Dagen efter

Huvudet är tomt, kroppen känns använd, rösten likaså. Gårdagens sol och friska vind (som inte alls kändes obehaglig här) har förbytts till mera stiltje, full molnighet och regndroppar då och då. Åtta timmar trevligt i trädgården har lämnat sina spår:

Det verkar ha druckits en hel del…

… och det har glesnat bland skotten…

Skall vi ta det från början? Okay. Allt var klart och laddat vid tiotiden, paviljongens dörrar på vid gavel, pelargonskotten i tre fulla lådor.

Den sjunde upplagan av ”Öppna Trädgårdar” i Finland kunde börja. BJR och OO har varit med alla gånger.

Exakt hur många trädgårdar som kunde besökas i vårt avlånga land vet OO inte, siffran ”knappt 500” cirkulerar. ”Tusen Trädgårdar” heter det i Sverige, på den evenemangssidan hittas uppmaningen ”sök efter 813 trädgårdar”.

Besökare kom. De första kl 10.30, den sista trampade iväg på sin cykel 18.30. Här startar guidningen av en grupp vid infarten, fotograferade över några biltak. Officiellt pågick evenemanget 12 – 17, men tiderna går det ju att tänja på.

En besökare frågade:”Får ni betalt för att hålla öppet?” Svar: nej. Andra undrar:”Att ni ids, det är ju så mycket jobb, allt som skall städas upp, ogräs som skall bort, allt uppsnyggande…” Svar: OO betyder ibland också OgräsOdlare. Även sådana växter höra trädgårdar till. En tredje grupp ifrågasätter evenemanget överhuvudtaget:”Det är ju bara för att folk vill skryta med sina trädgårdar.” Svar: än konstutställningar, konserter, bokutgivningar, bloggar (!)… Dessutom är en stor del av besökarna kunniga, intresserade, tipsjägare, tipsgivare, tipsemottagare, med mera. Ett värdefullt utbyte.

Hybridkrolliljorna visade sig från sin bästa sida och fotograferades flitigt, trots oroliga bakgrunder, här flitigt uppstickande fingerborgsblommor i det som OO kallar stenbacken. De som siktade i lugn och ro fick mycket bättre bilder.

Här guidar BJR i nyttoavdelningen, med bl.a. kål under kupor och ”fristående” lök. Dammens portar och växtlighet skymtar i bakgrunden till höger.

Vid elvatiden på kvällen, en knapp timme före solnedgången (som inträffade 23.47) stod himlen i brand, och gav paviljongen och ”mellanträdgården” ett trolskt utseende:

En sådan kvällsrodnad betydde småregn så småningom, och OO vaknade till ett lätt smatter på plåttaket. Skönt att sitta vid köksbordet och meditera en god stund, titta på droppar som föll på syren- och lönnlöv, försiktigt rakt ner, långsamt… Som tankarna. Steg sakta upp, tog kameran och gick ut i droppet, för…

… regndroppsfyllda rosor blir vackra. Representeras här av ‘Jens Munck’, rugosaros som får finnas sig i en klängande klematis – som undveks på bilden,

och ‘Lampion’ (varifrån, varför och vem som hittat på ett sådant namn). Plantan är liten, växer på ett magert och torrt ställe, men producerade några utslagna söta blommor precis till rätt dag. Tack för det, snälla Lamm-pion…

Jovisst, det finns en del att ordna upp. Men allt hålls snällt i sina korgar och väskor och lådor tills orken och lusten kommer ifatt. Och snart börjar en ny arbetsflyktsorsak, föranledd av Fifa.

Namnskyltar

Rödbladig smällspirea, en vårligare bild än den tidigare publicerade.

Rödbladig smällspirea, en vårligare bild än den tidigare publicerade.

En stor trädgård med många, många växter ställer stora krav på minnet.Och den stackars ynkliga mänskliga förmågan klarar det inte. Det finns ingen som helst chans. Man kan ju rita en karta med alla växter. Hm. Kräver en hel del pennkonstnärlig förmåga, saknas. Lantmäterikunskaper med sådant som höjdkurvor, saknas. Böjelse för systematik, tja… Man bör ju göra en lista också. Och växter dör, förnyas, ersätts, placeras om, förflyttar sig. Visst skulle det vara en roligt påtande, om jag bara gav mig ordentligt med tid. Men ge mig en karta först! Finns nog nånstans, men…

Det blir att försöka med lappar av olika slag och material. Många av den sorten kommer med när man köper växter. En del håller i en halv evighet – åtminstone baksidetexten, med inköpsstället. Andra går sönder efter första vintern bara du petar på dem med lillfingret. Trästickor blir mossiga, bleka och de ruttnar. Vita eller färgade plaststickor får rabatterna att se ut som…. tja, laboratorium?

Inte så estetiskt...

Inte så estetiskt…

Nu har jag gjort några experiment, påhejad av en del, betvivlad av andra. Prövotiden bör ju sträcka sig över flera år, men ett resultat är redan klart. Det visste jag egentligen direkt: tusch på plastskylt försvinner inom ett år. Sådana skyltar lämpar sig bäst för tillfälligt bruk, bra vid trädgårdsvisningar, evenemanget ”öppna trädgårdar” (i år 28.06).

Inte så lyckat med tusch på plast...

Inte så lyckat med tusch på plast…

I Rosendals trädgård i Stockholm såg jag för några år sedan grönmålade vackert formade  träskyltar som hängde i de gamla äppelträden. Den åsynen resulterade i att det nu hänger grönmålade skyltar här och där i vår trädgård, skyddade med båtlack. En lokal hantverkare målade och skrev med pensel, BJR stod för lackering och upphängning. Första vintern har gått bra.

De här skyltarna tycker jag om!

De här skyltarna tycker jag om!

Hur jag kom på idén att skriva på stenar vet jag inte. Ibland blir jag helt överraskad av vad min hjärna hittar på, förmodligen fanns nog en liten stulen idé nånstans inne i någon liten undanskymd hjärnvrå. Första försöket skedde med en ”målfärgspenna”, men den var klumpig att använda. Den stenen har förblivit väderopåverkad i förslagsvis tre år! Inte är det lätt att skriva med tusch på oftast skrovliga stenar heller, men alla försöksstenar som gjordes senaste sommar har övervintrat oskadda.

Kinesiska pioner har härliga namn..

Kinesiska pioner har härliga namn..

Nu gäller det bara att bli stenrik. På relativt släta stenar.

Bloggstatistik

  • 40 318 hits

Flagcounter

Flag CounterFlag Counter
gotlanduppochner

Jag hoppas du ska trivas med mina ö-inlägg. Oavsett om du bor på ön året-runt eller någon gång varit här på besök. Förhoppningsvis kan jag få dig att längta tillbaks. Givetvis skulle det varit mysigt om jag kan få dig, som aldrig varit på Gotland, att åka hit för första gången. Jag tror inte du skulle ångra dig. Chansen är betydligt större att drabbas av samma känslor som jag fått varje gång, som jag varit här på semester. Här skulle jag gärna vilja stanna kvar. Välkommen önskar Bosse Lidén

Sista försöket

♥ HÄNT - KÄNT - TYCKT - TÄNKT ♥

Gilla

min vardag, en bråkdel av mitt liv

Anitas blogg ... De fyra blomsterhaven

En blogg om fyra blomsterhav ... på min fönsterbräda, i mitt uterum, i min trädgård och ... allas vår trädgård

att leva sin dröm

med ljuvliga hundar

Parasta lähteä nyt

Matkoja lähelle ja kauas

Lena i Wales och Spanien

Lena Dyche reseledare och guide sedan 30 år. Här delar jag med mig av resetips från båda mina hemländer, Wales och Spanien. lenadyche(at)gmail.com

Livet efter 70

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare

Ironi blandas med egensinnig humor. Ibland kan inläggen ta ett och annat allvarligt galoppsteg.