Dagen idag 33 – igår, 20 augusti

OrdOdlaren är en dag efter, jo. Hann ändå ta en aktuell bild i förbifarten på besöksvärda vitlöksfestivalen i Kervo (Kerava), men sen blev det chili och bär och äpplen och en och annan örtkrydda hela dagen. Och visst blev det honung också (troligen ett bistick som extra krydda), som alla andra dagar året om. Lokal sådan.

Människorna på bilden okända

Människorna på bilden okända, Lapplandshonung på vitlöksfestivalen

20 augusti, Honungens Dag. Sveriges Biodlares riksförbund har proklamerat så, och OO antar att den finländska systerföreningen också är med på noterna. Men honungsjippon? Nä. Sådana har inte uppdagats, trots google-försök.

Honung är bra, nyttig och god. Nyttig på kroppen (på sår, t.ex.), likaså i kroppen. Hävdas att vildhonung lär vara den bästa ”honungssorten” inuti vår lekamen, men sådan finns sällan att uppbringa i våra nejder. Honung från vilda bin, alltså. Inte för att biodlares bin är tama, precis… Visserligen tillbringade OO tidvis lång tid i tidig tonårstid med att ligga bredvid en av barndomshemmets två bikupor. Umgänge handlade det dock inte om. Däremot ren och skär nyfikenhet på varelsernas arbetsintensitet och sociala liv.

Inhyrda trädgårdsarbetare hos BJR och OO. Ägare: se bildtext nedan

Inhyrda trädgårdsarbetare hos BJR och OO. Ägare: se bildtext nedan

En kvinna i hembyn hävdade att stick av bin och myror var bra mot ”romatistin” (reumatismen). Hon skötte sina bin utan skyddskläder, påstod sig ha suttit med bar rumpa i en myrstack då och då – bevis saknas. En tidningsartikel från 2006 bekräftar lite: den påstår att man i Kina behandlade reumatism, liggsår och artrit med bistick. Om vidare forskning hittas ingenting. Kanske OO får positiva följder av sticket i kinden? Just nu i varje fall inte utseendemässigt så positivt…

Biodlare i Norden är noggranna. Honungen slungas, silas och rörs om (tungt jobb!) för att motverka alltför snabb kristallisering. Nyslungad honung är alltid klar och rinnande. Ingen uppvärmning, ingen tillsats av socker eller vatten. Något som ändå envist påstås här och där. Honungsförordningen känner inte till begreppet råhonung. Och laboratorietester, som görs slumpmässigt och regelbundet, kan lätt avslöja om honungen innehåller främmande ämnen eller är uppvärmd. Ett enzym minskar t.ex. med 1,5% i månaden i temperaturer över plus 20 grader. Var förvarar du din honungsburk?

Honungslagret hos BJR&OO. kal lfråga producenten om svalare plats vore bättre - dock inte kall, kanske...

Honungslagret hos BJR&OO. Skall fråga den lokala producenten om en svalare plats vore bättre – dock inte kall, kanske…

Nu kan man också – begränsat – få köpa små honungskakor (kennohunaja), oslungad honung. Köper gärna om sådana uppbringas. Något av det roligaste med honungsslungningen på 1960-talet var ju att tugga på de lock som bina producerat när honungen var klar. Det lagret måste ju skäras bort för att man skulle kunna slunga. Himmelskt gott! Även om man helst spottade ut vaxet när det söta var förbrukat.

Nu te! Med honung i, som vanligt. Honungsvatten är en bra törstsläckardryck, väl utprovad på höåkern ovannämnda årtionde. Rosta en ”bullaskiva”, ringla honung över – bättre än en bakelse! Honung i getost-créme fraiche-röran på gratinerade rödbetor lyfter anrättningen till ännu högre höjder… Med mera…

With help from little friends…

Nätverk. samarbete. Kompanjoner. Medhjälpare. Medarbetare. Kolleger. Budbärare. Underhållare. Med mera, med mera. Utan arbetsavtal, utan förhandlingar, även om jag gärna skulle föra sådana – men gemensamt språk saknas. Tack och lov är mina samarbetspartners ganska så små, på gott och ont på många sätt.

De mest entydiga först. Otvivelaktigt kommer humlor på plats nummer ett. det lär finnas över 40 olika arter, större och mindre, rundare och mera smala. Känner en viss släktskap med de runda… Enligt kroppskonstruktionen skall de inte kunna flyga, men gör det ändå, i väder som väder. Söta att se på. Tacksamma. Har flera naturliga boplatser i vår trädgård med omgivning, behöver inte bygga eller köpa bostäder åt dem enligt senaste modefluga (fluga…).

Humla in action på akleja

Humla in action på akleja

Tvåa är kanske maskar, daggmaskar. Kryper, bearbetar, skapar lufthål, gör mylla. Tacksamma medarbetare. Inte såå söta, men även de jobbar så flitigt att jag är verkligt rädd om varje individ, lyfter undan dem där jag ångar fram i ogräsfart med Lucko i högsta hugg.

Bin. De sticker om man irriterar dem, men jag sticker undan innan det händer. Kan stå och betrakta dem länge – i motvind. Intressanta med sin dans och sitt sociala liv. Lite latare än humlor vad flygvädret beträffar, men eftersom de är många blir arbetsresultatet oftast bra. För närvarande jobbar tre samhällen åt oss, biodlaren avgör antalet.

Fotograferade i motvind

Fotograferade i motvind

Nyckelpigor. Men då blir det genast mer komplicerat. Då åker också såpasprutflaskan fram, för många svartprickiga pigor betyder oftast bladlöss, t.ex. Dessa små varelser kunde verkligen föröka sig lite flitigare. Även här värnar jag om varje individ så gott jag kan.

Grodor. Inte alltid så behagliga, bra på att skrämmas. En av min pappas favoritsporter var att kasta grodor på sin solbadande yngre dotters rygg… Det oaktat, grodor äter bra, och tål till och med att blir överkörda av gräsklipparen, vilket jag minsann gjort. Och när de hoppar fram hoppar också oftast jag. Sävliga paddor äter bra, men är absolut inte söta…

Flugor, myggor, bromsar (positiv, komparativ, superlativ…). Försöker tänka att de utgör mat för underhållarna, fåglarna, men ofta sviker den tanken när det inar och surar runt rabattkryparen och hon slänger mylla eller sand efter dem, d.v.s. på sig själv. Inte heller så smart att rikta bevattningsslangen mot dem… Folk bränner diverse medel för att hålla dem borta, så icke här. Vad vore världen utan fåglar? Just nu håller nyfikna rödhaken sällskap i rabatterna. Och flugsnappare, svalor, trastar (men inte bärätare…), diverse sångare… Även de behöver mat och gör så gott de kan!

Ännu har ingen övertygat mig om att de över 80 arterna av myror är medarbetare i trädgården. Ni skulle bara ha sett mina knäveck när jag jobbade i shorts i ett myrborikt område. Tydligen gillar de inte att bli i kläm i knäveck och försvarar sig då med sina medel. Inte heller hör liljebaggen till favoriterna – flera tiotal i fjol, hittills i år enbart sex stycken. De kläms direkt i två bitar, om de inte hinner undan. Gör de nytta alls?

Kära skära

Grässax. Bra verktyg. Man kan svänga på bettet, klippa bekvämt lodrätt, snett, vågrätt. Leka, ”frisera” vissa växter. Riktigt verkligt rolig. Utom när man försökt klippa något vedartat, när avståndet mellan klippklorna blivit för långt, när man inte kommer åt med brynstenen, när man klippt för länge och klipphanden tappar greppet av överansträngning.

Så hände. Nätet kring äppelgården är långt, ca 100 meter. En zon på drygt 30 centimeter undgår gräsklipparen. På två månader hinner gräset – va? Nej, Ogräsen, klättergräsen, krypgräsen, gul- och vitblommande sattyg, drygt centimetertjocka ihåliga strån och kirskål (!) frodas som sjutton. Vill inte ha!

Insikt före

Insikt före

Grep mig verket an, med kraft i arm och mod i barm, utrustad med grässax och handskar. Efter en timme var lusten, ivern och kraften i klipphanden slut. Hjärnan gjorde en halvvolt, de små grå sprang omkring och landade i talcentret, jag hörde mig själv sucka:”Kära skära, varför övergav du mig!” Hon (ja, verkligen en hon, skära heter sirppi på finska, och grannen Sirpa gillade henne också) försvann redan innan flyttlassen satte igång. Hon var en sirlig, lätt, elegant och gammal dam och superbra. Sirpa lånade henne ibland, men lämnade henne alltid tillbaka. Kan bara inte förstå varför hon försvann, och vart och hur. Hon ville säkert inte flytta.

Järn-redskapsaffären nästa. ”Har ni, finns det…?” ”Joo, de är verkligt populära, tar ofta slut… se, vi har en kvar!” Betraktade den lite misstroget, dock med en viss glädje. Inte lika elegant böjning, lite bredare. Helt klart en Han. Men gjord i Alahärmä, klingade hemtraktstoner, så han fick plats i baksätet på lilla Mhy, och så åkte vi hem.

Han

Han

Sen gick det undan, även om jag, som förr, kände att mina teknikbrister kommenterades flitigt av bl.a. mamma och pappa däruppe i sina himlar. Pappas stilpoäng med både skära och lie kan jag inte nå upp till. Han var liemästare, han GICK och FÖRDE lien framför sig, och allt föll. Han slog inte med lie, han mejade ner. Så stannade han upp, spottade på lien och drog runda tag med brynstenen. Jag hör det ljudet med mitt inre öra. Och både mamma och pappa skar elegant med skära, snabbt och snyggt gick det undan.

Insikt efter

Insikt efter

Jag skär på mitt sätt. Jag spottar på skäran, drar runt med brynstenen och inbillar mig att skäran skär bättre efteråt. Även om jag hör pappa skratta glatt. Och jag orkar runt hela äppelgården, även om det tar någon dag. Kära, kära skära!!

Utsikt efter

Utsikt efter

Blomberusad, m.m….

Det började med att gården fick en ny husbonde 1901. Snart nog märkte man att tallarna i det ca 1 km x 1 km stora skogsskiftet närmast gården var angripna av en svamp. Avverkning var av nöden. Men luckorna blev stora, och då kom ägaren på att börja fylla ut luckorna med även utländska träd. Och på så sätt startade statsrådet, trädentusiasten A F Tigerstedt det som idag är Finlands (Nordens?) största arboretum. Och på den vägen är det, Mustila Arboretum i Elimäki. Där kan man vandra i den 120 hektar stora skogen, förundras över över 100 barrträdsarter, minst 150 lövträdsdito, buskar, perenner i nästan oräkneligt antal.

Platsen ligger, enligt kartor på nätet, 57 kilometer och 42 minuter från min plats på jorden. Ändå är det sex år sen mitt senaste besök. Men nu blev det gjort, häromdagen. Där finns också en mycket frestande plantbutik…

första anhalten

första anhalten

Café och biljettförsäljning och lockande böcker finns i detta gamla uthus, charmigt på insidan, påmålade fönster på utsidan. Servering utan krusiduller, hembakt tilltugg!

präktig bark...

präktig bark…

Träd, ja. Douglasgranen är mäktig. De äldsta exemplaren lär nu vara över 40 meter höga.

gult blomhav

gult blomhav

Azaleorna bjuder i år på den mesta färgprakten.

mera mångfärgat

mera mångfärgat

 

överraskning

överraskning

Annat intressant vi snavade över: Gulblommigt Prakttry – blommorna stora som en halv tumme, och…

intressant!

intressant!

… Sjufingersaralia!

Mustila är ändå mest känt bland ”vanligt folk” för sina Rhododendron. de första planterades redan på 1930-talet under den följande generationens ”maktperiod”. Den tredje generationen Tigerstedt fortsatte jobbet, en av dem var professor i växtförädling vid Helsingfors Universitet. 1972 påbörjades förädlingen av vinterhärdig rhododendron. Numera ägs Mustila av en stiftelse.

Rhododendronblomningen verkade inte vara den bästa i år. Men den här ”tvåfärgade” är verkligt tjusig! Tyvärr vet jag inte namnet.

nästan hela busken

nästan hela busken

närbild

närbild

Den här köpte vi till vår ”Rhodoazaleapark” på ca 20 kvadratmeter. Där finns nu ett dussintal rhododendron och fyra azaleor. Vi behövde en mörkare.

Hellikki

Hellikki

Den här busken var väluppfostrad nog att blomma vid namnskylten.

väluppfostrad?

väluppfostrad?

Kombinationen mörk-ljus blomma gillar jag!

favoritkombination

favoritkombination

Och vi kom hem med två rosor och två träd, förutom Hellikki. Men de får komma i andra historier..

 

Förlåt, jag hade fel, men…

… jag är så glad! Nu har jag skrivit tjugo inlägg i den här bloggen, och på söndag kväll 29 mars klev den här sidan upp till över 1000 visningar! Nu när jag sitter och knackar ner mitt tjugoförsta inlägg sitter jag bara och är överväldigad. Jag vet att många läser ett inlägg flera gånger, både med avsikt och utan, så gör jag ju också när jag läser bloggar. Jag vill ju kolla om min kommentar har godkänts, om andra kommenterat – och om min kommentar har kommenterats… Men ändå! Jag började på Runebergsdagen, 5 februari. Tack, läsare. Kommentera gärna!

Felet, ja. Den idébalkong på trädgårdsmässan i Stockholm som jag publicerade i mitt senaste inlägg heter ”Brodera mera”. Här kommer nu OrdOdlarens favorit vad gäller namnet. Nu är det rätt. SPAlkong med NJUTsikt. Var så god och betrakta!

SAMSUNG CSC

Varannan vatten… Här gäller samma princip som vid groddodling i flera lager, fyll på vatten överst, låt det sippra ner. Kräver lite pyssel och en hel del tomflaskor. Kan bli en snygg inredningsdetalj på en balkong, man behöver inte ha så många linjer i bredd, och färgen och grödorna kan varieras.

SAMSUNG CSC

Blommor i överflöd… Den glada danska killen har vi köpt julrosor av flera gånger, och dessa helleborus trivs hos oss. En del sprider sig i gräsmattan, andra ger upp, i år var det dags att inhandla några för att ”täppa till hålen” i rabatten. Fem olika färger och fasoner. Tyvärr syns inte variationen så bra på den här bilden, med en ”prylförsäljare” framför. Och så blev det lite icke-vita vitsippor också…

SAMSUNG CSC

”Pelargonfönstret” är en liten ”butik” vi alltid måste besöka. Där finns alltid något nytt och spännande i skottväg (roligare ord än stickling), nya och gamla pelargoner och fuchsior. Där blir det också mycket prat – en av dem som jobbar där har studier i finska som hobby… Vi fick också en liten planta, den har namnsdag 19 april i Finland, 20 augusti i Sverige. Fotograferar när den blommar, kommer att sköta den väl. Enligt officiell stavning uttalas namnet på tyska..

SAMSUNG CSC

Och vatten… och hängande trädgårdar… Vatten har/behöver vi alla, och varför inte göra något vackert och kurvande och porlande av det, om man har möjlighet. Biodynamiska föreningen har fler kurvor och ”kluckor” och krusiduller på sina, för effektiv vattenrengörning. Men redan de här vore något!

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

I sommar skall jag försöka komma ihåg att också själv hänga i hängmattan och i hängstolen under icke nyvattnade hängande blomsteramplar!

Tidigare äldre inlägg Nästa Nyare inlägg

Bloggstatistik

  • 20,599 hits

Flagcounter

Flag CounterFlag Counter
Anitas blogg ... De fyra blomsterhaven

En blogg om fyra blomsterhav ... på min fönsterbräda, i mitt uterum, i min trädgård och ... allas vår trädgård

att leva sin dröm

En blogg om att följa sitt hjärta och leva sin dröm - här skildrar vi livet på Lindö och utmaningen i att bli självförsörjande på en väglös ö. ❤️

Parasta lähteä nyt

Matkoja lähelle ja kauas

Lena i Wales

Bloggen om vad som händer här i Wales och vad man pratar om just nu, men också fakta om landet och hur det är att leva här. lenadyche(at)gmail.com

Livet efter 70

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA....

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare

Ironi blandas med egensinnig humor. Ibland kan inläggen ta ett och annat allvarligt galoppsteg.

Macilane´s blogg.

Kixaren bloggar om Mac (OSX & IOS) och våra katter.