Dagen idag, 28 februari

”Kom ihåg att inte låta / siskan, fågeln du har fångat, /  tro att hon är ett slags piga, / har en tjänarinnas ställning.” Sång 24, Kalevala. Brudgummen får undervisning om hur han skall behandla bruden, varnas för att behandla henne illa. Från den nya översättningen till svenska, gjord av far och son Lars och Mats Huldén 1997-99.Det är Kalevaladagen idag. Den dag då vi hyllar det finska nationaleposet, insamlat och sammanställt av Elias Lönnrot (1802-84). OrdOdlaren beslöt att öppna boken på måfå, i blindo sätta ner fingret nånstans samt citera det som utpekas här. Rätt så lyckat, eller?

OO sökte som besatt i stadens bibliotek, där fanns minst en meter Kalevala-utgåvor på golvnivå (=svårfotograferbart) i olika storlekar, illustrerade (bl.a. Akseli Gallén-Kallela) och inte illustrerade, på Savolax-dialekt, på norska – men inte på svenska… Hann muttra ett och annat onedskrivbart ord innan hon kom på att ”folkdiktning på svenska” finns i byggnadens motsatta hörn. Kutade dit, hittade och rusade iväg till lektionen i italienska. Missade början med några minuter.

Den finska kulturens dag. Flera personer i storfurstendömet ville på 1820-talet bygga upp en finsk nationalitet och Elias Lönnrot började samla – OO återvänder till det här. 1828 började jobbet, 1845 (januari) hade han gjort sitt i resväg. Han hann med mycket annat också, OO brinner av berättariver!

Varför då 28 februari? Den dagen, år 1835, undertecknade Lönnrot företalet till ”Gamla Kalevala”, boken utkom i slutet av året. Savokarjalan osakunta (Savo-karelska avdelningen) vid Kejserliga Alexandersuniversitetet i Helsingfors började på 1860-talet fira årsfest den dagen, sakteliga utvecklades dagen till en allfinländsk kulturdag med fester och dokumentationer. Senare utvidgade Lönnrot sitt verk, 1849 utkom ”Nya Kalevala”, det verk vi nuförtiden talar om. 50 sånger med en stor mängd ord, enligt uppgift 22 795 verser/versrader – det är alltid lite vagt det där med vers… Den svenska här avbildade upplagan är helt utan illustrationer och omfattar 365 textsidor. Stilen är finsk runometer, en mycket gammal versform med upprepningar och allitterationer (Vaka Vanha Väinämöinen…). 8 – 8 – 8 – 8… stavelser.

OO känner till många finskspråkiga personer som kan långa stycken ur Kalevala utantilll, och de kan deklamera med ett starkt typiskt finsk patos – sådant torde höras på alla fester runtom i landet idag. De finlandssvenska skolorna på 1960-talet gled tyvärr elegant förbi både Lönnrot och Kalevala. Skralt, rentut sagt. Senare i livet inser man att det inte går att förbigå verket. Två steg in i det finska,och du ”snavar” direkt över den gamle och vise Väinämöinen med magiska krafter. Snart nog kommer ”rivalen” Joukahainen in i bilden, sen den starka ledarkvinnan för schamanfolket i Pohjola, Louhi, för att inte tala om Ilmarinen, smeden som tillverkar pengakvarnen Sampo, Kullervo som härjar och hämnas, skrytmånsen, stiliga Lemminkäinen… Namnrikedomen är enorm, likaså berättelserna som behandlas på olika sätt inom kulturens olika sfärer. OO är ju helt betagen av operan Kullervo (Aulis Sallinen), symfonin Kullervo (Jean Sibelius) – för att inte tala om Akseli Gallén-Kallelas välkända färgrika illustrationer.

När OO har ärende till post eller apotek kör hon iväg till stadsdelen Vårberga och kör in på Sampovägen. En dag började hon titta på kartan:Stadsdelen byggdes på 1970-talet. En arkitekttävling utlystes 1966, och det vinnande förslaget (Olli Lehtovuori) förverkligades i tre på varandra följande etapper, i folkmun heter det nuförtiden Vårberga ettan, tvåan och trean. Vem som bestämt gatunamnen vet inte ens vår kunniga och supertrevliga museilektor Hannele Tenhovuori. ”Tvåan”, ovan avbildad, är värd att fira och firas idag, OO har räknat till minst 16 Kalevala-namn, många kvinnor!

Hur fira? Det finns tyvärr ingen typisk ”kalevaladagsbakelse” eller något liknande. Varför inte karelska pirogersom enligt EU-bestämmelse från 2003 skall bestå av ett tunt rågskal med fyllning av ris, korngryn eller potatismos. OO vill ha korngryn, fås sällan, så det bli ris. Äts uppvärmda med äggsmör, men kalla går också. Skrynklorna är inte lätta att få till, men ni skulle bara se de vana bakartanterna! Helt att jämföra med italienska pastatillverkande tanter.

Sibelius och jag

Det började 27 januari i år. Nästan av misstag. Två väninnor som ses sällan skulle träffas i hufvudstaden, där ingendera är bosatt. ”Ät lunch på Ateneum”, hade den ena fått som tips. Sagt och gjort, och vad hände? Jo, vi formligen snavade över utställningen ”Sibelius och konstens värld”. Bara att betala pensionärsinträdesbiljetten, kliva in och gotta sig åt tavlor, musik, avbildningar av Den Stora Kompositören i många olika material, noter, skivor, konsertprogram – och lyfta en telefonlur och åhöra Maestron himself  när han gav order åt en kapellmästare.

Konkret saldo: en bok och Sibelius och mat (och annan trevlig information om hushållet på Ainola, kompositörens hem), några små anteckningshäften med Sibelius´ bild… Museibutiker frestar… Men vi åt nog lunch också. Stiftade dessutom bekantskap med denna smarta logo för första gången, ingalunda sista:

20150906_160936_resized

”En park med bara träd och gräsmattor är tom. Plantera blommor där, och den blir levande. En kompositörs stora verk, symfonier o.dyl., är träden, de små styckena är blommorna”. Så sade Folke Gräsbeck, sibeliuskännare ända ut i fingerspetsarna (rent konkret i detta fall), samma kväll, när han presenterade och spelade små pianostycken av Sibelius. Få kan berätta som Folke, han har studerat, spelat, och doktorerat m.m. på Sibelius. Det serverades anekdot på anekdot, på tre språk, sällan översättningar. Han underskattar inte publikens språkförståelse. En mycket givande konsert – och jag tyckte att jag redan började bli övermätt på 150-åringen efter denna rejäla dagsdos.

Flygeln väntar på Folke, under en projicerad bild av Eila Hiltunens Sibeliusmonument

Flygeln väntar på Folke, under en projicerad bild av Eila Hiltunens Sibeliusmonument.

Men nej. Nu på lördag blir det att åhöra den symfoniska dikten ”Kullervo” i Lovisa, några stenkast från huset där Sibelius arbetade med kompositionen, sommarbosatt i staden som han ofta var i ungdomen. Nationaloperans konstnärliga ledare Lilli Paasikivi är den ena solisten, Ville Rusanen, superb ”Kullervo-veteran” den andra. Och BJR i kören…

20150906_121039_resized

Svenskspråkig sibeliussångpublik bakom en speciell saxofon

Svenskspråkig sibeliussångpublik samtalar bakom en speciell saxofon

Senaste sibeliusmötet: Sibeliushuset i Lahtis, ”Sibelius på söndag morgon”, nitton sånger och två pianostycken. Erica Back, tvåa i Sibeliustävlingen i våras, sjöng, och vi satt bland ca 500 andra och njöt. Hennes föräldrar, syster, pojkvän, lärare, BJR och jag. Denna behagliga – både till sångröst, sätt och utseende – unga dam är i startgroparna på en karriär som kommer att bära långt!

Lättad lycklig lyrisk mezzosopran efter konserten

Lättad lycklig lyrisk mezzosopran efter konserten

Min bild av Sibelius har under långa tider varit en äldre man med stramt utseende. Bilden av en sprallig ung krogsittande musiker, charmerande unga damer tillsammans med muntra kompisar serverades inte precis i skolans läroböcker. Den bilden tas mera fram nu, 58 år efter hans död. Som här, på Akseli Gallen-Kallelas (Axel Gallén fram till 1905…) berömda målning, även han 150 år i år. Munter? Nåja, ett ”symposium” för unga män har alltid innehållit diverse drycker.

När det slutar? Ja Sibelius´ födelsedag är 8 december…

20150907_180649_resized

 

Bloggstatistik

  • 62 656 hits

Flagcounter

Flag CounterFlag Counter
gotlanduppochner

Vi hoppas att du ska trivas med våra ö-inlägg. Oavsett om du bor på ön året runt, kommer hit med jämna mellanrum eller aldrig varit här... Givetvis skulle det varit trevligt om vi kan få dig, som aldrig varit på Gotland, att åka hit för första gången. Vi tror inte du skulle ångra dig. Chansen är betydligt större att du drabbas av samma känslor som Bosse fått varje gång, som vi varit här på semester. Välkomna önskar Bosse och Solveig Lidén!

Livet efter 80

♥ Hänt ♥ Känt ♥ Tyckt ♥ Tänkt ♥

Gilla

min vardag, en bråkdel av mitt liv

Anitas blogg ... De fyra blomsterhaven

En blogg om fyra blomsterhav ... på min fönsterbräda, i mitt uterum, i min trädgård och ... allas vår trädgård

att leva sin dröm

med ljuvliga hundar

Parasta lähteä nyt

Matkoja lähelle ja kauas

Lena i Wales och Spanien

Lena Dyche reseledare och guide sedan 30 år. Här delar jag med mig av resetips från båda mina hemländer, Wales och Spanien. lenadyche(at)gmail.com

Livet efter 70 – Blogg 2004-2018

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare

Ironi blandas med egensinnig humor. Ibland kan inläggen ta ett och annat allvarligt galoppsteg.