Sjunde kramen

Cer-cidi-phyllum. Vi svänger iväg till Japan för dagens kram! Japan och en del av Kina. Även om en kram där kan bli något övermäktig, eftersom trädet ifråga kan bli 40-45 meter högt och i genomskärning två meter. OO håller sig hemma. Katsuran, Cercidiphyllum japonica, inköptes 2 juni 2018 och avbildades någon dag senare:Den lilla katsuran satte direkt igång med sitt eget tillväxtprojekt, och efter några veckor syntes redan skillnad. En rolig grej med henne/honom – den är tvåbyggare, OO vet inte könet – är att bladfärgen ändrar genom säsongen. Tre veckor senare:Så tar vi en bild när den varit nästan ett år på plats, 21 maj 2019, tidig vårskrud. Verkligt rödgulorange små blad. Blommor har inte noterats, men ho vet? Sommartid är löven grönare, sen uppenbarar sig färger i gul-purpur-ljusröd-aprikos! Beror förstås på väder och värme och växtplats och näring och… Redan nu har bladen trevliga röda kanter. Betrakta:Katsura har funnits i Finland i flera år, dock rätt så sparsamt. I våra förhållanden lär maxhöjden bli blygsamma 5 – 8 meter – men bredden kan bli lika i metertal, eftersom den gärna utvecklar sig åt de hållen också. Känslig för torka, här är platsen rätt så vattengenomrinnande. Hårda vintrar är inte riktigt bra för den, så om det blir en smällkall vinter… Det går som det går.

Köpt från samma skattkammare, Mustila, vars träd kommer från en okänd mellaneuropeisk stam. En annan ”import” finns i botaniska trädgården i Göteborg, och ”barn” från den platsen har klarat sig i Uleåborg. I Sverige rekommenderas zonerna I – III, OO:s plats på jorden torde motsvara IV – V. Gränsfall, zontänjning…Helbild från början av augusti i år .Grönt och stort, med tanke på drygt två års ålder här. Ögonmåttet utan skaft säger 2,5 meter, drygt.

Det mest spännande händer på hösten, men OO:s dåliga luktsinne är inte att lita på. Inte heller har hon höstbilder. Tydligen tar skördearbetet bort fotograferingsenergi… Men åtminstone skall BJR:s mera känsliga kemistnäsa sändas ut på expedition. När löven faller och vissnar avger de en sötaktig doft. Vanilj, bränt socker, kanel och pepparkaka föreslås. Spännande!

”Trädbetraktare” anser att katsura är ett av de mest förtjusande träden som finns. Vackert och sen nästan ut som spets på längre håll, och är intressant och detaljrikt när man kommer i närkontakt. Kramdags!OO lovar härmed, i vittnens närvaro, att hålla koll på höstfärger och dofter. Visst vill hon ha en ”ordentlig” vinter nu, men hon vill ha katsuran kvar! Som vanligt vad gäller odlande, det går som det går…

Sjätte kramen

Allt är större i Amirika. Större förpackningar, större hamburgare, större vägar, större hus, större biffar, större pizzor, större spisar, större… Sant? OO vet inte. Hon har inte ens på allvar försökt ta reda på. Men ett bevis har hon. Eklöv.Knyckte ett löv från äldsta ”vanliga” eken på tomten och la det på rödekens större blad med spetsiga uddar. Visst är det skillnad. Quercus rubra, hemland Amerika, ungefär samma områden som gulbjörken. Jättelika blad/löv. Symbol för staten New Jersey. Om ni läsare tror att OO söker effekter och plockade det minsta eklövet hon hittade, så… har hon i varje fall inte förminskat sin hand. Sant, sant.

Rödeken växer snabbare än andra ekar, gillar bördig och aningen sur mark – tror den har rätt bra plats i det avseendet. Den blir ca 30 meter hög, brösthöjdsdiameter ca 50 centimeter – om cirkus 80 år, tralallallaa…Rödeken inköptes 14 augusti 2014, babybilden är från 20 juli 2017. Det blev liksom inte till att plåta den tidigare, enligt väl genomsnokat bildarkiv.  Det sägs – och kan besannas av OO – att bladen/löven har en aning rött i sig. Men på hösten händer det. Färgen lär vara helt otrolig – rödlila! Det har OO endast sett på bild. Från Mustila, där rödek länge funnits, berättas att höstfärgen blir mest rödbrun i Finland. OO hoppas på att det kunde bli höstfärg här på tomten också… Hittade en bild från Skogsforsks plantskola i Ekebo (visst bör man forska i ekar där!) i Skåne, och färgen på de höstlöven, det är något det! Tydligen har färgen också med jordmån och värme att göra.

De gamla Mustila-träden förbereder sig sent inför vintern, vilket tyder på att ursprunget inte är nordligast möjliga. En nyplantering finns, med fröer insamlade på 1990-talet. Vackraste höstfärgen serverar en rödek som härstammar från Wisconsin.

Ekens ca 3 centimeter långa ekollon är symbol för föreningen Arboretum Mustilas Vänner, som – förstås – arbetar för arboretet och för att trädsorterna i Finland skall utökas med fler arter. Kort sagt. OO bör ansluta sig. Ännu kortare sagt.

Visst har rödeken vuxit på tre år, och den spretar lite hit och dit. Det lär vara naturligt.Den får växa helt fritt, kanske det ordnar upp sig någorlunda med tiden. Det kan ju ta länge. Kramdags!Det ser ju ut som om OO våldför sig på trädet, men nähä. Bildvinkeln blev bara sådan. Den är fortfarande helt oförstörd. Och detta var kram nummer sex. Ha en bra dag!

 

Femte kramen

Gulbjörk, inköpt 11 juni 2015. Betula alleghaniensis. Namnet betyder i princip ”björk från Alleghenybergen”. Redan där började OO:s förvirring. Nordöstra USA och östra Kanada. Appalacherna, har OO lärt sig någon gång. Läste en lång förklaring. Punkt för det resonemanget. Babybilden är från 5 juni 2017.Den verkade stå stilla, inte vilja växa alls. De två senaste växtperioderna verkar den helt plötsligt ha fått tillväxtfnatt. Björken ifråga beskrevs redan för 200 år sedan, men en av grundarna till New York Botanical Garden har ändå fått äran som namngivare, Nathaniel Lord Britton (1859-1934).Löv. Stora (och ännu större i sitt naturliga område). Men vadå gul? De är ju gröngröna! Tyvärr har OO ingen höstbild, trots ivrigt letande i arkiven. Bättring utlovas, men det hjälper ju inte här… Minnet påstår att löven är verkligt gulgula innan lövfällningen, även i den här delen av världen. Det berättas också att barken (som ger en ”medicinaktig” doft om man gnider den – nej, inte försökt ännu) är gulbronsaktig, silvergrå och körsbärslik, hm…Men den färgen finns först på det ”mogna” trädet, och dit har denna lilla långt ännu. Lite oskarpt, siktade inte så länge.

Inköpsställe var Mustila Arboretum, 57 kilometer från denna skrivplats. I över 100 år har det arboretet hållit på med träd ”av alla de slag”, och OO vågar påstå att hennes och BJR:s träd härstammar från fröinsamlingsresor i det nordligaste habitatet i Quebec, för ca 20 år sedan. Förresten, gulbjörken är ”provinsträd” i den delen av Kanada, inte illa! Alla läsare i Quebec, hör hit: vi har ert nationalträd!

Mustila lär ha två träd från 1930-talet, flera från 1970-talet. OO har inte sett något av dem. Troligen de äldsta i Finland. Gulbjörken kan bli 18 – 25 meter hög här, upp till 30 meter ”hemma”. Åldern blir åtminstone 150 år, det finns exemplar som är 300. Trädet kan nå mogen ålder vid ca 20 år, blommar då första gången. Vanligtvis först vid ca 40. Ett träd för framtiden, intressant att följa så länge man kan!En bit kvar, minsann. Dryga två meter nu. Barken är förresten lättantändlig, kan användas som tände i rätt så våta förhållanden.

Ursprungsbefolkningen använde gulbjörk som blodrenande och som urindrivande. Vet inte vilka delar och efter vilka förberedelser. Björkvirke ”over there” är alltid gulbjörk och kan variera i färg. Man gör tandpetare av virket också. Varifrån kommer dina tandpetare? På OO:s förpackning står det ”Made in Norway”, men där finns en massa andra platser nämnda, bl.a. Buffalo-Niagara. Har du sett en tandpetarfabrik? Måste fråga världens bästa tandläkare, som ”tjatar” om att trä-tandpetare är bäst.. Kramdags!Med eller utan välpetade tänder. Även det försöker OO klara av ”enligt bästa förstånd”.

Närgånget 1

Vattna, vattna, vattna… Vad kan man annat göra när solen gassar dagarna i ända och vinden bidrar mer än välvilligt till uttorkningen? Ett regn på några millimeter skulle ge ungefär en kubikmeter vatten från taken i våra regntunnor, men nä. Inget regn i sikte. Å andra sidan kan då Runda Rabattkryparen i lugn och ro studera växterna på nära håll, betrakta och förundras. Rhododendron, till exempel. Ytliga rötter som gör att den är känslig för torka. Rotbevattning följd av dusch! Närbildskavalkad:Den ”vanliga”. Heter den kanske ‘Grandifolia’? Har stått här på sin plats i över 20 år. Överlägset äldst och växer på bredden och på höjden vid granen som den enligt expertisen inte är ”bästis” med.‘P.M.A. Tigerstedt’. Från Mustila Arboretum, 58 kilometer från denna skrivplats. Farfadern AF Tigerstedt grundade arboretet 1902, omfattar nu 120 hektar, äldst och störst i Finland. Han började sakteliga ersätta av svampsjukdom angripna träd med mer exotiska – i dagens läge finns där ca 100 barrträdsarter, över 200 lövträdsarter, hundratals buskar och andra perenner. Plus, förstås, plantbutik. Fadern utökade med buskarna, och sonen Axel (avled 2010) fortsatte. Sonen Peter M.A. (nu 82 år) innehade befattningen som professor i växtförädling vid Helsingfors Universitet 1970-2000, och han koncentrerade sig bland annat på att få fram härdiga rhododendronsorter. 1931 hade man nämligen fått frön från Pungsan i Nordkorea, av dem växte upp en kraftig rhododendronbuske, den enda som överlevde de hutlöst kalla krigsvintrarna. Den här korsningen ”döptes” redan 1974. Den har moderns speciella egenskap: rullar ihop bladen vid minsta köldknäpp. Då ser den döfärdig ut, men den överlever!Troligen ‘Axel Tigerstedt’. Lanserades vid Mustilas 100-årsjubileum 18 juni 2002. Lägre än de två hittills nämnda, blommar först av alla. Knopparna är rosa, blommorna likaså – men bleknar till vitt nästan inom en timme. Bilden från 20 maj i år.‘Hellikki’, en spontan korsning i Mustila. Vår egen är lite krasslig i år, bilden tagen i skuggan i Mustila 11 juni 2015.‘Nova Zembla’, en av de mest sålda rhododendronen i kallt klimat. Knopparna klarar ner till -27 grader. Växer lågt, täcks ofta av snö – men halva busken ”gick bort” vintern 2010…‘Fantastica’, illa trängd och något skadad av kraftigare sorter – eller av människoframfart, vinterväder… Supersöt!Okänd, vit, låg. Glöms ofta bort eftersom den ligger bakom de två förstnämnda, som nu har uppnått ca två meters höjd.Specialiteten, den gula med rundare blad än de andra. Visar inte sin rätta färg på bild, den är starkare gul i verkligheten. Varken BJR eller OO har någon aning om hur eller varifrån den förstnämnda har fått tag i den. Wardii-gruppen, som beskrivits i sydvästra Sichuan, har just den här formen på sina blad.

Här finns också fyra azaleor. Två av dem har tagit ett gemensamt beslut om att blomma på sensommaren, vill kanske lysa med egen kraft och inte i skuggan av andra, ho vet.Det här torde vara ‘Aamurusko’, ”Morgonrodnad”, nu i slutet av sin årsblomning. Ibland visar den också lite mer gula toner.Den verkliga brasan, ‘Gibraltar’. Här om året trodde vi att elden var lös när den brassade på med blommor överallt. I kvällssolen såg det faktiskt ut så…

Blomberusad, m.m….

Det började med att gården fick en ny husbonde 1901. Snart nog märkte man att tallarna i det ca 1 km x 1 km stora skogsskiftet närmast gården var angripna av en svamp. Avverkning var av nöden. Men luckorna blev stora, och då kom ägaren på att börja fylla ut luckorna med även utländska träd. Och på så sätt startade statsrådet, trädentusiasten A F Tigerstedt det som idag är Finlands (Nordens?) största arboretum. Och på den vägen är det, Mustila Arboretum i Elimäki. Där kan man vandra i den 120 hektar stora skogen, förundras över över 100 barrträdsarter, minst 150 lövträdsdito, buskar, perenner i nästan oräkneligt antal.

Platsen ligger, enligt kartor på nätet, 57 kilometer och 42 minuter från min plats på jorden. Ändå är det sex år sen mitt senaste besök. Men nu blev det gjort, häromdagen. Där finns också en mycket frestande plantbutik…

första anhalten

första anhalten

Café och biljettförsäljning och lockande böcker finns i detta gamla uthus, charmigt på insidan, påmålade fönster på utsidan. Servering utan krusiduller, hembakt tilltugg!

präktig bark...

präktig bark…

Träd, ja. Douglasgranen är mäktig. De äldsta exemplaren lär nu vara över 40 meter höga.

gult blomhav

gult blomhav

Azaleorna bjuder i år på den mesta färgprakten.

mera mångfärgat

mera mångfärgat

 

överraskning

överraskning

Annat intressant vi snavade över: Gulblommigt Prakttry – blommorna stora som en halv tumme, och…

intressant!

intressant!

… Sjufingersaralia!

Mustila är ändå mest känt bland ”vanligt folk” för sina Rhododendron. de första planterades redan på 1930-talet under den följande generationens ”maktperiod”. Den tredje generationen Tigerstedt fortsatte jobbet, en av dem var professor i växtförädling vid Helsingfors Universitet. 1972 påbörjades förädlingen av vinterhärdig rhododendron. Numera ägs Mustila av en stiftelse.

Rhododendronblomningen verkade inte vara den bästa i år. Men den här ”tvåfärgade” är verkligt tjusig! Tyvärr vet jag inte namnet.

nästan hela busken

nästan hela busken

närbild

närbild

Den här köpte vi till vår ”Rhodoazaleapark” på ca 20 kvadratmeter. Där finns nu ett dussintal rhododendron och fyra azaleor. Vi behövde en mörkare.

Hellikki

Hellikki

Den här busken var väluppfostrad nog att blomma vid namnskylten.

väluppfostrad?

väluppfostrad?

Kombinationen mörk-ljus blomma gillar jag!

favoritkombination

favoritkombination

Och vi kom hem med två rosor och två träd, förutom Hellikki. Men de får komma i andra historier..

 

Bloggstatistik

  • 69 608 hits

Flagcounter

Flag CounterFlag Counter
Skogsträdgårdsbloggen

Odla ätbart överallt

gotlanduppochner

Vi hoppas att du ska trivas med våra ö-inlägg. Oavsett om du bor på ön året runt, kommer hit med jämna mellanrum eller aldrig varit här... Givetvis skulle det varit trevligt om vi kan få dig, som aldrig varit på Gotland, att åka hit för första gången. Vi tror inte du skulle ångra dig. Chansen är betydligt större att du drabbas av samma känslor som Bosse fått varje gång, som vi varit här på semester. Välkomna önskar Bosse och Solveig Lidén!

Livet efter 80

♥ Hänt ♥ Känt ♥ Tyckt ♥ Tänkt ♥

Gilla

min vardag, en bråkdel av mitt liv

Anitas blogg ... De fyra blomsterhaven

En blogg om fyra blomsterhav ... på min fönsterbräda, i mitt uterum, i min trädgård och ... allas vår trädgård

att leva sin dröm

med ljuvliga hundar

Parasta lähteä nyt

Matkoja lähelle ja kauas

Lena i Wales och Spanien

Lena Dyche reseledare och guide sedan 30 år. Här delar jag med mig av resetips från båda mina hemländer, Wales och Spanien. lenadyche(at)gmail.com

Livet efter 70 – Blogg 2004-2018

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare

Ironi blandas med egensinnig humor. Ibland kan inläggen ta ett och annat allvarligt galoppsteg.