Influerare under inflytande av influensa?

OrdOdlaren är ingen infuerare/influencer (bevare mig för det, säger tangentknäpparen). Ett visst inflytande hade hon troligtvis under sitt yrkesliv – men influensa har hon varit förskonad från, såvitt hon vet…

I 1500-talsskriften ”Om pestilenzien och hennes orsaker” står det att sjukdomar kunde bero på ”Himmelens onde Influenz”. Begreppet ‘Influens’ hörde till astrologins vokabulär – hur himlakropparna inverkar på jorden. En del källor som OO tittat på påstår att himlakropparna ansågs producera flytande ämnen i vissa konstellationer, människorna påverkades därav.

Influentia = flöda in, influera = påverka, inverka, ha inflytande… Influensa kom in i svenskan via italienska influenza 1783. Ryskans gripp (= ungefär heshet) exporterades till tyskan och franskan som die Grippe och la grippe. Språkkunniga må upplysa OO om hur vanliga dessa ord är i dagens läge.

Influerare/influencers uttalar sig i sociala medier, för oftast betalt för att uttala sig positivt om produkter av alla de slag. Nutida marknadsföring. Biter inte på gamla tanter som OO.

Pester, epidemier, pandemier och all slags influensor har drabbat och drabbar vår värld. Alldeles i denna pandemis början, i början av april 2020, ingick en intressant artikel om sådana i den ultralokala tidningen Nya Östis. OO bannade sig själv för att hon inte sparat tidningens innehåll. Skribenten är bekant till OO sen många år, så hon kontaktade denna Thomas R och bad om hans artikel. Vad tror ni? Jo, inte enbart artikeln kom, utan också hans källmaterial! Så OO satte igång med att läsa, och oj, så bekant det känns, speciellt om spanska sjukan (som inte alls var spansk). Den bröt ut under första världskrigets slut, på våren 1918, och alla vågor var inte över förrän på vintern 1920.

I Finland publicerades en kungörelse från myndigheterna hösten 1918, och den upprepades några gånger under de kommande åren. Här kommer den i tre bilder, så som den publicerades i lokaltidningen Östra Nyland:

Verkar textens början bekant? Den här pandemin minskade tilltron till läkarvetenskapen, som hade inget bot att servera. Bakteriologin hade börjat ge förklaringar och bot till bl.a. kolera och tuberkulos, nu förväntade folket sig att en influensabakterie skulle hittas. Nä. Virus upptäcktes först 1931. Och då hade det virus som förorsakade spanska sjukan gått hädan.

”Det är den sjukes skyldighet…”. Just det, ja. Folksamlingar, renlighet, vistas ute i det fria… Aktuellt?

Ha ha. Minns den skylt som av nostalgiskäl (?) fanns kvar på en del gamla apotek ännu på 1970-talet: ”Spotta icke på golfvet”. Intag sängen stig upp först när du känner dig frisk. Jo. Bastubad ha visat sig vara skadliga. Ett snällt sätt att upplysa finländare om att talesättet ”Om inte bastu, tjära eller brännvin hjälper, då är loppet kört…” kanske inte alltid är värt att sätta sin fulla tilltro till.

Nya Östis utkommer i Lovisa. Där bor också Inge Löök, vida känd för sina kort med de två gummorna som roar sig på allehanda sätt. Redan i våras hade hon det här ”coronaisoleringskortet” klart. Gummorna har bosatt sig under coronahatten, gjort omgivningen mysig och får förnödenheter per lina. Förbise cirkeln i mitten, OO värnar om det som heter copyright och har plockat från Inge Lööks egen kopieringsskyddade sida. OO har redan spritt ut tio såna här kort i världen, lagret är slut här hemma. Fler skall köpas och utsändas. Hoppas diverse postverk sköter sig.

Fortsättning följer.

Gratulerar och Applåderar!

Födelsedag idag! Hipp, hipp Hurraa, ja må hon/han/den/hen leva, uti hundrade år! Någonting riktigt unikt begår nämligen sin femårsdag idag – Och OrdOdlaren känner sig som gamla fjärdedelssyster, hela knappa tre månader äldre…

Nya Östis. En ultralokal papperstidning, världens östligaste svenskspråkiga tidning, utkommer en dag i veckan, ägs och görs på ett unikt sätt och har hållits synnerligen livslevande i fem år. När den startade var många entusiastiska, men oj så många som målade fan på väggen, högt och ljudligt. Typiskt. OO tror att många av dem som uttryckte sig skeptiskt är nöjda prenumeranter idag… Många är dessutom funtade som OO, när tidningsbunten anländer på torsdag öppnas och läses NÖ först.För sisådär 7 -8 år sedan skulle dagstidningarna på papper i Svenskfinland (säkert också på andra håll) förnyas. Digitalt skulle det bli; ”Allt” flyttas till det snabba nätet, om några år är papperstidningen död, lönar sig inte, ”alla” annonserar på nätet… Stora tidningshus köpte upp de små aktörerna. Hemstadens anrika Borgåbladet och jobbstaden Lovisas likaså ärorika Östra Nyland slaktades och ur slarvorna bestämde herrarna att tidningen Östnyland, med delvis samma innehåll som ”Tidningshusets flaggskepp”, Hufvudstadsbladet, skulle uppstå. Flopp. Tvådagarstidningen Östnyland (utgivningsort Borgå) blev snart mera självständig och lever än. Också i OO:s postlåda.Något saknades. Folk ville ha mera lokalt, speciellt de svenskar som bor längst österut. En del branschfolk hånskrattade: vem vill läsa om grannens bortsprungna katt, om byaföreningens idrottsmästerskap, om vad som hände vid Kalles torp för 100 år sedan? Just precis vad vi vill läsa om. Vanligt folk vill läsa om vanligt folks göranden och låtanden, om vad som diskuteras och bestäms i hemkommunen, i byn… ”Vi behöver varandra” – vilken annan tidning har den rubriken på de lokala radannonserna, ”till din tjänst”?

Kimmen, ”gammal” garvad pensionerad chefredaktör för Östra Nyland kontaktades – och satte igång. Han vet hur en tidning kan göras. Så kom det första numret som OO inte alls minns, hon blev prenumerant någon vecka senare. Kimmen såg till att Carita efter något år blev redaktionssekreterare, sen steg han åt sidan och Carita axlar nu ansvaret som chefredaktör – hennes karriär har gått i kurvor under de senaste åren, men ständigt uppåt på stadigare ben! (OO menar ingalunda konkret, att hennes gåstolpar har blivit tjockare…).

Tidningen har hittat sin nisch. Den konkurrerar inte med Borgås tvådagarstidning, den skriver om det lokala och struntar i världshändelserna. Pontus (alias för Kimmen) diskuterar dem på sitt eget sätt, med sina ”låtsaskompisar” Ragnar och Sune. Det blev läsarstorm när kåseriet i ett nummer uteblev till följd av datorkrasch!Traditionella redaktionsutrymmen har tidningen inte. Alla jobbar hemma. Visserligen finns ett rum för redaktionsmöten, men riktigt hur det fungerar behöver inte OO bry sig om.

Belackarna sade också att en tidning som görs utan betalt på frivillig bas (och utges av en understödsförening) inte kommer att hålla kvalitet. Ha. Alla får betalt. Och kvaliteten på skriverierna varierar i alla tidningar. OO tycker att honoraren är helt ok – hon är van vid att inte ens få ett uppskattande ord från ansvariga tidningsutgivare för sina övriga skriverier – inte från läsare heller.Hoppas bar någon tecknare producerar ritade halvkarikatyrbilder av alla de övriga skribenterna också! Senaste nummer bestod av 28 sidor, skrivna av åtminstone ett dussin medarbetare – OO tappade bort sig i räknandet (som vanligt). Innehållet var brett, det skrevs om renoveringar av föreningshus, om lokala företag (skog och fönster), om jordärtskocka, landets äldsta scoutkår som fyller 110 år (i Lovisa, förstås), om hur man ordnade fullmäktigemöte 1921 och mycket mera. Med otaliga notiser om ett och annat. Dessutom berättade tidningen om årets naturprodukter (Arktiska Aromer rf), något som OO inte sett ens i branschtidningar: havtorn, trattkantarell och harsyra. Dem kommer OO, VL eller RR att återvända till på något sätt…Tidningen har ingen webbsida i stil med andra tidningars. Men den lever bra ändå! Mot alla odds. Dock finns en aktiv Facebook-sida, där vem som helst kan sätta in bilder och texter och kommentera – men, tack och lov, administratören håller hård hand över den och tar bort osakligheter med nästan sekundens snabbhet. Och därifrån plockas ”Veckans snackisar”, också en intressant ruta! Den något dåliga bilden (via OO:s telefon) visar en nalle i fönstret, populärt för promenader i dessa tider. Inte enbart för barn…

Jubileumsnumret kommer på torsdag, 30 april. OO kan i andanom känna hur tangentborden glöder där i öster, e-post skickas av och an, telefonerna är i flitig användning, Carita och Anna sitter som spindlar i nätet… OO är med, som RR – om bl.a. Guldkannan, som är något annat än vad ni kanske tror.OO slöade till. Hon gratulerar med äkta finlandssvenska örfilar, med socker på! Bara för att ta fram en skillnad mellan Sverige och Finland sådär i förbifarten…

Avvänjningsprocess

Avvänjningsprocess. Ett svårt ord att få rätt både i skrift och i uttal. Försök själv! För några dagar sedan märkte OrdOdlaren att hon, helt oförskyllt, är mitt uppe i en sådan. Avvänjning. Ett långt beroendeförhållande börjar luckras upp. Mer och mer för varje dag. Ibland mer, ibland mindre. Ibland inte alls, utan tvärtemot, en tillbakagång.

Svårt? Tja. Abstinens Njaä… Tidvis. Ersättande sysselsättning? Psykiskt jo, fysiskt nej. Eller kanske lite. Man blir ju van. Påtvingad av omständigheterna. Åldern? Snarare tidsåldern.

Förr: morgonmål intogs alltid, säger alltid, tillsammans med morgontidningsprassel. Det lokala bladet först, sen riksbladet. Två olika tidningar. Det lokala bladet innehöll lite nationellt och pyttelite internationellt – dock inte kopior av riksbladets texter. I jobbstaden fanns följande, mycket ultralokala blad att kolla in. Tre dagar i veckan. Viktigt att hålla sig ajour med vad som händer i byar och på öar!

Så började Det Stora Tidningshuset köpa. Det började gå dåligt för de små, nämligen. DSTh ägde snart nog alla tidningar österom och västerom hufvudstaden. Det blev dyrt, så det var dags att sanera. Det blev döden för tredagarstidningen och för bladet, en ny femdagars regiontidning föddes – med över 50% samma innehåll som riksbladet. Och 5+2-konceptet lanserades: fem vardagar regionblad, söndag-måndag riksblad. OO vande sig. Nästan. Intresset för tidningsinhämtandet från lådan vid tomtgränsen avtog dock, för att närma sig noll senast nämnda veckodagar. Ett veckomagasin som strävade mot att vara något i stil med världsstora blaskor. Mycket som inte väckte intresse – förutom frågesporten Duellen.

20160830_000320_resized

OO har riksbladet som nätversion. Läser sällan. Ännu mer sällan tillsammans med morgongröten. Långsam uppladdning, många återkommande annonser med lågt intresseindex. Vintertid lite oftare, eftersom hufvudstadens kulturhändelser intresserar. Om redaktionen råkar ha sett det mödan värt att bevaka.

Det Fantastiska Konceptet med två tidningar (t.o.m tre, en likartad västerut) med över hälften likalydande innehåll visade sig inte vara bra. Läsarna röstade tydligen med prenumerationsuppsägningar. Ägarna/cheferna har fått ge sig – och avskedar ungefär hälften av folket på regionredaktionerna. Nu skall det bli två helt regionala tidningar. Bra? Hm. Hela TVÅ dagar i veckan. Woilá…

20160829_134651_resized

Grannstaden/jobbstaden tog tidigt saken i egna händer. En ultralokal tidning uppstod, med supersvingande pennfäktande pensionerade tidningsmurveln som lokomotiv. Man digitaliserar på sitt sätt – digitala redaktionsutrymmen, om man säger så. En dag i veckan kommer den tidningen med dagsposten. Prenumererar. Intressant läsning till hög procent. Tidningsprassel till torsdagstestunden vid tvåtiden. Samma dag utkommer kyrkbladet Kyrkpressen, som ibland bjuder på mycket intressant läsning. Oftast lång testund…

20160829_134538_resized

Och så får vi ju två finska gratisblad i veckan. Och så finns den lokala radioredaktionen, som skriver ofta och elegant och lokalt på nätet, och som länkar till Facebook…

Morgongröt och morgonte och snabbkoll på Facebook, med en och annan djupdykning, det gäller mest i dagens läge. Saknar tidningsprasslet, men glömmer allt oftare att gå till postlådan. Ändå är det något visst med morgontidningen, det kan inte hjälpas…

Bloggstatistik

  • 68 520 hits

Flagcounter

Flag CounterFlag Counter
gotlanduppochner

Vi hoppas att du ska trivas med våra ö-inlägg. Oavsett om du bor på ön året runt, kommer hit med jämna mellanrum eller aldrig varit här... Givetvis skulle det varit trevligt om vi kan få dig, som aldrig varit på Gotland, att åka hit för första gången. Vi tror inte du skulle ångra dig. Chansen är betydligt större att du drabbas av samma känslor som Bosse fått varje gång, som vi varit här på semester. Välkomna önskar Bosse och Solveig Lidén!

Livet efter 80

♥ Hänt ♥ Känt ♥ Tyckt ♥ Tänkt ♥

Gilla

min vardag, en bråkdel av mitt liv

Anitas blogg ... De fyra blomsterhaven

En blogg om fyra blomsterhav ... på min fönsterbräda, i mitt uterum, i min trädgård och ... allas vår trädgård

att leva sin dröm

med ljuvliga hundar

Parasta lähteä nyt

Matkoja lähelle ja kauas

Lena i Wales och Spanien

Lena Dyche reseledare och guide sedan 30 år. Här delar jag med mig av resetips från båda mina hemländer, Wales och Spanien. lenadyche(at)gmail.com

Livet efter 70 – Blogg 2004-2018

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare

Ironi blandas med egensinnig humor. Ibland kan inläggen ta ett och annat allvarligt galoppsteg.