Bach, Brahms och Barbershop

Tre konserter på nio dagar – kulturtanten har kommit igång! Och mer blir det, snart skall… Nej, inte något i förväg. Man vet ju aldrig i dessa tider. OrdOdlaren startar med konserten i mitten.

Sjuttiosju pojkar, Cantores Minores, besökte Borgå och Konstfabriken (en halvfallfärdig fabrik som rustades upp och byggdes till) i början av november. En veritabel musikskola för pojkar; övningar tre gånger per vecka för de yngre och två gånger för de äldre, och konserterna är ungefär 60 per år. Nu gavs Bachs mässa i h-moll, ”mässornas mässa”, med Finländska barockorkestern, som använder tidsenliga instrument. Det bjöds på intressanta kombinationer av soloinstrument och människoröster, de flesta så njutningsfulla så… Men inte ens Bach har klarat av att få till första satsen, Kyrie, enligt OO. Den svänger hit och dit och melodislingorna känns obefintliga. Bara den är över så slappnar OO av…

Här en duett mellan intressanta alten Teppo Lampela sopranen Hedvig Paulig. Han är verkligen allt, inledde sina sångstudier som baryton och nu kallas han både kontratenor och alt. Basbarytonsolona sköttes av Tommi Hakala, Cardiff singer of the World 2003. När OO upplevde honom på operascenen första gången föll hon pladask direkt. Bosatt i Wien och talar finska med sin dotter, de har ett hemligt språk som österrikiska mamman inte förstår… Sa han i en intervju med glimten i ögat.

En av OO:s färskare favoriter skötte tenoravsnitten, mjuka och sköna, Johan Krogius. Lägg namnet på minnet och rusa till konserter där han sjunger! Gissa var han började sin sångarbana, jo i Cantores Minores…

Den oskarpa figuren till vänster i bilden är också en ”produkt” av ovannämnda pojkkör. Han är skarp, skärpt, sträng, trevlig, språkkunnig, styr musik och sång med hela kroppen. Han ser ut som en demon när han dirigerar så svetten rinner – eftersom det var allhelgonatid torkade han stilenligt bort det våta med en svart servett (duk/trasa/näsduk/handduk). Definitivt född till dirigent. Jonas Rannila, född 1989 med en meritlista som en tjugo år äldre människa. Började som elvaåring i CM.

Solisten är basbarytonen Juha Kotilainen, ”något äldre”.

Platsen är Tempelplatsens kyrka i Helsingfors, en av hufvudstadens mest speciella helgedomar, insprängd i berget och med ett mycket speciellt tak. Brahms ‘Ein Deutsches Requiem’ – inte med den vanliga mässtexten, utan valda texter ur bibeln – inget ‘Kyrie’! Åttioåtta sångare ur två körer, manskören Manifestum och blandade kören Helsingfors filharmoniska kör. Med Jonas R:s förmåga att nyansera och att få sångarna med sig var det en upplevelse utöver det vanliga.

Ingen orkester, utan två pianister och en flygel stod för musiken. Brahms har själv arrangerat det hela för fyrhändigt klaviatur (på den övre bilden kan ni se pianisterna strax till höger om dirigenten). OO ångrar att hon inte satte sig så att hon kunde se handsamarbetet… Nu fanns också två pukor med, oklart vems idé det var.

Solisterna inväntar sina solopartier (och Jonas R är synnerligen rörlig…). Sopransolist var Marjukka Tepponen. Strax innan pandemin sjöng hon Tatjanas roll i operan Eugen Onegin i Seattle, blev direkt engagerad som ”cover” för samma roll på Metropolitan vintern 2022. Hoppas USA-operan är igång… Hon är bosatt i London.

OO går gärna och ofta på konserter av ovannämnda slag, även om de är visuellt ”stela, svarta och tråkiga”. Annat ”ljud” i skällan är det när Finlands enda kvinnliga barbershopkör ställer upp. Show och schwung och glitter och glamour! Emellanåt tycker OO att det är för mycket ”händerna-uppåt-utåt-sträck” på konserterna, men det är sist och slutligen inte så stor sak. Ofta har damerna flera klädbyten under sina shower, men inte nu på konserterna sista lördagen i oktober. Klädfrågan hade de ändå löst snyggt kreativt! Pandemin begränsar allt möjligt.

Dirigenten Emelie Adolfsson avvek, snyggt i svart. Mjuk i sina dirigentrörelser, hon närmast dansar när hon står framför kören. Konsertens namn var ‘My Hometown’, Lady Shaves bidrag till Borgås firande av uppnådda 675 år – även om det smågrälas om födelseåret. Bland annat framfördes ‘Basin Street Blues’ med finsk text, Jokirannan blues, strövtåg längs åstranden i Borgå. ‘Sakta vi gå genom stan’ passade bra in i sammanhanget, och vad vore en kvinnokörskonsert utan ‘It’s raining Men’ och ‘Big spender’? Allt framfört med koreografi, inget stelt konsertstående här inte!

Bruce Springsteens ‘My Hometown’ gav ytterligare hemkänsla och sen blev det lite ”bondbrudigt” med ‘Skyfall’. Så skönt med en sådan visuell konsert emellanåt!

Nu tar OrdOdlaren sats inför den kommande (17 – 20.11) veckans ”prövningar” i kultur och kommunikation. Nja, något skriveri kommer väl – nog – kanske – eventuellt, även om annat skrivande är överhängande…

Fortuna, statu variabilis

Recept: Utgå från en manskörsfull, sisådär lite på 30 kraftiga karasångare. Blanda dem försiktigt med ungefär lika många klarsjungande kvinnor. För lämplig smakbrytning, plocka in en finstämt sammansvetsad kammarkör tills det sammanlagda sångarantalet blir ungefär 100. För att anrättningen skall bli helt smakfull, lägg till barnsångare. Lämpligt antal ca 50.

Kryddor: placera två flygelister mittemot varandra, gärna med vidhängande notbladsvändare. Strö ut åtta slagverkare på estraden, där de ryms. Kom ihåg att tre sångarsolister och en dansare tidvis berikar helheten, se till att de får tillräckligt utrymme, speciellt barytonen. Ingredienserna bör balanseras väl, det står ett stycke ung dirigent för.

Dirigenten Jonas Rannila i farten i Johanneskyrkan, 2015

Dirigenten Jonas Rannila i farten i Johanneskyrkan, 2015

Förse alla inblandade (utom dansaren) med en notbok, Sånger från Bayern, och det blir explosioner, rytmer och sång i talrika varierande kombinationer. En helt otroligt njutbar och omväxlande mixtur! Den energiska dirigenten får jobba, skjortan får säkert vridas ur efter 75 minuter. Så lång tid tar verket. Carmina Burana.

Notboken på köksmattan

Notboken på köksmattan

Texterna är gamla, har hittats i ett kloster i Bayern 1847, man tror att de är från 1200-talet. Religiösa? Nä. Nästan allt annat. De verkar alla på olika sätt handla om ”köttets lustar”. Och språket, ja. Va sa han nu, presentatören inför konserten – mittelhochdeutsch? Mest ändå latin. Faktiskt ibland, närapå förståelig tyska. Vuxenitalienskastuderanden tyckte sig känna igen lite av det språket. Kompisen, språkläraren emerita, kunde känna igen franska svängar. När blir ett språk ett språk? Intressant lästips: Tore Janson, latinprofessor emeritus.

20161014_001455_resized

Tonsättningen är 80 år gammal. Carl Orff (1895-1982) färdigställde kantaten år 1936 och meddelade då att allt han skrivit innan dess skulle förstöras. Hur det nu sen gick med det. OO har hört enstaka sånger ur verket (och hans senare, Catulli Carmina) under studietiden, studentkören Brahe Djäknar ”tutade ut” ‘Si puer cum puella’ på minst varje sits – och rätt ofta däremellan. Den texten handlar om ett par som tillbringar tiden i en liten kammare… Den inledande och avslutande sången ‘O Fortuna’ är berömd i femtielva mer eller mindre skanderade varianter. Se på sången ‘In taberna’: ord, ord, ord i rasande takt, och det mest frekventa är ‘bibit’ – dricker. Alla dricker.

20161014_001203_resized

Verket framförs nu på lördag – i morgon i en fullsatt Tempelplatsens kyrka i hufvudstaden. Kyrka? Nåja, texterna har ju uppbevarats (skrivits?) i ett kloster, så… OO åsåg och åhörde mixturen i onsdags – förrgår – i Konstfabriken i Borgå, med BJR i sångarleden, förstås. Verkligen en upplevelse! Mera sådant. Och Ville Rusanen i barytonrollen, han sjunger med hela kroppen…

Manskören Manifestum, ingrediens nummer ett. Lämpligt nog i Smakbyn på Åland våren 2016

Manskören Manifestum, mixturingrediens nummer ett. Lämpligt nog i Smakbyn på Åland våren 2016

Konstfabriken i Borgå, kallas så för att det centrala i detta rätt allsidiga konstcentrum är en gammal fabrik.

Bloggstatistik

  • 69 608 hits

Flagcounter

Flag CounterFlag Counter
Skogsträdgårdsbloggen

Odla ätbart överallt

gotlanduppochner

Vi hoppas att du ska trivas med våra ö-inlägg. Oavsett om du bor på ön året runt, kommer hit med jämna mellanrum eller aldrig varit här... Givetvis skulle det varit trevligt om vi kan få dig, som aldrig varit på Gotland, att åka hit för första gången. Vi tror inte du skulle ångra dig. Chansen är betydligt större att du drabbas av samma känslor som Bosse fått varje gång, som vi varit här på semester. Välkomna önskar Bosse och Solveig Lidén!

Livet efter 80

♥ Hänt ♥ Känt ♥ Tyckt ♥ Tänkt ♥

Gilla

min vardag, en bråkdel av mitt liv

Anitas blogg ... De fyra blomsterhaven

En blogg om fyra blomsterhav ... på min fönsterbräda, i mitt uterum, i min trädgård och ... allas vår trädgård

att leva sin dröm

med ljuvliga hundar

Parasta lähteä nyt

Matkoja lähelle ja kauas

Lena i Wales och Spanien

Lena Dyche reseledare och guide sedan 30 år. Här delar jag med mig av resetips från båda mina hemländer, Wales och Spanien. lenadyche(at)gmail.com

Livet efter 70 – Blogg 2004-2018

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare

Ironi blandas med egensinnig humor. Ibland kan inläggen ta ett och annat allvarligt galoppsteg.