Språklåda på madrassen

Slott, borg, fästning, fäste, värn – några synonymord, flera finns. Svenskan är rik och mångsidig när det handlar om pompösa byggnader, speciellt i försvarssyfte. I OrdOdlarens finska språklåda finns inte lika många ord för samma byggnationer: linna duger för det mesta av ovanstående. Linnake (=fäste, mindre fästning) och linnoitus (befästning) finns, jo, men ordstammen är densamma. Dessutom används samma linna i talspråk som substitut för vankila – fängelse. Det är liksom tvärtom på finska, ett ord med många innebörder…

Det nyvunna intresset för (o)likheter finska- estniska serverar lossi (loss, från schloss, troligen) och linn. Men se nä, linn betyder i första hand stad, inte borg! Och på finska säger man lossi när man talar om en färja. Det blir bara rörigare…

Staden Tallinn – uttydarna har två förslag: vinterstaden (talvi = talv = vinter) eller Taani linn/Taanu linn = den danska staden/borgen. Historiskt betydande sidospår: Den redan den tiden gamla borgen på Domberget intogs av danskarna 15 juni 1219, i slaget vid Lindanäs (så har nämnda stad också kallats – obs lind, återkommer längre ned i texten…). Den dagen föll flaggan Dannebrogen ned från himlen. Firades stort i år. Sidospåret slut.

Vana linn är inte, som OO tidigare trodde, en fästning mitt inne i staden. Det är ju kort och gott Gamla stan, som där ännu delvis är omgiven av murar och befästningar och försvarstornet Paks Margareeta (paks = paksu = tjock) på synligt ställe. OO har besökt staden några snabba gånger, vill se mer i lugn och ro!Men så satt hon här, bakom kameran på café Lossiranta, en vändning drygt 90 grader åt vänster ger denna vyHon är inburad! Linnassa (i fängelse)? Njaää, det råkar nu bara finnas ett stadigt nätstaket mellan caféets/inkvarteringsställets gårdsplan och promenadstråket utanför (OO bodde inte där, dyrt ställe pga läget). Utsikt över Olofsborg/Olavinlinna i Nyslott/Savonlinna (rak svensk översättning skulle kunna bli Savolax borg/fäste/värn/fästning…). Lossiranta betyder visserligen Färjstranden, men med estnisk krydda blir det ju roligare, Slottsstranden, vilket också passar. Strand = ranta = rand.OO träffade en gång en i Norge bosatt estnisk kvinna på Island. ”Vet du vad som är skillnaden mellan en est och en finne”, frågade hon. ”Jo, vi ester hinner säga mycket mer per tidsenhet, eftersom vi har för vana att kapa av alla ord med några bokstäver, jämfört med finskan”. Hm, t.ex. 15 = viisitoista = viisteist! Fler exempel finns ju här ovan i texten. Och någon påstår också att det går lätt att få finska av svenska: sätt bara ett i i slutet av ordet! Hmhm, stol = tuoli, lite ditåt..

OO:s lingvistiska väninna påstår att finskan är svenskans kylskåp (och ryskan dess frysbox, men det klarar OO inte av). Bästa exemplet är kanske kynttilä (=ljus, levande ljus, stearinljus). Hur många av er talar om kyndel och firar Kyndelsmässodagen med att tända ljus?

OO brukar vanligtvis läsa en stump i sängen innan hon stänger sina brungröna (italienskt sidospår: OO ha letto a letto = har läst i sängen), men nuförtiden har hon ingen belysning, hon har blivit uteliggare och då rullar tankarna helt tokigt i den här stilen.Inte Unter den Linden, men nog under linden. Den optimala platsen har ännu inte hittats, solstrålkastaren träffade ansiktet i morse klockan 07.09. BJR skrattade, inne i den vanliga sängen inträffar samma fenomen på huvudkudden vid vidpass 07.50 sommartid. Sov själv då… Dock, denna något tunnare madrass på gräsmattan ute i den sköna luften är flyttbar. Nytt försök följer… Och nya tankar med konstiga associationer på rad…

Odling och skötsel

Skriv. Krusidulla ut dem. Förädla. Placera ihop i nya kombinationer. Bekanta dig med hur man gör i andra länder. Var kreativ, gör på ditt eget sätt. Uttala på många olika sätt. Men förlora ändå inte kommunikationsförmågan!

Bokstavsskötsel (och -odling) är intressant och mångfacetterat. Bokstav…. bok-stav? Varför? SAOB upplyser att ordet funnits i svenskan sen 1385. Man antar att ‘bok’ kommer från trädet, och att ‘stav’ handlar om ett vertikalt streck i en runa. Ho vet. Latinets ‘littera’ har däremot gett upphov till benämningen på många andra språk – letter, lettera…

I svenskan alfabet (alpha + beta, i svenskan sen 1753) finns 28 bokstäver, nio vokaler – och av dessa är en mycket speciell: Å. Så svensk och så speciell för det svenska språkområdet, att studentexamensnämnden (ylioppilastutkintolautakunta på finska, 28 bokstäver…) använde/använder den som kod för examensämnet ‘svenska som modersmål’. En bokstav med ring över finns endast i ett annat känt språk. Tjeckiska. Men den finns inte bland specialtecknen här. Ett u med en ring över.

Den magiska öppningsscenen i 'From the House of the Dead' i Nyslott i somras.

Den magiska öppningsscenen i ‘From the House of the Dead’ i Nyslott i somras.

Så var åsnebryggan skapad. Till operans värld. Minna Lindgren, en fantastisk operapresentatör och skriftställare (på finska) berättade om Janáceks (ett c med ett ”v” över finns inte heller här…) opera ‘From the House of the Dead’ (Kuolleesta talosta) och om det tjeckiska språket i somras (2016), när den operan framfördes på festspelen i Nyslott – och sjöngs på tjeckiska. Endast en av solisterna hade språket som modersmål. Resten (största delen finländare) hade fått plugga in nya ljud, konsonanter och konsonant-vokalkombinationer. Språket har 42 bokstäver, varav sex vokaler, lång och kort vokal betecknas med ´ , om OO förstått rätt. Som ytterlighetsexempel åt andra hållet tog ovannämnda ML det finska ordet hääyöaie, nära nog omöjligt att uttala för andra än finländare. Och mycket omöjligt för tjecker (och polacker). Bröllopsnattsavsikt – ett kanske inte alltför frekvent ord…

OO:s kunskaper i tjeckiska är på minussidan. Allvetande Wikipedia ger föga hjälp. Ett annat västslaviskt språk, polska, har faktiskt många vokaler, men blandar in en massa konsonanter på för oss främmande sätt. Enligt en trovärdig källa är ordet tarjoilija (servitör) oerhört svårt att uttala för en polack. För många vokalljud…

W Szczebrzeszynie chrzaszcz brzmi w trzcinie – – I S ljuder en skalbagge i vassen. Bra att kunna, om ni hamnar i Polen… (a-et borde ha en svans under, hittar inte…)

Sydslaviska språk serverar också konsonanter. Kroatien heter Hrvatska på – – ja, vad heter språket. Serbo-kroatiska, kroatiska, serbiska, bosniska… Kärt barn! Alla korsordslösare känner till ön Krk, till exempel. I den lilla staden Medjugorje bad OO en gång en flicka i en turistbutik säga namnet som stod på det framräckta bankkortet. Inga som helst problem, hon lät som vilken finlandssvensk som helst. ”I vårt krångliga språk har vi så många olika ljud att vi kan lära oss vad som helst”, sa hon på klingande engelska. Stunden innan hade hon pratat italienska, före det tyska…

Odla och sköt om era ljud och bokstäver – ju fler språk man försöker rådbråka, desto bättre!

Snart börjar kvällskursen i italienska igen…

Första gymnasiestegen

Tio unga damer och åtta unga herrar tog sina första stapplande steg på den gymnasiala banan hösten 1967. Lärarna i det blivande Vörå samgymnasium (det året hette det ännu samskola) var också rätt så nya i sin roll, läroplanen var också färsk. Vi flickor som hade kort matematik måste försöka förstå fysik, om jag inte minns helt fel. Följande år fanns det i varje fall inte mera fysik för oförstående på schemat. Och tyska, ja. Det språket började vi med från noll. För tredje året i rad.

Några gymnasienybörjarben...

Fem flickors gymnasieben…

Vi var två M och två B i den relativt lilla klassen. Vi två M följde läraren med blicken och var uppmärksamma på vem som förväntades svara, men de båda B-nas  livsfilosofi var lugnare. När läraren sagt ”B” utbytte B och B blickar och bestämde på så sätt så småningom vem som skulle leverera det förväntade svaret. Dessa två pojkars lugna livsfilosofi märktes i det mesta de gjorde.

Desto mer hektisk var den gästspelande läraren i modersmål och finska. Hon stod med ”Hugo Bergroth” i högsta hugg och betonade med all den kraft hon kunde uppbåda hur fel det var att säga ”Vi for med Hugo till stan”. Vi förstod ingenting. För oss betydde uttalandet att det var två eller flera som förde Hugo till stan, av någon anledning som hade med Hugo att göra. Nu, boende drygt 400 kilometer söderöver, har jag lärt mig att uttalandet betyder att det var prick två som for till stan. Den som berättade och Hugo; jag och Hugo for till stan. Viktigt för en lärare att känna till lokala språkvarianter och vilka fel som görs…

Följande fem. Pojkarna stod bakom, som brukligt var...

Följande fem. Pojkarna stod bakom, som brukligt var…

Vi lärde oss också finskans smarta ”-ton” och ”-maton”. Neuvo = råd, neuvoton = rådlös. Kastella = vattna, kastelematon = ovattnad. Dags för prov och blackout. Den något klumpiga översättningsmeningen ”En hund gör ofta sin husse oersättliga tjänster” blev för knepig, eftersom ordet för ”ersätta” tillfälligt raderats ur mitt minne. Jag gav upp och lämnade upp provpapperet, skrev dock rätt ändelse i den tomma luckan, ”-mattomia”. S kom ut strax efter mig, jag dök på henne och frågade efter ordet. ”Korvata”, sa hon ”så jag skrev korvattomia” – och så fattade hon vad hon hade skrivit. Öronlösa! Storskratt, okontrollerat hejdlöst. Och klassrumsdörren åkte upp med en smäll:”Om ni skall skratta åt mina prov kan ni åtminstone vänta tills ni är ute på gården!” Vi rusade iväg, med ännu mera skratt i kroppen. Av någon anledning är det inte svårt för mig att ännu idag komma ihåg korvaamaton…

Och bygdens egen son, den blyga, smarta matematikern hade det svårt med oss flickor i kort matematik och korta kjolar. Våra små matematikhjärnor fungerade inte som hans. I stället roade vi oss ‘fula’ flickor med att distrahera honom och placera G (med klassens snyggaste ben) på bästa synliga plats från katedern sett. Sen följde vi med vart hans blickar sökte sig… Berömt blev också hans uttalande:”Såhär blir sen svaret, med kilometer bakett.” ”Efter, määra ja.” ”Menar jag, määra ja”.

Fortsättning följer…

Att prata eller inte…

Mihkainbharsarhcakarr, tenin-drazana, ulwimi lasekhayo, bahasa ibunda, jezyk ojczysty, madrelingua, emakeel – jag hoppas att inte alltför många bokstäver blev fel när jag stavade på översättningssidan. Allt är samma ord, på burmesiska, malagassiska, zulu, malajiska, polska, italienska och estniska. Samtliga, utom det sista, torde vara större språk än både svenska och finska. Ett ord jag alltid haft lite svårt med…

Uppvuxen i en svensk by med en mamma vars starkare språk var finska, även om hon talat svenska i hela sitt liv i den finska by där hon växte upp med en svensk mamma. Hennes skol- och skrivspråk var finska. Hon lyssnade på finsk radio, umgicks med finska vänner – och pratade svenska med oss barn. Jag hade ändå ganska lätt för finska i skolan, jag hade ju passiva språkkunskaper och utvecklade rätt snart ett ”öra” för hur det skulle låta. Så mitt modersmål är… Mitt fadersmål och skolspråk är i varje fall svenska. Och redan tidigt i livet gjorde jag bekantskap med många finlandssvenska dialekter, och fascinerades.

Därför är min hjärna ordnad så att det finns en stor flerrumslägenhet i ett plan för svenska, varianter och dialekter, och dessutom några skrubbar för norska, danska och isländska. De aktiveras vid behov. Tvärs över korridoren finns den engelska lägenheten, dock inte med alltför många rum, men den är rätt stor och någorlunda välstädad. Det finns två lägenheter till. Den ena är unken och dunkel, men jag vädrar den ibland, och det är rätt så roligt att släppa ut derdiedasdemden och igen ordna dem enligt barndomsdialektens uppfattning om maskulina och feminina substantiv. Det rådet gav läraren i tyska, hon talade samma dialekt som vi elever. Den sista lägenheten är rätt så ny, och där ligger hyllor och lådor ännu i en rätt kaosartad röra. Det blir säkert bra, blott jag orkar organisera. Det tar ändå tid. Italienska.

Finskan? Den befinner sig en trappa upp, utan hiss. Men i golvet ovanför svenskavåningen finns hål, lämpligt med studsmattor under. Jag snavar och snubblar och faller ner genom hålen när jag är trött eller inte alltför koncentrerad. Men jag studsar ganska lätt upp igen. För det mesta rör jag mig rätt så smidigt och undviker hålen. Finskavåningen känns oftast trygg och trevlig, även rolig. Dialektrummen och de finsksvenska blandningsrummen – speciellt det helsingforsiska – är ändå obehagligt oorganiserade. Det känns inte som om jag skulle ha någon större lust att systematisera i dem.

För ungefär tjugo år sedan reste jag med en helfinsk grupp i Indien. Plötsligt befann jag mig i den situationen att jag måste tolka mellan engelska och finska. Det blev ett fasligt spring i trapporna, en mycket ovan uppgift. Jag tror att jag lyckades någorlunda, och somnade gott i hotellsängen. Vaknade pigg, pratade med min helfinska rumskamrat – tills hon utbrast:”Mitä sä höpiset? Ungefär ”Vad pratar du för strunt?” Jag tänkte efter en stund, sen fattade jag att jag pratat min barndoms svenska dialekt med henne. Jag landade i det mest bekväma rummet efter kvällens ansträngande spring.

Det blir mera språkfunderingar längre fram…

Bloggstatistik

  • 38 515 hits

Flagcounter

Flag CounterFlag Counter
gotlanduppochner

Jag hoppas du ska trivas med mina ö-inlägg. Oavsett om du bor på ön året-runt eller någon gång varit här på besök. Förhoppningsvis kan jag få dig att längta tillbaks. Givetvis skulle det varit mysigt om jag kan få dig, som aldrig varit på Gotland, att åka hit för första gången. Jag tror inte du skulle ångra dig. Chansen är betydligt större att drabbas av samma känslor som jag fått varje gång, som jag varit här på semester. Här skulle jag gärna vilja stanna kvar. Välkommen önskar Bosse Lidén

Sista försöket

♥ HÄNT - KÄNT - TYCKT - TÄNKT ♥

Gilla

min vardag, en bråkdel av mitt liv

Anitas blogg ... De fyra blomsterhaven

En blogg om fyra blomsterhav ... på min fönsterbräda, i mitt uterum, i min trädgård och ... allas vår trädgård

att leva sin dröm

självförsörjande på en ö i Mälaren

Parasta lähteä nyt

Matkoja lähelle ja kauas

Lena i Wales och Spanien

Lena Dyche reseledare och guide sedan 30 år. Här delar jag med mig av resetips från båda mina hemländer, Wales och Spanien. lenadyche(at)gmail.com

Livet efter 70

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare

Ironi blandas med egensinnig humor. Ibland kan inläggen ta ett och annat allvarligt galoppsteg.