Hel helgdag i Helsingfors

Det var hundrastningstid, sen förmiddag. Aldrig har OO sett så många fyrfotingar på nästan exakt fyrtio minuter i hufvudstaden. Revir markerades för brinnkära livet, hussar och mattar stod med plastpåsebeklädd hand i högsta hugg. En matte hade hela sexton små tassar att hålla reda på. Borde ha räknat alla lurviga som syntes, men idén kom för sent.

Först vandring, sen kyrka och gudstjänst.

Johanneskyrkan med sina 74 meter höga torn byggdes 1888-91. I äkta strävande nygotik av tegel. Bara att kliva in:

Huh, här finns minsann krusiduller och kubikmetrar! 2600 platser (om man sitter tätt) hinner mer än väl till för en vanlig söndag. En populär konsertkyrka, har upplevt den ganska så smockfull när sådant ordnas.

En decimerad manskör sjöng, om det övriga är det inte mycket att orda. Korsordstidningen brände i väskan, men det var kanske inte riktigt läge att börja med sådant ändå…

Sen styrdes bilhjul och fotsteg till korsningen mellan Kaserngatan och Esplanaden. Målet var det s.k. industripalatset, byggt 1936. Äh. Valde hellre den här bilden, där endast ett hörn av den i det närmaste funktionella byggnaden syns. Visst är Wasa Aktie-banks (det har inträffat en hel del bankfusioner sen det namnet) hus stiligare! Den byggnaden togs i bruk 1899. Men hur hade man tänkt med ”balkongen”? Vem skulle tala till/se ut över vem därifrån? Tidsmaskin önskas!

Savoy-huset? Undrar vad helsingforsarna kallar byggnaden idag. Hur namnet kom till berättar inte historien, men i de två översta våningarna (7 och 8) fanns/finns den anrika och berömda festvåningen och likaså restaurangen Savoy. Inredningen skapades av Alvar och Aino Aalto, och den berömda blomvasen ”köptes in” av restaurangen. Arbetsnamnet för den var eskimåkvinnans skinnbyxa, nu heter den Savoy-vasen och kallas Aalto-vasen…

Husets stora Savoy-vas, lite konstifikt fotograferad

Men det var inte detta som skulle skrivas om… Och inte det här heller, men det finns bikupor på taket! Sommartid. Restaurangen odlar bl.a. örter och ett och annat annat och bina trivs och lär producera honung. Så var det sagt.

En bild av fd biografens (1937-86) skylt. Numera, efter ombyggnader är det alltså Savoy-teatern. Visst blir det en snygg bild när man klämmer objektivet mot dörrens glasruta?

Uppför trapporna och sen till vänster, där är ”gästspelsteaterns” salong. Nu gästspelade årets Karlebyrevy där:

Det blev närapå fyra timmars skrattfest och dialektprat. Två av de fyrtio (obs inläggets inledande promenad!) numren förtjänar att nämnas. Anders med den oföränderliga mustaschen som skymtar på programbladspärmen gick till domstol. Ärende: han har inte fått se en enda Karlebyrevy på femtio år! Dömdes till fortsättning. På så sätt firade han femtio år på revyscenen! Termenjemt! (Därmed jämt).

Och YMCA-låten har fått en ny dimension, en ny text: GDPR. Till exempel: ”Kan naan förklaar va er GDPR?// Int naa förstaar se på GDPR// Faanså dyyrt kan e vaal//int nu ba samvetskval//Om naanting sko rååk ti gaa feil…”

Lite motion, lite andlighet, mycket skratt = kultur på alla plan.

Vad hände sen?

En poet, en konstnär, en musiker och en filosof bor tillsammans i ett kyffe under takåsarna i Paris. Unga, fattiga, lever ur hand i mun, väntar på Det Stora Genombrottet. Har dock livslust, kan slå runt och ”festa” när tillfälle ges. På julafton deltar de i festligheterna på en restaurang i den enorma folkmassan.

Poeten blir djupt förälskad i den lungsjuka Mimi, konstnären lever i ett stormigt förhållande med den levnadsglada och något ytliga Musetta. Svartsjukan grasserar i de båda paren. En kväll något senare när de fyra unga männen skojar till det värre i sin lilla lya dyker Musetta upp med den svårt sjuka Mimi, som vill dö hos sin älskade poet. Alla fem hjälps åt för att fördröja förloppet, Tyvärr, Mimi avlider. Och så slutar operan La Bohème. Här återberättad i ett synnerligen litet nötskal.

Men vad hände sen? I en kreativ stund på hemväg från bio-operan (från Metropolitan, direktsändning) blev det så här: Poeten skriver kärleksdikter med Mimi i tankarna, med dem blir han stjärnan på allas läppar. Lever dock hela sitt liv utan kvinnosällskap, bistår sina vänner där det går. Musetta och konstnären inser att de skall ta vara på varandra den tid de har, grälen lugnar ner sig, han får jobb som illustratör och kan försörja den växande barnaskaran. Musikern får ihop det med Despina, den smått illmariga tjänsteflickan från Cosí fan Tutte, hon som hjälper till att ordna med det tokiga bedrägeriet i den operan (en riktigt rolig opera, rekommenderas!). Hon sjunger, han komponerar och spelar – framgångsrika gatumusikanter som snart jobbar på fina underhållningsscener.

Filosofen hoppar över till läkarbanan, specialiserar sig på lungsjukdomar. När han i det ärendet skall besöka ett kloster stöter han på Donna Elvira (en av de bedragna kvinnorna i operan Don Giovanni), just när hon står i beråd att i sin besvikelse på karlfolk bli nunna. Ögonblicklig kärlek uppstår. Klostret utvecklas till ett framgångsrikt tuberkulossjukhus – och det är egentligen han som är läkaren i operan La Traviata och kallas till Violettas dödsbädd…

TANKEBRYGGA: Marita Lindquist (1918-2016) var en finlandssvensk framgångsrik barnboksförfattare (över 40 böcker i den genren), översättare, sångtextskrivare, redaktör, läromedelsförfattare, m.m. En av hennes mest omtalade och prisbelönta böcker är ‘Malena och glädjen’, som handlar om om Malena får vara glad när hennes mamma nyligen avlidit. En bok som har haft (och har) bevislig terapeutisk verkan, som nominerades för ett pris ännu 2007 – den utkom 1969. Översatt till många språk. Så började folk fråga författaren:”Hur gick det för Malena sen?” Hon blev ställd mot väggen. Hon hade behandlat det tema hon ville, punkt, slut. Hon skrev några böcker till om Malena, men hävdade bestämt att att skriva utgående från läsarnas undringar inte alls blir så bra. Evighetssåpoperaförfattare kunde hon inte riktigt förstå. Ja, hon skrev alltid för hand. I ett rutigt häfte. Började varje skrivsession med att vässa flera pennor. Känner gemenskap!

TANKEHOPP: Marita Lindquist översatte sångtexter. Men hon tog sig knappast an ‘Hooked on a Feeling’ (Björn Skifs), eller ‘Ta mig till havet’ (Peter Lundblad) eller ‘Super Trouper’ (ABBA) eller ‘Memory’ (ur Cats). Men det gjorde årets Karlebyrevy, även den avnjuten under det veckoslut som gått. Det blev ‘Vedabacka’ – Hogg å såga, hogg å såga, hogg å hogg å hogg å såga… (hogg = hugg) och ‘Ta mig till Såka (och gör mig till bond)’, ‘Super trubel’ (så stavas trubbel på den dialekten) och ‘Mappe, fan, ja hittar int mappe…’ (mappen). Tala om ordkreativitet…

Revyresumé

Jungsborg i Karleby/Kokkola

Jungsborg i Karleby/Kokkola

Referera en revy? Än recensera? Just nu försöker jag rekapitulera mina reflektioner (SAOB: reflexion=återkastning, reflektion=eftertanke) som jag gjorde på returresan i bussen, på väg hem från årets Karlebyrevy. Eller Kokkolarevy, som många föredrar att säga.

Att gå in på Alexandersteatern i Helsingfors kändes speciellt – det sorlade av grundspråk med små variationer överallt. Senast jag besökte huset var sorlet synnerligen enspråkigt finskt. Men är det gästspel av årets Kokkolarevy så är det bara så. Alla sträcker på nacken och svänger på huvudet åt alla håll för att hitta och kolla in eventuella gamla bekanta. Folk vinkar, ser ut som glada öppna storleende solar (som en viss statsminister, lämplig plats…), tjoar och har sig när någon spanats in. Familjärt.

Och mera sådant: Kvinnan som slår sig ner bredvid mig frågar direkt:”Vadan kåmbä to?” Så gör man sällan på teater, bio, opera, konsert i storstaden. Här gör man det. Min 13 månaders session – även om det var länge sedan – i den nordsvenskösterbottniska staden gör att språket börjar löpa, när samtalspartnerns språk är genuint. Och efter första revyhalvlekens språkbad kände jag mig som en inföding. Mitt moders-fadersmål ligger inte såå långt ifrån.

Varje revygäng har en eller ett par förgrundsfigurer publiken väntar på. Ibland behöver de bara visa sig på scenen för att skapa suck, skratt och förväntan. Så också här. Fortfarande undrar jag om han som alltid får agera jakobstadsbo när det behövs verkligen är den unga blonda pojken jag lärde känna i folkdansen på 1970-talet. Han fungerar också bra som ishockey-Tamminen, dock inte i den här upplagan.

Väl hemma ville jag referera lite för BJR, ursprungligen jakobstadsbo. Vissa ordsvängningar och knorrar gick, men att referera är för svårt. Exempel: Motion kräver nuförtiden utrustning i form av en massa mätare, marthor är bra på mångahanda ting, SOTE ligger i sjukhussäng och blir bara sämre och sämre, det växer spindelnät på folk som köar, skolundervisningen flyttas ut till skolbuss med hejig lärare och småsur chaufför när kommunens pengar inte hinner till ens till baracker, och mera mögel förekommer i många nummer… Men blev det här roligt? Nä. Inte blir ett referat roligt alls. En revy skall upplevas.

Revyns sånger är i en klass för sig. Några lånade melodier, bl.a. ”Take a chance” som blir ”Ta en kex”. En liten språkövning på F-O Slottes texter kommer här. Radbrytningen här gör att det blir streck mellan versraderna.

He slintar läätt å he gaar ganska så foort å/i politiike kan man djera feil./ Tå fåår man dra åpå se tagelstjoortå/å hoppas hon e ganska rein å heil.

Alexandersteatern byggdes 1876-79 för att betjäna den ryska garnisonens behov. Finska nationaloperan verkade där 1918-1993. Ett vackert teaterhus!

Bloggstatistik

  • 35 248 hits

Flagcounter

Flag CounterFlag Counter
Sista försöket

♥ HÄNT - KÄNT - TYCKT - TÄNKT ♥

Gilla

min vardag, en bråkdel av mitt liv

Anitas blogg ... De fyra blomsterhaven

En blogg om fyra blomsterhav ... på min fönsterbräda, i mitt uterum, i min trädgård och ... allas vår trädgård

att leva sin dröm

självförsörjande på en ö i Mälaren

Parasta lähteä nyt

Matkoja lähelle ja kauas

Lena i Wales

Bloggen om vad som händer här i Wales och vad man pratar om just nu, men också fakta om landet och hur det är att leva här. lenadyche(at)gmail.com

Livet efter 70

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare

Ironi blandas med egensinnig humor. Ibland kan inläggen ta ett och annat allvarligt galoppsteg.