I blåsten…

När man är i blåsten är man uppställd. Åppställd. Nästan råålöös. Försök själv ställa upp något i blåsten, det hålls inte. Glider iväg om det är halt (har hänt OO själv, skosulorna fäste inte, en absurd känsla…), ramlar omkull och blir blöt om det regnar. Och det har det gjort. Regnat. Nästan vågrätt. I sådant väder går OO inte ut med kameran.

Tillräckligt kontaminasammanblandat? Lördagen den 22 februari, vid 17-tiden, stod OO i blåsten vid järnvägsstationen i Böle (norra Helsingfors) och väntade på en buss som skulle ta henne hemåt. Bussen hade medvind, så glasögonprydda OO måste kolla upp mot både regn och blåst för att kunna ge stannatecken åt rätt fyrhjuling. Kände sig ändå inte vare sig i blåsten eller uppställd, bara blöt. Lösningen kom ju. Fina väskan, gamla ytterrocken och brillorna torkade(s) på den knappa timmen i bussen, tills – det var dags att kliva ut i eländet igen och gå till snällt väntande Lilla Mhy. Men hon var kall, efter nio ensamma timmar.

OO undrade om Ciara och Dennis fått barn som drabbade Finland på lördagen, medförande än en gång rekordhöga vattennivåer. Joho, finska vad-det-nu-är-för-myndigheter började tala om stormen Tuuli (=vind, blåst!) enligt namnsdagsbarnet 22.02. De kunde ju också ha valt det finlandssvenska namnsdagsbarnet Hilda, som kommer från fornsvenska Hildr och betyder strid, kamp. Hildr var dessutom en speciell valkyria som kunde hela och bota sårade kämpar på slagfältet – kanske genom att ge dem en blåsning?

På normalsvenska blir man ställd, rådvill, rådlös, handfallen (just det, i blåsten; man faller på händerna…) Något belägg för ”i blåsten” har OO inte hittat, men känner många som säger så (inklusive OO själv).

Nyheterna på söndag berättade om turister på Gran Canaria som på grund av blåsigt väder blivit blåsta på hemresan. Finfinfinaste sand har yrt in över holmarna, in i minsta lilla springa, i hus och hem, i flygplan… Nu skall alla metallfåglar granskas innan de får lyfttillstånd. Det tar tid. OO mötte en färsk bild på nätet, från välunderrättat, pålitligt och känt håll:Inte fotat genom något filter, det handlar om det verkliga semesterlivet 23.02 2020. Blåsten har lagt sig, men ännu inte sanden. Inte angenämt vara ute… Rapport dagen efter: inte mera gult dis, dags att sopa och sopa…Söndag morgon. Laddade för blåsigt förmiddagväder i hufvudstaden. Magert resultat. Solsken, lite vind, lite rått. Hur fångar man sådant på bild? Enda resultatet var flaggorna ovanför ingången till Balders husTvåvåningshuset byggdes 1813, en schweizisk konditor (det fanns flera sådana i landet då) som hette Clopatt (hur säger man det med finskt/tyskt/svenskt uttal…) ägde det 1851-1913, då det köptes av nykterhetslogen Balder och byggdes uppåt med en festvåning. OO har besökt mysiga konserter där några gånger.Måndag förmiddag, 24.02. Inget plåttaksskrammel på natten, däremot aningen minusgrader. Stenarna i gårdsrabatten är helt kala. Isig kätting som leder takrännevatten sommartid, ampelställningar. Inga stormspår på hela heimani. Träden gungar fortfarande i skrivande stund, skall vi drabbas av en lokal Matti?Gårdsgranen har fått nådatid. Planen var att fälla den över den snöfyllda gårdsrabatten 2020. Den börjar nå sin ålders senhöst, barrar alltför bra. En annan iskätting.Vallmon i samma nämnda rabatt inger lite oro. Nu utlovas temperaturer aningen under noll, kanske lite snö, så kanske…

Ciara (Chiara, tycker hon som kämpar med italienska på skoj) blev Elsa i Norge, Sabine i Tyskland och i Schweiz. Meteorologerna uttrycker en önskan om att de nationella namnsdagsalmanackorna skulle få ge vika för en internationell alfabetisk lista, som faktiskt finns. Efter Chiara kom Dennis, som fick hålla sitt namn i hela Europa. Nu står Ellen, Francis, Gerda och Hugh i tur. De må hålla sig lugna.

I Finland är vi ofta förskonade från de värsta stormarna, vi ligger ju lite ååsiides. Ibland får vi ändå små egna oväder, sommartid kan de komma från söder-öster. Då får vi ta till egna namn.

Lugnet

Lugnet. Ja, Lugnet. Visst är det en härlig benämning på en idrottsplats. Lugnet i Falun, värd för VM på skidor. Just nu verkar det inte vara lugnt där. Det blåser ju! Speciellt på dagen, nu på kvällen är det lugnare. Och redan första tävlingsdagen var ljudnivån allt annat än lugn. Det skreks. Även hemma vid TV-apparaterna, undertecknad inkluderad.

Skribenten som lite överdådigt påstått sig vara född med skidor på fötterna får nog hålla tyst nu. Att staka sig fram i spår med backar, kurvor, stil och utrustning av idag är en ädel konst. Det räcker ingalunda med rå styrka, kondition. Skating (skeiting?), fri stil, är tamme sjutton inte lätt. Förstår helt plötsligt min airedaleterrier i slutet av 1980-talet. Hon ställde sig på skaren på den lätt sluttande åkern och skällde. Rakt mot matte på skidor! Och jag som tyckte jag fick ihop det där med skating så bra… Övergav stilen direkt.

Ännu bättre perspektiv på det hela blev det i och med kvaltävlingarna i Lugnet-stadion på onsdagen. Skidlöpare från lite ”udda” länder i skidsammanhang fick kvala in till de egentliga tävlingarna. Stil, fart, kurvtagande, balans med mera varierade i hög grad. Men jag tror att min hund ändå hade varit tyst.

Övning, träning, utrustning som passar, lära sig olika tekniker inom den fria stilen, anpassa dem på rätt ställe… Det krävs ju träning och tränare av olika slag. All heder åt storfräsarna som susar fram i nedförsbackar med kurvor både hit och dit och klarar det utan vurpor. Som tar sig springande uppför branta backar, glidande uppför mindre branta. Och som i den klassiska stilen parstakar sig fram. Jag fortsätter mitt beundrande vid TV-apparaten.

Men kanske det behövs lite ”vara född med skidor på fötterna” ändå. Såg en gång en snutt av ”afrikanska mästerskapen” på skidor i TV. Från Tammerfors, där studerande från kontinenten ifråga hade samlats för vinterspel. Än slank det hit, än slank det dit – och så de skrattade, tjöt och trivdes i drivorna!

Och så vill jag tro att Lugnet heter Lugnet för att där en gång i tiden fanns en fridfull bondgård vid en liten sjö, och där rådde ett underbart lugn. Åtminstone på vintern.

Bloggstatistik

  • 46 565 hits

Flagcounter

Flag CounterFlag Counter
gotlanduppochner

Vi hoppas att du ska trivas med våra ö-inlägg. Oavsett om du bor på ön året runt, kommer hit med jämna mellanrum eller aldrig varit här... Givetvis skulle det varit trevligt om vi kan få dig, som aldrig varit på Gotland, att åka hit för första gången. Vi tror inte du skulle ångra dig. Chansen är betydligt större att du drabbas av samma känslor som Bosse fått varje gång, som vi varit här på semester. Välkomna önskar Bosse och Solveig Lidén!

Sista försöket

♥ HÄNT - KÄNT - TYCKT - TÄNKT ♥

Gilla

min vardag, en bråkdel av mitt liv

Anitas blogg ... De fyra blomsterhaven

En blogg om fyra blomsterhav ... på min fönsterbräda, i mitt uterum, i min trädgård och ... allas vår trädgård

att leva sin dröm

med ljuvliga hundar

Parasta lähteä nyt

Matkoja lähelle ja kauas

Lena i Wales och Spanien

Lena Dyche reseledare och guide sedan 30 år. Här delar jag med mig av resetips från båda mina hemländer, Wales och Spanien. lenadyche(at)gmail.com

Livet efter 70 – Gotlandsnytt

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare

Ironi blandas med egensinnig humor. Ibland kan inläggen ta ett och annat allvarligt galoppsteg.