Rosor, rosor än en gång…

När det är brist på rosor – då tillverkar man. Och så gjorde vi. Hundratals. Bilden visar endast en del, ytterligare fylldes två korgar. Den som bäst behärskade tyg och symaskin sydde två långa band, och sen trodde OrdOdlaren att det  ”bara” var att sy fast rosorna på de två långa banden. ”Bara”, hm. Det tog tid och tråd och trädande och nålfingrarna protesterade till slut…

Ett drygt halvdussin människor snurrade ihop rosorna, av kräppapper. Importerat från Kina, inhandlat i stadens mest varierande butik (varusortimentet omspänner allt från spikar och skruvar via elektronik till knäckebröd och mera därtill..). Idén dök upp hos OrdOdlaren i en av hennes få men dock ljusa stunder, storasyster kunde bekräfta att konsten lärdes ut  i barndomshemmet för sisådär 60 år sedan. OO befann sig nu vara något skickligare än då. De nutida rossvarvarna utvecklade alla sin egen stil, den mest kreativa skickliga hantverkaren i gänget använde inte enbart sax och fingrar och ståltråd och strumpsticka, utan även tusch som tonade kronbladens kanter. Hennes rosor – och några till – användes till återinvigningsklippbandet, här i väntan på sin uppgift:Resterande rosor blev en lång orm på ett ca åtta centimeter brett tygband, ungefär fyra meter långt. Bilden på köksgolvet blev mer än lovligt suddig, så här kommer en bild av ormen som den portal den skulle blifva, med bordsdekorationen, rosstaven på stativ från ett upprensat buskage härom året, med stöd av ett keramikfat, i förgrunden:

På serveringsbordet låg sen halva återinvigningsklippbandet, och rosinspirerade morotsbakelser-cupcakes gick raka vägen in i gästernas munnar. Hann aldrig fråga den kreativa fritidsbakaren vad hon kallade dem.

Allt detta ståhej föranleddes av att Rosarium Hospitalis Borgoensis, som sköts av trädgårdsföreningen i staden, återinvigdes exakt och precis på sin tjugonde födelsedag. En hel del omställningar i, om och kring rosorna gjordes sommaren 2016, och allt detta föranledde en fest.

 

Sjukhusets direktör klippte bandet och talade,

barbershopgruppen Just4Fun sjöng med munnar, fingrar och kroppar – BJR, trädgårdsföreningens ordförande, ”basar” i den välklingande kvartetten,och även OO höll sin muntur (förevigad av den ena av två CC i kvartetten), för dagen iklädd rostunika. Boken om rosariet utkom, den lilla folkhopen trivdes och kunde uppleva att mera vårvärme äntligen aviserade sin ankomst. Följande dag kom den, åtföljd av smått regn i skrivande stund, därpåföljande dags morgon. Allt väl bland rosenbuskarna som nu kan börja öppna sina bladknoppar och producera blomsterprakt i midsommartider. Så hoppas vi.

Dagen idag 20 – 28 maj

En person som sjungit i kör sen tonåren (som upplevdes för sisådär 50 år sedan) och som i den dag som idag är sjunger i tre körer och en kvartett – en sådan kan väl kallas sångare? Tack, tack, hör hummanden, ser nickanden. Klart, bra! Följande steg: en sångare är också musiker; har liksom instrumentet inom sig. Jo. Tack även för det svaret! Då har OrdOdlaren uppfyllt dagens tema tidigt i morse: Krama en musiker. Det är den dagen idag (och några andra som ignoreras just nu).

Varför? Ja, det står säkert skrivet i stjärnorna. För ute i cyberrymden finns ingen förklaring. Trots upprepade sökningar bara tomt, tomt. Bara förslaget och fastslaget och ”firas” sen – hm, hur mycket. Hur många av er har kramat en musiker idag?

Varför krama då? Vad uttrycker man med en kram? Tycka om, jo. Visst tycker vi om musiker. Nu får nyligen avlidna Lasse Mårtenson (finlandssvensk kompositör, musiker, sångare, m.m.) en hejdundrande kram! Hörde en gammal intervju med honom m.a.a. hans bortgång, han citerade Ingmar Bergman:”Musik är den enda konstform som passerar förståndet och går rätt på känslorna”. Och Lasse M fortsatte:”Det går inte att rada toner efter varandra på något rationellt sätt för att få till stånd vibrationer i en annans hjärta”. Och han, om någon, har verkligen åstadkommit vibrationer i våra finlandssvenska hjärtan, skapat odödliga melodier. Bamsekram!

Krama för att visa att vi gillat det som framförts? Jo, men säg det också. Och säg inte ”Välkommen på fest – du tar väl gitarren med dig?” Så har en bekant trubadur fått höra rätt ofta. Och så förväntar man sig gratis underhållning och att musikern ifråga är ”på humör”. Hur många läkare för höra motsvarande:”… du tar väl receptblocket med dig?” Att t.ex sjunga en begärd sång kan innebära notsökning, hittande av rätt tonart, inövning hemma, övning med ackompanjatör, avbrytande av annat arbete, bilkörning/bussåkande – och en viss nervositet. För att inte tala om all skolning och övning i årtionden. ”Är jag inte nervös, då blir jag verkligt nervös”, sa storsopransångaren Birgit Nilsson. Kram även till denna humoristiska dam, postumt!

En annan sak är sen när musiker börjar ”jamma” på en fest och bjuder på spontan skön underhållning. Ofta på grund av en irrationell ingivelse rakt ur hjärtat, som även den passerar musikerns/sångarens förstånd och intellekt. När ditt hjärta vibrerar, krama, tacka och visa uppskattning efteråt!

Andra jag vill krama är till exempel Charlie Norman, Victor Borge, Cecilia Bartoli, Povel Ramel… och många av våra unga stjärnor i vardande. De studerar och övar i åratal, varje framträdande är reklam för kommande arbetsuppgifter…

Och den jag får krama och blir kramad av varje dag, han får en extra stark spontan kram efter varje lyckat framträdande! Hur gruppen och kören (Borgå Kammarkör) sjunger ikväll får jag inte uppleva, men kram kommer vid hemkomsten!

Lady Shave och Just4 Fun, barbershoppare.

Lady Shave och Just4 Fun, barbershoppare.

Musikens makt och underverkan

Vilken tur att min hjärna inte innehåller något välorganiserat utrymme för högre musikterminologi. Och skönt att inte ha alltför exakt musiköra heller. Bägge har jag tidvis saknat och önskat jag hade, men det är bra som det är. Minns att jag nästan avundades musikprofessor John Rosas, när han steg upp från sitt skrivbord i ena ändan av korridoren med orden ”Om jag går nu, är jag framme vid köket när kaffevattnet kokar”. Stämde. Jag var imponerad. Vet inte om han ofta gick på konserter, eftersom han en gång kommenterade:”Nåja, nog var det väl bra, men ständigt ungefär ett fjärdedels tonsteg för lågt..”. Allt med sin kännspaka, något torra röst och med tydlig glimt i ögonvrån.

En av mina bekanta klarade inte av operan Aida i Nyslott för en hel del år sedan. Två av fanfartrumpeterna stod under bar himmel, resten under tak. och det gjorde att det blev en tonskillnad mellan dem, en diskrepans som hennes exakta öra led av. Jaha. Jag uppfattade definitivt ingen skillnad. Bra så.

Läste nyligen att bakgrundsmusik på t.ex. restauranger och i allmänna färdmedel gör att musikers hjärnor automatiskt går igång och börjar analysera: ”En sån modulering? Oktavparalleller? Doriska kyrkotoner där?” Vad är det? Min hjärna analyserar inte, den blir bara så där helt enkelt irriterad, utan krusiduller. Dessutom undrar den varför folk inte kan sätta upp en endaste liten filmsnutt på t.ex. Youtube utan mer eller mindre enformigt däbädäbädoingdump-ljud som omotiverat ”ackompanjemang”. Mycket annat i bakgrundsljudväg kunde också utsättas för granskning. Idrottsreprissnuttar i TV, till exempel. Har det forskats om effekten?

A cappella-gruppen Rajaton är föremål för forskning i vad som händer i hjärnan när man lyssnar, sjunger, tänker på musik. Både musik som man gillar och musik som inte är så angenäm. Om jag fattade rätt. Inom kort kommer en konsert, Rajattomat aivot (gränslösa hjärnor), där publiken får se åtminstone en sångares EEG medan hon sjunger. Tror tyvärr inte att jag kan bevista konserten. Synd. Det tar tid innan allmänheten får ta del av forskningsresultaten. Jag väntar med intresse.

Även annan forskning är på gång/har gjorts. Att klassisk musik aktiverar vissa gener hos musiker och aktiva musikamatörer låter spännande. Minskar risk för Parkinsons och demens, stärker immunförsvaret… Nåja, jag som bara lyssnar äter ändå ”min dagliga dos” chili för säkerhets skull!

Chiligodis att välja mellan...

Chiligodis att välja mellan…

Bara lyssnar, ja. Hur räknas fem konserter på elva dagar? Och konserten på skärtorsdagen, då min hjärna arbetade för högtryck? Brahms Ein Deutsches Requiem, som BJR skall sjunga senare under detta år. Där satt han och en körkompis och följde med i sina noter, jag bidrog med upplysning via min telefon. Jag ville se kör och solister på skärm och direkt, betrakta dirigentens rörelser, spana in bekanta i kören, räkna hur många som sjöng det 75 minuter långa verket utan nothäfte (såg tre) – och allt emellan fångades jag av noterna: högt, lågt, pauser, forte, crescendo…. Följde förstås basnoterna, hörde basen bättre än de andra stämmorna. Kanske jag gav min hjärna en järndos mot demens? Hoppas det.

Kör och skärm - noterna saknas

Kör och skärm – noterna saknas

Ikväll blir det Via Crucis i Borgå, konsert i domkyrkan. Vandring 2014, hoppeligen 2016. Och på tisdag ”rockopera” i ”rock church”, Jesus Christ Superstar i Tempelplatsens kyrka. Konsertversion. Orgeln spelar musikhuvudrollen. Igen en dunderdos för hjärnan? Precis som redan bevistade J Gilles Requiem och barbershopkonserten med Just4Fun, vars övningar jag då och då har hört och helt plötsligt omedvetet lite analyserade…

Bloggstatistik

  • 39 480 hits

Flagcounter

Flag CounterFlag Counter
gotlanduppochner

Jag hoppas du ska trivas med mina ö-inlägg. Oavsett om du bor på ön året-runt eller någon gång varit här på besök. Förhoppningsvis kan jag få dig att längta tillbaks. Givetvis skulle det varit mysigt om jag kan få dig, som aldrig varit på Gotland, att åka hit för första gången. Jag tror inte du skulle ångra dig. Chansen är betydligt större att drabbas av samma känslor som jag fått varje gång, som jag varit här på semester. Här skulle jag gärna vilja stanna kvar. Välkommen önskar Bosse Lidén

Sista försöket

♥ HÄNT - KÄNT - TYCKT - TÄNKT ♥

Gilla

min vardag, en bråkdel av mitt liv

Anitas blogg ... De fyra blomsterhaven

En blogg om fyra blomsterhav ... på min fönsterbräda, i mitt uterum, i min trädgård och ... allas vår trädgård

att leva sin dröm

självförsörjande på en ö i Mälaren

Parasta lähteä nyt

Matkoja lähelle ja kauas

Lena i Wales och Spanien

Lena Dyche reseledare och guide sedan 30 år. Här delar jag med mig av resetips från båda mina hemländer, Wales och Spanien. lenadyche(at)gmail.com

Livet efter 70

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare

Ironi blandas med egensinnig humor. Ibland kan inläggen ta ett och annat allvarligt galoppsteg.