smyckeskrinet, alla ”tanter”! Det är dags för Pärldag ett, 13 mars, i morgon! Pärhalsbanden, örhängena, ringarna skall bäras – ta bild och sätt på Facebook… OrdOdlaren lanserade den här dagen och sakteliga sex stycken till under år 2021. Allvarligt försök att skapa en tradition..

Pärlhalsbandet, inhandlat i Nelspruit, Sydafrika 2011, har nu fått sällskap av ett filigranhjärta, inhandlat i Lima, Peru, 2014. Årets ”pärla” på altanen är imponerande. Inlägget för ett år sedan hade visst rubriken Dag ett av sju. Greta har namnsdag, i Norge.

12 mars 2022 i morgonsolen till vänster och 12 mars 2021, klockslaget oklart, till höger. Det blev vår och sommar för ett år sedan också… Nu tänker OO ta till lite bilder av varierande slag,

liksom som metaf(o)årer. Hoppas få träffa konstnären 31 mars i år, firmanamnet Gladakossan.

OO har köpt minst ett dussin kort med det här motivet sen det utkom, för sisådär 18 månader sen. Alla har sänts till olika håll, så nu fick hon lov att knycka kortet från ”tantkonstnärens” webbplats. En tripp till grannstaden där korten ritas och den förträffliga bokhandeln har det bästa urvalet kommer att företas i veckan. OO kan publicera på nytt, utan cirkel i mitten. Motivet står för ”tvåårsjubiléet”. Det var visst 11 mars 2020 som pandemin utlystes, och begränsningarna ramlade över oss.

OO har inte åkt tåg på över två år. Eventuellt om en vecka blir det en sväng, första trippen till grannlandet per sjöfartyg tas också inom knappa tre veckor, om inget oförutsett inträffar. Inte har hon talat i telefon alltför mycket heller. Satte som motto att prata med en gammal vän per vecka för två år sedan, men tyvärr finns det folk som inte svarar i telefon när numret inte är bekant. En del svarar att de just nu inte har tid att prata. Ännu färre ringer själva. ”Tantkonstnären” själv, Inge Löök, och hennes väninnor har för vana att ringa den som har födelsedag och sjunga. Många av hennes tantbilder har faktiskt verklighetsbakgrund.

Besöken i hufvudstaden har inte heller blivit många på två år, här syns domkyrkan i Helsingfors i bakgrunden. Egentligen har dessa besök inskränkt sig till två-tre konsertbesök. Hoppas det blir fler inom kort…

Evi Engström, naivistisk amatörkonstnär och mångsysslare i barndomstrakterna, ritade det här kortet 2001, ”Hembygdsfesten”. Här finns minsann detaljer att betrakta! Konsert på långfredagen finns inprickad.

Snart syns kanske vårtecken här också. Bakgrunden här är Borgå, kyrkan, ån, strandbodarna och gamla bron som nu skall renoveras ordentligt. Tallen är också berömd den fanns på asken med färgkritor som vi använde förr i världen. Kritorna tillverkades i Borgå.

Ytterligare förberedelser bör alla tanter sätta igång med. Det är fullmåne på påsklördag i år. Då ställer vi oss och skriker – hoppeligen av glädje. Det håller vi alla tummar, tår och tänder för!

Sjättedag Pärla idag!

Idag, 26 augusti, firas Stora Påhittarpärldagen! Fram med era pärlor, gott folk! Fira och hedra några finlandssvenska kvinnor med namnet Märta/Märtha! Senast när OrdOdlaren skrev ett pärldagsinlägg (Margareta) önskade hon pärlor i form av regndroppar. 25 augusti kom det alldeles för mycket av den varan.

Märta i den finlandssvenska namnsdagsalmanackan sen 1929, ingen förklaring till arrangemanget. Ingen berömd Märta kan hittas. Om en stund får ni några. Östen i Sverige – men före 1901 var dagens namn Zephyrius! Det, ni! Hur står det till med killarna i ”Östen med Resten”, förresten?

Dagens firarobjekt, dagens pärlor, var det ja. Först ut är Märta Laurent (1920 – 2011). Legendarisk skådespelerska som 1995 hade huvudrollen som Vera i en TV-komedi som utspelas på ett äldreboende. På bilden, från vårt TV- och radiobolag Yle, poserar hon med medspelaren Leif Wager (1922 – 2002), som så många gånger förr i filmer och på scenen.

Hon började med specialtillstånd i Svenska Teaterns (i Helsingfors) scenskola som femtonåring, hon blev änka som knappt tjugoåring och mamma en vecka senare. Hon började som mycket omtyckt musikalisk sjungande stjärna och blev till slut den finlandssvenska teaterns grand dame. ”Jag kan inte klaga på något, jag har fått så mycket av livet”, sa hon i en intervju i april 2011. Hon avled efter en kort tids sjukdom i augusti samma år.

Femton år efter Märta L föddes Märta C, känd som författaren Märta Tikkanen. Hon hann vara lärare och rektor också, på 1970-talet i Helsingfors arbetarinstitut, ”Arbis”. På 1970-talet var hon den som vi små feministfrön såg upp till, med romaner om krav på jämställdhet i parförhållanden, ”där båda får ta plats och finnas för varandra”. Mycket omtalad blev boken ”Århundradets kärlekssaga”, som handlar om hennes äktenskap med tecknaren, författaren, krönikören och alkoholisten Henrik Tikkanen. Själv fick hon ofta avsäga sig sina egna behov och önskningar och drömmar till förmån för familjen. Man kan kanske säga att hon skrev både ömsint och ilsket.

Mest uppseende väckte hennes bok ”Män kan inte våldtas”, i dagens läge ser OO den bokens huvudperson som en föregångare till Lisbet Salander! Boken kom 1975 och upprörde den finlandssvenska ankdammen så det stormade, någon spottade till och med på henne på gatan. Skiva om våldtäkt, hämnas, våldta en man, anmäla sig själv efteråt för polisen, inte bli trodd, för män kan inte… Fy och usch och tvi och hur kan man!!

OO har ingalunda läst alla hennes böcker. Ömsint och med glimten i ögat skrev hon om dottern Sofia som som sjuåring fick diagnosen MBD (Minimal Brain Dysfunction), ”Sofias egen bok”, 1982. Dottern var klumpig, långsam och tog sig tid för att lära sig något, på sitt eget sätt. Uppföljaren, ”Sofia vuxen”, kom 1998. Läsvärda, tänkvärda och lärorika böcker.

Förra året, 2020, kom två böcker om Märta Tikkanen. Den ena, ”Borde hålla käft” har debatterats en hel del. På bilden Märta med författaren Johanna Holmström (bilden också från Yle). Det sägs att det fungerar att läsa den boken parallellt med Siv Storås ”De oerhörda orden. En bok om Märta Tikkanens författarskap”. OO har inte gjort det. Ännu. Men den tiden kommer. Nån gång.

Efter ytterligare femton gångna år föddes den här krabaten Märta som mycket tidigt började skriva Märtha. Här avbildad med Storasyster som ganska så ung. Känd och berömd? Nja. Kanske ungefär hälften av hennes elever 1976 – 2014 kommer ihåg henne. Kommer troligen inte att skrivas om i något biografiskt lexikon.

BILD SAKNAS. Det gick sen tre gånger femton år innan följande berömda finlandssvenska Märta såg dagens ljus. Märta Westerlund, programledare i ungdomsradiokanalen Yle X3M (uttalas extrem). Hon borde engageras till ett ”Fram för namnet Märta!” Travesti på en gammal svensk filmtitel som OO inte gillar alltför mycket.

Kom ihåg pärlhalsblandet!

Femtedag Pärla idag!

Idag, 20 juli, infaller Stora Pärldagen. Fram med pärlorna, oberoende av var du vistas och vad du gör! Helst skulle ju OrdOdlaren se pärlor i form av regndroppar, men vad kan man göra åt vädret. Torrt, torrt – men något svalare.

Dagens namn har varit Margareta ”hur länge som helst”, till minne av Margareta av Antiochia, som enligt uppgift levde 289 – 304, under de stora förföljelserna av de kristna. Ett kort liv som ändade i martyrskap. Historien är alltför vanlig: en man blir besatt av hennes skönhet, när hon avvisar honom anger han henne som kristen (vilket hon var). Hon fängslades, torterades och – tja. Hur som helst, hon är skyddshelgon för barnafödande (blev 15 år gammal…?)

Dagens Margareta är kvinnan på bilden ovan, hon som ”alltid” bar pärlhalsband – men hennes ”symbol” blev margeriter. Blomman som liknar prästkrage och egentligen är en flerårig halvbuske som hör hemma på Kanarieöarna, ettårig här. OO vill tro att hon kände till sitt namns ursprung och därför bar pärlor!

Kronprinsessan Margareta, född 15 januari 1882 i England, nära Windsor. Drottning Viktoria var hennes farmor. På en resa i Egypten i januari 1905 träffar hon prins Gustav Adolf av Sverige, förälskelsen är ett faktum och bröllopet äger rum 15 juni. Samma år. Kungligt världsrekord vad gäller eget val av partner?

Sen kom barnen i rask takt, 1906, 1907, 1910, 1912 och sladdbarnet – skrapabullon – 1916. Tyvärr tog hennes liv slut som älskad kronprinsessa i hela landet 1 maj 1920. Kort sagt, till följd av sjukdom.

Locket lär ha lagts på. Både i den kungliga familjen och i media. Den lilla flickan som började intressera sig för kungligheter fick inte ihop det. Vem var farmor till den söta kronprinsen på 1950-talet, till ”sessorna på Haga”? Kungens drottning hette ju Louise? Prinsessan Christina fru Magnusson började forska för några år sedan, gjorde upptäckt efter upptäckt, på jakt efter sin farmor. Drottning Margrethe av Danmark bidrog och bistod, kvinnan det gällde är hennes mormor, på bilden ovan. Boken ”Hon kallades Daisy” utkom 2020. Bilderna här är från den boken.

Dessa två kvinnliga kungligheter var länge tonårsflickans favoriter. De verkade jordnära och rejäla med en lagom portion av humor och en viss självdistans. Deras uppväxt var ju minsann annorlunda än en bondedotters, men hon hade gärna velat träffa någon av dem. Båda två firar ju namnsdag i veckan, Grattis! Även om de knappast läser bloggar, och garanterat inte OrdOdlaren…

Däremot kunde kanske kronprinsessan Margareta ha läst bloggar, kanske till och med skrivit själv (om etiketten tillåtit). Hon var flitig brevskrivare – förstås, sådan aktivitet var vanligare och nästan livsnödvändig dåförtiden. Hon fotade och dokumenterade, här med prins Bertil och prinsessan Ingrid på Sofiero.

Sofiero i Skåne var bröllopsgåva. Kronprinsessan lär ha skrivit hem till föräldrarna att allt där i slottet var chokladfärgat och så fult att det nästan var roligt! Efter något år var hela byggnaden ommöblerad, ljust, lätt och somrigt ville hon ha det. Hon hade dessutom redan som liten flicka lärt sig en hel del om natur, växter och trädgård. Hon fick sin man intresserad av trädgård – och så blev Sofiero den park den idag är. Kronprinsessan planerade och ritade och gav ut två böcker:

På något litet sätt känner OO en viss gemenskap, trots att hon inte ritar eller målar. Planerar endast lite smått i rabatterna, men fotograferar och dokumenterar. Sofiero har hon inte besökt, även om längtans håg finns. Vore mest intressant tidig vår, när rhododendronen blommar. Men då är OO RR till 115% och reser inte. Jo, hon vet att det finns annat att se på där, under andra årstider…

Margaretadagen firas här med pärlhalsband, bevattning, bärplockning och eventuella små uppputsningar. Och dokumentation. Trädgården fotograferas den femte och den tjugonde i varje månad. Jovisst, skriverier finns också på programmet. Om rölleka.

Fjärdedag Pärla idag!

Idag, tisdagen den 15 juni, firar vi Skuggpärldagen. Fram med pärlorna och fira! Visst känns det lite konstigt – jobba i rabatterna iklädd pärlhalsband, men är det Pärldag så är det, basta. Till och med Ispärldag. Men inte hagel, nej tack!

Margit och Margot har namnsdag i Sverige idag (Monika och Mona i Svenskfinland, grattis till er!). Namnen kommer förstås från Margareta (via franskan, troligen). Marjit hette kvinnor i Norden redan på 1400-talet. Hur många levande Margit känner du? OO:s alla Margit-or finns nu i en annan dimension…

Någon ”dagens Margareta” gick inte att uppbringa, däremot dök denna kvinna upp efter en tids funderande:

Bekant? Nähä. Som vanligt, ungdomsbilder av konstnärer av olika slag är mindre vanliga. Av stilen att döma en bild från 1940-50-talet. Margit Sandemo, 1924 – 2018. Norsk-svenska, bodde än i Norge, än i Sverige. Drabbades av omåttlig skrivklåda vid 40 års ålder, då hon enligt egen utsago hade 30 böcker klara i huvudet. Hon skrev på svenska, böckerna gavs dock först ut på norska, hemlandet för hennes förlag. Så har OO förstått det när hon sökt och läst på nätet. MEN: OO har inte läst en enda bok av henne! Hur många av er läsare har läst?

Första boken i Sagan om Isfolket kom 1980, och det blev sammanlagt 47 böcker i denna släktsaga om ättlingarna till Tengel den onde, som placerats i mitten av 1500-talet. Bok 47 utspelar sig 400 år senare. (OO har läst på!) Tengel sålde sin själ till djävulen genom en häxbrygd, sen grävde han ner kitteln. Genom historien drabbas en person i varje generation av det onda arvet. Han/hon har speciella krafter eller ett särpräglat utseende (extremt snygg eller ett monster), ibland ont sinnelag. Förbannelsen hävs först när kitteln hittas.

Varför OO inte läst? Hon var upptagen med annat på 1980-90-talen – måste läsa facklitteratur så det kom ut genom öronen, hann med högst en roman per år. Om ens det. Och sen den hårda kritiken: Böckerna ansågs vara alltför lättillgänglig kiosklitteratur, enkel litteratur för uttråkade kvinnor, tantsnusk – många lär ha slukat böckerna i smyg. ”Sandemo” fanns inte i bibliotekshyllorna, ”sådant” köptes inte in.

Själv sa hon att hon skrev äventyr för vuxna. ”Den som säger att det är trams har inte förstått någonting”, sa hon som 90-åring 2014.

En underbar författarbild! Nuförtiden lär det vara svårt att få tag i en del böcker. Hela isfolksserien torde finnas som ljudböcker (som OO inte ännu fastnat för). OO tar gärna emot tummade exemplar från när och fjärran!

Margit Sandemo skrev massor, andra serier, fristående böcker. En gång tog hon semester, reste bort och klarade två dagar utan att skriva. 1999 hade hon skrivit 105 böcker på 19 år. Det, ni! Sammanlagt blev det 185 romaner som sålts i över 40 miljoner exemplar. När hon lämnat jordelivet skrev en journalist om sin tonårsfascination för isfolket. ”Alla” läste, lite i smyg, någons storasysters väl tummade exemplar. Man fick en inblick i den förbjudna vuxenvärlden. Sandemo skrev på ett just förbjudet sätt, om övernaturligheter. I dagens läge sorterar hon kanske i genren fantasy?

Margit Sandemo beskrevs som en kvinna med en drastisk humor, med en sprudlande personlighet och med en berättarglädje som få. På med pärlorna och tänk på henne, på isfolket, Häxmästaren, Legenden om Ljusets rike… JO, OO skall läsa, garanterat. Men ännu är hälften av ”kappsäcksböckerna” (de var 84) olästa… Lässemester från och med 21 juni…