Den trettonde parken

Arbetsnamnet var troligen Engelparken (arkitekten bakom 1800-talsstadsplanen). När planerna framskred blev det lantdagsparken, eftersom den skulle invigas 2009 (1809 blev vi Storhertigdöme under Ryssland, lantdag hölls i Borgå, och Sverige hade förlorat sin östra riksdel). Borgåborna protesterade angående parkens namn: Parken skall hedra August Eklöf, stormagnaten med sågar och fartyg och fabriker, mycket av detta fanns just här. Så blev det.

OO hittade en bild som utvecklingsföretaget Posintra har publicerat. Årtal hittade hon inte, men eftersom bron över ån uppe i bilden invigdes 1957 kan det ju handla om ca 1960. Här ses en hel del av den Eklöfska verksamheten, på äldre bilder finns än fler lagerbyggnadstak. Observera gården, Näse gård, uppe till vänster – har funnits länge och finns i den dag som idag är. Kävelysilta betyder gångbron. Den invigdes 1967.

En äldre kartbild. Eftersom den av Eklöf initierade järnvägen syns (uppe till vänster) handlar det nu om 1870-talet. Näse gård är den bruna plutten till höger om och lite ovanom G-et, och den stora raka långa gatan mot ån fick sin förlängning i bron som nämns ovan cirka 80 år efter att kartan ritades. Söderut fanns endast åker, skog och berg…

Nästan dagsläget. Än en gång takfyllt, bostadshus. Mera har byggts i nedre kanten av kartbilden nu. Längst uppe Näse gård, omgiven av grönt. Gång-cykelbron som ett glänsande vitt streck över ån, den övergår i Eklöfska parken i väster, som fortsättning på Runebergsparken öster om ån. Gångstigarna skall på ett modernt sätt anknyta till stigarna i den äldre parken. Och en ”staty” finns även här i mitten; Lantdagstriptyken av Ylva Holländer och Kirsti Kaulanen. OO fotade den bakfram, inifrån, för bästa tydlighet. Sverige mot väster,

Ryssland mot öster,

och Finland norrut:

Douglasgranar finns nära triptyken, de blir åtminstone 40 meter höga i våra förhållanden, den som lever får se…

Kottarna ser roliga ut. Orsaken är en indianhövding som satt och mediterade under en gran, han stördes av möss. Han röt till, mössen blev rädda och ilade in i grankottarna så att endast svansen och bakbenen förblev synliga. Sant!

Parken i sin helhet, fotad mot öster. Genom hela dess längd rinner en konstgjord bäck. 15 augusti började sensommarsedumen visa sig. Staden presenterar en växtlista på nätet, i alfabetisk ordning, över 70 olika växter. Först på våren kommer purpuräppelträden, sen blommar vita syrener…

Första oktober fotograferade OO parken från gångbron. Höstfärgerna dominerar, husen verkar ju också höstfärgade!

Egentligen fortsätter parken norrut, mellan ån och Näse-Juttes gata, men det tar vi en annan gång. Den heta dagen i augusti var uteserveringarna på åns östra sida fullbefolkade. Segelbåten Gluckauf är också restaurang. Och alltihop ingår i nationalstadsparken.

Parker och liknande – del fem

Borgå, Finlands näst äldsta stad, växte fram från och med 1200-talet, men först på 1830-talet fanns behov av en stadsplan. Den ”körde över” all tidigare byggnation, staden höll på att bli en rektangel indelad i sinsemellan symmetriska rutor. Men redan då vevades planen av och an, bitvis förverkligades, förkastades och förändrades den.

Det redan påbörjade parkområdet, finns utanför kartan uppe till höger, tog planen ingalunda hänsyn till. Ett kvarter blev ett stort torg (finns idag, jo), men kvarteren nedanför detta, mot ån, skulle vara kompakta bostadskvarter. Men det blev inte så.Borgås borgare hade nappat på trenden ”promenera i frisk luft” och ville ha parker att vandra, umgås och ”visa upp sig” i. Det var också populärt att se på båttrafiken på ån. Tsaren godkände en stadplaneändring 1863, och den smala parken mellan torget och ån kunde börja planeras, ett ”allmänt promenad- och samlingsställe för stadens invånare”, kallades ”Strömparterren”. Planen kom 1867, ”i modern engelsk stil” med gångar, gräs, buskar och träd; i mitten ett ”schweizerei” och en musikpaviljong, med plats för en staty närmast ån. Men det blev inte helt och hållet så heller. Idag börjar parken, Runebergsesplanaden eller -parken, från torget så här:Ni kan skönja två ”cylindrar” i mitten av bilden, här är de avbildade på nära hållOch när ni förstorar upp bilden ser ni gångbron över ån, byggd på 1970-talet. OO vänder nu ryggen mot Johan Ludwig Runeberg som står där schweizereiet troligen planerades.Han tittar mot ån han också… Skulptören Walter Runeberg erbjöd redan 1885 staden en staty av sin far , nationalskalden som avled 1877, endast materialkostnaderna ville han ha betalt för. Förstås nappade man, stadens borgare samlade illa kvickt ihop penningsumman. Här står han sen 30 maj 1885. Han plockades bort under kriget på 1940-talet, eftersom en bomb kreverade i närheten, men under alla år har han hyllats på plats med körsång och tal både 5 februari och 30 april. Varken konditori eller musikpaviljong blev det.Men gatan som bryts av av park och staty, den heter Runebergsgatan. Här blickar fotografen norrut. Och från åsidan ser parken ut så här:Till höger har funnits en kiosk, men inte under de tider som OO upplevt. Och de kurviga gångarna är helt i OO:s smak!

Parken planterades från och med 1870-talet, det finns flera ”bildbevis” från 1800-talets slut, då parken kanske var som vackrast. Kring Runebergs staty åstadkoms storartade sommarplanteringar vartenda år. Men en park håller inte i evighet. Träd blir stora, buskar har inte hur lång livslängd som helst, idealen för hur en park skall se ut växlar. Det har hänt mycket under årens lopp. En planerare på 1950-talet ville t.ex. förnya parken så att både gångar och planteringar skulle vara raka med vinklar i 90 grader…

Den senaste restaureringen av parken har gjorts under de senaste tio åren, med en återgång till stilen för 150 år sedan.Ta en titt på sittplatserna, till exempel. Bänkarna håller stilen från 1870-talet, OO tycker att de verkar stå på stadiga medar. Trädplanteringen bakom är också i den tidens anda, bildar en mjuk vägg, en smått romantisk inramning.Blommande buskar har också återinförts. Gullregnen har avslutat sin blomning, OO har också noterat en hortensiaplantering, en buskrosrabatt, någon syren och små blommande träd. Här syns också dagens servering i parken, en restaurang. Kaféet mittemot som har stans smarrigaste tårtor (bland annat) har också en liten uteterrass. Och bocken har fått en stadigvarande plats i rhododendronbusken. Den donerades av en antikhandlare 1838, torde ursprungligen ha stått vid något palats i Ryssland, enligt OO:s dunkla minne. Den har flyttats lite av och an i parken under årens lopp, men nu står den nöjd och blickar ut över torget:Och bakom husen i bakgrunden kan vi ana det som är staden äldsta park, stadsparken.

OO har ångat genom den här parken åtskilliga gånger på 1980-talet, som en ynka bit av arbetsvägen, mellan buss och bil. Tack och lov har den nu utvecklats till att vara mera ”vistelsepark”, även om den allt fortfarande är en genomfartsled för fotgängare och cyklister. OO har suttit där flera gånger – i väntan på bl.a. den kära tandläkaren, som har sin mottagning alldeles i närheten…

Bloggstatistik

  • 52 906 hits

Flagcounter

Flag CounterFlag Counter
gotlanduppochner

Vi hoppas att du ska trivas med våra ö-inlägg. Oavsett om du bor på ön året runt, kommer hit med jämna mellanrum eller aldrig varit här... Givetvis skulle det varit trevligt om vi kan få dig, som aldrig varit på Gotland, att åka hit för första gången. Vi tror inte du skulle ångra dig. Chansen är betydligt större att du drabbas av samma känslor som Bosse fått varje gång, som vi varit här på semester. Välkomna önskar Bosse och Solveig Lidén!

Livet efter 80

♥ Hänt ♥ Känt ♥ Tyckt ♥ Tänkt ♥

Gilla

min vardag, en bråkdel av mitt liv

Anitas blogg ... De fyra blomsterhaven

En blogg om fyra blomsterhav ... på min fönsterbräda, i mitt uterum, i min trädgård och ... allas vår trädgård

att leva sin dröm

med ljuvliga hundar

Parasta lähteä nyt

Matkoja lähelle ja kauas

Lena i Wales och Spanien

Lena Dyche reseledare och guide sedan 30 år. Här delar jag med mig av resetips från båda mina hemländer, Wales och Spanien. lenadyche(at)gmail.com

Livet efter 70 – Gotlandsnytt

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare

Ironi blandas med egensinnig humor. Ibland kan inläggen ta ett och annat allvarligt galoppsteg.