Idékläckning

”De bästa idéerna har jag fått när jag har sprungit i skogen. Inte vid arbetsbordet”, säger professor Bodil Jönsson i Lund, ”tidsprofessorn” som jag kallar henne. Njaa… hon berättar nog lite mera exakt i sina böcker, t.ex. i ”Tio tankar om tid”, en bok som jag läst och mediterat över i omgångar. När jag haft tid… Nu har jag.

intressant litteratur idag

Idéerna kommer ju när man minst anar det, men det har nog packats en hel del först, utan att man kanske vetat om att man packat, ens. Aja baja, nu börjar psykologiläraren hoppa fram, stegen i den kreativa processen, problemlösningsprocessen – sånt jag försökt lära ut i sisådär trettio år. Det här skall vara helt enligt mig själv, även om lite teori ligger i bakgrunden. Det hjälps inte. Dörren står fortfarande på glänt.

I ungdomens journalistdrömdagar hade jag varit och gjort en intervju med en pratglad person med ett intressant liv. Jag var fylld av hans berättelser, alltför mycket för att rymmas i ungdomstidningen. Morgonen efter träffen stod jag hemma och diskade. Helt plötsligt torkade jag mina händer och sa:”Mamma, nu får du fortsätta”, och satte mig vid skrivmaskinen. Avbryta ett hushållsarbete var inte precis tillåtet, men mamma blev tydligen så häpen att hennes förmaningar och tillrättavisningar kom av sig. Idén bara kom, måste förverkligas omedelbart med rubrik, ingress, mellanrubriker, bildtexter, bildplacering, allt. Chefredaktören slogs också av häpnad. Är fortfarande nöjd med reportaget, ungefär 40 år senare.

en stor del av mitt tidigare liv

Psykologirummet, religionsrummet, studiehandledningsrummet och dansrummet i min hjärna hade under jobbtiden alltid dörrarna på glänt, för både input och output. ”Bra exempel i motivationspsykologin, in med det, hylla fyra!” ”Förtydligar ortodoxins tidevarv, hylla tre!” Eller fina diskussioner, som också åkte in på rätt hylla. Den trevliga radiologen som jag konfronterades med i och med en undersökning:”Hur, när, varför, vad, dagligt jobb, rutiner, intressant…” Och sen lyckades situationerna/exemplen poppa upp vid lektionsförberedelsetillfället, ibland först i klassrumssituationen, men det gick bra det också. Duktig och alert personal i hjärnan!

På en religionslärarresa i Italien blev det helt plötsligt en hel del pladder, arrangemang och ordnande i Assisi. Några läroboksförfattare fick en idé till en illustration av en lärobok som de planerade skriva. Jag är inte ensam… Och rummen i min hjärna finns kvar. Ibland blir jag så innerligt glad när jag på resor kan konstatera att religionsrummets dörr får vara stängd, åtminstone  för input. I en opera i höstas såg jag en vacker och rätt enkel dansuppsättning, automatiskt började jag räkna steg, takter och turer, tills någon personal i hjärnan försynt påpekade:”Du behöver inte det där mera. Inga fler ”de Gamlas Dans för dig…” Och jag kunde koppla av och njuta för fullt.

På vårarna under sista halvan av min arbetsaktiva tid kunde jag stanna upp i odlingsarbetet, bara stirra ut i skogen. ”Lagar du läsordning nu igen”, frågade min man. Rätt hade han. Många läsordningsknutar löser sig när man gör något helt annat. Min f.d. rektor Stig for ut på surfbrädan, där löste hans hjärna knutarna.

Man är lärare en mycket stor del av sin vakna tid, vare sig man vill det eller inte. Och det tar tid att lära sig att stänga dörrarna. Men det går. Det gäller bara att bygga nya rum, sköta om gångjärnen till de hjärnrum som inte varit så aktiva under jobbtiden. Skrivrummet, blomrummet, ”bara-vara”-rummet… Och nu skall jag öppna korsordsrummet på vid gavel!

Helleborus – julstjärna. Nyaktiverat rum.