Frassmåånan

Förhållandet är dåligt, om det ens finns. Försöker nu som pensionär jobba det till det bättre, framgången är tyvärr tillsvidare något ynklig. OrdOdlarens förhållande till Frassmåånan, mars – vårmånaden. Vår?

Gymnasieläraren och studiehandledaren gjorde upp arbetsschema period för period. Schemat som innehöll mars blev överfullt i ett huj. Studentskrivningar, övningar, genomgångar, muntliga tenter med elevgrupper, övervakningar av skrivningar (det tråkigaste, sitta där och stirra, medveten om jobbet som väntar), läsa genom skriverier, bedöma, ge poäng… Och ta emot och diskutera kursval för kommande läsår, sammanställa alla val…

Marssol? Arbetsresan på morgonen gick österut, hemåt på sen eftermiddag i motsatt riktning, drygt 40 kilometer. Solen var inte precis någon glädjespridare de tiderna på dygnet.

Solen syns, häromdagen gick den till och med att fotografera:Jovisst, ljusare är det, även om solen inte bränner på för fullt så pågår el-produktion redan på förmiddagen, i sakta mak. de höga stolparna är från dagen före.Effekten för hälften av panelerna endast 572 watt, hittills den dagen tillverkat 1,080 kWh, totalproduktion sen starten 8194 kWh. Januari och februari är nollmånader i produktionen på grund av snön som lägger sig över solpanelerna. Och visst droppar det här och där, men på bilden syns också snöflingor. Typiskt mars. inte OO:s månad.Gräslök, timjan, koriander, salladsblad och persilja, med mera, av egen produktion, verkar vara fjärran.Frassmååna? För er som inte vet, frass är samma som hankatt. Som i mars springer runt och knarrar och knorrar på hög volym för att hitta sig en partner, lämnande gula fläckar i snödrivorna. Trevligt för nattsömnen om man har honkatter inne. Ekorrarna jagar varandra i träden, fåglarna börjar klara sångstrupen. Hackspetten är flitig på fågelmatbordet.

Mars, krigsguden, har gett månaden namnet. Årets första månad, fram till 153 före vår tideräknings början. Går man längre bak i gudahistorien hittar man Mars, naturgud, växtgud, fruktbarhetsgud – och hackspetten var hans djur. Namnet på månaden varierar inte så värst mycket i de mer kända språken: March, März, Marzo. Och egentligen borde den här krian skrivas på en tisdag, dies Marti på latin, Martedì på italienska. Mars dag.

Finskan har dock Maaliskuu! Kuu står här för månad, egentligen betyder ordet måne. Kuukausi = månad, ett månvarv. Men nu är det ”maalis” som kräver utredning. Går inte. Ingen kan säga med säkerhet. Någon föreslår ”maa”, = jord, mark – marken blir synlig när snötäcket ger med sig. Hm. Mahla är ett annat förslag. Mahla = björksav. Men då skall man bo längre söderut. Visserligen verkar det ha en viss grund, månaden lär heta björkmånad på flera slaviska språk. Fråga inte OO mer om det, hon har bara läst innantill. Det finska språket har ju en hel del rötter i den språkgruppen också.

Ett och annat som inger hopp sker ju ändå, och inom kort skall tomaterna sås och göra chiliplantorna sällskap.De olika rhododendronbuskarna ser lite olika ut. Tack och lov får de ”naturlig skugga” när solen brassar på som värst.Årsmöten infaller i mars. Jobbigt att tråckla ihop en ny styrelse, folk ”vill inte”. Vart har alla då så bråttom att de inte kan sitta på cirka åtta möten per år, två timmar per gång – 16-17 av årets alla cirka 6000 vakna timmar? (0,2% av den vakna tiden, om OO har kalkylerat rätt) Lättja, ovilja att dra sitt strå till stacken… Ett årsmöte är ju inte heller världens mest upplyftande tillställning, men verksamhetsplanen inger ju hopp. Sommarresor…

För att inte tala om trädgårdsmässorna. I år blir det två utländska i mars, en inhemsk i början av april.

OrdOdlaren jobbar på förhållandet med mars. Men kan ännu inte sitta på altanen… Snömassorna från solpanelerna samlar sig där. Hårt och svårsmält.

Djuren i mitt liv 2: katter

”Jag minns dem alla, mina vänner…” (Lasse Mårtenson). Nää. ”Jag kan inte räkna dem alla…” (Psalmboken) passar bättre. På ett litet jordbruk fanns det förr alltid en eller flera katter, nyttodjur som höll gnagarkolonierna på hanterlig nivå. En och annan fågel strök med också, men den som sett svalor störtdyka mot katter inser nog att fåglar kan stå på sig. Visst var också katterna husdjur och keldjur, mest som bonus. Farorna var många, och det var bara att lära sig att överföra de ömma känslorna på följande katt. En insikt som hjälpt mycket senare i livet.

Vilddjur var katterna definitivt inte. En dräktig katt skärpte blicken på husfolket. När hon magrat började spaningarna, spännande för en som skulle bli ”dektiv” när hon blev stor! När kullen väl var hittad skötte pappa om resten, ju förr desto bättre för alla parter. Kattmamman fick ofta behålla en eller två.

Slåmson – officiellt Sirr, om det fanns något sådant – var en gnagarjägare av rang. Hennes en huggtand infekterades, hon led. Denna kära katt placerades i pappas starka nävar, mamma tog hovtången – och vips, tanden borta. En gladare katt har man sällan sett. Hon såg till att hon fick mat, på alla sätt. Hundens mat var god, hon tog för sig. Hunden morrade, visade tänder – hon bara åt. ”Jag var här först”, utstrålade hela hennes kroppsspråk.

20150329_011422_resized

Ståtliga stora vita McMillan, med ”angoragener”, hämtades från grannbyn. Han var tuff, gav alltid hunden en match vid konfrontation. En effektiv genspridare, och snart nog kom alla upptänkliga varianter i kattklanen, i både färg och fason.

20150401_122714_resized

Lurvibus, gul och långhårig, medan brodern Rustibus (jo, de båda på bilden är syskon…) var mera ADHD.

20150401_122858_resized

Lårvin, långhårig svart med liten sned vit haklapp och elegant svansföring var ett underbart exemplar. Och senare kom en svart långhårig som inte kunde jama, men nog snarka så det hördes i hela huset. Då hade min syster övertagit kattaveln, jag var redan utflyttad. Då blev det snäppet mera åt keldjurshållet, med tre djurälskande barn blir det bara så.

På 1980-talet anlände gener av norsk skogskatt till byn. Det blev nästan  en skild kattras. Bland dem den till södra Finland av mig importerade Lillisan, liten, lätt som en fjäder, tuff och MIN. Veterinärdoft var absolut inte hennes favorit. Jag stickade på kvällarna, hon på nätterna. Båda njöt vi av verksamheten, jag gav upp. Innekatt, keldjur i allra högsta grad.

Lillisan älskade att hitta nya vistelseställen...

Lillisan älskade att hitta nya vistelseställen…

När jag tio år senare kom hem med Tosca, då blev Lillisan tjurig, sur och ilsken på mig i två veckor. Trots att hon var moster åt honom, men det förstod hon säkert inte. Hon såg bara en rival. Tosca var min sista katt, en präktig, tungt vägande frass. Och Tosca behöver inte vara ett kvinnonamn. Stjärnan i operan Tosca heter Floria Tosca, tolka det som ni vill.

Så här kan man hjälpa när matte sätter upp nya gardiner...

Så här kan man hjälpa när matte sätter upp nya gardiner…

Långhårig, mysig, kelen, hängiven – allt som krävs av en katt som är keldjur och sällskap. Han låg på min rygg när jag hade gallstensanfall. Han låg på mitt bröst, vid min sida, i min famn när jag grät. Han låg på skrivbordet när jag rättade prov. Vi gick tillsammans ut efter morgontidningarna, han i koppel, prydligt som en skolad hund. Med mera. Han fick flytta till ett gott hem när han var knappt elva år gammal. Han blev lyckligare, jag blev lycklig, den nya ägaren överlycklig. Men inte den nya ägarens kanin, som tidigare regerat i hushållet. Tosca satte den på plats.

Bloggstatistik

  • 35 203 hits

Flagcounter

Flag CounterFlag Counter
Sista försöket

♥ HÄNT - KÄNT - TYCKT - TÄNKT ♥

Gilla

min vardag, en bråkdel av mitt liv

Anitas blogg ... De fyra blomsterhaven

En blogg om fyra blomsterhav ... på min fönsterbräda, i mitt uterum, i min trädgård och ... allas vår trädgård

att leva sin dröm

självförsörjande på en ö i Mälaren

Parasta lähteä nyt

Matkoja lähelle ja kauas

Lena i Wales

Bloggen om vad som händer här i Wales och vad man pratar om just nu, men också fakta om landet och hur det är att leva här. lenadyche(at)gmail.com

Livet efter 70

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare

Ironi blandas med egensinnig humor. Ibland kan inläggen ta ett och annat allvarligt galoppsteg.