19-20 maj

”Vuodet eivät ole veljeksiä”, åren är inte bröder, lyder ett finskt ordstäv. Det har vi fått bevis på lite här och var denna så kallade vår. Minnet sviker ändå rätt ofta, och hur anteckna – om man vill, alltså. Ibland vill man ju inte. Men något ligger i generna, tydligen.

OrdOdlaren har en låda som hon skall åtgärda när hon hinner och vill och ger sig tid till det. Mammas almanackor, från 1948 till början av detta årtusende. Mest noterat om kors betäckningar och kalvningar, sådd och skörd. OO:s födelsedag finns också nedtecknad:”Flicka född, 1.10″. Klockslaget alltså. Parentesen ”en besvikelse” finns inte antecknad. OO var en pojke ända intill den minuten, sanningens minut…

För några år sedan beslöt OrdOdlaren om en annan form av trädgårdsdagbok. Odlandet i den formen omfattar en hel del… Beslutet: fotografera det växande två gånger per månad, den femte och den tjugonde. Dagen behöver inte vara slaviskt densamma, men så nära som omständigheterna tillåter. Det andra beslutet, 14 bilder per gång, det kan vi alla gemensamt kommentera med ett stort skratt!

2016 och 2017 är inte bröder. Samtidigt kan man konstatera att arbetena genomförs i olika ordning år för år. Omväxling förnöjer, ju. 19 maj förra året, 20 maj i år (efter två varma dagar denna sena vår, när allt rusar fram med turbon på).

Utsikt från altanen, linden nästan i mitten av bilden, äppelgården bakom – och paviljongen.

Gårdsrabatten, en del av den. Hosta, pioner, dagliljor. Blåbärsskog bakom:

Ena infartsrabatten, ändan av den. Smällspirean ‘Diabolo’ omgiven av aklejor och lite vårblommande lökar. Oupputsad ännu 20 maj 2017.

Äppelgården. Ja, blott en del av den också. Ordentlig beskärning genomfördes på sensommaren 2016.

Grönsaksodingslådorna, som höjdes upp med en fjärde ”tvåtumfyra” på sensommaren 2016. I år finns de skyddande kåporna redan på plats, trots oplanterat/osått nu också. Bildvinkeln är tyvärr inte densamma. Chilihuset i bakgrunden, tomathuset ännu längre bak. Och till höger dammen, ett stort projekt varje försommar. Vitlök i förgrunden i år.

Blåbärsbuskarna blommade, men visst är de igång i år också!

Och idag hände det! Bergkörsbäret (Prunus sargentii) slog ut! 2016 var det helt utblommat 19 maj.

Och i morgon, 21 maj, fortsätter Runda Rabattkryparen sin färd, rabatt för rabatt…

Kära skära

Grässax. Bra verktyg. Man kan svänga på bettet, klippa bekvämt lodrätt, snett, vågrätt. Leka, ”frisera” vissa växter. Riktigt verkligt rolig. Utom när man försökt klippa något vedartat, när avståndet mellan klippklorna blivit för långt, när man inte kommer åt med brynstenen, när man klippt för länge och klipphanden tappar greppet av överansträngning.

Så hände. Nätet kring äppelgården är långt, ca 100 meter. En zon på drygt 30 centimeter undgår gräsklipparen. På två månader hinner gräset – va? Nej, Ogräsen, klättergräsen, krypgräsen, gul- och vitblommande sattyg, drygt centimetertjocka ihåliga strån och kirskål (!) frodas som sjutton. Vill inte ha!

Insikt före

Insikt före

Grep mig verket an, med kraft i arm och mod i barm, utrustad med grässax och handskar. Efter en timme var lusten, ivern och kraften i klipphanden slut. Hjärnan gjorde en halvvolt, de små grå sprang omkring och landade i talcentret, jag hörde mig själv sucka:”Kära skära, varför övergav du mig!” Hon (ja, verkligen en hon, skära heter sirppi på finska, och grannen Sirpa gillade henne också) försvann redan innan flyttlassen satte igång. Hon var en sirlig, lätt, elegant och gammal dam och superbra. Sirpa lånade henne ibland, men lämnade henne alltid tillbaka. Kan bara inte förstå varför hon försvann, och vart och hur. Hon ville säkert inte flytta.

Järn-redskapsaffären nästa. ”Har ni, finns det…?” ”Joo, de är verkligt populära, tar ofta slut… se, vi har en kvar!” Betraktade den lite misstroget, dock med en viss glädje. Inte lika elegant böjning, lite bredare. Helt klart en Han. Men gjord i Alahärmä, klingade hemtraktstoner, så han fick plats i baksätet på lilla Mhy, och så åkte vi hem.

Han

Han

Sen gick det undan, även om jag, som förr, kände att mina teknikbrister kommenterades flitigt av bl.a. mamma och pappa däruppe i sina himlar. Pappas stilpoäng med både skära och lie kan jag inte nå upp till. Han var liemästare, han GICK och FÖRDE lien framför sig, och allt föll. Han slog inte med lie, han mejade ner. Så stannade han upp, spottade på lien och drog runda tag med brynstenen. Jag hör det ljudet med mitt inre öra. Och både mamma och pappa skar elegant med skära, snabbt och snyggt gick det undan.

Insikt efter

Insikt efter

Jag skär på mitt sätt. Jag spottar på skäran, drar runt med brynstenen och inbillar mig att skäran skär bättre efteråt. Även om jag hör pappa skratta glatt. Och jag orkar runt hela äppelgården, även om det tar någon dag. Kära, kära skära!!

Utsikt efter

Utsikt efter

Bloggstatistik

  • 19,503 hits

Flagcounter

Flag CounterFlag Counter
att leva sin dröm

En blogg om att följa sitt hjärta och leva sin dröm - här skildrar vi livet på Lindö och utmaningen i att bli självförsörjande på en väglös ö. ❤️

Parasta lähteä nyt

Matkoja lähelle ja kauas

Lena i Wales

Bloggen om vad som händer här i Wales och vad man pratar om just nu, men också fakta om landet och hur det är att leva här. lenadyche(at)gmail.com

Livet efter 70

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA....

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare

Ironi blandas med egensinnig humor. Ibland kan inläggen ta ett och annat allvarligt galoppsteg.