Hedersutmärkelse och födelsedag

1656. Det svenska rikets östgräns var fortfarande osäker, och ryska trupper passade på att belägra Olofsborg ytterligare en gång under borgens då knappt 200-åriga historia. Kungen Karl X Gustav var upptagen med krig i Polen. Det var sommar, hett, åska, blixt och dunder. Tjäran som lagrats i borgen för byggarbeten antändes.

Baggen, gumsen, bässen, hanfåret som föddes upp på borgen för att bli mat på Olofsdagen hade sökt sig upp på ett av tornen för att beta. I natten, röken och elden ställde den sig på bakbenen för att få luft. Belägrarna såg en hemsk svart dansande varelse med horn och klövar, med eld sprutande ur munnen som avtecknade sig mot en kuslig gulrödbrun bakgrund – blev rädda och tog till sjappen, alltså flydde.

Det är historien om Musta Pässi – den svarta baggen. En av hjältarna på Olofsborg i Nyslott. Sen 1964 har statyn stått på Tallisaari, Stallholmen, bredvid borgen. Den får också en studentmössa på Valborg varje år. Från och med 1993 är Musta Pässi dessutom en hedersutmärkelse som årligen delas ut på Sankt Olofs dag, 29 juli.

Svårt att få svart på bild – även om bilden är ”stulen”. Borgens tre torn överst, bässen nedtill. Den som får utmärkelsen har jobbat för staden Nyslott, bidragit till att sätta staden ”på kartan”, göra staden känd. Äntligen var mottagaren den välförtjänta (trumvirvel):

Aarno Cronvall. Ni kan se att han bär utmärkelsen, ovanpå slipsen. Bilden från datorskärmen idag (OO gratulerade, hennes Facebook-profilbild syns nederst till höger…). Denna gentleman leder programmet ”Oopperapäivän avaus” varje operafestivaldag sen 2003. Operadagsöppningen, klockan 10 – 11. Det är ingalunda hans enda merit, han har varit radioprofil med mera inom musikbranschen sen 1970-talet. I sommar heter programmet Savonlinnan aamu – morgon i Nyslott, eftersom operafestspelen är inhiberade även detta år. Programmet på bistro Waahto streamas, OO har kunnat fira morgon vid köksbordet i sällskap av musik (årets parkpianist är suveräne Jukka Nykänen) och intressanta gäster. Allt ihopsatt och presenterat av sammetsrösten Aarno, med glimten i ögat och elegant humor.

Orienteringskarta. Bistro Waahto uppe till vänster. Vaahto betyder skum, ett substantiv. Nere till höger syns borgen, Stallholmen, där Musta Pässi-statyn finns. Pontonbron är bortsvängd för att något fartyg skall kunna passera i den strida strömmen i sundet.

Olofsborg är en av det svenska rikets bäst bevarade borgar. 2011 utkom Martin Hanssons bok Medeltida borgar – maktens hus i Norden, med Olofsborg på pärmbilden. Den här bilden, från visitsavonlinna, visar taket som finns över borggården under operafestspelen. Det taket sätts på och tas bort varje sommar.

Det svenska rikets första östgräns drogs upp i och med freden i Nöteborg 1323, men osäkerheten om var den egentligen gick var stor, olika folkstammar härjade i trakterna i hundratals år. Man (= Kalmarunionen, som då styrdes från Danmark) beslöt 1442 att bygga en försvarsborg i kraftigt strömmande Kyrönsalmi, där bildades och bildas inte is under vintern. Arbetena påbörjades 1475, och byggherren på plats, Erik Axelsson Tott (ca 1415 – 1481) gav namnet för att hedra Olaf den helige (995 – 1030), viking, kung av Norge. Han deltar också varje år i operadagsöppningen, så också i år:

Länge fanns endast borgen och lite bosättning runtom och här och där. Stad blev Nyslott på greve Per Brahes inrådan 1639, i februari, men födelsedag firas på Olofsdagen. 382 år i år. Savonlinna/Nyslott satsar mer än många andra städer på sin födelsedag: sång, musik, dans, marknad – något för envar. Det traditionella fyrverkeriet, som OO upplevt på plats två gånger, uteblir i år. Men i borgen framförs syndiga sånger ikväll, 29 juli! OO är på en annan konsert i ett annat väderstreck, men den har också anknytning till Nyslott. Blir blogg? Få se.

Grattis, Aarno Cronvall! OrdOdlaren har länge väntat på att du skulle bli årets Musta Pässi! Äntligen hände det!

Bro, bord, elskåp och opera

Bro är bra. Speciellt om samhället – staden – är utströdd över flera öar, som Nyslott. Den här bron har folk vandrat över i över 100 år, från stadskärnan till Vääräsaari. Vi som inte behärskar finska i alla språkets nyanser tror att vi kommit till fel (väärä = fel) ö, men ordet betyder också krum, böjd, böljande.Till vänster syns en annan bro, till Verkkosaari (= Nätholmen, ingen bebyggelse, enbart vandringsstigar – har inte besökt). 1896 byggdes badhotellet på ön, 1898 kom restaurangbyggnaden Casino, och ön (med omgivande öar) verkar nu enbart kallas Casinoöarna, rätt och slätt. Badortslivet var livligt, gästerna tog sina kurer, umgicks, promenerade och en hel del underhållning av olika slag producerades. En gångbro byggdes till följande ö, Vasikkasaari (Kalvholmen), där byggdes krusidullvillor, bollplaner och promenadstigar, allt för gästerna. Ön begåvades också med ett nytt namn, Sulosaari (sulo = behag, charm…). Inga kalvar på grönbete där inte…

Vad hände sen? Det blev betydligt lugnare på badgästfronten när Storfurstendömet klippte av banden till tsardömet i öster och förklarade sig republik. De snickarglada villorna förföll, revs – på Sulosaari finns endast ett hus kvar, fungerar som plättcafé, mums! Den ståtliga badhotellbyggnaden med två torn (det ena lär fungera som lusthus nånstans) förstördes i en brand 1964, revs, och upp kom en ny i tidens anda – en 60-talslåda. Se till vänster på bilden.Lite gammalt finns kvar, casinobyggnaden. Bakom, ihopbyggd med det 121-åriga huset, finns Finlands första helt i trä byggda konserthus, 800 platser i Savonlinnasali. Dagens operafestivalgäster avnjuter konserter där, och tar sig en svalkande eller värmande (vädret avgör) dryck i pausen under parasoll på gården (OO skulle helst riva den svarta ”barlådan”…). Men sen: medan man dricker och umgås kan man betrakta och beundra historiska vyer på bordsytorna:Jämför de här två bilderna med den första…På andra håll i staden har muséet och stadens elverk gjort samarbete. De ”förhatliga” elskåpen har här och där försetts med historiska vyer, och dagens turist och stadsbo kan se (och fotografera) samma utsikt idag. Inte alltid från samma höjd, men försöka duger:

Hamnen med de typiska insjöångbåtarna nån gång för länge sen, och OO:s försök sommaren 2018, inte riktigt på samma höjd. Några hus finns kvar, och ångbåtarna (och mera moderna turistbåtar) brukar vara fler. Bilarna är svåra att undgå, suck…

På den här bilden kan Olofsborg skymtas vid gatans slut:

Samma vy idag. Om du förstorar upp bilden kan ett kännspakt torn skönjas:

Vi närmar oss borgen

Och går över bron, nuförtiden till operaföreställning (eller på museibesök)

Intressant mönster på skjortan till vänster, förresten…

Idag, lördagen den 3 augusti, avslutas den 31 dagar långa operafestivalen i Nyslott. Tack vare Facebook har vi kunnat följa med de unika operadagsöppningarna från en restaurang med stor terrass klockan tio så gott som varje dag vid köksbordet. Verkligt trevliga tillställningar, ledda av alltid spirituella och artiga Aarno Cronvall som intervjuar med glimt i ögonvrån. Varje dag öppnas av en prominent person, en eller flera sångarstjärnor uppträder, ackompanjerade av en speciell parkpianist, i år Virpi Vähäpassi. Tack till er alla, och Tack till Juuso Koski, videoproducenten! Nyslott i mitt hjärta, vi ses om ca 330 dagar!

Första franska dosen

Måndag kväll, hett i Olofsborg. Faust. Fransk opera med flera finländska aktörer. Petri Lindroos som en mycket djävulsk Mefisto. Utmärkta Erica Back (Siebel) som den enda icke-onda i ett tufft sällskap. Pausen innebar uppfriskande vattenslurkar och lite mingel. Sen bara att kliva iväg till rad 27 för att se hur det hela slutar. Men va? På rad 24 syns en späd kvinna sätta sig. Knuff i BJR:s sida:”Vem är det där, jag vet men får inte fram! En kändis!” Ingen hjälp från det hållet.

Tisdag förmiddag, operadagens öppning. Samma kvinna kommer dragandes med en stor röd kappsäck, sätter sig bland Aarno Cronvalls gäster för dagen. Solglasögon. Mysteriet fortsätter, tills hon presenteras av Cronvall:”En kvinna vars garderob vi har fått beundra i nyhetssändningar i över 30 år”. Helena Petäistö, som träget och troget rapporterat i vår reklamTV:s nyhetssändningar sen 1981, pensionär sen två år. Är hon verkligen så där flickaktig i kroppen? Tydligen.

Helena Petäistö intervjuas av Aarno Cronvall. I bakgrunden myser Finlands Ungern-ambassadör Petri Tuomi-Nikula och bassångaren Matti Salminen

Uppvuxen i Uleåborg, språkintresserad som skaffade sig ekonomutbildning och begav sig iväg till Paris, där hon så småningom började skriva kolumner för olika tidningar i Finland. Hon hör till en laestadiansk släkt, och TV fanns inte i barndomshemmet, trots att föräldrarna ändå var rätt så sekulära. En av få TV-reportrar i världen som inte sett alltför mycket TV innan hon själv började rapportera i burken!

Hennes kappsäck var full med böcker, hennes elfte bok – om Frankrike, förstås, som alla de tio tidigare (skam att säga, har inte läst en enda – ännu). ”Frankrike, Macron och jag” lyder titeln, och boken inköptes med dedikation, vad annat?

Läser nu flitigt, även om politik inte är det största intresset, och kunskapen om Frankrike är oförlåtligt liten (trots mycket god bekantskap med hela tre personer med franska som passion – språklärare), men man lär sig. Hon ville skriva boken eftersom hon tycker att folk i Finland inte riktigt förstår vilken stor personlighet denna karl är. ”Han är totalt närvarande när man pratar med honom, ser på en med sina intensivt blå ögon, lyssnar…”. Helena Petäistö har intervjuat många storheter, hon ser skillnader. Redan hans äktenskap med Brigitte, 25 år äldre, visar på en stark och målmedveten personlighet.

Dessutom skriver HP intressant, med franska ord instuckna här och där (med översättning), med små personliga kommentarer och träffsäkra iakttagelser, precis som hennes TV-inslag varit under alla dessa år. Till råga på allt är hon ungefär två månader yngre än OO, även TE-olog, dock i större mån än denna tesörplande bloggare. Hennes pensionering påskyndades av en hjärninfarkt, som hon nu helt lär ha lämnat bakom sig.

Tillbaka till tisdagsmorgonen: sångsolisten för dagen var Tommi Hakala, en av OO:s (och BJR:s) barytonfavoriter. Han vann BBC Singer of the World 2003 – kanske mera populärt kallad sångtävlingen i Cardiff. Lever sitt liv i Österrike, var egentligen på semester, men blixtinkallades för rollen Valentin i Faust, eftersom Ville Rusanen, som skulle ha rollen (även han en superfantastisk scenartist), insjuknat. TH gjorde rollen 2007, fick nu ta den ur malpåsen och med en pianoövning i ryggsäcken ställde han sig på scenen och var Valentin som om han aldrig gjort något annat. Så går det till i operavärlden. Där om nånstans gäller kontakter och agenter och klippkort på all världens flygrutter, tydligen. Och OO och TH har födelsedag nästan, nästan samtidigt. Med 20 års mellanrum.

Parkpianisten Eliisa Suni, Tommi Hakala och en helnöjd Matti Salminen

Men OO köpte en bok. De tre senaste åren har hon kommit från Nyslott med en ny bok i näven, alla på finska. OO som en gång i tiden tyckte att att läsa finska var så jobbigt, gick så långsamt. Några tusen sidor tentamenslitteratur i allmän teologi var god träning.

Nyslott i mitt hjärta…

Torget till vänster, Ångbåtar i passagerarhamnen till höger. Waahto i mitten

Torget till vänster, Ångbåtar i passagerarhamnen till höger. Waahto i mitten

Prick klockan tio klingar de första takterna av triumfmarschen ur Aida  över torget och passagerarhamnen i Nyslott. Högtalarna är perfekt inställda, folk har anlänt till restaurang Waahto (Skummet) i god tid för att få en sittplats där man både hör och ser – och de som kommer senare får stå på gatan.

Waahto

Waahto

Gatupublik

Gatupublik

Vid mikrofonen står Aarno Cronvall, gentlemannamässigheten personifierad, dock slagfärdig som få. Ett vandrande musik- och operalexikon, något han jobbat med i hela sitt liv. Han presenterar, intervjuar och bjuder på ett replikskifte som får lyssnarna att explodera i gapskratt. Hans egen ”parkpianist” Asta Onnila som har tejpat fast sina noter (vindpustar) sitter småleende och lyssnar. När det blir dags för dagens sångargäst dansar hennes fingrar över tangenterna. Och vi får höra både etablerade stjärnor och stjärnor på uppåtgående, utländska och inhemska.

Dagens gäst, stora basen Matti Salminen, intervjuas av Aarno Cronvall till höger. Parkpianisten Asta Onnila nere till vänster.

Dagens gäst, stora basen Matti Salminen, intervjuas av Aarno Cronvall till höger. Parkpianisten Asta Onnila nere till vänster.

Så öppnas varje operafestspelsdag under festspelsveckorna. Men långt tidigare har jag varit i farten, tassar alltid upp i arla morgonstund för att läsa dagens nummer av lokaltidningen Itä-Savo. Kultursidorna bläddrar jag fram först. Varje dag bjuder sjudagarstidningen på 1-2, ibland fler, sidor om vad som försiggår på Olofsborg. Bakgrundsinformation, intervjuer, inför föreställningen, äkta recensioner (inte en massa briljerande av skribentens kunnighet vad gäller verket, kompositör m.m.). Det mesta skrivet av tidningens egen kulturredaktör, mycket kunniga Riitta-Leena Lampinen-Vesa. En sympatisk tidning, med tonvikt på hur det världsomfattande speglar sig i det lokala. Njuter av tillvaron!

Operafestspelen syns och hörs i staden. Tyvärr också i skyhöga hotell- och restaurangpriser. Lite samarbetsvilja och goodwill skulle inte skada även från det hållet.

Plättcaféets reklam, med karta.

Plättcaféets reklam, med karta.

Och vi hittade ett sympatiskt plättcafé, drivet av ungdomar i en villa som var en del av badortstidens byggnationer. På en ö norrom stadskärnan och det som kallas Casino(halv)ön. Gångbroförbindelse, mysigt. Nytt besök där 2016!

Bloggstatistik

  • 67 429 hits

Flagcounter

Flag CounterFlag Counter
gotlanduppochner

Vi hoppas att du ska trivas med våra ö-inlägg. Oavsett om du bor på ön året runt, kommer hit med jämna mellanrum eller aldrig varit här... Givetvis skulle det varit trevligt om vi kan få dig, som aldrig varit på Gotland, att åka hit för första gången. Vi tror inte du skulle ångra dig. Chansen är betydligt större att du drabbas av samma känslor som Bosse fått varje gång, som vi varit här på semester. Välkomna önskar Bosse och Solveig Lidén!

Livet efter 80

♥ Hänt ♥ Känt ♥ Tyckt ♥ Tänkt ♥

Gilla

min vardag, en bråkdel av mitt liv

Anitas blogg ... De fyra blomsterhaven

En blogg om fyra blomsterhav ... på min fönsterbräda, i mitt uterum, i min trädgård och ... allas vår trädgård

att leva sin dröm

med ljuvliga hundar

Parasta lähteä nyt

Matkoja lähelle ja kauas

Lena i Wales och Spanien

Lena Dyche reseledare och guide sedan 30 år. Här delar jag med mig av resetips från båda mina hemländer, Wales och Spanien. lenadyche(at)gmail.com

Livet efter 70 – Blogg 2004-2018

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare

Ironi blandas med egensinnig humor. Ibland kan inläggen ta ett och annat allvarligt galoppsteg.