Dagen idag 4

Kevin Zaborney i Michigan, USA, född 1962 – observera, en betydligt yngre karl dyker nu upp! På 1980-talet arbetade han tydligen med ungdomsbrottslighet, mest på det psykologiska planet. Samtidigt – eller som en följd av det han såg på jobbet – bekymrades han över  att folk i det amerikanska samhället inte klarade av att visa känslor offentligt. Och i mitten av årtiondet skred han till verket. Han instiftade Kramens Dag sådär lämpligt mittemellan jul och Valentindagen. Krama människor du möter – men fråga först, om du inte känner dem. Eller hyr dig en björndräkt och ställ dig i ett köpcentrum, då vill folk kramas! Idén spred sig, kanske inte som en löpeld, men tacknämligt många länder i världen uppmärksammar att det just idag, 21 januari, är Kramens Dag.

Härmed uppmanas alla som är på jobb eller som deltar i någon hobbyverksamhet idag och ikväll: Krama varandra! Hela laget runt! Karlfolk kan faktiskt också krama karlfolk!

Och vad händer? Jo, flera måbrahormoner utsöndras, en massa endorfiner, likaså underverkshormonet oxytocin. Stressen minskar, och med den också måillahormonet kortisol. Samhörigheten, tilliten, lusten att lära, lyckokänslan, teamarbetslusten och allt annat möjligt positivt ökar. Och vi blir alla friskare. För de mest snoriga är ju hemma ändå. Du behöver inte säga.”Oj, vad jag tycker om dig”. Kramen säger det ändå. (Men säg ändå gärna, det värmer psykiskt…)

Vincent Vigneaud (hoppsan, det kommer en Vincent i bloggen i morgon också…) fick nobelpriset i kemi 1955 för sin utforskning av oxytocinet. Han visade (man visste det kanske tidigare) att det utsöndras vid beröring, och att det, förutom det ovannämnda, behövs för nybildning av muskler, speciellt skelettmusklerna. Ett stödjande kärlekshormon, kunde man säga.

Om man förhindrar oxytocinproduktionen hos den monogama och synnerligen trogna prärieråttan börjar den vänsterprassla, känner inte igen sin partner – men om man injicerar hormonet så ”hittar den hem” igen – vad lära vi härav?

Krama och stärk varandra. Kramas inom familjen varje dag, gamla som unga. Gosa med husdjuren och större djur. Alla behöver beröring, smekning, lite ”klämma”!

Till råga på allt har min mest kramvänliga manliga bekanting födelsedag idag! Och han är född ”ett antal” år före 1986. Vi bor så pass långt ifrån varandra så vi kan inte kramas, men hans hustru får allt lov att ge honom sju extra omfamningar denna Kramens Dag. Grattis, Krååkon!

Och här kramas vi verkligen. Ofta, hårt och länge!

20160118_170130_resized

Att sjunga eller inte…

Stärk ditt immunförsvar och din hälsa, bli gladare, få bättre humör, öka dopamin- och oxytocinhalterna, öka antalet bakterie- och virusangripande IgA-antikroppar i munnen – sjung i kör! Jo, gärna, men… det saknas en röst. Jag väljer hellre att uttrycka det så, att öronen, munnen och stämbanden har lite olika åsikter om rätta toner, hur det skall låta och hur toner bildas. Visst sjunger jag, eller oftare gnolar, men oftast hemma – när ingen annan är hemma. Hälsoeffekter av det? Hoppas…

Men lyssna, konsumera? Ja! Ja tack! En månad utan konserter eller opera innebär stark abstinens. Och den botas inte av en skiva i CD-spelaren eller av det eminenta programment Musikväktarna i finlandssvensk radio. Till en del, jo, men jag vill titta och ”känna” också. Hur konsertprogrammet är upplagt, hur det presenteras i programbladet och av en kom-fram-och-säg, hur koreografin – eller frånvaron av den – löper. Och i mitt stilla sinne sitter jag och nickar, myser, ändrar, formulerar och koreograferar (?). Håller det dock strängt för mig själv, berättar inte. Min hemliga hobby!

Dirigenter! Favoritstudieobjekt. Jag vet inget alls om dirigeringsteori, och är helt förundrad över den magiska kontakten mellan kör/orkester och dirigent. Och olikheterna. Det finns dirigenter som använder armarna och överkroppen och inte så mycket annat. Och så finns det dirigenter som inkluderar hela kroppen, lutar, flyttar sig på pulten, står ibland på tå, nästan dansar. Jag bara tittar och beundrar. Jag har också flitigt studerat en dirigent som uttrycker olika nyanser med fingrarna. Och kören förstår! Utan att medvetet förstå att den förstår, verkar det. Sångarna bara följer anvisningarna. Det ÄR magi!

Dirigenten skall ju visa rytm, insatser, början och slut. Men det finns så mycket annat också. Ansiktskommunikation, till exempel. Den ser publiken inte så mycket av. En del dirigenter mimar texten, andra visar känslonyanser med hela ansiktet. Ibland får de ju agera sufflörer också, om någon stämma är ”ute och seglar”. Visst har jag själv också i yngre år försökt sjunga i kör (det har en majoritet av finlandssvenskar gjort, sägs det) och upplevt högt sjungande och både glatt och grymt grimaserande dirigenter, vid behov.

Det handlar troligtvis om inlevelse, om kroppsspråk. En del människor använder hela kroppen även när de pratar, andra visar få miner. Det handlar om nationalitet också. För länge, länge sedan upplevde jag en afrikansk kör, där ledaren mer eller mindre enbart dansade framför kören. Då var konsertpubliken mera ”stelbent”, och dansandet föll inte i så god jord hos alla i publiken. Det var då det.

Bloggstatistik

  • 69 608 hits

Flagcounter

Flag CounterFlag Counter
Skogsträdgårdsbloggen

Odla ätbart överallt

gotlanduppochner

Vi hoppas att du ska trivas med våra ö-inlägg. Oavsett om du bor på ön året runt, kommer hit med jämna mellanrum eller aldrig varit här... Givetvis skulle det varit trevligt om vi kan få dig, som aldrig varit på Gotland, att åka hit för första gången. Vi tror inte du skulle ångra dig. Chansen är betydligt större att du drabbas av samma känslor som Bosse fått varje gång, som vi varit här på semester. Välkomna önskar Bosse och Solveig Lidén!

Livet efter 80

♥ Hänt ♥ Känt ♥ Tyckt ♥ Tänkt ♥

Gilla

min vardag, en bråkdel av mitt liv

Anitas blogg ... De fyra blomsterhaven

En blogg om fyra blomsterhav ... på min fönsterbräda, i mitt uterum, i min trädgård och ... allas vår trädgård

att leva sin dröm

med ljuvliga hundar

Parasta lähteä nyt

Matkoja lähelle ja kauas

Lena i Wales och Spanien

Lena Dyche reseledare och guide sedan 30 år. Här delar jag med mig av resetips från båda mina hemländer, Wales och Spanien. lenadyche(at)gmail.com

Livet efter 70 – Blogg 2004-2018

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare

Ironi blandas med egensinnig humor. Ibland kan inläggen ta ett och annat allvarligt galoppsteg.