Fem månader

… och det intensiva senkvällsförhållandet är över. Det hetaste, alltså. Förhållandet kommer att bestå, blott guldkornen hittas då och då.

Den minnesgoda (?) läsaren kan eventuellt dra sig till minnes kappsäcken i november, den som släpades hem fylld med ”lätta” deckare på svenska. OO sorterade och ordnade, böckernas antal var över 80, varav 29 Agatha Christie. Två visade sig vara dubbletter, och så var de bara 27 (och så var de bara… som titel fanns inte med, vad OO minns). Nu börjar de ta slut. Läsandet inleddes alldeles i slutet av november. Ho letto solo a letto! Ett favorituttryck på italienska…

OO började med böckerna med Hercule Poirot. Hur många de var har glömts, en stor del av dem har gått vidare till följande läsare. Glömde att anteckna titlarna, men kanske mottagaren kan servera dem i sinom tid. De böcker där den goda vännen Hastings fungerar som berättare blev favoriter. Humor, snäll ironi och självdistans, samt härliga kommentarer till Poirots många egenheter och betonande av sin överlägsenhet, de grå cellerna, att han förstår sig på människans psykologi – verklig ”berättarsnärt”. I åtta av de cirka 35 böckerna med Poirot som huvudperson berättar Hastings. Dessutom finns det ju noveller där dessa två figurerar. David Suchets ”belgiska engelska” och hans gångstil är oefterhärmliga i de filmatiseringar som ständigt rullar i TV-kanalerna.

Miss Marple (egenhändigt foto av TV-rutan) finns i 12 böcker. Jämfört med böckerna tycker OO att Julia McKenzie och Geraldine McEwan gör henne mera söt och småfinurlig, där hon sitter med sin evinnerliga stickning och sin väska. Däremellan är hon nyfiken och skärpt när det behövs, spelat disträ däremellan… En trevlig figur, så borde man bli… Agatha Christie gjorde samma fel med båda sina storstjärnor: hon gjorde dem för gamla från början. Dessutom lär hon ha tyckt att Poirot var odräglig…

Miljöerna i ”Marple-filmerna” är dessutom… ja, förståsigpåarna har döpt hennes miljö till ”Mayhem Parva”, en isolerad by befolkad av övervägande människor över medelåldern, präster och bridgespelare och några till…

En rolig figur som dyker upp då och då är deckarförfattarinnan Ariadne Olivier – som troligen får ge uttryck för Agathas egna frustrationer då och då. Hennes stora bokhjälte är finländaren (!) Sven Hjerson. Ett verkligt äkta finskt- eller finlandssvenskt klingande namn… Sen finns ju också detektivparet Tommy och Tuppence i några böcker. En av de sista OO läste är deras första ”fall”, fullt med spänning i hela boken.

Agatha Christie, född MIller 1890, avled som lady Mallowan 1976. Äktenskapet med Christie 1914 – 1928 ändade i skilsmässa på grund av hans otrohet 1926 (skilsmässoprocesserna tog tid den tiden). I december 1926 var Agatha försvunnen, hennes bil fanns i ett kalkbrott och efter 11 dagar hittades hon på ett hotell, hävdande minnesförlust. Något som har stötts och blötts i flera soppor, men själv höll hon fast vid minnesförlusten i hela sitt liv. I en och annan bok förekommer också minnesförlust, i en en klart simulerad och med stor framgång.

Hon debuterade 1920 och var aktiv i över 50 år! Antalet böcker går egentligen inte att beräkna, hon skrev ju också teaterpjäser (Råttfällan…) och ”vanliga” böcker, noveller… Varifrån fick hon idéerna, hur lyckades hon hålla ihop myriaden av figurer i varje bok? Giftmordsexpertisen inhämtade hon under världskrigen, hon jobbade på apotek under båda. En inspirationskälla var förstås hennes andra man, från 1930. Den 14 år yngre sir Max Mallowan var arkeolog som var specialiserad på Mellanöstern och de bodde i de trakterna i flera år (Mord i Mesopotamien, bl.a…)

Men varför avbildas storheter ofta som gamla? Se på bilden ovan, den verkar vara den vanligast förekommande. Därför också första bilden i detta inlägg, den föreställer författaren som ca 30-åring, då hennes popularitet började. Fundera på hur era inre bilder av avlidna författare och konstnärer av olika slag ser ut…

Nu inväntar OO biblioteksöppning och hoppas på att komplettera sitt läsande. Men först behövs en lista på de lästa titlarna…

Ho letto solo a letto = jag har endast läst i sängen.

Målsättning i en kappsäck

Planera, ställ upp mål, fyll kalendern – och vill en vän träffa dig så kan du hitta en lucka på fredag eftermiddag om två månader, mellan barnbarn ett och barnbarn två… Och nu suckar folk över att kalendern är tom. Men den är ju fylld med tillfälliga stunder! Kom att tänka på den glada dalmasen, som sålde sina egentillverkade knivar. OO uttryckte sin beundran, varpå han sa: ”Serdu, jag har kommit till den åldern att jag har framtiden bakom mig och fritiden framför mig, så jag gör bara det som faller mig in varje dag!”

Inte hans kniv, men en av OO:s käraste när fisk skall angripas. Har hängt med i minst 40 år. Finsk produktion. Bäst som det var drabbades pennfäktaren av en utmaning: Hur många knivar (förutom bordsknivar) finns det i det här hushållet, i köket? Av hur många nationaliteter? ”Uteknivar” räknas ej. Där fick ni alla en novemberutmaning! OO ger sitt svar i ett kommande inlägg. Först skriva, sen räkna… (alla ni som ser Sveriges TV känner kanske igen reklamen: först schamp…)

Halkade iväg bort från ämnet? Jo, men allt det där med planer, mål, målsättning, drömmar är tråkigt. I slutet av OO:s arbetskarriär dök ett nytt ord upp i psykologin: elämänhallinta. Även finska kolleger rasade mot ordet: att vara sitt livs härskare, styra sitt liv. OO pratade för ”livskonst” i stället, konsten att hantera livet, och struntade i vad diverse viktigpettrar ansåg.

En av de slöaste illustrationerna. En mahoniabärsfärgad hand på en åländsk sten. Fundera ut associationerna själv…

I studiehandledningen skulle man göra en livsplan med eleverna. Gör lagom, när det egna livet styrdes och styrs av tillfälligheter. OO skulle bo i östra Nyland i två år. Nu är hon inne på sitt fyrtiofemte (va tycks: neljättäkymmenettäviidennettä; i partitiv, på finska…). För tolv år sedan var inte planen att krypa i en hektarstor trädgård, det fanns inga planer alls! Som barn drabbades hon av drömmen att se Gamla Valamo i Ladoga. Uppfylldes av en tillfällighet cirka 30 år senare, liksom drömmen om Taj Mahal ytterligare tio år efteråt. Ingick ingalunda i någon livsplan, handlade endast om att se ett tillfälle, fånga det i flykten – och ha möjlighet därtill, förstås.

Därför fångade OO en helsikes tung kappsäck i veckan som gick:

Bilden på Facebook pockade på åtgärd, OO agerade och kom snart hem med hela härligheten. Böckerna är senast sedda och lästa på 1970-talet. OO kände sig som ett snällt barn med en godispåse, sorterade och satte i högar, sen i honungsburkslådor:

För en dryg månad sedan lånade OO en biblioteksbok skriven av Agatha Christie (miss Marple), läste och gillade. Av en händelse kom en filmatisering av boken i TV något senare. Sjutton också! Många intressanta helheter och detaljer fanns inte med, förstås. Även om miss Marples gestalt kompenserar för det mesta var det ändå roligare att läsa. Filmerna har ju gjort att OO har tydliga bilder av Hercule Poirot, kapten Hastings och söta tanten Marple och andra figurer i huvudet.

Därför fångades kappsäcken, och den befanns innehålla 29 Agatha Christie, främst Poirot. Därutöver cirka 50 andra, främst lätta deckare. Nu fick november (och december, januari…) en ny målsättning: läs och njut och gräv ner dig i bokens miljö, och de blekgrå novemberdagarna flyter snabbt förbi.

Soffan, läslampan, kuddarna, pläden, temuggen är redo. Läsaren bakom kameran tillsvidare. Men läsningen är påbörjad och vad bättre är: böckerna går sen vidare till följande läsare. Tack, alla inblandade, ingen nämnd, ingen glömd!

Fundringar vid Fotbollsrutan

Här har det minsann tittats på så gott som alla EM-fotbollsmatcher. Nja… tittat och tittat, hm… Fördelen med idrott på TV framom en Miss Marple-film är ju att man kan göra annat samtidigt, rikta in öronen på kommentatorn och titta upp när han går upp i falsett eller höjer ljudnivån – och så kan man programmera in hjärnan på vissa ord den skall reagera på…

Däremellan kan man alltså

20160703_233610_resized

läsa noter och sjunga (om man kan)

20160703_235540_resized

lösa korsord

20160704_000515_resized

lägga patiens…

… och förbereda blogginlägg, handarbeta, äta, dricka, skriva dagbok, eller –

annars bara fundra (=fundera+undra) över idrott i allmänhet och fotboll i synnerhet. En privatfilosof sa en gång ungefär så här:”Fler än tjugo karlar som springer av och an på en gräsplan och jagar en uppblåst skinnslamsa… jaa-a… Å andra sidan skulle det verka ännu konstigare om de sprang kors och tvärs utan den där skinnslamsan…”

Nej, nej, inget föraktande av idrott, säger den ivriga TV-stolsidrottaren. Även om det går att smula sönder varje idrottsgren enligt ovan. Om man vill. Just nu vill man inte. Men fundra får man.

Vem tvättar alla kläder? Fotbollsspelare biter ju i gräset med flera kroppsdelar, ofta i delvis vita persedlar – som är oklanderligt rena vid avspark. Slängs allt när spelet är slut? Hur stort är då idrottssklädesberget? Återvinning? Vilka starka tvättmedel används? Tips önskas av en som har fläckar på ljusa byxor inom en halvtimme efter påtagning.

20160703_233311_resized

Linjemännen (eller vad de nu kallas) – byts de ut under matchen? Det är ju ett slitande jobb. Springa, stå, koncentrera sig, hålla blicken på bollen och spelarnas linjer – allt med regelboken aktiv i huvudet. Det här nollbollsinnet har aldrig bekantat sig med noggrannare fotbollsregler, även om det där med springapåvarandra och sätta krokben verkar vara relativt.

20160703_233156_resizedMannen med flaggan står stilla…

Coachen står och skriker – hur mycket hör spelarna av det? Tycker att fotbollspubliken verkligen överröstar allt annat. Har coach – spelare telepatisk eller elektronisk kontakt? Nä. Tror inte det.

Som relativt fotbollsokunnig kan man också roa sig med att kolla in speciella frisyrer, hårfärgningar, skäggstilar (islänningarna leder i den ligan – också) och tatueringar.

20160703_233338_resized

På tal om islänningar: dessa fotbolls-EM:s hjältars samspel med publiken efter avslutad drabbning är efterföljansvärd. Klapp – pauspaus (några gånger) – klapp – paus (några gånger) – klappklapp → applåd. Klockrent stiligt med alla spelare vända mot de isländska fansen. Gillar!

Bloggstatistik

  • 68 187 hits

Flagcounter

Flag CounterFlag Counter
gotlanduppochner

Vi hoppas att du ska trivas med våra ö-inlägg. Oavsett om du bor på ön året runt, kommer hit med jämna mellanrum eller aldrig varit här... Givetvis skulle det varit trevligt om vi kan få dig, som aldrig varit på Gotland, att åka hit för första gången. Vi tror inte du skulle ångra dig. Chansen är betydligt större att du drabbas av samma känslor som Bosse fått varje gång, som vi varit här på semester. Välkomna önskar Bosse och Solveig Lidén!

Livet efter 80

♥ Hänt ♥ Känt ♥ Tyckt ♥ Tänkt ♥

Gilla

min vardag, en bråkdel av mitt liv

Anitas blogg ... De fyra blomsterhaven

En blogg om fyra blomsterhav ... på min fönsterbräda, i mitt uterum, i min trädgård och ... allas vår trädgård

att leva sin dröm

med ljuvliga hundar

Parasta lähteä nyt

Matkoja lähelle ja kauas

Lena i Wales och Spanien

Lena Dyche reseledare och guide sedan 30 år. Här delar jag med mig av resetips från båda mina hemländer, Wales och Spanien. lenadyche(at)gmail.com

Livet efter 70 – Blogg 2004-2018

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare

Ironi blandas med egensinnig humor. Ibland kan inläggen ta ett och annat allvarligt galoppsteg.