14 april 1984

”Jag har bott vid en åkant i halva mitt liv, och sett vattnet förändra sin form…”. Intressanta bilder dyker upp i diabildsdigitaliseringsprocessen (som för övrigt går långsamt men säkert framåt) och just de här passar ju idag, 14 april 2018, 34 år senare – – VA? Så länge sen? Minns det ju som igår. Tänk, vad bilder kan hjälpa!

I januari det året låg isen slät och stadig, som asfalt. Inte så mycket snö, så med kameran i hand var det lätt att traska över ån, upp på berget på andra sidan och fotografera. Bland annat alltför många aspar. De träden fick inte långt liv. Bastun med trappan nästan ända ner till åns normala yta, det gula huset 11,5 meter högre upp. Räkna trappans trappsteg…

Mot kvällen 14 april – det var också en lördag – började det skönjas aktivitet under isen. Vatten rann till, isen lyftes upp. Och airedaleterriern Tuttan var nästan nytrimmad och som vanligt fixerad på sin lekkamrat.

Det blev häftigare och häftigare. Isblocken anföll. Det kändes bäst att övervaka händelserna i bastun hela natten. Tillfälliga sovplatser ordnades för alla tre, även om det blev si och så med sömnen. Ibland slumrade någon av oss ändå, trots braket och knaket. Vi visste ju att själva bastun inte kunde rubbas, den hade varit med förr. Titta ännu på den översta bilden och notera det gröna stadiga betongfundamentet.

Men den eleganta trappan… Rätt så sent på kvällen hade isen packat sig ordentligt. Just här nådde aldrig vintersolen riktigt fram, isen blev kvar  länge, och isblocken från åns övre lopp samlades i högre och högre bråten. Den unga björken böjdes ner och måste senare avkortas (och formen blev lite speciell, ett minnesmärke). Trappan hade redan här lossnat några centimeter i sitt översta fäste och senare kunde en stor del av trappan plockas bort utan användande av verktyg.

Vi somnade, alla tre. Plötsligt vaknade denna skribent, satte sig käpprak upp i den tillfälliga sängen: ”Nu far isen!” Sant. Brakandet och knakandet upphörde, hela isblocksberget seglade iväg med en viss värdighet. Gick inte att fotografera på grund av mörkret.

Tidigt på morgonen 15 april. Björken har rest på sig, men var bruten lite längre ner. Trappan som nu är under vattenytan är inte mycket till trappa mer. Vattnet rusade fram, enstaka isblock och en och annan sönderbruten trappa/brygga svischade förbi. En månad senare inleddes morgondoppen, från bryggan som på hösten alltid släpades upp i tryggt och torrt förvar nästan en och en halv meter ovanför åns normala vattenyta. Nu kunde den fungera som brygga på den platsen:Bilden är med avsikt ”vinklad”. Ni ser den speciella ”lyktstolpen” uppe i vänstra hörnet, den stod ännu nästan lodrätt. Björken kämpar på. Den häftigaste islossningen mellan 1979 och 2012.

Djuren i mitt liv 3c: Hundar

”I morgon kväll far vi och tittar på hundvalpar”. Hoppsan. Visst hade vi talat om att skaffa hund, men nu kom det hastigt på. Rasen hade jag endast sett i en bok med svartvita illustrationer, inte hunnit till biblioteket för att söka en hundbok… Det var sent 1970-tal, begrepp som Internet (1980-talet), Google (grundades 1998…), blogg (tja, 1999..?) var inte uppfunna. Inte GPS heller (1994), för den delen.

Kenneln fanns västerom Helsingfors. Min uppgift var att börja spana efter ett visst litet företag på höger sida i den mörka novemberkvällen. Där skulle det svängas till höger. Det verkade konstigt, lite fel, men vi fortsatte. Jo, det andra landmärket kom så småningom, en gammal byaskylt. Vägnamn fanns ju inte på den tiden, ett påbud om sådana på landsbygden kom först 1985 (och det tog lång tid innan alla kommuner hade hittat på namn). Sen var det en räcka med likartade hus som knappt syntes i novembermörkret, svänga till vänster, svänga till höger – vi kom fram!

Hundmamman verkade snäll, beskyddande sina tre kvarvarande airedaleterriervalpar, men hon lät oss ändå komma fram och känna på de små varelserna, som nått leveransklar ålder. Tyvärr fick vi veta att alla i princip var preliminärt reserverade. Jag hade nu i varje fall sett rasen, och var så gott som såld.

Blyg ung valp i husses famn

Blyg ung valp i husses famn

Några dagar senare ringde uppfödaren. En valp kvar, en köpare hade backat ut eftersom den bruna färgen på hunden troligtvis kunde vara för ljus för rasstandarden. Vi kunde få valpen, om vi inte tänkte satsa på avel eller utställningar. Bägge var oss främmande, vi ville rätt och slätt ha fyrfota sällskap. Sagt och gjort, ny resa. Samma spanande efter landmärken…

Namn hade vi inte hunnit fundera på. På hemvägen försökte vi få till något utgående från det fina kennelnamnet, men det var svårt. Där satt jag i baksätet på kuplafolkkaren med den nyfikna men dock snälla valpen i famnen och tilltalade den med namnet  – Tuttan. Så fick det bli. Den här Tuttan var ju dessutom en flicka. (Kanske jag inte skall ha fler hundar…).

Det hade snöat. Tuttans första snökontakt bestod i att hon stod några minuter som en sågabock på sin nya hemmagårdsplan. Hon rörde sig inte ur fläcken på några minuter. Rätt häftigt miljöombyte för den lilla varelsen. I stället bar vi in henne, där fick hon stifta bekantskap med sin specialbyggda säng, bredvid husse. Där sov hon hela sitt liv, till och med första natten gick rätt så bra. I människosängen hade hon inget att göra. De försök hon gjorde ledde omedelbart till negativ förstärkning (psykologiläraren skriver), och hon avstod för gott.

Tonårsbuse i samma famn

Tonårsbuse i samma famn

Hennes första hela dag i det nya hemmet innebar snöskottning. Då upptäckte hon den. Snön! Så mycket har jag varken förr eller senare skrattat i samband med snöarbete. Hon sprang, hoppade, rullade sig, dök med huvudet före i de små snödrivorna och njöt av hjärtans lust. Det blev en av hennes favoritsporter: att hoppa rakt in i snödrivan efter verkliga och imaginära snöbollar och tennisbollar. Jag kan fortfarande efter så många år se hennes uppfordrande kroppsspråk: ”Kasta! Mot snöhögen!”

Uppsnyggad, poserar för matte i "fransk posé", ca tio månader gammal

Uppsnyggad, poserar för matte i ”fransk posé”, ca tio månader gammal

Kuplafolkkare = Volkswagen bubbla

Bloggstatistik

  • 36 947 hits

Flagcounter

Flag CounterFlag Counter
Sista försöket

♥ HÄNT - KÄNT - TYCKT - TÄNKT ♥

Gilla

min vardag, en bråkdel av mitt liv

Anitas blogg ... De fyra blomsterhaven

En blogg om fyra blomsterhav ... på min fönsterbräda, i mitt uterum, i min trädgård och ... allas vår trädgård

att leva sin dröm

självförsörjande på en ö i Mälaren

Parasta lähteä nyt

Matkoja lähelle ja kauas

Lena i Wales & Costa Del Sol

Bloggen om vad som händer här i Wales och vad man pratar om just nu, men också fakta om landet och hur det är att leva här. lenadyche(at)gmail.com

Livet efter 70

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare

Ironi blandas med egensinnig humor. Ibland kan inläggen ta ett och annat allvarligt galoppsteg.