Gamla glimtar… – Ajurmand Banu Begum

Betrakta bilden. Slappna av. Förstora upp bilden. Kisa. Det kan hända att något framträder i morgondiset! OO tror att Shah Jahan inledde varje dag av sina dagar mellan 1658 och 1666 (då han dog, 74 år gammal) med att titta på den här vyn. Han hölls i husarrest av sin son i fortet där OO knäppte bilden 330 år efter hans död.

Plats: Agra, vid floden Yamuna i Uttar Pradesh, Indien, lite på 200 långa indiska kilometer söder om Delhi. Shah Jahan tittade på mausoleet som han låtit bygga över sin älskade favorithustru, mera känd under sitt smeknamn Mumtaz Mahal, palatsets utvalda. Hon dog när hon födde deras fjortonde barn 1631, 38 år gammal. De hade varit gifta i 19 år. Sju av barnen levde till vuxen ålder. Det fanns 6 – 8 hustrur till, mest av politiska skäl. Sägs det.

Taj Mahal, palatsets krona, byggdes i huvudsak 1632 – 43, det sägs att över 20 000 byggare och konstnärer var engagerade. Det tog ytterligare tio år innan alla andra hus (bl.a. en moské med ”tvillingbyggnad”, för balansens skull), murar och formträdgårdar var iordningställda på det 17 hektar stora området.

Från den typiska indiska gatan går man in genom en ”port”, sen kommer den här ”inre porten”, som OO tänker. Kön till öppningen till höger var lång, där måste man lämna allt som ansågs vara olämpligt, t.ex. filmkameror. Undrar hur man förhåller sig till mobiltelefoner idag…

Vårt besök var officiellt alldeles för kort. Titta på avstånd, låta sig avbildas på en gruppbild, gå fram till mausoleet (300 meter), gå in och titta på Ajurmand Banu Begums sarkofag och bredvid den Shah Jahans senare tillkomna, ut och bort. Var hennes kropp verkligen är begravd råder det olika uppfattningar om, sarkofagen lär vara tom. Han lär ligga i sin. Kanske. Kanske flera meter lägre ner, båda två. Ho vet. I utrymmet där i mitten var det ständig skymning, fotograferingsförbud med blixt rådde. En blixt brann av, en förskräcklig tillrusning av vakter följde. Vet inte om de fick tag i den skyldiga.

En envis skröna berättar att Shah Jahan planerade att bygga en tvillingbyggnad i svart marmor på flodens andra sida, ett mausoleum för sig själv. Därför tog sonen ”hand om” honom. Ingen kan säga något som sanningshalterna. Nån form av ”grund” finns på andra stranden, men anses nu vara bevisad som någonting annat.

OO fick ingen bild av fontänerna sprutande vatten. Vattenstrålarna kom och gick. Hon ville stanna där längre tid, ”när man nu en gång är här”, och fick medhåll av rumskompisen. Resten av sällskapet ville åka till centrum och shoppa. Två envisa finländare stod kvar och fascinerades av hur skönheten ändrade färg beroende på solljuset. Klar sol, sol bakom moln, sjunkande sol… Magiskt, utan att alls överdriva!

En skymt av trädgårdarna till vänster. Moskéns kupol skymtar, prydnadsminareten hör till mausoleet. OO knäppte och knäppte, utan att sikta så exakt.

En bildvinkel mera från sidan. Massor med folk, hela tiden!

Men sen bröts magin.

En grov vagn, dragen av oxar, mitt i den sköna harmonin! Hur får en sådan komma in…? Turisternas kameror rasslade. Ekipaget stannade, ”gubbarna” hoppade ur vagnen och visade med självklara gester att det här kostar att fotografera. Vi hade blivit tillsagda att alltid ha några rupier i fickan, så… (OO tilltalas av ljusskillnaderna i bilden, även om Taj Mahal lutar…)

”Så var den delen av dagsinkomsten avklarad”, tänkte troligen gubbarna vid avfärden. OO fick en bild till…

Så var det dags för hemresa till hotellet. Harsh hade gett råd om pris och hur länge resan kan tänkas ta, OO stegade iväg en rad av rikshor. Harsh hade sagt typ högst 40 – 50, föraren begärde det dubbla. OO erbjöd 40. ”No, no”, var svaret. OO vände stolt och med värdighet på klacken och gick med högburet huvud till följande rad av rikshor. Då dög det, hon kallades tillbaka och resan startade.

Men OO hade kollat kartan och har ett gott lokalsinne, tyckte att föraren körde lite i fel riktning. Knackade honom på axeln och påpekade. Han såg förskräckt ut, tog några svängar och så var vi utanför hotellet. ”Jag beundrar dig!!!”, sa rumskompisen. Efter den erfarenheten började OO pruta i hemlandet också…

Agraäventyr

Dofterna, lukterna, myllret och sorlet blandas med färgrika visuella panorama när de små i hjärnkontoret bedes öppna rum 1996, början av januari. En grupp finländska religionslärare står vid en enorm röd sandstensmur. Går in genom porten, granskas minutiöst: Kamera, jo, men inte där-och-där. Filmkamera – NEJ! Apparater för ljudupptagning – nej. Sådana manicker måste lämnas i en avgiftsbelagd förvaring. Sen öppnades följande port för den förväntansfulla skaran…. Det är säkert mer problematiskt med apparatkontrollen idag…

Och där stod den i solskenet! I Agra, delstaten Uttar Pradesh, Indien. Taj Mahal, i bortersta delen av den 300 gånger 300 meter strama persisktinspirerade ‘trädgården’. Shah Jahans hyllning till älsklingshustrun Mumtaz Mahal, som dog i sin fjortonde barnsäng 1631. Huvudmausoleet stod klart 1638, omgivningen tog åtminstone ytterligare fem år att färdigställa. En envis skröna hävdar att han planerade ett likadant, men svart, mausoleum åt sig själv på andra sidan Yamuna. Men innan någon byggnad hann resa sig spärrades han in av sin son i röda fortet två kilometer norrom Taj Mahal, och där fick han sen sitta i sina rum med utsikt över sin marmorskapelse. Senare fick han vila för evigt bredvid sin kära Mumtaz. Jo, vi besökte ‘fängelserummen’ också. Huruvida allt det här är sant kan ingen verifiera. Grundläggande arbeten lär ha gjorts på andra sidan  floden, men när, hur och varför, ja, hmm…

Vi gick nära, vi gick in i dunklet och betraktade de två kenotaferna (den mindre för Shah Jahan). En häftig kontrast till det skarpa vita marmorljuset utanför, med  utsmyckningar i form av halvädelstensinfattningar och reliefer i mängd och massor. Utanför gick det att fota, men försökte någon blixtra i dunklet rusade ilskna vakter fram!

 

Ömt omhuldad dammsamlare, inköpt i "den lilla affären"

Ömt omhuldad dammsamlare, inköpt i ”den lilla affärens” marmorrum.

Det blev många AH och OH, många diabilder också. Som rönt samma öde som tidigare i denna blogg nämnts. Min rumskamrat Ilona och jag stannade kvar till stängningsdags, hemresan till hotellet företogs med motorrisksha. Oj, så jag förhandlade och prutade! Vi reste för lite under 50% av utgångspriset. Jag upptäckte en ny sida av mig själv.

Ilona och jag beslöt hoppa över shoppingresan till Agras centrum. Tog en promenad runt kvarteret i stället. Och stötte på en ung man, som undrade om vi ville komma och titta på hans lilla shop. Lilla, jo – flera rum med tyger, sjalar, stora huvuddukar, marmorföremål, hårsmycken… Bara titta – – jo jag tackar VISAkortet… I Agras centrum hade det varit både störtregn och strömavbrott, inga inköp hade lyckats. Följande kväll vimlade det av finländska VISA-kort med vidhängande ägare i den lilla butiken runt hotellhörnet. Påpekade för den unga mannen att en belöning för reklamen kunde vara på sin plats. ”Sure. Follow me!”

Fotad ur annan vinkel. Fint hantverk!

Fotad ur annan vinkel. Fint hantverk!

Med skräckblandad förtjusning gick Ilona och jag i hans fotspår genom några dunkla gränder, tills vi stannade och bara stirrade: Taj Mahal i månsken på avstånd! Killen vände sig om:”What… Hmmm – that cottage”, med en axelryckning. Men vi fortsatte, till hans ”demonstrationsmattfabrik”. Vi fick se mattor i olika tillverkningsstadier, uppleva olika arbetsskeden. En och samma man fungerade som hantverkare. Och ett enormt rum med mattor i alla färger och former, försäljningsförsök som vi måste motstå, läppjande på starkt te ur eleganta glas.

En unik upplevelse för oss, tack vare storitrutenskribenten. Och vi eskorterades helskinnade tillbaks till hotellet. Gentlemannamässigt, kände oss hertiginnelika!

Kan upplysas av en liten lampa nerifrån, men den skall vara verkligt liten.

Kan upplysas av en liten lampa nerifrån, men den skall vara verkligt liten.

Kenotaf = skengrav. Shah Jahan och Mumtaz Mahal ligger en våning ner, i en betydligt enklare krypta.

Bloggstatistik

  • 68 517 hits

Flagcounter

Flag CounterFlag Counter
gotlanduppochner

Vi hoppas att du ska trivas med våra ö-inlägg. Oavsett om du bor på ön året runt, kommer hit med jämna mellanrum eller aldrig varit här... Givetvis skulle det varit trevligt om vi kan få dig, som aldrig varit på Gotland, att åka hit för första gången. Vi tror inte du skulle ångra dig. Chansen är betydligt större att du drabbas av samma känslor som Bosse fått varje gång, som vi varit här på semester. Välkomna önskar Bosse och Solveig Lidén!

Livet efter 80

♥ Hänt ♥ Känt ♥ Tyckt ♥ Tänkt ♥

Gilla

min vardag, en bråkdel av mitt liv

Anitas blogg ... De fyra blomsterhaven

En blogg om fyra blomsterhav ... på min fönsterbräda, i mitt uterum, i min trädgård och ... allas vår trädgård

att leva sin dröm

med ljuvliga hundar

Parasta lähteä nyt

Matkoja lähelle ja kauas

Lena i Wales och Spanien

Lena Dyche reseledare och guide sedan 30 år. Här delar jag med mig av resetips från båda mina hemländer, Wales och Spanien. lenadyche(at)gmail.com

Livet efter 70 – Blogg 2004-2018

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare

Ironi blandas med egensinnig humor. Ibland kan inläggen ta ett och annat allvarligt galoppsteg.