Nummer tretton!

OrdOdlarens utsända är inte att räkna med. Han är fortfarande nästan i trans efter sin starka upplevelse. De tretton rackarna tar inte kontakt med folk spontant. Åtminstone inte i nutid. Han har undanbett sig all uppmärksamhet i media.

20151223_213250_resized_1

Men här sitter rackare nummer tretton, Kertasníkir, Ljustjuven, Ljussnattaren – eller Ljustiggaren, eftersom OrdOdlaren har för sig att sníkja mera handlar om att tigga än om att stjäla. Ett ljus är en traditionell julgåva, och Kertasníkir tassar i hälarna på barn som har fått ett eller flera ljus i julklapp. Men vad som händer sen är lite höljt i dunkel.

Förr gjordes ljusen av djurfett, och Kertasníkir åt ljusen med god aptit. Stearin är knappast bra för matsmältningen (hepp! OO:s biologilärare i gymnasiet sade med skärpa att det heter matspjälkning! Maten spjälks upp för att kroppen skall kunna tillgodogöra sig ämnena däri!) inte ens för varelser av troll-tomte-alv-huldresläkte, så han kan i varje fall inte slafsa i sig alltför många. Men även han faller i fröjden. Han tycker att ljuslågan är så vacker så han bara sitter och tittar, kan inte bestämma om han skall äta eller ej.

Hela brödraskaran håller sig annars i skinnet på julafton, gör inget annat än beundrar och tittar längtansfullt på alla ljus. Därefter försvinner de, en efter en, från och med juldagen. Först kommen går först. Och snön täcker deras spår. Tydligen håller de sig informerade om människornas göranden och låtanden från sina bergshålor året runt!

För människorna i Island börjar julen klockan 18. Då klär man upp sig och samlas till middag. Fågel, gris eller lamm är huvudrätten, men även här dignar bordet av andra godsaker också. Juldagen är en latdag, såsom i huset där detta skrivs (om inte BJR:s kör skall sjunga i julottan, tack och lov inte varje år…)

En av OO:s bekanta i Island har (hade) en trevlig julsed. Alla julkort som kommer före helgen samlas i en korg utan att man tittar närmare på dem. Efter julaftonsmiddagen tar man upp korten, ett och ett, tittar, läser, talar och berättar om avsändaren, berättar om händelser, o.s.v. Någon minut för varje kort, hela familjen tillsammans. Har själv praktiserat samma kutym dock inte mera. Känns som en omtänksam tradition.

Ð ringde härom dagen, nu, 2020. Hon undrade bl.a. om OO ännu följer systemet med att en av dessa figurer plockas fram varje dag – jovisst! ”Bra”, svarade hon. ”Jag har skrutit med att även i Finland följs den seden. Folk har börjat slarva här, plockar fram alla på en gång”.

GOD JUL, alla läsare!

från OrdOdlaren med medhjälpare.

Vandring i ljus (sol) och blåst (Ole)

Idag är det Kyndelsmässodag. Ett ord vi kunde ta till heders. Kynttilä, candle, candela (it), vela (sp, om jag har rätt). Kerze på tyska, svechka (ungefär) på ryska. Jag är ingen lingvist, men visst finns det ordsläktskap. Med lite reservation för ryskan. Tro inte att jag kan alla desa språk!

Solen sken, Oles yttersta vindilar träffade Borgå. Körde BJR till körövningen inför dagens mässa, traskade sen i med- och motvind på krokiga, backiga och hala (tack, dubbskorna!) gator och gränder med trevliga historiska namn: Tunnbindarebacken, Krutkällargatan, Manegegatan, Braskens gränd, Boställsvägen – och mitt i det hela Drottninggatan! Alla små stumpar finns inte namngivna på kartan Vad fanns, vem/vilka bodde här för något århundrade sedan?

Gick dit näsan pekade, svängde in på ny gata vid intressanta hus. Och sådana finns det massor av. Efter 40 minuter var det dags att orientera sig mot Lilla Mhy. Det tog 20 minuter. Åtskilliga svängar… Lika intressant som att ”gå vilse” i Venedig!

Svängig jazz i kyrkan, det är inte vanlig söndagsmat, precis. Psalmerna beledsagades av bästa jazzkantorn på piano, av Borgås mesta trummis och likaså stadens mesta kontrabasist, trumpet,klarinett/saxofon och trombon. Borgå kammarkör sjöng trombonistens, Jan Takolanders jazzmässa. Prästen (prästinnan?) predikade och lärde mig ett nytt ord: fanitta (betoning på första stavelsen). Texten handlade om att prisa, lovprisa… Det är nästan som fanitta det. Och så hade hon oss att dansa också, lite försiktigt. Menigheten gjorde som hon bad, och skrattade. Högt. Ett bra grepp på en ”vanlig söndags” mässa.

Ole fortsatte blåsa, solen gick ner, skidskytte och backhoppning i TV – och som läsare behöver du inte ”fanitta” mig, men hör gärna av dej. Ett engelskt ord som blivit verb – nyord – på finska och används med svenska ändelser också…

Bloggstatistik

  • 68 463 hits

Flagcounter

Flag CounterFlag Counter
gotlanduppochner

Vi hoppas att du ska trivas med våra ö-inlägg. Oavsett om du bor på ön året runt, kommer hit med jämna mellanrum eller aldrig varit här... Givetvis skulle det varit trevligt om vi kan få dig, som aldrig varit på Gotland, att åka hit för första gången. Vi tror inte du skulle ångra dig. Chansen är betydligt större att du drabbas av samma känslor som Bosse fått varje gång, som vi varit här på semester. Välkomna önskar Bosse och Solveig Lidén!

Livet efter 80

♥ Hänt ♥ Känt ♥ Tyckt ♥ Tänkt ♥

Gilla

min vardag, en bråkdel av mitt liv

Anitas blogg ... De fyra blomsterhaven

En blogg om fyra blomsterhav ... på min fönsterbräda, i mitt uterum, i min trädgård och ... allas vår trädgård

att leva sin dröm

med ljuvliga hundar

Parasta lähteä nyt

Matkoja lähelle ja kauas

Lena i Wales och Spanien

Lena Dyche reseledare och guide sedan 30 år. Här delar jag med mig av resetips från båda mina hemländer, Wales och Spanien. lenadyche(at)gmail.com

Livet efter 70 – Blogg 2004-2018

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare

Ironi blandas med egensinnig humor. Ibland kan inläggen ta ett och annat allvarligt galoppsteg.