Ut i naturen 1

Heter Svinö Svinö för att den har varit en svinö? Nä, sägs det. Kor och får (Highland Cattle nuförtiden), jo, men svin, nej. Hur skulle de ha tagit sig dit, förresten… Vildsvin? Vill inte tänka tanken, ens. Frågan kvarstår. Svar, tack!

Ön (mitt i kartbilden ovan) ligger vid Borgå ås mynning, ingår i nationalstadsparken, kartbilden därifrån. Som synes inte långt (en dryg kilometer) från stadskärnan, 1,37 km², utsträcker sig 1,7 kilometer från norr till söder, höjer sig som värst över havet ca 50 meter. Självaste Gustav Vasa skänkte ”sin” (kronans) del av holmen till Borgå stad 1546. Under århundradenas lopp har ön fungerat som betesmark, skog har avverkats (ofta olagligt, svårt att övervaka, ön låg ju så avsides…) – senare fanns här både stenbrott (till stadens gator) och tegelbruk. 1870 utarrenderades 50 villatomter där.

På 1930-talet insåg man våtmarkens värde som fågelområde, och området norr och öster om Svinö fredades 1945. Namnet är Ruskis, fråga inte vad det betyder eller varifrån det kommer… (Ruskea = brun, ett brunt område pga vassen???). Numera erkänt som en internationellt värdefull fågelvåtmark.

Förr tog man sig till Svinö med båt, högst troligen. 1953 byggdes Svinö vallväg med tre ”kulliga” broar:

Vid en av broarna måste OO bara stanna:

En vresros. Aja baja, i ett naturskyddsområde! Den får officiell invasivstämpel inom EU 2019. Få se när/om den tas bort. Här finns ju minsann fåglar som troligtvis slukar i sig de köttiga nyponen med god aptit, och så växer nya buskar upp, de trivs på karga ställen, tål vind och saltstänk…

OO skulle gå naturstigen, Borgås äldsta, kom till 1985.

Den visar skog med mossiga stenar och fallna träd, skog som stått helt orörd i ca 80 år. Lämpliga rumpnisseboplatser fanns det gott om, jättarnas kringslängda stenar ligger här och var,

och nästan allra högst uppe finns vackra bergshällar

med lavar både på marken och i träden (= ren luft).

En fräsch och givande liten kvällsvandring tillsammans med människor OO inte sett förr – jo, en. Hon kom fram och berättade att hon ett år varit OO:s elev. Det blir fler vandringar, vi blir kanske bekanta, allihop. Borgå Medborgarinstitut arrangerar och står för en ledare. Många i gruppen, t.o.m. infödingar, hade aldrig satt sin fot i den här skogen. Inte OO heller, bott i trakten i ca 40 år. Även om hon besökt två av de ca 150-åriga sommarstugorna (Tack för det, A!)

Fågeltornet finns inte i anknytning till naturstigen, men av bara farten ville ju gruppen också kolla in den utsiktsplatsen.

Borgås högsta av sitt slag, men ingenstans finns uppgift om hur högt. Utsikten mot staden imponerade, här syns både kyrktaket (svart rektangel högt uppe i bilden) och en bit av vallvägen i den 2-3 meter höga vassen.

På väg hemåt blev det stopp igen. Svanen satt bara där vid vägen och myste, verkade göra sig i ordning för natten. Fotograferad från bilfönstret. Betedde sig som de betande Highland-korna, myggor, getingar och älgflugor, alla struntade för det mesta i OrdOdlaren.

Park, stad, nationellt – nationalstadspark

Park, stadspark, folkpark, nationalpark – och nationalstadspark. Sistnämnda låter som en byråkratisk-politisk skrivbordskonstruktion av någon tjänsteman eller en kommitté, men det är inte så lätt (kanske) att hitta ett annat ord. Det handlar om nationalpark i urban miljö, inkluderande en del av den nästan absoluta stadskärnan. Ursprung i Sverige. Handen på hjärtat, läsare: har ni begreppet klart för er? Var finns närmsta nationalstadspark?

Lugn, lugn, OO upplyser… Systemet finns enbart i Sverige och i Finland – hittills. Världens första grundades i grannlandet 1995. Kungliga nationalstadsparken, alla känner till den… Sen har det inte blivit fler i Sverige. Om orsak därtill spekuleras.

Men i Finland! Här togs idén rätt snabbt upp, och den första nationalstadsparken grundades 2001 i Tavastehus. 6 kilometer lång och som bredast 5 sammalunda. Det handlar ingalunda om regelbundna områden, att beräkna arean kräver garanterat högre matematik, så också i Heinola och i Björneborg, som fick sina nationalstadsparker 2002. Sen kom Hangö 2008, och sen – håll i er – Borgå 2010! Efter det har Åbo, Kotka, Forssa och Kuopio ramlat in i sällskapet.

Och vad hände sen? Tja, just ingenting. Skötsel-och nyttjandeplaner skall göras upp, de ligger tydligen på någon hylla. Men aktiv marknadsföring för vanligt folk? OO var på en guidad tur i Tavastehus 2009. Inte ett ord om någon nationalstadspark nämndes då. Resursbrister, tydligen. Varför finns de? Lagtexterna är fina: ”För att bevara och vårda kultur- eller naturlandskapets skönhet, naturens mångfald eller historiska särdrag inom ett område som hör till den urbana miljön eller därtill anslutna värden i stadsbilden, sociala värden, rekreationsvärden eller andra särskilda värden”. Tillräckligt omfattande och enhetliga områden handlar det om, även nationella intressen understryks. Respekt för dessa värden säkerställs, främst i stadsplaneringen.

På Borgå stads hemsidor finns en mängd material, med länkar ”hii å dii”, men det är lite svårt att få ihop det hela. Nationalstadsparken är hela 10 kilometer lång och som bredast hela 8 kilometrar (på bredaste stället är det mest vatten). Årsdagen firas i maj, det har OO missat – hur publikt och massmediauppmärksammat det var i år koms inte ihåg.

En publik karta finns centralt, invid torget. På en stor ”råskis”, alltså soptunna. Hedrande…

Lite sned bild i hastigheten…

Bredvid finns sifferförklaringar, som en inte så smart graffiti-icke-konstnär tydligen inte gillar:

Men svenskan… Hallå, Borgå stad!

Och precis när O sitter och grunnar på det här föga hedrande för staden i turisttider öppnar hon lokalbladet och nås av följande upplysning:

Det går åt det bättre hållet. Hela artikeln är inte inskannad.

Parker skall ju finnas med, här har vi en av dem, som verkligen heter Runebergsesplanaden, som mest nuförtiden är ett promenadstråk, fotat från åsidan.

Sök statyn!

Torget finns i fonden, och bakom husen där finns följande park, den nästan jämngamla stadsparken. Runebergsparken (som OO helst säger…) planterades 1872 med eleganta djupintryck av olika gröna färger, med även blommande buskar och träd en park i engelsk stil. J. L. Runeberg avled 1877, och efter diverse diskussioner fick han plats i parken 1885. Sen dess har parken genomgått många förändringar. Träd växer för stora, buskar lever inte många tiotals år, behoven förändras. Mycket av parkens ursprungliga idé har försvunnit. Tyvärr.

Runeberg bodde några hundra meter söder om denna plats, och där finns fortfarande hustruns, Fredrikas trädgård. Familjen flyttade till huset 1852, med sex pojkar födda 1835-48, och den redan då något anlagda trädgården producerade mat. Fredrikas trädgårdsintresse var och är vida känt, nu försöker man bevara trädgården så som den utformades under 1870-talet, när frön och plantor beställdes från utlandet, och fruarna bytte växter med varandra. En av de äldsta bevarade hemträdgårdarna i vårt land. Fritt att besöka under sommarmånaderna.

Bloggstatistik

  • 37 697 hits

Flagcounter

Flag CounterFlag Counter
gotlanduppochner

Jag hoppas du ska trivas med mina ö-inlägg. Oavsett om du bor på ön året-runt eller någon gång varit här på besök. Förhoppningsvis kan jag få dig att längta tillbaks. Givetvis skulle det varit mysigt om jag kan få dig, som aldrig varit på Gotland, att åka hit för första gången. Jag tror inte du skulle ångra dig. Chansen är betydligt större att drabbas av samma känslor som jag fått varje gång, som jag varit här på semester. Här skulle jag gärna vilja stanna kvar. Välkommen önskar Bosse Lidén

Sista försöket

♥ HÄNT - KÄNT - TYCKT - TÄNKT ♥

Gilla

min vardag, en bråkdel av mitt liv

Anitas blogg ... De fyra blomsterhaven

En blogg om fyra blomsterhav ... på min fönsterbräda, i mitt uterum, i min trädgård och ... allas vår trädgård

att leva sin dröm

självförsörjande på en ö i Mälaren

Parasta lähteä nyt

Matkoja lähelle ja kauas

Lena i Wales och Spanien

Lena Dyche reseledare och guide sedan 30 år. Här delar jag med mig av resetips från båda mina hemländer, Wales och Spanien. lenadyche(at)gmail.com

Livet efter 70

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare

Ironi blandas med egensinnig humor. Ibland kan inläggen ta ett och annat allvarligt galoppsteg.