Vi gick vidare – också med händer…

Januari, 1968. Pojkarna i klassen berättade med illa dold förtjusning om sina julklappar: rakapparater. killen med de mjukaste fjunen under näsan satt i allsköns ro lite vid sidan om, masserade sig på bröstet och ropade plötsligt till: Ajjj! Jag luggade mig!”

S var snabb i tanken och minst lika snabb i repliken, och i humornivå slog hon de flesta. Långrandiga lärarpratlektioner blev långtråkiga – en gång vände hon sig helt resolut till B som satt bakom och väste:”Har du tuggummi?” B dök in under sitt pulpetlock, kollade läget och väste tillbaka:”Begagnat eller obegagnat?” Jag som satt alldeles bredvid kunde inte hejda början på ett skrattanfall, och det var ju mig läraren märkte, och hon gav mig en mördande blick…

Här va de händer...

Här va de händer…

Och så vart det vår, det vart sommar och det vart höst det året. Andra året i gymnasiet, uppflyttning till andra våningen – men två flickor lämnade skutan. Där uppe väntade ett tillskott på två pojkar och fyra flickor. Summa tjugotvå. De första studenterna skulle koras våren 1969, landsortsgymnasiet med ”ovana” lärare hade ögonen på sig. Några elever kände sig inte mogna att delta i den processen, valde att ta ett år till som förberedelse för vad som komma skulle.

Nya lärare ramlade in på löpande band. Finskan och modersmålet togs om hand av en lång man som flyttade in norrifrån, och det blev många häftiga diskussioner, inte enbart i finsk grammatik, utan även i politik, ajabaja. En lugn och bestämd bygdens dotter med båda fötterna på jorden tog hand om oss varierande korta matematiker, och hon lotsade oss stadigt och konkret mellan plus och minus, x och y, vinklar och potenser. Men vid integraler sade vi nej, och hon lydde! I tyska kom också en med vörådialekten som bas, och hon gav oss rådet att kolla med just det språket om vi tvekade mellan der, die och das. Chansen att få rätt var/är över 50%.

Det händer mera...

Det händer mera…

Och stora stöddiga Strandström, vikarie i geografi och biologi, ja. Hans bullriga humor vågade vi inte alltid lita på, men innerst inne var han inte alls så grym som han ville verka. Han lovade tio i geografi till den som vågade svara – och rätt – på en speciell fråga om havsvatten. Jag vågade, hans ögon blev klotstora när han såg min uppräckta hand, han tog fram sin vitsordskalender – och han höll sitt ord! Jag minns inte vare sig exakt fråga eller exakt svar, tyvärr. Blombuketten till klassföreståndaren fick jag äran att överräcka, och det var min första kindnärkontakt med skägg, han tackade med en bamsekram.

Ännu mera händer...

Ännu mera händer…

En dag kom Baba i byxdräkt till skolan! Första kvinnliga läraren i långbyxor. Sensation! Korta Iris höll dock kvar sina korta kjolar, och pojkarna kollade in både underkjol och strumpeband och kantänka annat också när hon sträckte sig till högsta hörnet på tavlan. För skrevs på tavlan, det gjordes det. Otydliga ”stenciler” vevades fram till prov, overheadapparater fanns inte, kritor gick åt minsann.

Och engelsk grammatik kämpade Iris fram genom  tavlan full med exempel, och sen skulle vi stackars små varelser komma på reglerna. De relativa pronomina who, whom, whose, which, what och that fastnade elegant för evigt av den aha-upplevelsen. Och mycket annat också, som kanske är för vanligt för att väcka minnen just nu.

Bloggstatistik

  • 40 318 hits

Flagcounter

Flag CounterFlag Counter
gotlanduppochner

Jag hoppas du ska trivas med mina ö-inlägg. Oavsett om du bor på ön året-runt eller någon gång varit här på besök. Förhoppningsvis kan jag få dig att längta tillbaks. Givetvis skulle det varit mysigt om jag kan få dig, som aldrig varit på Gotland, att åka hit för första gången. Jag tror inte du skulle ångra dig. Chansen är betydligt större att drabbas av samma känslor som jag fått varje gång, som jag varit här på semester. Här skulle jag gärna vilja stanna kvar. Välkommen önskar Bosse Lidén

Sista försöket

♥ HÄNT - KÄNT - TYCKT - TÄNKT ♥

Gilla

min vardag, en bråkdel av mitt liv

Anitas blogg ... De fyra blomsterhaven

En blogg om fyra blomsterhav ... på min fönsterbräda, i mitt uterum, i min trädgård och ... allas vår trädgård

att leva sin dröm

med ljuvliga hundar

Parasta lähteä nyt

Matkoja lähelle ja kauas

Lena i Wales och Spanien

Lena Dyche reseledare och guide sedan 30 år. Här delar jag med mig av resetips från båda mina hemländer, Wales och Spanien. lenadyche(at)gmail.com

Livet efter 70

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare

Ironi blandas med egensinnig humor. Ibland kan inläggen ta ett och annat allvarligt galoppsteg.