Asta och Gunnel. Så borde de här två gummorna heta, men det har jag inte kommit på förrän just nu, i skrivande stund. Kan någon hjälpa? Vem är Asta, vem är Gunnel? Ingen liknar någon av dem mera än den andra, så…
Gunnel lärde jag känna något år innan hon blev nittio. Hon bodde i ett stort hus (omgiven av stor trädgård) med omtänksam dotter och dito hund. Väggarna var behängda med främst egna tavlor; hyllor och fönsterbräden och byråer fyllda med figurer och föremål av alla de slag, få köpta, desto fler tillverkade och givna av vänner och vänners bekanta.
Asta, ett tjugotal år yngre, lärde jag känna via Gunnel. Tror jag. Det är hon som har tillverkat gummorna. Några av dem stod plötsligt en dag rakt upp och ner på Gunnels fönsterbräda när jag tittade in. De plirade glatt mot mig, vilken charm under det stora hucklet! Jag föll pladask med en gång och sade det högt. Asta fick veta det, och bäst som det var fick jag dessa två – jag fick absolut inte köpa! Hennes ”göra-gummor-av-lera-och-bränna-och-måla-dem”-period hade kommit och gått. Hur många hon gjort vet jag inte, men jag räknar mina som unika.
Asta, mer eller mindre hela sin hembys moster, lever och surrar runt i sin röda ‘fyrkantiga’ Toyota Yaris i den dag som idag är. ”Jag bestämde att jag skall ha en sån bil när jag inte behöver köra mer än en son mera”, sa hon. De handikappade sönerna skjutsades flitigt med paketbil så länge som mamma skötte dem mer eller mindre på heltid. Gladare och positivare människa än Asta kan man knappt hitta. Ni skulle bara se hennes plirande, pigga utforskande ekorrögon!
Gunnel gick bort i fjol våras, några månader innan hon skulle ha blivit 99. Huvudet, humorn och humöret hängde med in i det sista, men kroppen gick nedåt i ork och funktion. Hennes plats var vid telefonen, och den ringde ofta. Dottern och vi bytte ”mjölkkärra”, hennes passade våra behov bättre. ”Har ni något annat vi kan byta?”, var det rappa svaret när jag ringde och frågade hur ”kärrläget” hade utfallit för dem.
Gummorna står på en hylla så att jag kan se dem varje dag. Nästan så jag säger ”gomorron”! Visst bör de dammtorkas någon gång, men dammsamlare i fler betydelser är de verkligen inte!