Spontan skyltsöndag 18

Två skyltar i Nyslott fastnade på näthinnan. Kameran hemma denna gång. Svårt få bra bild på långt håll med telefonen, men försöka dög. Fantasin funderade ut orsaker. Stor konkurrens? Mest friska tänder? Utbredd tandläkarskräck? Prisnivå?

Godhjärtad tandläkare (hyväsydäminen hammaslääkäri). Godhjärtad, ett vackert ord. Etablerat i svenskan sen 1500-talet. En som har vänligt sinnelag, är godlynt, snäll. OrdOdlaren går hos en sådan också. Utan att hon (tandläkaren) har reklam om det. Hade nästan lust att gå in och se hur tandläkaren ifråga ser ut och reagerar…

Bestämd och obestämd form finns inte i finskan. Men tydligen får man ett lyckligt leende när man besökt tandläkaren med det här reklamlakanet, uppspänt lämpligt så att alla som går till och kommer från borgen/slottet (operaföreställningen) ser den. Smart reklamplats, kanske tandläkaren ifråga bor i huset. Och Onnellinen Hymy (det lyckliga leendet) är verkligen en tandläkarstation, OO har kollat (och kände sig duktig när hon kom på hur det går att beskära bilder direkt i telefonen, inga telefonnummer får synas…).

Hade tyvärr varken tid, motivation eller ork att kuta runt och söka andra tandläkare med intressant reklam i staden. Kanske det behövs mera marknadsföring från deras sida också? Även på andra håll.

Nyslott-medley 2. Savonlinna, staden.

Vääräsaari. Dit flyttade folk som på ett eller annat sätt var involverade i byggandet av och funktionerna i Olofsborg. Varifrån kom de? Savolaxare, karelare? Trakten var ju tydligen bebodd av fiskare/jägare/svedjebrukare/odlare, troligtvis glest, men dock. Men bosatte de sig på fel ö? Väärä = fel, saari = ö. Nä. Det finska väärä betyder också krokig, krum. Ganska snart kallades bosättningen Nyslotts malm – Olofsborg var det nya slottet. Stadens svenska namn förblev Nyslott i alla tider.

Men OrdOdlaren kan ha lite fel. Dagens Vääräsaari = Kasinosaari, en ö med hotell, studentbostäder och ”vanlig” bosättning. Där som folk rimligen borde ha bosatt sig ligger direkt västerom borgen (ön med tre röda prickar på kartan här under). Kanske det i det här sammanhanget inte är såå viktigt. Dags att läsa på om Nyslotts lokalhistoria? Nåja, allt behöver man kanske inte veta… I varje fall uppkom ett stadsliknande samhälle, men ingen stad med sådana rättigheter, förrän…

Stadskarta. Ett hotell heter Tott, förstås. Olofsborg är den röda pricken som leder till den gröna textrutan "herkuttele linnassa"

Stadskarta. Ett hotell heter Tott, förstås. Olofsborg är den röda pricken som leder till den gröna textrutan ”herkuttele linnassa”. Kasinoön norrom den gula omfartsvägen.

… det blev grevens tid. Han som kom i grevens tid, just innan det var för sent. Per Brahe (1602 – 1680). Jo just han, han med Brahehus, Gränna, Visingsborg. Han lät grunda flera städer i östra riksdelen, och Nyslott fick stadsrättigheter 1639 – men inget namn. Stad nummer 21 inom dåvarande ”Finlands” gränser. I folkmun också Savolax (Savon) Nystad som senare troligtvis blev just Savonlinna (Savolaxborg/slott). Tyvärr tyckte någon myndighet att orten inte har rätt att vara stad, 1683 ströks staden från stadslistan. Varför? Ja, så verkar ha skett lite här och där på den tiden. De flesta stadsinvånare vräktes från sina hus, 100-150 blev kvar. Stora ofreden i början av 1700-talet var ytterligare förödande. Stadsrättigheterna återficks 1784, och då var området ryskt.

Under 1800-talet, som stad i storfurstendömet Finland, upplevde staden en blomstring. Saima kanal (kom 1856) gjorde staden till ett viktigt centrum för insjötrafiken. Det märks ännu idag för en vanlig turist i form av talrika typiska kryssningsångare och motorångare i stadshamnen vid torget (bild kommer senare, åker snart dit igen och lovar fotografera!). En badinrättning (på Kasinoön) grundades 1896, och järnvägen kom 1907. Närheten till Finlands första stora turistmål, den 7 kilometer långa sandåsen Punkaharju, kan inte ha gjort saken sämre.

Andra världskriget innebar några bombningar även här. Och i slutet på 1940-talet revs gamla trähus, nya våningshus byggdes i stället. Men mot slutet av förra årtusendet gick befolkningsantalet stadigt nedåt, trots skolor, industri – och operafestivalen. Men det blir en tredje historia.

Nyslott, Savonlinna, består idag av 3598 kvadratkilometer, varav en tredjedel är vatten och små öar. 35646 invånare, men då bör man veta att grannkommunerna har involverats med staden under detta årtusende. I själva stadskärnan bor troligtvis inte alltför många tusen människor. 0,1 procent av invånarna är svenskspråkiga…

Nyslott i mitt hjärta…

Torget till vänster, Ångbåtar i passagerarhamnen till höger. Waahto i mitten

Torget till vänster, Ångbåtar i passagerarhamnen till höger. Waahto i mitten

Prick klockan tio klingar de första takterna av triumfmarschen ur Aida  över torget och passagerarhamnen i Nyslott. Högtalarna är perfekt inställda, folk har anlänt till restaurang Waahto (Skummet) i god tid för att få en sittplats där man både hör och ser – och de som kommer senare får stå på gatan.

Waahto

Waahto

Gatupublik

Gatupublik

Vid mikrofonen står Aarno Cronvall, gentlemannamässigheten personifierad, dock slagfärdig som få. Ett vandrande musik- och operalexikon, något han jobbat med i hela sitt liv. Han presenterar, intervjuar och bjuder på ett replikskifte som får lyssnarna att explodera i gapskratt. Hans egen ”parkpianist” Asta Onnila som har tejpat fast sina noter (vindpustar) sitter småleende och lyssnar. När det blir dags för dagens sångargäst dansar hennes fingrar över tangenterna. Och vi får höra både etablerade stjärnor och stjärnor på uppåtgående, utländska och inhemska.

Dagens gäst, stora basen Matti Salminen, intervjuas av Aarno Cronvall till höger. Parkpianisten Asta Onnila nere till vänster.

Dagens gäst, stora basen Matti Salminen, intervjuas av Aarno Cronvall till höger. Parkpianisten Asta Onnila nere till vänster.

Så öppnas varje operafestspelsdag under festspelsveckorna. Men långt tidigare har jag varit i farten, tassar alltid upp i arla morgonstund för att läsa dagens nummer av lokaltidningen Itä-Savo. Kultursidorna bläddrar jag fram först. Varje dag bjuder sjudagarstidningen på 1-2, ibland fler, sidor om vad som försiggår på Olofsborg. Bakgrundsinformation, intervjuer, inför föreställningen, äkta recensioner (inte en massa briljerande av skribentens kunnighet vad gäller verket, kompositör m.m.). Det mesta skrivet av tidningens egen kulturredaktör, mycket kunniga Riitta-Leena Lampinen-Vesa. En sympatisk tidning, med tonvikt på hur det världsomfattande speglar sig i det lokala. Njuter av tillvaron!

Operafestspelen syns och hörs i staden. Tyvärr också i skyhöga hotell- och restaurangpriser. Lite samarbetsvilja och goodwill skulle inte skada även från det hållet.

Plättcaféets reklam, med karta.

Plättcaféets reklam, med karta.

Och vi hittade ett sympatiskt plättcafé, drivet av ungdomar i en villa som var en del av badortstidens byggnationer. På en ö norrom stadskärnan och det som kallas Casino(halv)ön. Gångbroförbindelse, mysigt. Nytt besök där 2016!

Sommarens festival 1

Sommar x musik = opera + Nyslott. Det konceptet håller år för år. Personer som cirkulerar på liknande festivaler runtom i Europa hävdar att denna Finlands lilla avlägsna stad i södra Savolax finns i topp tre vad gäller operafestspel! Varje år gästspelar ett eller två utländska operahus, i år från Tyskland, 2016 från Italien. ”Kanske världens bästa plats för en utomhusfestival” yttrade kapellmästaren för Semperoperan i Dresden i en intervju i år.

Egna produktioner ger man också. Orkestern består av proffsmusiker från flera orkestrar i Finland, kören av sångstuderande från främst Finland, men även från grannländerna. Och solisterna plockas från världens alla hörn, ävenså finländska stjärnor, både etablerade och på uppåtgående. Sångtävling – Timo Mustakallio – ordnas vartannat år, och via den stiger nya stjärnor upp. Stjärnspäckat – om man känner igen dem, vilket inte är lätt alla gånger!

Platsen då? Jo, Olofsborg, nordens bäst bevarade medeltida borg, som byggdes i slutet av 1400-talet som skydd för plundringståg från öster. Gränsen öst-väst gick här i trakterna alltsedan freden i Nöteborg 1323, men det rådde lite olika uppfattningar om var den exakt gick. Svenskarna byggde borgen på en klippa på sitt område i det friskt forsande Kyrönsalmi, ryssarna hävdade att den stod på deras sida om gränsen. Men hur i friden de klarade av att forsla byggmaterialet dit på den tiden, över de strömmande smala sunden, det är en gåta. Det är inte så lätt ens idag, alla kulisser och övrigt material för operorna forslas både dit och därifrån på pråmar, och vattnet strömmar…

På väg till operan på pontonbron - på 1960-talet roddes publiken över...

På väg till operan på pontonbron – på 1960-talet roddes publiken över…

... det strömmande sundet.

… det strömmande sundet.

Borgens andra sida, den här vägen kommer alla kulisser, bl.a.

Borgens andra sida, den här vägen kommer alla kulisser, bl.a.

På 1500-talet såg både Johan III och Erik XIV till att borgen förstärktes, men Sverige växte österut på 1600-talet och borgen förlorade i betydelse. Under sisådär 300 år avlöste båda kungabesök, krigsincidenter, förfall, fängelse och till sist två eldsvådor 1868 och 1869 varandra. Sen blev det lite restaurering, och en av Finlands tidigaste stora operastjärnor, Aino Achté, såg potential i slottet och de första operafestspelen arrangerades 1912 i Storfurstendömet Finland. Från och med 1967 har det ordnats årliga festivaler. Den troligen största entusiasten var den stora bassångaren Martti Talvela (dog 22.07 1989). Han hade kontakter, han sjöng och spikade, han förhandlade, skaffade stjärnsångare – och såg till att det byggdes ett flygfält nära staden!

I år blev det fyra operor för oss. Först ut var Figaros bröllop i en härligt sprallig uppsättning från Tyskland och La Traviata där Violetta är nattklubbsvärdinna. Största intrycket gjorde dock Tosca, trots att jag sett/hört precis den iscensättningen en gång tidigare – men vår inhemska Johanna Rusanen gjorde Floria Tosca i ett härligt flow (så skrev hon själv på Facebook). Boris Godunov såg vi på Martti Talvelas dödsdag, därav denna något otydliga ljusprojicerade bild.

20150722_184156_resized

Finlands stora bas av idag, Matti Salminen, i huvudrollen, Ålands stora tenor Christian Juslin som den smått jäkliga, tvivelaktiga Šuiski (finsk stavning) Shuisky (engelsk), Leif Segerstam med taktpinnen i högsta hugg – det ni!

Här får ni orientera er i slottet...

Här får ni orientera er i slottet…

Två och EN cykel. Gamla glada äventyr…

Nyslott, med den vackra senmedeltida borgen Olofsborg (finska Savonlinna, Olavinlinna). En verklig sommarstad under några intensiva veckor i juli och början av augusti varje år, när Operafestspelen pågår. Snart är det dags igen, för sjätte sommaren i rad, tillsammans med min käraste BJR. Dags att sitta på torget och bonga kändisar, gissa nationaliteter, hitta bekanta. Koppla av före och efter föreställningarna på en av flera utekrogar, stifta bekantskaper –  eller sitta och prata dialekt, såint naan ska fystaa. Kanske. En härlig sommarsemester!

En flytande pontonbro går över det strömmande Kyrönsami till borgen

En flytande pontonbro går över det strömmande Kyrönsalmi till borgen

Mitt livs andra besök i sommaroperastaden skedde för ungefär tjugo år sedan. Med cykel. Tandem. Lite fusk, tåghjälp i bägge ändar. Där stod vi sen, två kvinnor och en cykel på bangården i Parikkala, lite rådvilla ”åtvilkethåll”. En öronbedövande tutning från tågloket fick oss att hoppa högt – och så såg vi en storskrattande lokförare som påkallat vår uppmärksamhet på detta något grymma sätt, han pekade ut vår färdriktning. Vi bockade artigt och skuffade iväg vårt långa fordon, som av någon bestämd anledning fått namnet GötaBirgittaKöping. Sen bar det av via Punkaharju, via övernattningar på trevliga bondgårdars bed-and-breakfast, det var vinterkallt först, sen högsommarvarmt. Damm, gropiga småvägar, varningar för björn och varg, med mera… Och operan var Trollflöjten. Min medcyklande bakomtrampande väninna ville lära sig lite om opera, och just detta Mozart-verk är en bra inkörsport. ”Sisäänheitto-ooppera”, ”inkastningsopera”. I sanningens namn visste jag själv inte så mycket heller, men mera än hon, i varje fall. Vi gottade oss i borgen/slottet. Operafestspelens sceneri till den operan är unikt.

Jovisst, det går! Läs vidare i texten...

Jovisst, det går! Läs vidare i texten…

Följande anhalt för tungt lastade tandemen var Rantasalmi. ”Aj, ni har en sån där vinthundsmodell”, hälsade den frispråkiga värdinnan på sängfrukoststället. Vi suckade över den gropiga och dammiga grusvägen. ”Nej, inte skall ni cykla där när ni åker iväg på er kvällsutfärd”, sa hon. ”Ta lite till höger, gå genom den smala skogsremsan till vänster, och ni har asfalt hela vägen!” Intet ont anande lydde vi – och märkte efter en stund att vi befann oss på ett flygfält! Lekhumöret kopplades på, och vi övade oss i att cykla ensamma. Det är lätt, blott man håller linjen… Efter en stund beslöt vi oss för att fortsätta, trampade iväg. Och – ett flygplan på väg att lyfta kom emot. Inte en DC9 precis, men ändå. Ingen av oss fick upp lilla kameran, alltid till hands i en bröstficka, i häpenheten. ”Visade han knytnäven?” frågade värdinnan när vi berättade. Det såg vi inte. ”Han vet nog vem som lotsat er dit”, fortsatte hon, storskrattande. Vi tog grusvägen när vi lämnade det trevligaste av alla övernattningsställen.

Bron borta! Ett stort fartyg skulle passera innan vi kunde gå till Trollflöjten

Bron borta! Ett stort fartyg skulle passera innan vi kunde gå till Trollflöjten

Bloggstatistik

  • 19,503 hits

Flagcounter

Flag CounterFlag Counter
att leva sin dröm

En blogg om att följa sitt hjärta och leva sin dröm - här skildrar vi livet på Lindö och utmaningen i att bli självförsörjande på en väglös ö. ❤️

Parasta lähteä nyt

Matkoja lähelle ja kauas

Lena i Wales

Bloggen om vad som händer här i Wales och vad man pratar om just nu, men också fakta om landet och hur det är att leva här. lenadyche(at)gmail.com

Livet efter 70

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA....

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare

Ironi blandas med egensinnig humor. Ibland kan inläggen ta ett och annat allvarligt galoppsteg.