Första franska dosen

Måndag kväll, hett i Olofsborg. Faust. Fransk opera med flera finländska aktörer. Petri Lindroos som en mycket djävulsk Mefisto. Utmärkta Erica Back (Siebel) som den enda icke-onda i ett tufft sällskap. Pausen innebar uppfriskande vattenslurkar och lite mingel. Sen bara att kliva iväg till rad 27 för att se hur det hela slutar. Men va? På rad 24 syns en späd kvinna sätta sig. Knuff i BJR:s sida:”Vem är det där, jag vet men får inte fram! En kändis!” Ingen hjälp från det hållet.

Tisdag förmiddag, operadagens öppning. Samma kvinna kommer dragandes med en stor röd kappsäck, sätter sig bland Aarno Cronvalls gäster för dagen. Solglasögon. Mysteriet fortsätter, tills hon presenteras av Cronvall:”En kvinna vars garderob vi har fått beundra i nyhetssändningar i över 30 år”. Helena Petäistö, som träget och troget rapporterat i vår reklamTV:s nyhetssändningar sen 1981, pensionär sen två år. Är hon verkligen så där flickaktig i kroppen? Tydligen.

Helena Petäistö intervjuas av Aarno Cronvall. I bakgrunden myser Finlands Ungern-ambassadör Petri Tuomi-Nikula och bassångaren Matti Salminen

Uppvuxen i Uleåborg, språkintresserad som skaffade sig ekonomutbildning och begav sig iväg till Paris, där hon så småningom började skriva kolumner för olika tidningar i Finland. Hon hör till en laestadiansk släkt, och TV fanns inte i barndomshemmet, trots att föräldrarna ändå var rätt så sekulära. En av få TV-reportrar i världen som inte sett alltför mycket TV innan hon själv började rapportera i burken!

Hennes kappsäck var full med böcker, hennes elfte bok – om Frankrike, förstås, som alla de tio tidigare (skam att säga, har inte läst en enda – ännu). ”Frankrike, Macron och jag” lyder titeln, och boken inköptes med dedikation, vad annat?

Läser nu flitigt, även om politik inte är det största intresset, och kunskapen om Frankrike är oförlåtligt liten (trots mycket god bekantskap med hela tre personer med franska som passion – språklärare), men man lär sig. Hon ville skriva boken eftersom hon tycker att folk i Finland inte riktigt förstår vilken stor personlighet denna karl är. ”Han är totalt närvarande när man pratar med honom, ser på en med sina intensivt blå ögon, lyssnar…”. Helena Petäistö har intervjuat många storheter, hon ser skillnader. Redan hans äktenskap med Brigitte, 25 år äldre, visar på en stark och målmedveten personlighet.

Dessutom skriver HP intressant, med franska ord instuckna här och där (med översättning), med små personliga kommentarer och träffsäkra iakttagelser, precis som hennes TV-inslag varit under alla dessa år. Till råga på allt är hon ungefär två månader yngre än OO, även TE-olog, dock i större mån än denna tesörplande bloggare. Hennes pensionering påskyndades av en hjärninfarkt, som hon nu helt lär ha lämnat bakom sig.

Tillbaka till tisdagsmorgonen: sångsolisten för dagen var Tommi Hakala, en av OO:s (och BJR:s) barytonfavoriter. Han vann BBC Singer of the World 2003 – kanske mera populärt kallad sångtävlingen i Cardiff. Lever sitt liv i Österrike, var egentligen på semester, men blixtinkallades för rollen Valentin i Faust, eftersom Ville Rusanen, som skulle ha rollen (även han en superfantastisk scenartist), insjuknat. TH gjorde rollen 2007, fick nu ta den ur malpåsen och med en pianoövning i ryggsäcken ställde han sig på scenen och var Valentin som om han aldrig gjort något annat. Så går det till i operavärlden. Där om nånstans gäller kontakter och agenter och klippkort på all världens flygrutter, tydligen. Och OO och TH har födelsedag nästan, nästan samtidigt. Med 20 års mellanrum.

Parkpianisten Eliisa Suni, Tommi Hakala och en helnöjd Matti Salminen

Men OO köpte en bok. De tre senaste åren har hon kommit från Nyslott med en ny bok i näven, alla på finska. OO som en gång i tiden tyckte att att läsa finska var så jobbigt, gick så långsamt. Några tusen sidor tentamenslitteratur i allmän teologi var god träning.

Dagen idag 29 – den tjugonionde juli!

Fredag. Firas förmodligen med färgsprakande fantasifullt fyrverkeri. OrdOdlaren med följe fördjupar sig först i Othello – på Olofsborg, men sen firas Olof. Sedvanligt, som alltid när man firar staden Nyslotts förmodade födelsedag 29 juli, Olsmäss.

Olav, Olof, Olov. Sankt, den helige, den hellige. Olof II Haraldsson. Namnvarianter på svenska, norska – och Olavi på finska. Pyhä Olavi. En viking som levde 995 – 1030, framgångsrik sådan. Plundrade på och i Östersjön, i Mälaren, på Danmarks kuster, deltog i tronstridigheter i England, och förstörde London Bridge sådär i förbifarten. Men man skall inte tro på allt, säger källkritikerna. Verkliga meriter för en helgonförklaring – men det handlade om ungdomssynder. Verkligt unga. Tonårssynder – men man började ju tidigt den tiden. I Normandie lär han ha omvänts på två sätt (men även därom tvista de lärde), till kristendomen och hemåt.

imagesEn pytteliten bild på den helige Olav, OrdOdlarens första försök att plocka en bild från nätet. Källa: Mats Medeltid. matsmedeltid.se, en sida som kommer att få flera besök av OO…

Vid 20 års ålder, 1015, landsteg han, måhända som färsk kristen, i Norge och tog makten. Han grundade staden Borg, som snart nog började kallas Sarpsborg. Har inte funnits på OO:s mentala karta förrän nu. Mellan Oslo och Göteborg, rätt nära landsgränsen.

Olav lär ha fortsatt med att kristna Norge med rätt så hård hand, blev kung och omkom i slaget vid Stiklastad. Detaljer utelämnas här. Liket gömdes undan, men ett stort antal under skedde i närheten av det. Hurudana under? Ja, en blind blev seende, övriga detaljer verkar utelämnas överallt. Nidarosdomen i nuvarande Trondheim började byggas snart därefter, och relikerna placerades där – torde finnas ännu, nånstans, men… Ja, tro inte på allt… Vallfärder till dessa heliga kvarlevor skedde – och sker allt fortfarande, från alla håll i Norden. Gamla pilgrimsleder rustas upp för brinnkära livet i nutiden. Och – plups – så var han kändis. Populärt helgon, fanklubben blev tydligen bara större och större. Kyrkor tillägnade honom dök upp som svampar efter regn, i Norge, i det svenska riket – och förstås, Olofsborg.

Han blev skyddspatron för resande på Östersjön – han som gjort den osäker… Sankt Olofs kyrka på Österlen i Skåne blev snart en populär vallfartsort, på något sätt fick man ihop det att den Helige Olav varit där och mer eller mindre helgat en källa. Vattnet ansågs hälsobringande, man offrade både i källan och i kyrkans kista för hälsa och välgång, för bröd för dagen. Kyrkan kunde således både utvidgas och förskönas gång på gång. Bilder av St Olof dök upp i kyrka efter kyrka. Den tidens idoldyrkan… Och historierna är många, varierande, olika och intressanta, med mer eller mindre sanningshalt.

Sankt Olof 25                                                                           Källan. Samma bildkälla som ovan.

Fortfarande har vi Olsmässor, Olofsmässor här och där, så säger Allvetande Wikipedia. På din, kära läsare, hemort? Berätta! Tycker annars att det passar bra att fira honom med fyrverkeri, även om krutet inte var bekant i vår del av världen under hans livstid…

I Pellinge, i skärgården i min hemkommun, där finns St Olofs kapell. Byggt på 1950-talet. Olof där? Fråga den som vet.

Nyslott-medley, 1. Borgen/slottet/linna

Freden i Nöteborg 1323. Den unga tonårsskoleleven – som då ännu inte visste att hon skulle bli OrdOdlare – trodde att det var tyrckfle (tryckfel) i historieböckerna. Nöteborg? Nej, Göteborg, var det ju. Att den staden inte fanns vid den tiden, det reflekterade hon inte över. En båtresa sisådär 25 år senare, Petersburg – Ladoga gjorde slut på tvivlen. Nöteborgs fästning är fotograferad. Mitt i natten, mörka och oklara bilder, men det lönade sig att vaka. Nöteborg finns alltfortfarande!

Kärt barn: Pähkinälinna, Schlüsselburg, Sjlisselburg, Oresjek, Noteburg, Petrokrepost… Sjöfästningen lär allt fortfarande kallas Oresjek (=nöt), kanske på grund av riklig förekomst av hasselbuskar på ön.

1323, ja. Den första gränsen mellan öst och väst, mellan Novgorod och det Svenska Riket drogs då, tvärs, snett eller rakt i det nuvarande Finland. Från Systerbäck på Karelska näset (västerom nuvarande Petersburg, numera en halvtorr fåra, sägs det), och mot nordväst. Eller norr. Eller först det andra, sen det ena. Troligtvis i kringelikrokar genom stora ödemarker. Historiker har forskat och ältat och debatterat den här gränsen i årtionden, kanske mer. Trots gränsen förekom det en hel del raider och handgemäng från bägge sidor. Vem visste var den gick?

Så myndigheterna västeröver tyckte att det behövdes ett nytt gränsslott (Viborg fanns, men inget annat). OrdOdlaren skulle gärna göra en tidsresa och följa de spanande gubbarna i spåren. Hur rörde de sig, vad gav de akt på – hur visste de var de var? Hur och var övernattade de? Och hur hittade de därifrån? Vilka meddelanden sände de, och hur? Inte att undra på att det tog 150 år…

Ollofsborg från östra stranden

Ollofsborg från östra stranden

1475 började man hur som helst bygga på en klippa i Kyrönsalmi (Kyrosundet?). Strömmande vatten på båda sidor, en naturlig vallgrav som inte frös vintertid. Igen en tidsresa: Hur fraktades stenar, virke, ”murbruk”, människor, mat med mera över de starka strömmarna? Dessutom ansåg grannarna i öster att byggplatsen låg på deras domäner och försökte störa byggarbetet så mycket som möjligt. Bygdens folk byggde, mästarna kom från Estland. Byggherre var Erik Axelsson Tott, och han bestämde att fästet tillägnas Olav den helige, alla riddares skyddshelgon. Olofsborg.

Olofsborg från väster. Pontonbryggan som numera leder till borgen kan skönjas längst till höger

Olofsborg från väster. Pontonbryggan som numera leder till borgen kan skönjas längst till höger

1495 inträffade den första bataljen, och den skulle följas av fler. Gustav Vasa beordrade förstärkning och modernisering på 1500-talet, Gustav II Adolf besökte befästningen på 1600-talet. Då blev Sverige stormakt, och fästningen låg inte mera vid gränsen. Sen kom Stora nordiska kriget i början av 1700-talet, ryssarna intog – och efter hattarnas krig blev Olofsborg ryskt, 1742. Även ryssarna utvidgade och befäste och byggde ännu mera. Sen kom 1809, Sveriges östligaste del blev storfurstendömet Finland. 1812 kom även de delar som varit ryska sen 1742 att höra till storfurstendömet, så även borgen med omnejd. Rysk militär höll till där, sen blev det fängelse, bränder, tomt och öde – men en fest firades 1875.

Sen kom 1900-talet. Men det är en annan historia.

Sommarens festival 1

Sommar x musik = opera + Nyslott. Det konceptet håller år för år. Personer som cirkulerar på liknande festivaler runtom i Europa hävdar att denna Finlands lilla avlägsna stad i södra Savolax finns i topp tre vad gäller operafestspel! Varje år gästspelar ett eller två utländska operahus, i år från Tyskland, 2016 från Italien. ”Kanske världens bästa plats för en utomhusfestival” yttrade kapellmästaren för Semperoperan i Dresden i en intervju i år.

Egna produktioner ger man också. Orkestern består av proffsmusiker från flera orkestrar i Finland, kören av sångstuderande från främst Finland, men även från grannländerna. Och solisterna plockas från världens alla hörn, ävenså finländska stjärnor, både etablerade och på uppåtgående. Sångtävling – Timo Mustakallio – ordnas vartannat år, och via den stiger nya stjärnor upp. Stjärnspäckat – om man känner igen dem, vilket inte är lätt alla gånger!

Platsen då? Jo, Olofsborg, nordens bäst bevarade medeltida borg, som byggdes i slutet av 1400-talet som skydd för plundringståg från öster. Gränsen öst-väst gick här i trakterna alltsedan freden i Nöteborg 1323, men det rådde lite olika uppfattningar om var den exakt gick. Svenskarna byggde borgen på en klippa på sitt område i det friskt forsande Kyrönsalmi, ryssarna hävdade att den stod på deras sida om gränsen. Men hur i friden de klarade av att forsla byggmaterialet dit på den tiden, över de strömmande smala sunden, det är en gåta. Det är inte så lätt ens idag, alla kulisser och övrigt material för operorna forslas både dit och därifrån på pråmar, och vattnet strömmar…

På väg till operan på pontonbron - på 1960-talet roddes publiken över...

På väg till operan på pontonbron – på 1960-talet roddes publiken över…

... det strömmande sundet.

… det strömmande sundet.

Borgens andra sida, den här vägen kommer alla kulisser, bl.a.

Borgens andra sida, den här vägen kommer alla kulisser, bl.a.

På 1500-talet såg både Johan III och Erik XIV till att borgen förstärktes, men Sverige växte österut på 1600-talet och borgen förlorade i betydelse. Under sisådär 300 år avlöste båda kungabesök, krigsincidenter, förfall, fängelse och till sist två eldsvådor 1868 och 1869 varandra. Sen blev det lite restaurering, och en av Finlands tidigaste stora operastjärnor, Aino Achté, såg potential i slottet och de första operafestspelen arrangerades 1912 i Storfurstendömet Finland. Från och med 1967 har det ordnats årliga festivaler. Den troligen största entusiasten var den stora bassångaren Martti Talvela (dog 22.07 1989). Han hade kontakter, han sjöng och spikade, han förhandlade, skaffade stjärnsångare – och såg till att det byggdes ett flygfält nära staden!

I år blev det fyra operor för oss. Först ut var Figaros bröllop i en härligt sprallig uppsättning från Tyskland och La Traviata där Violetta är nattklubbsvärdinna. Största intrycket gjorde dock Tosca, trots att jag sett/hört precis den iscensättningen en gång tidigare – men vår inhemska Johanna Rusanen gjorde Floria Tosca i ett härligt flow (så skrev hon själv på Facebook). Boris Godunov såg vi på Martti Talvelas dödsdag, därav denna något otydliga ljusprojicerade bild.

20150722_184156_resized

Finlands stora bas av idag, Matti Salminen, i huvudrollen, Ålands stora tenor Christian Juslin som den smått jäkliga, tvivelaktiga Šuiski (finsk stavning) Shuisky (engelsk), Leif Segerstam med taktpinnen i högsta hugg – det ni!

Här får ni orientera er i slottet...

Här får ni orientera er i slottet…

Två och EN cykel. Gamla glada äventyr…

Nyslott, med den vackra senmedeltida borgen Olofsborg (finska Savonlinna, Olavinlinna). En verklig sommarstad under några intensiva veckor i juli och början av augusti varje år, när Operafestspelen pågår. Snart är det dags igen, för sjätte sommaren i rad, tillsammans med min käraste BJR. Dags att sitta på torget och bonga kändisar, gissa nationaliteter, hitta bekanta. Koppla av före och efter föreställningarna på en av flera utekrogar, stifta bekantskaper –  eller sitta och prata dialekt, såint naan ska fystaa. Kanske. En härlig sommarsemester!

En flytande pontonbro går över det strömmande Kyrönsami till borgen

En flytande pontonbro går över det strömmande Kyrönsalmi till borgen

Mitt livs andra besök i sommaroperastaden skedde för ungefär tjugo år sedan. Med cykel. Tandem. Lite fusk, tåghjälp i bägge ändar. Där stod vi sen, två kvinnor och en cykel på bangården i Parikkala, lite rådvilla ”åtvilkethåll”. En öronbedövande tutning från tågloket fick oss att hoppa högt – och så såg vi en storskrattande lokförare som påkallat vår uppmärksamhet på detta något grymma sätt, han pekade ut vår färdriktning. Vi bockade artigt och skuffade iväg vårt långa fordon, som av någon bestämd anledning fått namnet GötaBirgittaKöping. Sen bar det av via Punkaharju, via övernattningar på trevliga bondgårdars bed-and-breakfast, det var vinterkallt först, sen högsommarvarmt. Damm, gropiga småvägar, varningar för björn och varg, med mera… Och operan var Trollflöjten. Min medcyklande bakomtrampande väninna ville lära sig lite om opera, och just detta Mozart-verk är en bra inkörsport. ”Sisäänheitto-ooppera”, ”inkastningsopera”. I sanningens namn visste jag själv inte så mycket heller, men mera än hon, i varje fall. Vi gottade oss i borgen/slottet. Operafestspelens sceneri till den operan är unikt.

Jovisst, det går! Läs vidare i texten...

Jovisst, det går! Läs vidare i texten…

Följande anhalt för tungt lastade tandemen var Rantasalmi. ”Aj, ni har en sån där vinthundsmodell”, hälsade den frispråkiga värdinnan på sängfrukoststället. Vi suckade över den gropiga och dammiga grusvägen. ”Nej, inte skall ni cykla där när ni åker iväg på er kvällsutfärd”, sa hon. ”Ta lite till höger, gå genom den smala skogsremsan till vänster, och ni har asfalt hela vägen!” Intet ont anande lydde vi – och märkte efter en stund att vi befann oss på ett flygfält! Lekhumöret kopplades på, och vi övade oss i att cykla ensamma. Det är lätt, blott man håller linjen… Efter en stund beslöt vi oss för att fortsätta, trampade iväg. Och – ett flygplan på väg att lyfta kom emot. Inte en DC9 precis, men ändå. Ingen av oss fick upp lilla kameran, alltid till hands i en bröstficka, i häpenheten. ”Visade han knytnäven?” frågade värdinnan när vi berättade. Det såg vi inte. ”Han vet nog vem som lotsat er dit”, fortsatte hon, storskrattande. Vi tog grusvägen när vi lämnade det trevligaste av alla övernattningsställen.

Bron borta! Ett stort fartyg skulle passera innan vi kunde gå till Trollflöjten

Bron borta! Ett stort fartyg skulle passera innan vi kunde gå till Trollflöjten

Bloggstatistik

  • 36 947 hits

Flagcounter

Flag CounterFlag Counter
Sista försöket

♥ HÄNT - KÄNT - TYCKT - TÄNKT ♥

Gilla

min vardag, en bråkdel av mitt liv

Anitas blogg ... De fyra blomsterhaven

En blogg om fyra blomsterhav ... på min fönsterbräda, i mitt uterum, i min trädgård och ... allas vår trädgård

att leva sin dröm

självförsörjande på en ö i Mälaren

Parasta lähteä nyt

Matkoja lähelle ja kauas

Lena i Wales & Costa Del Sol

Bloggen om vad som händer här i Wales och vad man pratar om just nu, men också fakta om landet och hur det är att leva här. lenadyche(at)gmail.com

Livet efter 70

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare

Ironi blandas med egensinnig humor. Ibland kan inläggen ta ett och annat allvarligt galoppsteg.