Kanaliserande

”Vilken häxkittel!” ”Det ser ju ut som en lutgryta”, sa grannen bredvid. Vi stod i Brusnitchnoe och hissades upp tio meter – OrdOdlaren skuttade från för till akter och samlade minnesbilder. Året var 1986, kameran analog (=glesare knäppande än nuförtiden) och platsen Saima kanal, första slussen från Viborg, med det leendeframkallande (hmm…) namnet Juustila på finska.

Ett gäng lärare hade åkt buss över gränsen österut, klarat gränsformaliteterna på 33 minuter, och undrat över varför bussens signalhorn testats med besked, övernattat i Viborg och nu var det dags för det för OO mest intressanta: kanalfärden. Upplyftning i åtta slussar, sammanlagt 76 meter, på dryga fem timmar. Vattentillströmningen i slussen var onekligen spännande – men bilden blev inte publicerbar. Här torde lyftet redan ha skett.

Ursprungligen fanns det hela 28 slussar på den då 58 kilometer långa sträckan. Tankar på kanal hade funnits länge, grävförsök gjordes på 1600-talet, men först i Storfurstendömet blev kanaltanken realitet, troligtvis till följd av bättre teknik (krut användes vid sprängningarna, första gången i Finland), expertis (bl.a. från Sverige) och ökad handel österut. 33,5 kilometer grävdes, resten utgjordes av befintliga lämpliga vattendrag och sjöar. Slussarnas omgivningar gjordes parklika, utflyktsmål. Kanalen invigdes 7 september 1856, efter elva års byggande. Slussarna var 30 meter långa, 7,42 meter breda. Här syns en bit av den gamla kanalen, kanske vid sluss nummer fyra, Ilistoe – Lietjärvi.

Efter en försiktig början ökade trafiken år för år, likaså fartygsstorlekarna. Ombyggnad i flera avseenden påbörjades i sakta mak 1927, med större intensitet 1934 – så kom kriget med bombningar och i slutet ny gränsdragning, tvärs över kanalen. Halva kanalen i Sovjetunionen, endast tre av åtta slussar i republiken. Trafikstopp. Inte bra, förhandlingar fördes i många år. 1962 skrevs ett arrendeavtal (unikt!) och byggarbetena höll på i sex år, 1968 kunde trafiken köra igång, kanalen är nu 43 kilometer lång. Tonårsflickan i det platta västfinländska landskapet Österbotten följde ivrigt med kanalframstegen i media, funderade över slussar, hur de fungerar, hur det går till att lyftas och sänkas i båt. Hur tömmer man kanalen och hindrar påfyllning under byggnadsskedet? Drömde om kanalfärd? Troligen inte, framtidsförhoppningar fanns inte på agendan då.

1986, på väg in i Ilistoe. De åtta slussarna är numera 82,5 meter långa, 12,6 meter breda och med lägsta (högsta?) tillåtna djup 4,35. Höjden över vattenytan får inte vara mera än 24,5 meter. Fartygsleden som tillåter de här måtten sträcker sig över 400 kilometer in i Finland. ”Blindtarmen” längst nere är kanalen.

Den enda publiceringsvänliga kartan innehåller ”farliga” områden (rött) och registrerade olyckor (punkt), över hur lång tidsperiod sägs inte. Ja, i slussarna sker säkert små och större tillstötningar när fartyg med maximimått körs in. Mälkiä är den första slussen i Finland. Bild från nätet.

Observera att alla fartyg passerar Savonlinna, Nyslott, precis vid Olofsborg, operafestspelens arena. Ibland får publiken vänta, pontonbron till borgen körs undan och ett stort fartyg tornar upp sig. Norr om bron står landsvägstrafiken också stilla, bron öppnas. Det här vill man tydligen komma ifrån, och rätt länge har stora ombyggnadsarbeten varit på gång väster om staden. Tydligen byggs en högre bro och djupleden flyttas dit. OO:s andra operafestspelsbesök drabbades av fartygspassage. Pappersfotot är klippt för att rymmas på rätt ställe, därför det speciella övre vänstra hörnet:

OO och BJR åker nu iväg och ”kollar läget”, via tobaksindustristaden (se föregående inlägg) och barndomslandskapen. Nu blir det en dryg veckas dator- och bloggpaus. Välkomna åter!

Spontan skyltsöndag 18

Två skyltar i Nyslott fastnade på näthinnan. Kameran hemma denna gång. Svårt få bra bild på långt håll med telefonen, men försöka dög. Fantasin funderade ut orsaker. Stor konkurrens? Mest friska tänder? Utbredd tandläkarskräck? Prisnivå?

Godhjärtad tandläkare (hyväsydäminen hammaslääkäri). Godhjärtad, ett vackert ord. Etablerat i svenskan sen 1500-talet. En som har vänligt sinnelag, är godlynt, snäll. OrdOdlaren går hos en sådan också. Utan att hon (tandläkaren) har reklam om det. Hade nästan lust att gå in och se hur tandläkaren ifråga ser ut och reagerar…

Bestämd och obestämd form finns inte i finskan. Men tydligen får man ett lyckligt leende när man besökt tandläkaren med det här reklamlakanet, uppspänt lämpligt så att alla som går till och kommer från borgen/slottet (operaföreställningen) ser den. Smart reklamplats, kanske tandläkaren ifråga bor i huset. Och Onnellinen Hymy (det lyckliga leendet) är verkligen en tandläkarstation, OO har kollat (och kände sig duktig när hon kom på hur det går att beskära bilder direkt i telefonen, inga telefonnummer får synas…).

Hade tyvärr varken tid, motivation eller ork att kuta runt och söka andra tandläkare med intressant reklam i staden. Kanske det behövs mera marknadsföring från deras sida också? Även på andra håll.

Nyslott-medley 2. Savonlinna, staden.

Vääräsaari. Dit flyttade folk som på ett eller annat sätt var involverade i byggandet av och funktionerna i Olofsborg. Varifrån kom de? Savolaxare, karelare? Trakten var ju tydligen bebodd av fiskare/jägare/svedjebrukare/odlare, troligtvis glest, men dock. Men bosatte de sig på fel ö? Väärä = fel, saari = ö. Nä. Det finska väärä betyder också krokig, krum. Ganska snart kallades bosättningen Nyslotts malm – Olofsborg var det nya slottet. Stadens svenska namn förblev Nyslott i alla tider.

Men OrdOdlaren kan ha lite fel. Dagens Vääräsaari = Kasinosaari, en ö med hotell, studentbostäder och ”vanlig” bosättning. Där som folk rimligen borde ha bosatt sig ligger direkt västerom borgen (ön med tre röda prickar på kartan här under). Kanske det i det här sammanhanget inte är såå viktigt. Dags att läsa på om Nyslotts lokalhistoria? Nåja, allt behöver man kanske inte veta… I varje fall uppkom ett stadsliknande samhälle, men ingen stad med sådana rättigheter, förrän…

Stadskarta. Ett hotell heter Tott, förstås. Olofsborg är den röda pricken som leder till den gröna textrutan "herkuttele linnassa"

Stadskarta. Ett hotell heter Tott, förstås. Olofsborg är den röda pricken som leder till den gröna textrutan ”herkuttele linnassa”. Kasinoön norrom den gula omfartsvägen.

… det blev grevens tid. Han som kom i grevens tid, just innan det var för sent. Per Brahe (1602 – 1680). Jo just han, han med Brahehus, Gränna, Visingsborg. Han lät grunda flera städer i östra riksdelen, och Nyslott fick stadsrättigheter 1639 – men inget namn. Stad nummer 21 inom dåvarande ”Finlands” gränser. I folkmun också Savolax (Savon) Nystad som senare troligtvis blev just Savonlinna (Savolaxborg/slott). Tyvärr tyckte någon myndighet att orten inte har rätt att vara stad, 1683 ströks staden från stadslistan. Varför? Ja, så verkar ha skett lite här och där på den tiden. De flesta stadsinvånare vräktes från sina hus, 100-150 blev kvar. Stora ofreden i början av 1700-talet var ytterligare förödande. Stadsrättigheterna återficks 1784, och då var området ryskt.

Under 1800-talet, som stad i storfurstendömet Finland, upplevde staden en blomstring. Saima kanal (kom 1856) gjorde staden till ett viktigt centrum för insjötrafiken. Det märks ännu idag för en vanlig turist i form av talrika typiska kryssningsångare och motorångare i stadshamnen vid torget (bild kommer senare, åker snart dit igen och lovar fotografera!). En badinrättning (på Kasinoön) grundades 1896, och järnvägen kom 1907. Närheten till Finlands första stora turistmål, den 7 kilometer långa sandåsen Punkaharju, kan inte ha gjort saken sämre.

Andra världskriget innebar några bombningar även här. Och i slutet på 1940-talet revs gamla trähus, nya våningshus byggdes i stället. Men mot slutet av förra årtusendet gick befolkningsantalet stadigt nedåt, trots skolor, industri – och operafestivalen. Men det blir en tredje historia.

Nyslott, Savonlinna, består idag av 3598 kvadratkilometer, varav en tredjedel är vatten och små öar. 35646 invånare, men då bör man veta att grannkommunerna har involverats med staden under detta årtusende. I själva stadskärnan bor troligtvis inte alltför många tusen människor. 0,1 procent av invånarna är svenskspråkiga…

Nyslott i mitt hjärta…

Torget till vänster, Ångbåtar i passagerarhamnen till höger. Waahto i mitten

Torget till vänster, Ångbåtar i passagerarhamnen till höger. Waahto i mitten

Prick klockan tio klingar de första takterna av triumfmarschen ur Aida  över torget och passagerarhamnen i Nyslott. Högtalarna är perfekt inställda, folk har anlänt till restaurang Waahto (Skummet) i god tid för att få en sittplats där man både hör och ser – och de som kommer senare får stå på gatan.

Waahto

Waahto

Gatupublik

Gatupublik

Vid mikrofonen står Aarno Cronvall, gentlemannamässigheten personifierad, dock slagfärdig som få. Ett vandrande musik- och operalexikon, något han jobbat med i hela sitt liv. Han presenterar, intervjuar och bjuder på ett replikskifte som får lyssnarna att explodera i gapskratt. Hans egen ”parkpianist” Asta Onnila som har tejpat fast sina noter (vindpustar) sitter småleende och lyssnar. När det blir dags för dagens sångargäst dansar hennes fingrar över tangenterna. Och vi får höra både etablerade stjärnor och stjärnor på uppåtgående, utländska och inhemska.

Dagens gäst, stora basen Matti Salminen, intervjuas av Aarno Cronvall till höger. Parkpianisten Asta Onnila nere till vänster.

Dagens gäst, stora basen Matti Salminen, intervjuas av Aarno Cronvall till höger. Parkpianisten Asta Onnila nere till vänster.

Så öppnas varje operafestspelsdag under festspelsveckorna. Men långt tidigare har jag varit i farten, tassar alltid upp i arla morgonstund för att läsa dagens nummer av lokaltidningen Itä-Savo. Kultursidorna bläddrar jag fram först. Varje dag bjuder sjudagarstidningen på 1-2, ibland fler, sidor om vad som försiggår på Olofsborg. Bakgrundsinformation, intervjuer, inför föreställningen, äkta recensioner (inte en massa briljerande av skribentens kunnighet vad gäller verket, kompositör m.m.). Det mesta skrivet av tidningens egen kulturredaktör, mycket kunniga Riitta-Leena Lampinen-Vesa. En sympatisk tidning, med tonvikt på hur det världsomfattande speglar sig i det lokala. Njuter av tillvaron!

Operafestspelen syns och hörs i staden. Tyvärr också i skyhöga hotell- och restaurangpriser. Lite samarbetsvilja och goodwill skulle inte skada även från det hållet.

Plättcaféets reklam, med karta.

Plättcaféets reklam, med karta.

Och vi hittade ett sympatiskt plättcafé, drivet av ungdomar i en villa som var en del av badortstidens byggnationer. På en ö norrom stadskärnan och det som kallas Casino(halv)ön. Gångbroförbindelse, mysigt. Nytt besök där 2016!

Sommarens festival 1

Sommar x musik = opera + Nyslott. Det konceptet håller år för år. Personer som cirkulerar på liknande festivaler runtom i Europa hävdar att denna Finlands lilla avlägsna stad i södra Savolax finns i topp tre vad gäller operafestspel! Varje år gästspelar ett eller två utländska operahus, i år från Tyskland, 2016 från Italien. ”Kanske världens bästa plats för en utomhusfestival” yttrade kapellmästaren för Semperoperan i Dresden i en intervju i år.

Egna produktioner ger man också. Orkestern består av proffsmusiker från flera orkestrar i Finland, kören av sångstuderande från främst Finland, men även från grannländerna. Och solisterna plockas från världens alla hörn, ävenså finländska stjärnor, både etablerade och på uppåtgående. Sångtävling – Timo Mustakallio – ordnas vartannat år, och via den stiger nya stjärnor upp. Stjärnspäckat – om man känner igen dem, vilket inte är lätt alla gånger!

Platsen då? Jo, Olofsborg, nordens bäst bevarade medeltida borg, som byggdes i slutet av 1400-talet som skydd för plundringståg från öster. Gränsen öst-väst gick här i trakterna alltsedan freden i Nöteborg 1323, men det rådde lite olika uppfattningar om var den exakt gick. Svenskarna byggde borgen på en klippa på sitt område i det friskt forsande Kyrönsalmi, ryssarna hävdade att den stod på deras sida om gränsen. Men hur i friden de klarade av att forsla byggmaterialet dit på den tiden, över de strömmande smala sunden, det är en gåta. Det är inte så lätt ens idag, alla kulisser och övrigt material för operorna forslas både dit och därifrån på pråmar, och vattnet strömmar…

På väg till operan på pontonbron - på 1960-talet roddes publiken över...

På väg till operan på pontonbron – på 1960-talet roddes publiken över…

... det strömmande sundet.

… det strömmande sundet.

Borgens andra sida, den här vägen kommer alla kulisser, bl.a.

Borgens andra sida, den här vägen kommer alla kulisser, bl.a.

På 1500-talet såg både Johan III och Erik XIV till att borgen förstärktes, men Sverige växte österut på 1600-talet och borgen förlorade i betydelse. Under sisådär 300 år avlöste båda kungabesök, krigsincidenter, förfall, fängelse och till sist två eldsvådor 1868 och 1869 varandra. Sen blev det lite restaurering, och en av Finlands tidigaste stora operastjärnor, Aino Achté, såg potential i slottet och de första operafestspelen arrangerades 1912 i Storfurstendömet Finland. Från och med 1967 har det ordnats årliga festivaler. Den troligen största entusiasten var den stora bassångaren Martti Talvela (dog 22.07 1989). Han hade kontakter, han sjöng och spikade, han förhandlade, skaffade stjärnsångare – och såg till att det byggdes ett flygfält nära staden!

I år blev det fyra operor för oss. Först ut var Figaros bröllop i en härligt sprallig uppsättning från Tyskland och La Traviata där Violetta är nattklubbsvärdinna. Största intrycket gjorde dock Tosca, trots att jag sett/hört precis den iscensättningen en gång tidigare – men vår inhemska Johanna Rusanen gjorde Floria Tosca i ett härligt flow (så skrev hon själv på Facebook). Boris Godunov såg vi på Martti Talvelas dödsdag, därav denna något otydliga ljusprojicerade bild.

20150722_184156_resized

Finlands stora bas av idag, Matti Salminen, i huvudrollen, Ålands stora tenor Christian Juslin som den smått jäkliga, tvivelaktiga Šuiski (finsk stavning) Shuisky (engelsk), Leif Segerstam med taktpinnen i högsta hugg – det ni!

Här får ni orientera er i slottet...

Här får ni orientera er i slottet…

Tidigare äldre inlägg

Bloggstatistik

  • 30 138 hits

Flagcounter

Flag CounterFlag Counter
Anitas blogg ... De fyra blomsterhaven

En blogg om fyra blomsterhav ... på min fönsterbräda, i mitt uterum, i min trädgård och ... allas vår trädgård

att leva sin dröm

självförsörjande på en ö i Mälaren

Parasta lähteä nyt

Matkoja lähelle ja kauas

Lena i Wales

Bloggen om vad som händer här i Wales och vad man pratar om just nu, men också fakta om landet och hur det är att leva här. lenadyche(at)gmail.com

Livet efter 70

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA....

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare

Ironi blandas med egensinnig humor. Ibland kan inläggen ta ett och annat allvarligt galoppsteg.