Gamla glimtar från världen – Haridwar

Nyårsafton 1995. De finska religionslärarna hade anlänt till Rishikesh sent i mörka kvällen, OO hade tillbringat en god stund i receptionen med att förklara att två kvinnor som känt varandra i en knapp vecka vill ha var sin filt i dubbelsängen. De första svaren hon fick var ”Why?” Till slut ordnade det sig.

Solen sken från en klar himmel på morgonen, vi såg början av det som sen utvecklar sig till bergskedjan Himalaya från rumsfönstret. Årets sista dag skulle tillbringas i Haridwar, en av de sju heliga städerna i Indien. Reseledaren Harsh hade klätt sig i mer traditionella kläder, kastmärket – brahmin – var målat i pannan. Nej, nej, inte präst. Han var ”miljöingenjör” och frilansade för oss genom sonens resebyrå.

Han demonstrerade för oss hur en ”rättrogen indier” gör när han kommer till Ganges: tar vatten i den kupade handen och häller ner i strupen – renande och helande, sa han. Obs hans högklassiga kamera!

Vi besökte en plats där man bränner avlidna och några karlar reagerade på OO:s nyfikenhet, berättade och frågade sen vad vi gör med våra döda. De stod länge och gapade. ”Gräver ner i jorden???”

Vi träffade också heliga män av olika kategorier. Den här killen oljade in sin kropp varje morgon, hällde sen aska över sig och ägnade dagen åt att offra till Shiva genom att hälla vatten över denna lingam, en symbol för just den guden. En sympatisk ung man. Det fanns andra sorter.

”Allmoseönskare” fanns överallt, invalidiserade på olika sätt. De anföll inte oss. Helt plötsligt förstod vi varför Harsh så strängt krävde att vi skulle hålla oss nära honom de första två timmarna i staden. ”De där västerlänningarna är i sällskap med en brahmin…”

Sen fick vi fritid när Harsh bedömt att vi var igenkända i affärskvarteren. OO hittade sjalar, inhandlade denna färggranna (flitigt använd under åren) plus en åt Storasyster och lite mera i tygväg. Den glada manliga försäljaren tyckte att OO borde köpa fler sjalar. ”Nej, jag behöver inte fler”. ”Har du ingen man?”. ”Jovisst”. ”Men köp åt honom!” ”Karlar i Finland använder inte sjalar”. Tyst. Tyst… ”Men vad har de då på sig när det är kallt????”

OO:s rumskamrat ville köpa rött ”färgpulver” som såldes av en kvinna. hon hade en prydlig hög på marken, vi gick ner på hyklorna (på huk) och OO skötte förhandlingarna, eftersom kompisens engelska inte var så bra. Plötsligt hördes en röst från ovan: ”Tänker ni köpa det där? Vet ni vad det används till?” OO svarade jakande och tittade upp

Oj, ett så vänligt och harmoniskt ansikte! OO steg upp, kvinnan sjönk, huvudet kortare ön OO:s 1.58. Jaswinder Kaur från Punjab. Sikh. Hon reste med sin och sin svågers familj, åtta personer. OO berättade att vi var lärare på studieresa, med mera. Jaswinder sade sig också vara lärare. I psykologi. Nu var det OO:s tur att bli stum i några sekunder, Jaswinder började förklara vad psykologi är, tills OO fick mål i mun: ”Jag är också lärare i psykologi!” Stort jubel och pladder i familjegruppen. Vi bytte adresser. Vi skrev flera brev till varandra, sen meddelade hon att familjen skall emigrera till Kanada, och så kom det inga fler brev.

På kvällen, efter vår festliga nyårsmiddag, ville Harsh att vi skulle berätta om våra största upplevelser under dagen. OO berättade om Jaswinder. Harsh hoppade nästan jämfota – han var annars en mycket behärskad man. ”Det är någon mening med det här mötet! Du måste absolut hålla kontakten!” Ja, OO gjorde sitt bästa, men…

OO har inte gjort sitt bästa när hon har skannat in diabilderna. Kort tagna på höjden skall skannas in liggande. Men först nu har hon insett det.

Dagen idag, tredje söndagen i januari

OrdOdlaren slog sig. En tankeställare. Lådorna i garaget! In med dem från kölden, nu skall det skannas diabilder från januari 1996! Ojdå. Sex lådor, 600 bilder… Trots 23 år är resan i Indien i gott minne, så optimistiskt satte urvalsprocessen igång. ”Hinduism” (så kallas ju den variation av gamla religioner som utövas i Indien), sikhism och baha´i. Världsreligionerna Dag.

Förstås ville inte datorn och skannern samarbeta. Efter sju sorger och åtta bedrövelser och utan att veta vemsomhargjortvad fick det tekniska för sig att det skall fungera, i alla fall. Det blev många bilder, många roliga minnen…

”Turisttemplet” framom alla andra i Delhi: Laxminarayan eller Birla Mandir, byggt under 1930-talet av familjen Birla (det påstås att det i den släkten heter att varje generation måste bygga ett tempel, för att söner skall födas… ). Rent, glänsande, massor av marmor, snyggt – området är ungefär tre hektar stort med parker, föreläsningssalar, stora avbildningar av gudar och heliga män..

Vår guide förklarade den urgamla lyckosymbolen och andra visuella framställningar.

Nandi, tjuren som är Shivas följeslagare, fanns väl synlig nära huvudporten. Det är han som spelar på flöjt när Shiva dansar sin förstörelsedans.

Den här Shiva-figuren fanns vid vägen till ”begravningsplatsen” i den heliga staden Haridwar, alltså platsen där avlidna människor bränns och askan strös i Ganges. Där tillbringade vi en intressant timme. Folk berättade gärna och var i sin tur nyfikna på oss. En för dem helt främmande tanke var att begrava avlidna djupt ner i jorden…

Den absolut heligaste platsen i denna heliga stad är Har Ki Pauri. Här anses både Shiva och Vishnu ha vistats under Veda-tiden. Ett fotavtryck av Vishnu lär ännu finnas kvar – förstås inte en plats som skall besudlas av turister. Ligger nedströms från ovannämnda plats – men det finns en stark ”renande” ström däremellan. De heliga renande baden tas till ackompanjemang av stoj, skratt och skrik, kvinnor går i vattnet iklädda sari, karlfolk har enorma badbyxor. Strömmen är rätt kraftig, det finns ordentligt fästa grova kedjor att hålla i medan man doppar sig.

Heliga män av olika slag finns. Denna man börjar varje dag med att smörja in sig i olja och aska (”då fryser man inte”, borde kanske provas?). Dagen tillbringar han med offerceremonier, häller vatten från Ganges över några Lingam, fruktbarhetssymboler för Shiva. Sen badar han i floden, går hem till sin koja  – och räknar de pengar han fått av turister som vill höra hans historia…

Sikhtempel, en Gurdwara i Delhi. Sikhismen, som är mest koncentrerad till Punjab, har ca 25 miljoner anhängare. En monoteistisk religion som betonar jämlikhet. ”Alla manliga sikher har turban och heter Singh” gäller inte till 100%, varianter finns. de som har turban klipper aldrig sitt hår, visar det endast för familjen. Små pojkar börjar med ”Lilla My-frisyr” som täcks av ett litet gult tygstycke.

Alla som går in i en Gurdwara skall ha huvudet täckt (lite ditåt…), det gäller också finländska religionslärare… I templet idkas högläsning ur den heliga skriften Adi Granth, man umgås, äter mat som serveras där. Fötterna skall vara bara och rena. Det gick bra med ”tempelstrumpor” för västerlänningar. Tempelgolv kan vara verkligt heta.

1800-talsreligionen baha´i (uttalas ba-haa-i-i) instiftade denna Dagen Idag, och den firades första gången i det utmärkta året 1950. Det här templet, format som en lotusblomma, finns också i Delhis nuvarande utkanter. Så fort som någon trampade ack så litet på planteringarnas kanter hördes en ilsken ”gymnastiklärarvisselpipa” och personen fick en åthutning. Templet är helt tyst, tomt så när som på sittplatser. Inte ens en viskning fick förekomma.

Templet var då helt nytt. OO nämnde om det vid hemkomsten för en bekant som i sin tur berättade för en bekant tillhörande baha´i, från Iran. ”VA, har hon fotografier? Arkitekten är min kusin!”

OO fick ett oförglömligt möte med två sikh-familjer i Haridwar. Yaswinder Kaur (alla kvinnor heter Kaur) här på bilden berättade att hon är lärare i psykologi. OO:s haka föll ner, sedan hennes. Vi brevväxlade i några år, men sen flyttade hon till Kanada och kontakten bröts.

Bloggstatistik

  • 67 386 hits

Flagcounter

Flag CounterFlag Counter
gotlanduppochner

Vi hoppas att du ska trivas med våra ö-inlägg. Oavsett om du bor på ön året runt, kommer hit med jämna mellanrum eller aldrig varit här... Givetvis skulle det varit trevligt om vi kan få dig, som aldrig varit på Gotland, att åka hit för första gången. Vi tror inte du skulle ångra dig. Chansen är betydligt större att du drabbas av samma känslor som Bosse fått varje gång, som vi varit här på semester. Välkomna önskar Bosse och Solveig Lidén!

Livet efter 80

♥ Hänt ♥ Känt ♥ Tyckt ♥ Tänkt ♥

Gilla

min vardag, en bråkdel av mitt liv

Anitas blogg ... De fyra blomsterhaven

En blogg om fyra blomsterhav ... på min fönsterbräda, i mitt uterum, i min trädgård och ... allas vår trädgård

att leva sin dröm

med ljuvliga hundar

Parasta lähteä nyt

Matkoja lähelle ja kauas

Lena i Wales och Spanien

Lena Dyche reseledare och guide sedan 30 år. Här delar jag med mig av resetips från båda mina hemländer, Wales och Spanien. lenadyche(at)gmail.com

Livet efter 70 – Blogg 2004-2018

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare

Ironi blandas med egensinnig humor. Ibland kan inläggen ta ett och annat allvarligt galoppsteg.