Den femtonde – jovisst, en park!

Inte en traditionell park, men ändå en. En lämplig TV-allsångsplats? Jo. Som sådan upplevde OrdOdlaren platsen första gången, på förra årtusendet – minns inte säkert. En helt vanlig stadsbakgård? Jo. Nästan. Köpmansinnergård från 1760-talet, still going strong, som museum, efter diverse karriärer. Öppet för allmänheten.

Holmska gården i Borgå, byggd efter den förödande branden 1760, i sten, som man uppmanades till då. Byggherren, Johan Holm den äldre, hade redan då lagt grunden för sitt ”köpmannaimperium”. Redan 1748 var han en av de sammanlagt 21 personer i staden som drack te. Känner sympati… Förlåt, stiger upp från datorn, skall – – ta en mugg te…

Platsen, ja. Rådhustorget i gamla stan, kartmakaren har skrivit ”Holm huset”. Stadens centrum då. Kyrkan uppe i bilden, i mitten. Näse gård (tidigare omskriven, i framtiden också) nere till vänster. Rådhuset, som står vinkelrätt mot Holmska gården, byggdes samtidigt. Husen lever i symbios som muséer idag.

Vi går in på gården. Den gula brevlådan till höger stör lite, hoppas turister köper kort och skickar – ännu idag… Ett äppelträd står välkomnande, det som en grupp australienska turister blev helt bedårade av, enligt ”vår kära musei-Hannele”.

Och så vänder vi blicken mot höger. Här har museifolket och staden skapat en ”typisk stadsinnergård” med växter i 1700-talsstil. Kullerstenarna har funnits på plats i sisådär 250 år. Två rosenbuskar, en pion, en örtagård med medicinalväxter och annat ”smått och gott”.

Örtagården är något vildvuxen i oktober, det vet varje odlare. Hur mycket som växte där i slutet av 1700-talet vet man inte. Någon form av stadsträdgårdar fanns före branden, blev vanligare mot slutet av århundradet. En fru Holm ägde en trädgårdsbok vid den tiden.

Här syns i princip hela gården uppifrån. Sluttning, stenar, terrasser… De gula byggnaderna ”kryddas” av en Hannele-historia: Hon var ung och ny på muséet, en gammal målarmästare höll på och målade uthusen. En sen fredag eftermiddag kom han in med två ämbar (spannar): ”De här skall vara fyllda med urin på måndag morgon, för att kunna blanda beständig, gammaldags gul färg”. Hur göra? Hannele föreslog att kontakta en svingård. Nej, människoprodukt skulle det vara, punkt. Vem som kom på tanken att vända sig till stadens åldringshem berättade Hannele inte… Men färgen håller bra.

I en bouppteckning från 1789 berättas det att det på gården fanns ”ett hemligt rum” (hemlighuset). Här, med dörren högt ovanför marken?

Det fanns också bodar, dubbelbodar, ett stall ett fähus och vedlider. Där fanns en ko, tre svin och en häst. Bakom de här vackra dörrarna? Även en kryddgård nämns – samt tio fågelburar inomhus.

Bagarstugan? Snygga dörrar även här. Även en mangelbod nämns.

Släkten Holm ägde gården till 1867. Men redan på 1820-talet hyrdes nedre våningen ut till schweizaren Kästli, som öppnade ett konditori, Borgås första. Flera landsmän till honom följde. En inhemsk bagarmästare köpte hela härligheten ovannämnda år och lät bl.a. göra en dörr mot torget. 1919 förvärvade Borgå museiförening huset. 100 år i taget… En grundlig renovering gjordes 2006-07, nedre våningen är nu museibutik och utställningsutrymme, övre våningen visar ett köpmanshem på 1700-talet. Besöksvärt även inomhus!

Park nummer fjorton

Träddödare, asiatiska månfröankor och gabioner. Sådant finns i den här parken i Borgå ,det börjar ju nästan låta farligt och mystiskt! Klematisparken säger de flesta om dagens park, om de säger något. Den av staden aviserade Engelparken kommer troligen att sjunka i minnenas djup. Här syns de första husen som byggdes på västra åstranden, i folkmun kallades de fågelholkar…

Här har vi parken från söder. Troligen ‘Summer Snow’, sidenklematis, till vänster. OrdOdlaren är mycket okunnig inom ämnet klematis. Började söka, och hittade två böcker på nätet, beställde direkt på sittande skinka. Den ena är skriven av – vågar OO påstå – Finlands klematisguru, Börje Fri. Han har haft ett stort finger med i planeringen av den här parken. OO har en gång hört honom guida här. De foton hon då tog är bortblåsta! Och det mesta av vad han berättade är också puts väck. Harmar.

Just den här platsen kommer hon ihåg. Den var ordentligt angripen av levermossa. Sådant slet OO med hemma också. Nu har man tydligen skalat bort den ”förorenade” myllan och planterat nya klematisar. Namnskyltar? Nejdå, sådant har man inte. ”Gå inte på planteringarna”. Endast på finska…

Här syns dessutom lite av byggmaterialet längs med hela parken, gabioner = stålkorgar, fyllda med sten. Så enkelt var det. Från italienskans gabbion = stor bur, sägs det.

I parken finns två (eller tre?) båtformade rabatter med stålkonstruktioner för klematis att klättra på. Här är ”seglet” inte ännu fullt utvecklat, men här

blåser det på för fulla segel! Och visst är båtarna på vattnet, omgivna av duvblå penséer!

Parken från norr. Här syns fler av de metallkonstruktioner som är byggda som klematisklätterställningar. Ja även andra klängväxter:

Bågen på bilden är bevuxen med något som kan vara träddödare. Märkvidunderligt namn på en växt, men kanske den verkligen dödar träd om den börjar söka sig upp längs stammen – tänker i varje fall inte plantera hemma. Celastrus orbiculatus, (cirkelrund, från subtropiker), Japanin kelasköynnös på finska. Kan växa tolv meter på en säsong…

Eventuellt kan det vara den andra klängväxten, Sinmenium acutum (=tillspetsad, från Ostasien), kilpiliaani, alltså asiatisk månfröanka – ankor som har kommit till av frön från månen? Spännande med den är att den innehåller alkaloider (”naturligt förekommande kvävehaltiga och basiska ämnen”) som i traditionell kinesisk medicin används mot reumatism och artrit. Vem har hittat på att plantera den växten, och varför? Hm.

I förbifarten läste OO att alkaloider används av växter i försvarssyfte, t.ex. använder tobaksplantan nikotin för att hämma tillväxten hos andra växter. Det där med växters kommunikation och revirhävdande är också intressant!

En bild från första oktober – de övriga är tagna 15 augusti. Med både gabioner, klematis och de andra häftiga växterna. Och promenadgänget som efter avslutad vandring tar sig tillbaks till utgångspunkten och sina bilar.

Den trettonde parken

Arbetsnamnet var troligen Engelparken (arkitekten bakom 1800-talsstadsplanen). När planerna framskred blev det lantdagsparken, eftersom den skulle invigas 2009 (1809 blev vi Storhertigdöme under Ryssland, lantdag hölls i Borgå, och Sverige hade förlorat sin östra riksdel). Borgåborna protesterade angående parkens namn: Parken skall hedra August Eklöf, stormagnaten med sågar och fartyg och fabriker, mycket av detta fanns just här. Så blev det.

OO hittade en bild som utvecklingsföretaget Posintra har publicerat. Årtal hittade hon inte, men eftersom bron över ån uppe i bilden invigdes 1957 kan det ju handla om ca 1960. Här ses en hel del av den Eklöfska verksamheten, på äldre bilder finns än fler lagerbyggnadstak. Observera gården, Näse gård, uppe till vänster – har funnits länge och finns i den dag som idag är. Kävelysilta betyder gångbron. Den invigdes 1967.

En äldre kartbild. Eftersom den av Eklöf initierade järnvägen syns (uppe till vänster) handlar det nu om 1870-talet. Näse gård är den bruna plutten till höger om och lite ovanom G-et, och den stora raka långa gatan mot ån fick sin förlängning i bron som nämns ovan cirka 80 år efter att kartan ritades. Söderut fanns endast åker, skog och berg…

Nästan dagsläget. Än en gång takfyllt, bostadshus. Mera har byggts i nedre kanten av kartbilden nu. Längst uppe Näse gård, omgiven av grönt. Gång-cykelbron som ett glänsande vitt streck över ån, den övergår i Eklöfska parken i väster, som fortsättning på Runebergsparken öster om ån. Gångstigarna skall på ett modernt sätt anknyta till stigarna i den äldre parken. Och en ”staty” finns även här i mitten; Lantdagstriptyken av Ylva Holländer och Kirsti Kaulanen. OO fotade den bakfram, inifrån, för bästa tydlighet. Sverige mot väster,

Ryssland mot öster,

och Finland norrut:

Douglasgranar finns nära triptyken, de blir åtminstone 40 meter höga i våra förhållanden, den som lever får se…

Kottarna ser roliga ut. Orsaken är en indianhövding som satt och mediterade under en gran, han stördes av möss. Han röt till, mössen blev rädda och ilade in i grankottarna så att endast svansen och bakbenen förblev synliga. Sant!

Parken i sin helhet, fotad mot öster. Genom hela dess längd rinner en konstgjord bäck. 15 augusti började sensommarsedumen visa sig. Staden presenterar en växtlista på nätet, i alfabetisk ordning, över 70 olika växter. Först på våren kommer purpuräppelträden, sen blommar vita syrener…

Första oktober fotograferade OO parken från gångbron. Höstfärgerna dominerar, husen verkar ju också höstfärgade!

Egentligen fortsätter parken norrut, mellan ån och Näse-Juttes gata, men det tar vi en annan gång. Den heta dagen i augusti var uteserveringarna på åns östra sida fullbefolkade. Segelbåten Gluckauf är också restaurang. Och alltihop ingår i nationalstadsparken.

Bloggstatistik

  • 52 907 hits

Flagcounter

Flag CounterFlag Counter
gotlanduppochner

Vi hoppas att du ska trivas med våra ö-inlägg. Oavsett om du bor på ön året runt, kommer hit med jämna mellanrum eller aldrig varit här... Givetvis skulle det varit trevligt om vi kan få dig, som aldrig varit på Gotland, att åka hit för första gången. Vi tror inte du skulle ångra dig. Chansen är betydligt större att du drabbas av samma känslor som Bosse fått varje gång, som vi varit här på semester. Välkomna önskar Bosse och Solveig Lidén!

Livet efter 80

♥ Hänt ♥ Känt ♥ Tyckt ♥ Tänkt ♥

Gilla

min vardag, en bråkdel av mitt liv

Anitas blogg ... De fyra blomsterhaven

En blogg om fyra blomsterhav ... på min fönsterbräda, i mitt uterum, i min trädgård och ... allas vår trädgård

att leva sin dröm

med ljuvliga hundar

Parasta lähteä nyt

Matkoja lähelle ja kauas

Lena i Wales och Spanien

Lena Dyche reseledare och guide sedan 30 år. Här delar jag med mig av resetips från båda mina hemländer, Wales och Spanien. lenadyche(at)gmail.com

Livet efter 70 – Gotlandsnytt

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare

Ironi blandas med egensinnig humor. Ibland kan inläggen ta ett och annat allvarligt galoppsteg.