Elias – skräddare, skidare, professor (med mera)

Skolgång: Ett år där, två år där, en månad här, sen privat. Däremellan kringvandrande skräddare, apotekslärling, universitetsstudier varvade med informatorsjobb, vandringsinsamlingar, läkarjobb. Läkare, folkupplysare – till slut folkdikts- och språkforskare, professor. Verkligen många strängar på den kantelen!Dessutom var ju instrumentet betydligt enklare på 1800-talet, troligen fem- eller åttasträngat. Elias Lönnrot (1802-1884) upplevde troligen ingen kantele av den här typen.

Inledde med en kortfattad cv för denna kulturella storman. Under universitetsstudierna vid den kejserliga Akademien i Åbo på 1820-talet blev han bekant med många av nationsbyggarna och mecenaterna i Storfurstendömet – och dessas sociala kontakter. På rätt plats i rätt tid, rätta kontakter – förvånansvärt många läkare ingick i nätverken. En av dessa var Zacharias Topelius d.ä (Obs, ”sagofarbrorns” pappa!); den här nykarlebybon var fascinerad av runosånger och hade samlat in en hel del sånger om bl.a. Väinämöinen, Ilmarinen och Lemminkäinen.

Ett och fem blev sju, och snart nog sändes den tvåspråkiga ynglingen ut för att samla in sångskatten om finnarna förr i världen, den historia som ”nationsbyggargänget” trodde fanns. Ett folk med lång gammal historia skulle skapas!

Lönnrots första resa, 1828, gällde endast dåvarande Storfurstendömet, fram till Ladogas stränder. Varför just han? Tja, följande lär han ha utmärkts av: enkla vanor, pliktmedvetenhet och nyfikenhet. Dessutom var han anpassningsbar och hade en smittande humor, var glad till lynnet. Han var praktiskt lagd med en självdisciplin som gjorde att han inte blev utbränd – om ett sådant uttryck fanns då. Dessutom var han musikalisk, hade alltid flöjt i fickan på sina resor – och han hade utarbetat ett eget enkelt notsystem! Han byggde sig också en egen kantele. Hans egen diktarförmåga utvecklades i runosångstil. Med störstaste säkerhet har han både klippt och klistrat och lappat på de insamlade sångerna för att åstadkomma helheten Kalevala.

Samlandet pågick i femton år, med ordentliga pauser för sammanställning, övrig skrivarverksamhet, och, förstås, läkarjobb. En del insamlingsresor var samtidigt vaccinationsresor. En resa avbröts av en koleraepidemi där alla läkare behövdes. Resor, ja. Han hade tre ”färdmedel”: fötterna, diverse roddbåtar och skidor vintertid. Vägar och övernattningsplatser fanns ingalunda lämpligt utplacerade. Granar och små uthus gav inte alltid så bra skydd för väder, vind och vilddjur. Hur visste han åt vilket håll han skulle gå?

1833 anställdes han som läkare i Kajana och förblev så till 1854 då han blev professor vid kejserliga Alexandersuniversitetet – i finska. Läkaren Lönnrot vandrade vida omkring fram till 1845. Mest rörde han sig i trakterna mellan Finlands nuvarande östgräns och Vita Havet och mellan sjöarna Onega och Ladoga. Under en resa på fem månader traskade han 800 kilometer. Längsta resan sträckte sig till Enare, Kolahalvön och Archangelsk – han avvek sen från ”sällskapsresan” – två andra personer – och tog sig söderut till vespernas områden, sydost om nämnda sjöar. Den sista resan var minst strapatsrik, till Estland och Ingermanland, där han vistades länge i Dorpat – Tartu.1949 gifte han sig med Maria, 20 år yngre. Av de fem barnen uppnådde endast ett vuxen ålder, hon avled 1915 i – Siena, Italien, är begravd där. Professor i finska var han fram till 1862. Skrev och skrev och utvecklade det finska språket, han räknas som det finska skriftspråkets andra fader. Den första fadern, Michael Agricola på 1500-talet, använde ca 8000 ord. Lönnrots finsk-svenska lexicon från 1880 omfattar över 200000 ord. Den moderna finska ordboken från 1960 innehåller ca 210000.

Som läkare skrev han små böcker och häften i folkhälsoupplysningssyfte. Han propagerade för ett läkarhus i varje by, en barnmorska i varje socken (bekant för nutiden?). Han arbetade för finska som ett officiellt språk, för skolor och för kultur på finska, som så många av sina samtida. Han kämpade också för större nykterhet. Han behövde nya ord, skapade dem själv. Några få exempel: pöytäkirja (=protokoll, rakt översatt bordbok), äänioikeus (rösträtt), monikko (pluralis), laskimo (ven)…

Hans eget språk? Det hävdas att han pratade finska i barndomshemmet i Sammatti, men skolgången gick på svenska – det fanns inte finska skolor i hans barndom (även om finska levnadsteckningar påstår att han gick i skola i Tammisaaren pedagogia, Turun katedraalikoulu, Turun Yliopisto – och en månad i Porvoon lyseo…). Universitetet i Helsingfors fungerade också på svenska. Med sin hustru och sina barn pratade han svenska, och mot slutet av sitt liv lär han mest ha använt svenska, eftersom ”jag har inte hunnit tillägna mig alla nya former som det finska skriftspråket har utvecklat”. Så sade den på sin tid mest fullständigt tvåspråkiga kulturpersonligheten, professor emeritus i finska i 20 år fram till sin död 1884. Åstadkom mycket mer än vad som rymts här.

Dagen idag, 28 februari

”Kom ihåg att inte låta / siskan, fågeln du har fångat, /  tro att hon är ett slags piga, / har en tjänarinnas ställning.” Sång 24, Kalevala. Brudgummen får undervisning om hur han skall behandla bruden, varnas för att behandla henne illa. Från den nya översättningen till svenska, gjord av far och son Lars och Mats Huldén 1997-99.Det är Kalevaladagen idag. Den dag då vi hyllar det finska nationaleposet, insamlat och sammanställt av Elias Lönnrot (1802-84). OrdOdlaren beslöt att öppna boken på måfå, i blindo sätta ner fingret nånstans samt citera det som utpekas här. Rätt så lyckat, eller?

OO sökte som besatt i stadens bibliotek, där fanns minst en meter Kalevala-utgåvor på golvnivå (=svårfotograferbart) i olika storlekar, illustrerade (bl.a. Akseli Gallén-Kallela) och inte illustrerade, på Savolax-dialekt, på norska – men inte på svenska… Hann muttra ett och annat onedskrivbart ord innan hon kom på att ”folkdiktning på svenska” finns i byggnadens motsatta hörn. Kutade dit, hittade och rusade iväg till lektionen i italienska. Missade början med några minuter.

Den finska kulturens dag. Flera personer i storfurstendömet ville på 1820-talet bygga upp en finsk nationalitet och Elias Lönnrot började samla – OO återvänder till det här. 1828 började jobbet, 1845 (januari) hade han gjort sitt i resväg. Han hann med mycket annat också, OO brinner av berättariver!

Varför då 28 februari? Den dagen, år 1835, undertecknade Lönnrot företalet till ”Gamla Kalevala”, boken utkom i slutet av året. Savokarjalan osakunta (Savo-karelska avdelningen) vid Kejserliga Alexandersuniversitetet i Helsingfors började på 1860-talet fira årsfest den dagen, sakteliga utvecklades dagen till en allfinländsk kulturdag med fester och dokumentationer. Senare utvidgade Lönnrot sitt verk, 1849 utkom ”Nya Kalevala”, det verk vi nuförtiden talar om. 50 sånger med en stor mängd ord, enligt uppgift 22 795 verser/versrader – det är alltid lite vagt det där med vers… Den svenska här avbildade upplagan är helt utan illustrationer och omfattar 365 textsidor. Stilen är finsk runometer, en mycket gammal versform med upprepningar och allitterationer (Vaka Vanha Väinämöinen…). 8 – 8 – 8 – 8… stavelser.

OO känner till många finskspråkiga personer som kan långa stycken ur Kalevala utantilll, och de kan deklamera med ett starkt typiskt finsk patos – sådant torde höras på alla fester runtom i landet idag. De finlandssvenska skolorna på 1960-talet gled tyvärr elegant förbi både Lönnrot och Kalevala. Skralt, rentut sagt. Senare i livet inser man att det inte går att förbigå verket. Två steg in i det finska,och du ”snavar” direkt över den gamle och vise Väinämöinen med magiska krafter. Snart nog kommer ”rivalen” Joukahainen in i bilden, sen den starka ledarkvinnan för schamanfolket i Pohjola, Louhi, för att inte tala om Ilmarinen, smeden som tillverkar pengakvarnen Sampo, Kullervo som härjar och hämnas, skrytmånsen, stiliga Lemminkäinen… Namnrikedomen är enorm, likaså berättelserna som behandlas på olika sätt inom kulturens olika sfärer. OO är ju helt betagen av operan Kullervo (Aulis Sallinen), symfonin Kullervo (Jean Sibelius) – för att inte tala om Akseli Gallén-Kallelas välkända färgrika illustrationer.

När OO har ärende till post eller apotek kör hon iväg till stadsdelen Vårberga och kör in på Sampovägen. En dag började hon titta på kartan:Stadsdelen byggdes på 1970-talet. En arkitekttävling utlystes 1966, och det vinnande förslaget (Olli Lehtovuori) förverkligades i tre på varandra följande etapper, i folkmun heter det nuförtiden Vårberga ettan, tvåan och trean. Vem som bestämt gatunamnen vet inte ens vår kunniga och supertrevliga museilektor Hannele Tenhovuori. ”Tvåan”, ovan avbildad, är värd att fira och firas idag, OO har räknat till minst 16 Kalevala-namn, många kvinnor!

Hur fira? Det finns tyvärr ingen typisk ”kalevaladagsbakelse” eller något liknande. Varför inte karelska pirogersom enligt EU-bestämmelse från 2003 skall bestå av ett tunt rågskal med fyllning av ris, korngryn eller potatismos. OO vill ha korngryn, fås sällan, så det bli ris. Äts uppvärmda med äggsmör, men kalla går också. Skrynklorna är inte lätta att få till, men ni skulle bara se de vana bakartanterna! Helt att jämföra med italienska pastatillverkande tanter.

Bloggstatistik

  • 62 655 hits

Flagcounter

Flag CounterFlag Counter
gotlanduppochner

Vi hoppas att du ska trivas med våra ö-inlägg. Oavsett om du bor på ön året runt, kommer hit med jämna mellanrum eller aldrig varit här... Givetvis skulle det varit trevligt om vi kan få dig, som aldrig varit på Gotland, att åka hit för första gången. Vi tror inte du skulle ångra dig. Chansen är betydligt större att du drabbas av samma känslor som Bosse fått varje gång, som vi varit här på semester. Välkomna önskar Bosse och Solveig Lidén!

Livet efter 80

♥ Hänt ♥ Känt ♥ Tyckt ♥ Tänkt ♥

Gilla

min vardag, en bråkdel av mitt liv

Anitas blogg ... De fyra blomsterhaven

En blogg om fyra blomsterhav ... på min fönsterbräda, i mitt uterum, i min trädgård och ... allas vår trädgård

att leva sin dröm

med ljuvliga hundar

Parasta lähteä nyt

Matkoja lähelle ja kauas

Lena i Wales och Spanien

Lena Dyche reseledare och guide sedan 30 år. Här delar jag med mig av resetips från båda mina hemländer, Wales och Spanien. lenadyche(at)gmail.com

Livet efter 70 – Blogg 2004-2018

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare

Ironi blandas med egensinnig humor. Ibland kan inläggen ta ett och annat allvarligt galoppsteg.