Fortuna, statu variabilis

Recept: Utgå från en manskörsfull, sisådär lite på 30 kraftiga karasångare. Blanda dem försiktigt med ungefär lika många klarsjungande kvinnor. För lämplig smakbrytning, plocka in en finstämt sammansvetsad kammarkör tills det sammanlagda sångarantalet blir ungefär 100. För att anrättningen skall bli helt smakfull, lägg till barnsångare. Lämpligt antal ca 50.

Kryddor: placera två flygelister mittemot varandra, gärna med vidhängande notbladsvändare. Strö ut åtta slagverkare på estraden, där de ryms. Kom ihåg att tre sångarsolister och en dansare tidvis berikar helheten, se till att de får tillräckligt utrymme, speciellt barytonen. Ingredienserna bör balanseras väl, det står ett stycke ung dirigent för.

Dirigenten Jonas Rannila i farten i Johanneskyrkan, 2015

Dirigenten Jonas Rannila i farten i Johanneskyrkan, 2015

Förse alla inblandade (utom dansaren) med en notbok, Sånger från Bayern, och det blir explosioner, rytmer och sång i talrika varierande kombinationer. En helt otroligt njutbar och omväxlande mixtur! Den energiska dirigenten får jobba, skjortan får säkert vridas ur efter 75 minuter. Så lång tid tar verket. Carmina Burana.

Notboken på köksmattan

Notboken på köksmattan

Texterna är gamla, har hittats i ett kloster i Bayern 1847, man tror att de är från 1200-talet. Religiösa? Nä. Nästan allt annat. De verkar alla på olika sätt handla om ”köttets lustar”. Och språket, ja. Va sa han nu, presentatören inför konserten – mittelhochdeutsch? Mest ändå latin. Faktiskt ibland, närapå förståelig tyska. Vuxenitalienskastuderanden tyckte sig känna igen lite av det språket. Kompisen, språkläraren emerita, kunde känna igen franska svängar. När blir ett språk ett språk? Intressant lästips: Tore Janson, latinprofessor emeritus.

20161014_001455_resized

Tonsättningen är 80 år gammal. Carl Orff (1895-1982) färdigställde kantaten år 1936 och meddelade då att allt han skrivit innan dess skulle förstöras. Hur det nu sen gick med det. OO har hört enstaka sånger ur verket (och hans senare, Catulli Carmina) under studietiden, studentkören Brahe Djäknar ”tutade ut” ‘Si puer cum puella’ på minst varje sits – och rätt ofta däremellan. Den texten handlar om ett par som tillbringar tiden i en liten kammare… Den inledande och avslutande sången ‘O Fortuna’ är berömd i femtielva mer eller mindre skanderade varianter. Se på sången ‘In taberna’: ord, ord, ord i rasande takt, och det mest frekventa är ‘bibit’ – dricker. Alla dricker.

20161014_001203_resized

Verket framförs nu på lördag – i morgon i en fullsatt Tempelplatsens kyrka i hufvudstaden. Kyrka? Nåja, texterna har ju uppbevarats (skrivits?) i ett kloster, så… OO åsåg och åhörde mixturen i onsdags – förrgår – i Konstfabriken i Borgå, med BJR i sångarleden, förstås. Verkligen en upplevelse! Mera sådant. Och Ville Rusanen i barytonrollen, han sjunger med hela kroppen…

Manskören Manifestum, ingrediens nummer ett. Lämpligt nog i Smakbyn på Åland våren 2016

Manskören Manifestum, mixturingrediens nummer ett. Lämpligt nog i Smakbyn på Åland våren 2016

Konstfabriken i Borgå, kallas så för att det centrala i detta rätt allsidiga konstcentrum är en gammal fabrik.

Mera bokstavsskötsel och ordodling…

”En del är långa, andra korta, en del är hemma, andra borta – men alla har de någonting att ge…” Så sjöng sig Christopher från den musikaliska familjen Romberg in i finlandssvenskarnas hjärtan som tioåring 1991. Sången handlar om människor, ack så lämpligt i idag. Men…

… nu handlar det om ortnamn. Korta och långa. Nästan.

Under det senaste årtusendets sista år, på sommaren, besökte OO Tornedalen tillsammans med en ickebilkörande väninna. Bilen hamnade följaktligen i en tågvagn en natt, resenärerna likaså. De tre återförenades i Uleåborg, efter ett något sömndrucket sökande. Med mera tur än skicklighet hittades rätt väg norrut. Efter knappa 50 körda kilometrar utbrast chauffören, allt fortfarande utan en på topp fungerande hjärna:”Varför finns här en massa vägskyltar med romerska tvåor på?”

800px-roadsign_of_ii_municipality_finland

Nä. Ii. Det kortaste ortnamnet i Finland. Ijo på svenska, men orten torde vara enspråkigt finsk sedan länge. ”Var bor du?” ”I Ii”. (Iissä på finska). Finska språkets skriv- och uttalsregler hör till de enklaste i världen: kort ljud = en bokstav, långt ljud = två bokstäver. I Sverige finns orter som heter Å eller Ö, och i hela världen finns ett trettiotal orter (upplyser allvetande Wikipedia) vars namn skrivs med två bokstäver men som ofta uttalas som en. Många franska. Ja, en gång, trött på sitt sextonbokstäversnamn, ville OO heta Pa Ek och bo i Ii… Nu vill hon inte byta till kortare, även om chans hade funnits…

Långa namn, ortnamn? Äteritsiputeritsipuolilautatsijänkä. Så heter ett kärrområde i norra Finland, i Savukoski. Fråga inte vad det riktigt på riktigt betyder… Kan vara både dialektal och  samisk inblandning i ordet. Fram till 2006 fanns den här lilla baren i Salla, i grannkommunen (i telefon svarades ”Äteritsi-baari):

800px-ateritsiputeritsipuolilautatsibaari

Undrar hur Ingrid, hon som hjälper oss att hitta fram på okända vägar och som varnar för plåtpoliser, skulle uttala ordet? Hon talar Sverige-svenska och det råder alltid andäktig tystnad i bilen nära S:t Michel (jo, så heter en stad i Finland – Mikkeli på finska) när Ingrid skall lotsa in på Kuopiontie. Låter ungefär som Kuuopiiontiie – med betoning på det understreckade. Svenskan har inte diftonger… Hon har också lotsat i Sydafrika, och där blev skratten också många, inte för att vi heller på långt när kunde alla uttal, men ändå…

Ingrid har en annan återkommande egenhet. ”Runt” hufvudstaden finns två bågformade ringvägar, ett och tre. Dessutom finns en stump av den planerade Ring två. Skrivs Ring I, Ring II och Ring III. Enligt Ingrid ”Ring i” och ”Ring Li”. Kände en gång en häst som hette Jam Vitsi II (lite egendomligt namn, här är II verkligen en romersk siffra). Travreferenten utbrast ”Jam Vitsi i i”. Inte är det lätt med namn, inte…

Jo, Lena i Wales, jag försöker skriva:Llanfairpwllgwyngyllgogerychwyrndrobwllllantysiliogogogoch. Undrar om alla bokstäver blev på rätt ställe… Men hur Ingrid skulle hantera det här har jag ingen aning om. Borde man komma och prova?

Och en resa som företogs av en för OO numera mycket kär person fick benämningen osa-aikaeläkkeellesiirtymiseniitsenipalkitsemismatka. Bindestrecket behövs för att uttalet skall förstås rätt, inte alltså långt a. Dock inget ortnamn. I finska kan man få ihop långa ord utan större ansträngning, även enbart med ändelser… Epäjärjestelmällistyttämättömyydellänsäkäänköhän? Allt från de två bokstäverna l är ändelser – och lite till i ordet. Översättning kan kanske ges, men ordet är oftast endast ett exempel på hur man kan ordodla på finska…

Odling och skötsel

Skriv. Krusidulla ut dem. Förädla. Placera ihop i nya kombinationer. Bekanta dig med hur man gör i andra länder. Var kreativ, gör på ditt eget sätt. Uttala på många olika sätt. Men förlora ändå inte kommunikationsförmågan!

Bokstavsskötsel (och -odling) är intressant och mångfacetterat. Bokstav…. bok-stav? Varför? SAOB upplyser att ordet funnits i svenskan sen 1385. Man antar att ‘bok’ kommer från trädet, och att ‘stav’ handlar om ett vertikalt streck i en runa. Ho vet. Latinets ‘littera’ har däremot gett upphov till benämningen på många andra språk – letter, lettera…

I svenskan alfabet (alpha + beta, i svenskan sen 1753) finns 28 bokstäver, nio vokaler – och av dessa är en mycket speciell: Å. Så svensk och så speciell för det svenska språkområdet, att studentexamensnämnden (ylioppilastutkintolautakunta på finska, 28 bokstäver…) använde/använder den som kod för examensämnet ‘svenska som modersmål’. En bokstav med ring över finns endast i ett annat känt språk. Tjeckiska. Men den finns inte bland specialtecknen här. Ett u med en ring över.

Den magiska öppningsscenen i 'From the House of the Dead' i Nyslott i somras.

Den magiska öppningsscenen i ‘From the House of the Dead’ i Nyslott i somras.

Så var åsnebryggan skapad. Till operans värld. Minna Lindgren, en fantastisk operapresentatör och skriftställare (på finska) berättade om Janáceks (ett c med ett ”v” över finns inte heller här…) opera ‘From the House of the Dead’ (Kuolleesta talosta) och om det tjeckiska språket i somras (2016), när den operan framfördes på festspelen i Nyslott – och sjöngs på tjeckiska. Endast en av solisterna hade språket som modersmål. Resten (största delen finländare) hade fått plugga in nya ljud, konsonanter och konsonant-vokalkombinationer. Språket har 42 bokstäver, varav sex vokaler, lång och kort vokal betecknas med ´ , om OO förstått rätt. Som ytterlighetsexempel åt andra hållet tog ovannämnda ML det finska ordet hääyöaie, nära nog omöjligt att uttala för andra än finländare. Och mycket omöjligt för tjecker (och polacker). Bröllopsnattsavsikt – ett kanske inte alltför frekvent ord…

OO:s kunskaper i tjeckiska är på minussidan. Allvetande Wikipedia ger föga hjälp. Ett annat västslaviskt språk, polska, har faktiskt många vokaler, men blandar in en massa konsonanter på för oss främmande sätt. Enligt en trovärdig källa är ordet tarjoilija (servitör) oerhört svårt att uttala för en polack. För många vokalljud…

W Szczebrzeszynie chrzaszcz brzmi w trzcinie – – I S ljuder en skalbagge i vassen. Bra att kunna, om ni hamnar i Polen… (a-et borde ha en svans under, hittar inte…)

Sydslaviska språk serverar också konsonanter. Kroatien heter Hrvatska på – – ja, vad heter språket. Serbo-kroatiska, kroatiska, serbiska, bosniska… Kärt barn! Alla korsordslösare känner till ön Krk, till exempel. I den lilla staden Medjugorje bad OO en gång en flicka i en turistbutik säga namnet som stod på det framräckta bankkortet. Inga som helst problem, hon lät som vilken finlandssvensk som helst. ”I vårt krångliga språk har vi så många olika ljud att vi kan lära oss vad som helst”, sa hon på klingande engelska. Stunden innan hade hon pratat italienska, före det tyska…

Odla och sköt om era ljud och bokstäver – ju fler språk man försöker rådbråka, desto bättre!

Snart börjar kvällskursen i italienska igen…

Språkvarianter

”De va då som sjutton va man måst tranas”, utbrast Runda Rabattkryparen, inklämd mellan en plymspirea och en hortensia, nästan i frontalkrock med en taggig ros. Allt medan en krank envist bet sig fast i vänster örsnibb. Varför tranas? Jo, där stod några välmående oönskade tistlar och hånskrattade. Knycktes bort, men man vet ju. ”Niita i hälviti”, sa salig fader Anton.

OrdOdlaren vaknade ur sin halvdvala:”Tranas? Vad hittar du på?” En livlig ordväxling mellan RR och OO följde, till slut var båda osäkra. Plötsligt producerade den gemensamma hjärnan en låttitel från 1980-talet:”Tanas et så nåckas et” – ingen melodi, inte mera text, absolut inte annat än lite av närpesdialektsångaren Lasse Erikssons kännspaka röst. Förlåt, Lasse, men den kassetten du sjöng in då, den har omkommit!

Konsulterade de dialektböcker som närmast stod att uppbringa. Ingen, förutom den röda som innehåller samma låttitel, känner till vare sig tranas eller tanas. Som tur var var en träff med ungdomskompisen inbokad, hon som lämpligt nog sedan länge är bosatt inom det närpesiska dialektområdet. Skönt.

Et urval nyttiga och trevliga böcker...

Et urval nyttiga och trevliga böcker…

”Tranas är nog mest uppåt…” ”Nej, i Närpes tanas man nog vågrätt också”, rättade den närpestraktsbördige maken. Härmed är det bekräftat, ordet finns i barndomsspråket, inget nutida påfund av ett kreativt språkområde i hjärnan, utan ett tvättäkta något bortglömt fynd! Tranas do så nååkkas do = Tanas et så nåckas et = Sträcker du på dig så når/räcks du. Välj själv vad som passar bäst…

Krank? Ja, den glade morfadern (i OrdOdlarens hemby) roade sig kungligt en sommar med att pränta in i det i Tyskland (Schweiz?) bosatta barnbarnet att ”liten blodsugande insekt” är en krank. Ett helt vanligt dialektord. Väl hemma skrämde det lilla barnet sin farmor med att då och då utbrista.”Krank!” Tror att humorn gick i arv från morfar… Du läsare har redan förstått att ein krank är en mygga.

Och en skrått är en liten krypande insekt av obestämt slag. Även det ett mycket användbart ord. Att behärska en eller flera dialekter av ett språk är lika berikande för hjärnan som att svänga mellan två olika språk flera gånger per dag, t.ex. svenska och finska. Det har forskningen nyligen visat. Tack, tack!

Nä. OrdOdlaren kan inte närpesiska, men förstår rätt så bra. Däremot börjar coccolaspr – förlåt, karlebydialekten – löpa efter några timmar i ”rätt” sällskap. 13 månader i den miljön på 1970-talet gav lärdomar för livet. Det heter ein paar skoar, inte ett par skor. Så he så. Men vet inte om man tranas i karlebytrakten…

Lata later…?

Minnesbild ett:

Den unga gymnasieeleven var uttråkad. Matematiklektion. Tuggande och omutlärning av något hon redan kunde. Läraren malade på:”Alltså, om vi gör så här, så får vi alltså… , alltså…”. Beslutsamt började hon räkna. Hon drog ett streck på radergummit varje gång läraren sa ”alltså”. Varför radergummit? Man kan fråga sig, inget svar ges. Men den bruna sudden blev svart. Femtisju streck. 57. På fyrtiofem minuter, knappt.

Dähääran/dedär… Hur fortsätta nu? Liksom, va-heter-de, typ, ja´ menar… Nåja. Nå, vi säger så, så… Utfyllnadsord som kan bli så påträngande och koncentrationssugande så det blir nästintill omöjligt för lyssnaren att fokusera på budskapet. Märker man själv? Sällan. Har ni noterat idrottsreportrarnas  och nyhetsläsarnas ”hmm-mm”, när den andra tar vid efter den första? Här sitter en vid TV och hummar med…

”Va-heter-de” var en verklig landsplåga en tid. Eleverna blandade in flera sådana i sina ofta annars korthuggna muntliga svar. Psykologiläraren påpekade och bad om feedback på sina ord. Svar:”Alltså, inte märker ja´någo´skilt, men du skriver så många olika – va-heter-de – ä-prickar!” ”Typ” hade inte kommit då ännu.

Amatörgrafologer göre sig icke besvär...

Amatörgrafologer göre sig icke besvär…

Den något äldre gymnasieeleven fick en kommentar i en uppsats:”Så är ett så onödigt ord!” Och den ytterligare något äldre sommarvikarien på lokalradion fick höra:”Man inleder inte varje intervjufråga med ‘nå’!” I det sistnämnda fallet lärde hon sig att svälja. Men så… så onödigt, alltid och överallt? Typ?

Men nu finns hjälp att få! En app! Sant, basta! Det berättades i TV, i en public-service-kanal, och då är det inget ljug. Appen kollar och räknar, och du får veta hur många och hur ofta du sagt typ liksom alltså nåja vad-heter-de nå dethär/dähääran – per tidsenhet, hoppeligen. Men om nån annan sitter bredvid och pladdrar sina ord – skiljer apparaten på rösterna då? OrdOdlaren är ingen app-specialist, inte på något sätt. Trycker sällan på de här figurerna.

20160325_112206_resized

Minnesbild två: Tre lärarstuderande med avlagda psykologistudier i fickan var tvungna att sitta på en obligatorisk psykologisk-pedagogisk föreläsning. Var och en av dem hade kunnat hålla föreläsningen själv, men undantagslov beviljades icke. Typ tråkigt, alltså. Professorn (färsk i ämbetet) vandrade av och an medan han föreläste (något oförberedd och ologisk, hrm, hrm). Lärarstuderandena började räkna hans steg, uppskatta steglängden, kolla antalet steg per tidsenhet, beräkna hur långt professorn går på två gånger 45 minuter… Samtalen var tidvis rätt ivriga, sysselsättningen koncentrerad. Professorn blängde. Lärarstuderandenas miner växlade vid behov mellan ointresserad busunge och uppmärksam ängel. Alla klarade sig genom pärsen, men beräkningarna har gått förlorade.

Jo. Det var långt innan aktivitetsarmband och stegräknare och appar.

20160325_112531_resized

OrdOdlarens språklåda

Får man prenikor om man firablar? Och går man sen på karonka efteråt, åker man då dit med birs eller isvostjik? Eller får man nöja sig med att klä sig i paletå, besöka en lafka köpa lite tjinuski och sätta sig i en skvär och smaska – om man inte hamnar i butkan om någon dejour ser en?

Härliga finlandssvenska ord med rysk klang (russicismer) – vanligast i helsingforstrakten. Ofta importerade från ett annat språk via just ryskan. Men dejourer hade man i alla skolor långt in på 1970-talet. Dejouren skulle putsa svarta (gröna) tavlan, vädra klassrummet och se till att detsamma var tomt på rasterna. Samt i början av lektionen berätta för läraren om läxan, anmäla frånvarande. Vakthavande, jourhavande…

Butka och birs användes/används också rätt så allmänt. Butkan är en liten finka eller en vaktkur. Birs från det ryska birzja, som egentligen inte exakt betyder hyrbil, taxi, men det blev tydligen bara så.

Lafka – en liten butik. Ett helsingforsitiskt ord, enligt OrdOdlaren. Paletå, överrock, är mera allmänt. Används kanske också i Sverige? Men skvär? Kommer det inte från engelskan square? Jo, men via ryskan. Skver = liten öppen fyrkantig plats i en stad, ofta med planteringar. I Borgå finns åtminstone tre skvärer, inte alltid vare sig små eller fyrkantiga. Skvärer i Sverige?

Isvostjik är svårare. Skämtsamt för taxi, droska – eller en fin hästdragen vagn med läderkur och lädersits för passagerarna, lädertäcke på benen för både kusk och kund.

Tyvärr hittades ingen bild av denna i upprustat skick, läderklädseln måste tyvärr skatta åt förgängelsen, tärd av tidens tand. Helgummihjulen från Suomen Gummitehdas, åtminstone metalldelarna tillverkade på Ludvig Nobels mekaniska verkstad i St. Petersburg, ursprungsåret okänt. Fabriken levde i guldålder på 1850-talet, övertogs av den ena i brödraskaran Alfred, Robert och Ludvig något år senare. Bekant? Sen började de med olja…

Firablar gör många, om tillfälle bjuds. Extraknäcker. Ibland med bibetydelsen svartjobba, men synonyma är orden inte! Och så käkar man tjinuski. Receptet på sådant (mjuk kola, kolasås) tog Karl Fazer, av schweizisk härkomst, med sig från St Petersburg. Denna Karl grundade ett franskt-ryskt konditori i Helsingfors 1891. Resten lär vara historia…

Karonka kommer kanske från diminutiv av korona – krona, kröningsfest. Användes förr mest om festen efter en doktorsdisputation, numera verkar ordet innebära en fest efter en konsert eller något liknande. Rätt så nytt ord för OrdOdlaren.

Prenika då? Jo, från ryskans pepparkaka, prianik. Medalj.

20160321_201357_resized          Nej, inte OrdOdlarens prenika. Hon har inte förärats någon sådan.

Enligt Svenska Landsmålsföreningen i Finland, som hade 21 arbetsmöten i ärendet 1892-94, finns/fanns 39 russicismer i finlandssvenskan. Många verkar ha avsomnat.

Tidigare äldre inlägg Nästa Nyare inlägg

Bloggstatistik

  • 37 697 hits

Flagcounter

Flag CounterFlag Counter
gotlanduppochner

Jag hoppas du ska trivas med mina ö-inlägg. Oavsett om du bor på ön året-runt eller någon gång varit här på besök. Förhoppningsvis kan jag få dig att längta tillbaks. Givetvis skulle det varit mysigt om jag kan få dig, som aldrig varit på Gotland, att åka hit för första gången. Jag tror inte du skulle ångra dig. Chansen är betydligt större att drabbas av samma känslor som jag fått varje gång, som jag varit här på semester. Här skulle jag gärna vilja stanna kvar. Välkommen önskar Bosse Lidén

Sista försöket

♥ HÄNT - KÄNT - TYCKT - TÄNKT ♥

Gilla

min vardag, en bråkdel av mitt liv

Anitas blogg ... De fyra blomsterhaven

En blogg om fyra blomsterhav ... på min fönsterbräda, i mitt uterum, i min trädgård och ... allas vår trädgård

att leva sin dröm

självförsörjande på en ö i Mälaren

Parasta lähteä nyt

Matkoja lähelle ja kauas

Lena i Wales och Spanien

Lena Dyche reseledare och guide sedan 30 år. Här delar jag med mig av resetips från båda mina hemländer, Wales och Spanien. lenadyche(at)gmail.com

Livet efter 70

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare

Ironi blandas med egensinnig humor. Ibland kan inläggen ta ett och annat allvarligt galoppsteg.