4 / 12. Direktrapport!

OrdOdlaren

Utskriven viskande skildring av OrdOdlarens utsända:

”Jag sitter här nära ett ombyggt fårhus i Svarvaðardalur och spanar. Här finns en gård rätt nära, där bor flera människor, jag försöker skärpa blicken nära marken vid huset… Jovisst! En rörlig ‘sticka’ verkar slinka in genom en minimal dörrspringa….. nu skall jag närma mig…. Nej! Stickan rörde sig verkligen på två ben, men susade förbi, alldeles framför näsan på mig. Känner bara en svag vindpust…

Jag försöker på nytt, i grannhuset verkar det vara barnkalas på gång, jag smyger mig ditåt – – – Nu kan jag komma närmare huset, i skydd av de gamla knotiga gårdsrönnarna. Här är så tyst – men köksdörren står aningen på glänt. Få se nu om lyckan står mig bi? Jo! Nu ser jag den magra, nästan utmärglade figuren på nära håll, han slinker in, snabbt som skuggan – och helt plötsligt står han där på trappan…

Visa originalinlägg 247 fler ord

Föräldrarna

OrdOdlaren

20151211_112418_resizedOrdOdlaren märkte plötsligt att hon är en dag efter sin tid. Nu kommer föräldrarna, sådär halvvägs, mot kvällen kommer första ”pojken”!

Grýla, mamma, är en stor ful häxa. Hon beskrivs i äldre skrifter som skäggig, med flera huvuden och åtminstone 15 svansar. Och titta på hennes fot – en hov! Hon beger sig då och då, främst före julen, med katten i släptåg ut på vandringar för att skaffa sin favoritmat: olydiga små barn. Stöd på sin stav, släpande på sin säck. Och katten bistår med både fångst och inmundigande. Isländska barn är säkert mycket snälla inför jul. Vem vill gå ett sådant öde till mötes? Uschianamejdå…

20151210_204914_resized

Leppaluði, pappa, ser bister ut på bilden. Kanske för att Grýlas gröt inte alls är smaklig? Barfota – ja han är skröplig och ofta sängliggande. Hans favoritmat finns inte i OO:s källor, det berättas egentligen inte så mycket om honom annat än att…

Visa originalinlägg 167 fler ord

4 / 12. Direktrapport!

Utskriven viskande skildring av OrdOdlarens utsända:

”Jag sitter här nära ett ombyggt fårhus i Svarvaðardalur och spanar. Här finns en gård rätt nära, där bor flera människor, jag försöker skärpa blicken nära marken vid huset… Jovisst! En rörlig ‘sticka’ verkar slinka in genom en minimal dörrspringa….. nu skall jag närma mig…. Nej! Stickan rörde sig verkligen på två ben, men susade förbi, alldeles framför näsan på mig. Känner bara en svag vindpust…

Jag försöker på nytt, i grannhuset verkar det vara barnkalas på gång, jag smyger mig ditåt – – – Nu kan jag komma närmare huset, i skydd av de gamla knotiga gårdsrönnarna. Här är så tyst – men köksdörren står aningen på glänt. Få se nu om lyckan står mig bi? Jo! Nu ser jag den magra, nästan utmärglade figuren på nära håll, han slinker in, snabbt som skuggan – och helt plötsligt står han där på trappan, triumferande, med några slevar och ett par skedar i händerna, tungan hänger lystet långt ut ur munnen…

20151213_233224_resized

Hör ni ljudet? Det slafsar, han slickar och smakar så det står härliga till, snabbt, snabbt… Nu slänger han sig in igen – men tappade en sked på trappan, hur skall det gå? Han bryr sig inte, hupsis, smidigt och flinkt svingade han sig upp i fönstret, och nu sitter han i lugn och ro i djup koncentration och betraktar barnaskaran intensivt.

Det var det det. Jag såg honom! Men, vänta nu, barnen kommer ut på trappan? Lyssna! (jag väljer att skriva ut barnens utrop på svenska, OrdOdlarens anm.) ‘Här ligger skeden! Þvörusleikir har varit här!’ Barnen skrattar, hoppar, jublar, kramar om varandra. Och Þvörusleikir sitter och nickar där uppe i fönstret.

Ojdå! Nu står han här en meter ifrån mig! ‘Hej, Slevslickaren!’ ‘Slevar (uttalas fnysande)! Kräklor skall det vara. Grötkräklor. Det är något det. Goda klimpar. Undan, stör mej inte i jobbet!’ Han nästan skuffar mig, liten som han är!

egentillverkad kräkla tillfälligt utplacerad på en skåpdörr

Egentillverkad kräkla tillfälligt utplacerad på en skåpdörr

Vanudå? Bor han i stenfoten? Han går dit, flyttar på en sten, och så försvinner han igen, snabbt som en vindpust. Vad kan han ha för hemligheter här nu då? Kraffs, skrrap, skrraap… Grrr… Ha! Små leksaker och potatis. En bra gömma!”

I väntan på följande rapport. OrdOdlaren tror den dröjer. Det finns så många trevliga människor i Svarvaðardalur och i Dalvik! Eller fanns. De två trevligaste bor nu på andra orter.

1 / 12

”Stekkjarstaur kom först, styv som en stör. Mjölk ville han åt, men ivern avtog strax då den stelbente stångades omkull av bocken”. Få se nu hur det går med kommentarer till det här inlägget, om kommentarsfältet här också förblir stängt…

20151212_120929_resized

Så står det i nationalskaldens dikt. I de tecknade illustrationer OO har sett har han faktiskt ett stolpliknande ben, men här… Kanske en mera modern protes? Men baken lockar garanterat en bock som gillar att ge tvåbenta varelser en törn!

20151212_120953_resized

Stekkur torde betyda fålla (alltså substantiv, en kätte) och staur förstår man ju, stör eller stolpe. Ibland är skriven isländska inte så svår! Han kallas Fårkätte-Stolpen i vissa svenskspråkiga texter, Klumpfot i andra och t.o.m. Fårkrigaren i tredje. I varje fall försöker han stilla sin hunger efter ensidig mager grötkost, kan OO tänka sig. Något besvärligt blir det dock, eftersom det är svårt för honom att komma ner till lämplig nivå på grund av styvheten. Undrar hur många får han får besöka, hur många bockbockar han får utstå tills han återvänder till bergen 25 december?

De isländska tomtarna (söner till den häxliknande varelsen) har blivit snällare med åren. Det kan troligen ha att göra med global kultursamverkan, de bör hävda sig gentemot rödklädda håohåo-gubbar, troligen. Isländska barn sätter en sko i fönstret när de lägger sig. Har de varit snälla under dagen placerar julsvennen en godbit eller en liten leksak i skon, i anat fall får de en potatis (rå eller kokt, det berättas inte…) eller ingenting alls.

Någon av de kommande nätterna tänker OO också sätta en sko i ett fönster. Enbart som experiment, ifall om…

Hoppas kommentarer kan skrivas…

Bloggstatistik

  • 62 658 hits

Flagcounter

Flag CounterFlag Counter
gotlanduppochner

Vi hoppas att du ska trivas med våra ö-inlägg. Oavsett om du bor på ön året runt, kommer hit med jämna mellanrum eller aldrig varit här... Givetvis skulle det varit trevligt om vi kan få dig, som aldrig varit på Gotland, att åka hit för första gången. Vi tror inte du skulle ångra dig. Chansen är betydligt större att du drabbas av samma känslor som Bosse fått varje gång, som vi varit här på semester. Välkomna önskar Bosse och Solveig Lidén!

Livet efter 80

♥ Hänt ♥ Känt ♥ Tyckt ♥ Tänkt ♥

Gilla

min vardag, en bråkdel av mitt liv

Anitas blogg ... De fyra blomsterhaven

En blogg om fyra blomsterhav ... på min fönsterbräda, i mitt uterum, i min trädgård och ... allas vår trädgård

att leva sin dröm

med ljuvliga hundar

Parasta lähteä nyt

Matkoja lähelle ja kauas

Lena i Wales och Spanien

Lena Dyche reseledare och guide sedan 30 år. Här delar jag med mig av resetips från båda mina hemländer, Wales och Spanien. lenadyche(at)gmail.com

Livet efter 70 – Blogg 2004-2018

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare

Ironi blandas med egensinnig humor. Ibland kan inläggen ta ett och annat allvarligt galoppsteg.