Något stort i väster

Vad har ett järnvägsföretag, ett fartyg, en ros, en bank och ett sällskapsspel gemensamt? Listan kunde kanske göras ännu längre, men det här får räcka. Svar: namnet. Great Western.

1833 grundades Great Western Railway. Syftet var att förena städerna Bristol och London med det nya påfundet järnväg. Med frustande ånglok som dragare. Men det är ju inte bara att lägga ut räls i en rak linje, 172 kilometer fågelvägen. Finansiering, folk, material, undersökning av naturen och marken därunder, planering av sträckningen innefattande kurvor, stationer, utjämning av kullar, broar, eventuella tunnlar, planera för framtida förgreningar… Ingen omöjlig uppgift, speciellt inte eftersom man hade en av ingenjörskonstens största genier i spetsen: Isambard Kingdom Brunel. Första sträckan, i London-ändan, var klar 1838, och två år senare torde tågen ha tuffat hela sträckan. Lena i Wales, du kan säkert det här!

Tåget som avgick från perrong 9¾ på Kings Cross Station drogs av ett av loken från Great Westerns storhetstid – Hogwartsexpressen.

IK Brunel hade större planer än så. ”Mina projekt är de största, de vackraste och de dyraste”, sa han, så sant så. Kassakistorna tänjdes till bristningsgränsen – han var alltid några steg före sin tid. Följande projekt var att man skulle kunna resa med en enda biljett från London till New York, alltså behövdes en atlantångare. Där gick också jobbet snabbt undan, med Brunels nya innovationer. Andra bolag byggde också, rena rama tävlingen! Great Western avseglade (fyra master, främst till för att balansera fartyget och hålla båda skovelhjulen i vattnet) till London för att få ångmaskinerna installerade – på återvägen utbröt en brand i maskinrummet, Brunel föll i tumultet som utbröt och missade  jungfrufärden till New York. Det konkurrerande bolaget chartrade ss Sirius (54,4 meter lång), som startade från Cork på Irland på avtalad dag, 4 april 1838. Great Western (72 meter lång, förlängdes senare med några meter), av ek men järnförstärkt, kunde starta först 8 april (på pricken på dagen för 180 år sedan!). Det går en mängd nästan mytiska skrönor om tävlingen i den dag som i dag är. Sirius kom fram efter en atlantfärd på 18 dagar, 4 timmar och 22 minuter. Great Western kom dagen efter. Såå…

Därefter knegade GW på över Alanten i åtta år – en del källor säger 45 t-r-resor, andra 64. Hennes snabbaste resa västerut gick på 13 dagar, snabbast österut (hemlängtan, medvind och nerförsbacke?) på 12 dagar plus sex timmar. Hon hann sen också tjänstgöra med att transportera trupper i Krimkriget innan hon höggs upp som omodern 1856. Då hade redan den första atlantångaren i stål Great Britain, med propeller, trafikerat en tid, 98 meter lång. Gissa vem som konstruerat… En liten jämförelse: Viking Grace som trafikerar Åbo – Stockholm är 218 meter lång…

The Steamer Great Western. H.R. Robinson.

Rosförädlaren Jean Laffay i Paris tog fram flera odlingsvärda rosor under sin aktiva tid, ca 1837-62. OO känner två av dem mycket väl. ‘Great Western’ heter den ena, växer sig stor trots att de delar som inte täcks av snö ofta måste klippas bort. Enligt en del källor introducerades rosen 1838, andra säger 1840. Hur som helst, rosen fick garanterat sitt namn för att hedra detta fantastiska fartyg.

Fotograf OO, sommaren 2017

Bank? Jo, i USA. Närmare historia obekant. Grundades 1934, huvudkontor enligt Allvetande Wikipedia i Sioux Falls, South Dakota.

Sällskapsspelet är inte gammalt. OO blinkade och kollade, men resultatet kvarstod: 2016. Konstruerat av Alexander Pfister, 47-årig spelkonstruktör i Österrike. ”Ett spel om det hårda livet som ranchägare”. 2-4 spelare köper och säljer boskap, anställer folk, väljer mer eller mindre riskfyllda vägar på sina resor. Verkar intressant, tycker hon som återupplivade barnaminnen och spelade ”Afrikas stjärna” för inte såå länge sedan…

Majalis, pimpinellifolia, rugosa, glauca, foetida…

OrdOdlaren är besatt. Skriver som besatt. Forskar besattare. Bordet dignar under böcker, tidskrifter, klippböcker och mappar med protokoll. Datorns sökmaskin går på högvarv. Två www-sidor är i ständig beredskap. Diskbord, dammsugare, strykjärn – va? Såna tankar förpassas till hjärnans bakrum. Totalt.

OrdOdlaren har ramlat i rosenbrunnen. Snavade på kanten i somras, vacklade, men – plums – där låg hon och sprattlade. Rosorna blommade ymnigt i småregnet i början av juli, rosorna i det snart tjugoåriga (2017) rosarium som ”min” trädgårdsförening sköter. Fotograferade, laddade in bilderna och ville veta mer. Ännu mer. Och hungern ökade vid varje tugga. Blir man mätt överhuvudtaget?

Rosgrupper, hur många som helst (några i rubriken). Gammaldags rosor och nyare. En del klättrar, andra är buskar, och en stor del är mindre. Buskarna och de gammaldags är på tapeten nu. Det handlar om rotskott och vildskott och blomvariationer och nypon. Jo, mögel och all sorts knorrloppor (för er som minns Aagot Jung) också, men dem får någon annan ta hand om.

För tusen år sen odlades rosor. Och för ännu längre sen. Tanken svindlar. Var det då mest doft och smak, med tanke på rosenolja, parfym och smaksättning? När började man förädla för utseendets skull? Eller har det gått hand  i hand? Och namngivningen? Olika upptäckare och utvecklare och förädlare och experimenterare har haft olika grader av fantasi. Och en del rosor åtföljs av mer eller mindre sanna historier. Ett smakprov:

SAMSUNG CSC

Rosa Mundi. Beskrevs första gången 1581 (av Clusius, se tulpaninslaget!). Legenden säger att namnet kommer från unga Rosamond som kungen förälskade sig i och som drottningen förstås lät förgifta. Kungen satte den här rosen på hennes grav. Det hände på 1100-talet. Polkagrisros? Nej, inte efter den historien.

SAMSUNG CSC

Rose de Rescht. Namnet från byn Rescht i Iran. Odlades där troligen redan på 880-talet, för framställning av rosenolja. Det, ni!

SAMSUNG CSC

Great Western. Namn efter ångfartyget som i tävlan med Sirius krossade Atlanten 1838. Oklart vem som vann! I kultur från 1840.

SAMSUNG CSC

Captain Hayward. Rosen fick det här namnet 1893 för att hedra kaptenen på den första färjan som gjorde den första endagsresan från London till Frankrike och tillbaka.

SAMSUNG CSC

Pink Leda. I den grekiska mytologin var Leda en aiolitisk prinsessa som förfördes av Zeus i form av en svan. ”Leda och svanen” är och har varit ett omtyckt motiv i konsten i långa tider. Rosen odlades redan före 1844.

Man lär sig av rosor. Det blir nog något i skriftformat inför 2017…

Bloggstatistik

  • 38 515 hits

Flagcounter

Flag CounterFlag Counter
gotlanduppochner

Jag hoppas du ska trivas med mina ö-inlägg. Oavsett om du bor på ön året-runt eller någon gång varit här på besök. Förhoppningsvis kan jag få dig att längta tillbaks. Givetvis skulle det varit mysigt om jag kan få dig, som aldrig varit på Gotland, att åka hit för första gången. Jag tror inte du skulle ångra dig. Chansen är betydligt större att drabbas av samma känslor som jag fått varje gång, som jag varit här på semester. Här skulle jag gärna vilja stanna kvar. Välkommen önskar Bosse Lidén

Sista försöket

♥ HÄNT - KÄNT - TYCKT - TÄNKT ♥

Gilla

min vardag, en bråkdel av mitt liv

Anitas blogg ... De fyra blomsterhaven

En blogg om fyra blomsterhav ... på min fönsterbräda, i mitt uterum, i min trädgård och ... allas vår trädgård

att leva sin dröm

självförsörjande på en ö i Mälaren

Parasta lähteä nyt

Matkoja lähelle ja kauas

Lena i Wales och Spanien

Lena Dyche reseledare och guide sedan 30 år. Här delar jag med mig av resetips från båda mina hemländer, Wales och Spanien. lenadyche(at)gmail.com

Livet efter 70

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare

Ironi blandas med egensinnig humor. Ibland kan inläggen ta ett och annat allvarligt galoppsteg.