Elias – skräddare, skidare, professor (med mera)

Skolgång: Ett år där, två år där, en månad här, sen privat. Däremellan kringvandrande skräddare, apotekslärling, universitetsstudier varvade med informatorsjobb, vandringsinsamlingar, läkarjobb. Läkare, folkupplysare – till slut folkdikts- och språkforskare, professor. Verkligen många strängar på den kantelen!Dessutom var ju instrumentet betydligt enklare på 1800-talet, troligen fem- eller åttasträngat. Elias Lönnrot (1802-1884) upplevde troligen ingen kantele av den här typen.

Inledde med en kortfattad cv för denna kulturella storman. Under universitetsstudierna vid den kejserliga Akademien i Åbo på 1820-talet blev han bekant med många av nationsbyggarna och mecenaterna i Storfurstendömet – och dessas sociala kontakter. På rätt plats i rätt tid, rätta kontakter – förvånansvärt många läkare ingick i nätverken. En av dessa var Zacharias Topelius d.ä (Obs, ”sagofarbrorns” pappa!); den här nykarlebybon var fascinerad av runosånger och hade samlat in en hel del sånger om bl.a. Väinämöinen, Ilmarinen och Lemminkäinen.

Ett och fem blev sju, och snart nog sändes den tvåspråkiga ynglingen ut för att samla in sångskatten om finnarna förr i världen, den historia som ”nationsbyggargänget” trodde fanns. Ett folk med lång gammal historia skulle skapas!

Lönnrots första resa, 1828, gällde endast dåvarande Storfurstendömet, fram till Ladogas stränder. Varför just han? Tja, följande lär han ha utmärkts av: enkla vanor, pliktmedvetenhet och nyfikenhet. Dessutom var han anpassningsbar och hade en smittande humor, var glad till lynnet. Han var praktiskt lagd med en självdisciplin som gjorde att han inte blev utbränd – om ett sådant uttryck fanns då. Dessutom var han musikalisk, hade alltid flöjt i fickan på sina resor – och han hade utarbetat ett eget enkelt notsystem! Han byggde sig också en egen kantele. Hans egen diktarförmåga utvecklades i runosångstil. Med störstaste säkerhet har han både klippt och klistrat och lappat på de insamlade sångerna för att åstadkomma helheten Kalevala.

Samlandet pågick i femton år, med ordentliga pauser för sammanställning, övrig skrivarverksamhet, och, förstås, läkarjobb. En del insamlingsresor var samtidigt vaccinationsresor. En resa avbröts av en koleraepidemi där alla läkare behövdes. Resor, ja. Han hade tre ”färdmedel”: fötterna, diverse roddbåtar och skidor vintertid. Vägar och övernattningsplatser fanns ingalunda lämpligt utplacerade. Granar och små uthus gav inte alltid så bra skydd för väder, vind och vilddjur. Hur visste han åt vilket håll han skulle gå?

1833 anställdes han som läkare i Kajana och förblev så till 1854 då han blev professor vid kejserliga Alexandersuniversitetet – i finska. Läkaren Lönnrot vandrade vida omkring fram till 1845. Mest rörde han sig i trakterna mellan Finlands nuvarande östgräns och Vita Havet och mellan sjöarna Onega och Ladoga. Under en resa på fem månader traskade han 800 kilometer. Längsta resan sträckte sig till Enare, Kolahalvön och Archangelsk – han avvek sen från ”sällskapsresan” – två andra personer – och tog sig söderut till vespernas områden, sydost om nämnda sjöar. Den sista resan var minst strapatsrik, till Estland och Ingermanland, där han vistades länge i Dorpat – Tartu.1949 gifte han sig med Maria, 20 år yngre. Av de fem barnen uppnådde endast ett vuxen ålder, hon avled 1915 i – Siena, Italien, är begravd där. Professor i finska var han fram till 1862. Skrev och skrev och utvecklade det finska språket, han räknas som det finska skriftspråkets andra fader. Den första fadern, Michael Agricola på 1500-talet, använde ca 8000 ord. Lönnrots finsk-svenska lexicon från 1880 omfattar över 200000 ord. Den moderna finska ordboken från 1960 innehåller ca 210000.

Som läkare skrev han små böcker och häften i folkhälsoupplysningssyfte. Han propagerade för ett läkarhus i varje by, en barnmorska i varje socken (bekant för nutiden?). Han arbetade för finska som ett officiellt språk, för skolor och för kultur på finska, som så många av sina samtida. Han kämpade också för större nykterhet. Han behövde nya ord, skapade dem själv. Några få exempel: pöytäkirja (=protokoll, rakt översatt bordbok), äänioikeus (rösträtt), monikko (pluralis), laskimo (ven)…

Hans eget språk? Det hävdas att han pratade finska i barndomshemmet i Sammatti, men skolgången gick på svenska – det fanns inte finska skolor i hans barndom (även om finska levnadsteckningar påstår att han gick i skola i Tammisaaren pedagogia, Turun katedraalikoulu, Turun Yliopisto – och en månad i Porvoon lyseo…). Universitetet i Helsingfors fungerade också på svenska. Med sin hustru och sina barn pratade han svenska, och mot slutet av sitt liv lär han mest ha använt svenska, eftersom ”jag har inte hunnit tillägna mig alla nya former som det finska skriftspråket har utvecklat”. Så sade den på sin tid mest fullständigt tvåspråkiga kulturpersonligheten, professor emeritus i finska i 20 år fram till sin död 1884. Åstadkom mycket mer än vad som rymts här.

Dagen idag, 6 juli

Armas Einar Leopold Lönnbohm föddes idag, för 140 år sedan. Därför har vi nu Diktens och Sommarens Dag, kanske mest i Kajana vid Ule träsk, nära hans hemort Paltamo (Paldamo på svenska). Mera känd som Eino Leino – eller är han känd? Vi finlandssvenskar är inte sååå bekanta med den stora skriftställaren, tyvärr.

En regnig dag häromsistens snöade OO in sig på denna man, ordets och språkets mästare. Läste tills ögonen gick i kors, mest på finska, förstås. En liten del av hans produktion är översatt – tolkad – till svenska, det språk han använder och de bilder och stämningar som han målar upp är svåra att ge full rättvisa åt på ett annat språk.

Sin första dikt skrev han som tolvåring, om slottet i Kajana. Den tolv år äldre brodern Kasimir som använde författarnamnet Leino läste och utbrast:”Gratulerar, Eino Leino!” Namnet var givet. Den ytterligare äldre brodern Oskar, som använde författarnamnet Mustonen, var chefredaktör på tidningen Hämeen Sanomat och publicerade dikten. Så rullade det igång, med översättningar, dikter, romaner, skådespel och journalistiska texter i alla genrer i en ständigt strid ström under några årtionden. Samt kärleksbrev.

Eino Leino förälskade sig ofta, och kvinnorna förtjusades. Vardagen i samvaron var svårare. Här den kända listan: Anni i Karelen 1897, drömde om ett liv med henne, men skulle se världen först. 1898 i Berlin, huvudlöst kär i en annan Anni. 1903 djupt förälskad i hyresvärdinnans dotter Freya Scholutz, blev äktenskap och dotter – men hemmalivet fungerade haltande. 1908 intensivt samliv med poeten L. Onerva (Hilja Onerva Lehtinen), båda gifta på var sitt håll. Skandal! Gift med harpisten Aino Kajanus 1913, skild först 1920, men levde rätt länge under den tiden i ett ”officiellt” förhållande med en annan gift Aino. Större skandal! Gift 1921 med banktjänstekvinnan Hanna. På papperet bestod äktenskapet till Eino Leinos död 1926, i praktiken var det över på två veckor.

Nån gång före 1910 utkristalliserades bohemen med långa lockar, slängkappa och halsduk, ibland bredbrättad hatt – och krogliv. Pennan glödde, samhälls- och kulturdebatten med övriga författare och konstnärer var livlig. Det livet tog sakteliga ut sin rätt, sjukhusvistelser och rehabilitering varvades oftare och oftare med sällskapslivet. Han beviljades statlig konstnärspension 1918, året som knäckte honom psykiskt. Han försökte förstå agget, hatet och krigshändelserna, men lyckades inte. Han var besviken på finländarna, ville säga upp sitt medborgarskap och bli estnisk medborgare.

Statyn i Esplanadparken, Helsingfors. Avtäckt 1953.

Den vackraste, mest kända och älskade dikten skrev han sin nyktra sommar 1903 med Freya, ‘Nocturne’. Samtidigt också första delen av sitt storverk ‘Helkasånger’ (svensk tolkning Thomas Warburton), i Kalevala-stil. Han producerade även andliga sånger, mest känd är kanske ‘Oi muistatko vielä sen virren’, svensk översättning (Joel Rundt, från Nykarleby) ‘Säg minnes du psalmen vi sjöngo’. Musik Aarne Merikanto. Den kan ni läsare troligen…

Skådespelaren Vesa-Matti Loiri spelade in tre skivor med nytonsatta Eino Leino-dikter mellan 1978 och 1985. Jättestor succé, beröm haglade. I kölvattnet av den första tog vissångaren Barbara Helsingius tag i nio texter, översatte till svenska, och John Harryson gjorde skiva, 1979. Trots en massa nätfiskande fastnar varken texter eller melodier i OO:s fångstmaskor. Skivan inleds med ovannämnda ‘Nocturne’:”Ruislinnun laulu korvissani, tähkäpäiden päällä täysikuu…”. Första raden blev:”Hör en kornknarr sjunga över tegen”, men hur B.H. handskades med fullmånen över sädesaxen är för OO okänt. ”Tuoksut vanamon ja varjot veen, niistä sydämeni laulun teen” blev ”Doften av linnéa, böljans gång, allt det gör jag till mitt hjärtas sång”. Poetisk finska är inte lätt… Det torde finnas andra översättningar.

Idag firas alltså Diktens och Sommarens dag (Runon ja Suven Päivä), tyvärr inte som den folkfest som föresvävade initiativtagarna 1992. Likaså är det allmän flaggdag. Läs en dikt idag i småregnet!

”Ukonlintu ja virvatuuli”, minnesstatyn i Paldamo. Vad det första ordet står för kan OO inte säga, men det andra är ett ord för irrbloss (ignis fatuus). Avtäckt 1978.

Ruislintu, eg ruisrääkkä är kornknarr på svenska. Latin: crex crex. Ruis är råg, fågeln har tydligen olika ”preferenser” beroende på språk…

Bloggstatistik

  • 52 907 hits

Flagcounter

Flag CounterFlag Counter
gotlanduppochner

Vi hoppas att du ska trivas med våra ö-inlägg. Oavsett om du bor på ön året runt, kommer hit med jämna mellanrum eller aldrig varit här... Givetvis skulle det varit trevligt om vi kan få dig, som aldrig varit på Gotland, att åka hit för första gången. Vi tror inte du skulle ångra dig. Chansen är betydligt större att du drabbas av samma känslor som Bosse fått varje gång, som vi varit här på semester. Välkomna önskar Bosse och Solveig Lidén!

Livet efter 80

♥ Hänt ♥ Känt ♥ Tyckt ♥ Tänkt ♥

Gilla

min vardag, en bråkdel av mitt liv

Anitas blogg ... De fyra blomsterhaven

En blogg om fyra blomsterhav ... på min fönsterbräda, i mitt uterum, i min trädgård och ... allas vår trädgård

att leva sin dröm

med ljuvliga hundar

Parasta lähteä nyt

Matkoja lähelle ja kauas

Lena i Wales och Spanien

Lena Dyche reseledare och guide sedan 30 år. Här delar jag med mig av resetips från båda mina hemländer, Wales och Spanien. lenadyche(at)gmail.com

Livet efter 70 – Gotlandsnytt

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare

Ironi blandas med egensinnig humor. Ibland kan inläggen ta ett och annat allvarligt galoppsteg.