Bildande bildligt

OrdOdlaren skulle skriva om te – och skrev. När tipset kom reagerade planeringscellerna direkt med att plocka upp minnesbilder av bilder från Västeuropas enda teodling och -fabrik. Tidsbestämmarna ingrep: när då? Dagbokskollen blev enkel, eftersom minnet av de korta skuggorna var glasklart, det handlade om juni. Året var 2003. Följande anhalt

väckte ännu en gång samvetstanken:”Någon borde ta sig tid och sätta ordentliga årsetiketter på de här…”. Efter något plockande som lätt kunde jämföras med tyngdlyftning hittades rätt album, men inte ”rätt” bild. Va? Jovisst, OO levde ju i diabildsfotograferingseran då. Planen fick revideras, som observanta läsare redan märkt.

Diabildslagret i garaget. OO fick lov att reagera som en annan Pippi Långstrump, kommendera sig själv till aktiv handling. NU bör arbetet inledas. En snabb räkneoperation ger… minst 5-6000 bilder. Resor, bilder av katt, häst, hund, höns, kalkoner, bilder för att illustrera lektioner. Glädjande insikt: OO hade varit förutseende nog och optimistiskt plockat in några lådor redan i höstas (kalla bilder kan knappast skannas direkt). Det var alltså dags att ta julklappsskannern från 2016 i bruk för sitt rätta ändamål.

Och – det var verkligen Azorerna-lådorna som hade fått gotta sig i rumsvärmen. De nästan 15 år gamla minnena ploppade upp för varje bild, njutningsfullt! Fälten med tebuskar, de nostalgiskt gamla maskinerna (fullt gångbara , varför byta ut dem, tyckte tefabrikschefen), heta källor av olika slag, hortensior i massor, vulkaniska formationer och vandringar på desamma, havsdopp bland maneter…

”Kontoret” ser ju nästan proffsigt ut! Ett intressant, roligt, givande – och tålamodsprövande arbete. Det tar nästan fyra minuter att skanna in samma antal bilder. Lusten att ladda in alla lådor i Lilla Mhy och köra till fotoaffären flimrade förbi. Å andra sidan är det spännande att se hur många korsordsrutor som kan fyllas i under väntans minuter. Till exempel. Man hinner koka te. Fylla på ved i spisen. Upptäcka en ny intressant bok i bokhyllan. Med mera. Och deleteknappen kan användas redan i det första arbetsskedet.

Svarta lådan får sedan svälja hela härligheten. Här finns redan OO:s alla bilder sen 2008, långt, långt över 10000 stycken. Onekligen lättare att hantera, ryms i en hand, vikt under 200 gram. Ingen hylla bågnar av den tyngden.

Ändå… Största bild- och minnesnjutningen ger ändå ett album. OO var bra på sådant pysslande så länge det varade. Klippte, formade, monterade och klistrade i bästa scrapbookingstil redan innan ordet uppfanns. Även ”dåliga” bilder limmades in. Bildkvaliteten kompenserades av en finurlig text.

Kanske ”de efterkommande” har större utbyte av analogt än av digitalt material? Har själv kastat ärvda fotografier som inte åtföljts av minsta lilla text. Något att ta sig en funderare över?

Bilder bilder bilder bilder…

En kamera var en konstifik apparat på 1950-talet, åtminstone för en liten flicka. Folkskolläraren hade en. Med vidhängande ljusmätare och mörkrum på vinden. Allt lite invecklat, mytomspunnet, nästan hemligt och farligt. Men otroliga bilder blev det!

Barndomsbilderna är få. Apparat för detta ingick inte i familjebudgeten. De bilder som finns har gäster och bekanta med kamera med tagit. Ibland tillkallades någon för uppdraget att föreviga någon händelse. Första egna manicken var ”cocacolakameran”, ärvd av Storasyster (som jobbade på bar och lätt kunde samla in de tjugo behövliga korkbihangen). Den packades tyvärr in i den snygga gula mjuka väskan, klämdes fast på cykelpakethållaren och medcyklades 57 kilometer från Vasa till hembyn. Uppackningen visade att den kraftiga fjädern på pakethållaren hade klämt in objektivet. I och med det var dess saga all, i början av 1970-talet.

Intervjuuppdrag för assistenten på studieinstitutionen vid Åbo Akademi gav lämpligt med pengar, och så kunde canoneran inledas. Den varade i så gott som exakt 40 år fördelade på tre trogna apparater. Och så det plåtades! Film var dock ett problem. Det gällde att sätta in filmen snålt, då kunde man få upp till 27 bilder på en film som det stod 24 på. Alltid, åtminstone på resor och utflykter, gällde det att se till att ha reservfilm i fickan. Och pengar till framkallning, alltid några dagars väntan på bilderna…

Diafilm! Billigare – tja… Men bra i yrket, det företogs en och annan resa till länder som gav lämpligt bildmaterial till religionsläraren, som dessutom började extraknäcka som reseföredragshållare. Island var populärt, likaså Indien… Roligt och givande. Men billigare? Det behövdes projektor, duk, ramar – och pysseltid. Och nu står allt bara där i sisådär prydliga lådor och väntar på ytterligare organisering och digitalisering. Snart, jo!

20160628_132750_resized                                                                      Obs, en del av dialådorna…

Pojkarna i fotoaffären tjatade:”Köp digitalkamera! Då kan du radera alla dåliga bilder med en gång!” Svar:”Jag tar inga dåliga bilder!” På analogtiden ägnade man ju tid åt att måtta, sikta, komponera, backa och svänga medan motivet väntade – om det väntade. Och blev det en dålig bild så vändes den till humor med en fyndig text i albumet. Det finns ”några” album, som synes nedan, de flesta enligt devisen ”din gäst skall kunna få fullt utbyte av dina bilder utan din direkta medverkan”. Gärna lite kluriga bildtexter med knorr – men datum, namn på folk på bilden, plats och eventuellt sammanhang så gott som alltid noterat. Nåja. Det finns en hög oinlimmade foton också, orsaken må bli onämnd här.

Tre hyllor med album, de flesta från de senaste knappa fyrtio åren...

Tre hyllor med album, de flesta från de senaste knappa fyrtio åren…

Det digitala har helt tagit över. Sju – sjutton bilder på samma motiv, digitalkamera nummer två, allt lagas i datorn, telefonens kamera bidrar också till lagrets omfång. Nu har projekt utrensning inletts. Bort med dubletter och nästandubletter, dåliga bilder, bilder på allt som inte direkt känns igen, bilder på annat onödigt… Flera hundra har raderats redan nu. Resten skall förses med behövlig information. Datum finns ju automatiskt, tack och lov. Har tyvärr med sorg i hjärtat kastat flera gamla album som tillhört avlidna personer. Intressanta bilder, men när både vem, vad, när och var är onoterat, så… Tja. Vem vill ha OrdOdlarens bilder ”sen”? Någon annans problem, troligen.

Allt detta aktualiserades av att Erica Back sjunger på Brinkhall utanför Åbo i dagarna. Visste att en kurs under studietiden hållits där. Hittade några bilder i album från 1973, kunde jämföra med hennes på nätet. Huset är ordentligt restaurerat, men igenkännbart.

 

Bloggstatistik

  • 36 946 hits

Flagcounter

Flag CounterFlag Counter
Sista försöket

♥ HÄNT - KÄNT - TYCKT - TÄNKT ♥

Gilla

min vardag, en bråkdel av mitt liv

Anitas blogg ... De fyra blomsterhaven

En blogg om fyra blomsterhav ... på min fönsterbräda, i mitt uterum, i min trädgård och ... allas vår trädgård

att leva sin dröm

självförsörjande på en ö i Mälaren

Parasta lähteä nyt

Matkoja lähelle ja kauas

Lena i Wales & Costa Del Sol

Bloggen om vad som händer här i Wales och vad man pratar om just nu, men också fakta om landet och hur det är att leva här. lenadyche(at)gmail.com

Livet efter 70

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare

Ironi blandas med egensinnig humor. Ibland kan inläggen ta ett och annat allvarligt galoppsteg.