Musikkonsumtion

Hur konsumerar du musik? Så frågar den finlandssvenska radions kulturredaktion på sin Facebook-sida. Spotify, Youtube, MP3-spelare…? Och en del av dem som intervjuats föredrog vinyl! Men CD-skivor är mera praktiska i bilen, det medgavs.

OrdOdlaren såg sig omkring i huset. CD-hyllor att torka damm av där. Och där. Samt där. Egna och BJR:S gamla kära LP-skivor tätt ihoppackade där… Tre eller fyra CD-spelare tillgängliga (plus i bilarna), ingen vinylspelare. Och OO svarar:”Konsumerar musik via radio, live och på bio. Helst med ett sammanhang inplacerat”. Lite gammaldags, men så är det bara.

Många körer och andra ensembler (härligt ord, i finlandsvensk radio har både Beatles och Sven Ingvars och King´s Singers kallats just ensembler) – ja, en hel del musicerande konstellationer har börjat med temakonserter. Visserligen ställer sådant krav på programblad – som man borde få köpa i förväg, läsa in sig – och på programpresentation. Publiken är inte alltid så insatt i musikgenrer och -termer.

Monica Groop gjorde det. Hon startade i sommar en egen liten musikfestival med tre konserter där stora och fina salonger och stora människomassor inte är det viktigaste, utan det intima, närmiljön. Pellinge Musikdagar i Borgå skärgård. Resan dit innefattar också några minuter på en landsvägsfärja. Första konserten hade giganten Gustav Djupsjöbacka vid flygeln och själv presenterade hon programmet (som hon säkert bestämt själv). Hennes man, internationell diabetesforskare, fungerade som skivförsäljare, fotograf, roadare, springpojke, alltiallo.

Programmet bestod av opera, operett, musical, lieder, allt i en skön blandning. Två kärlekspar förälskar sig, uttrycker sin känsla för måne och stjärnor, blandat med lite svartsjukeraseri, förförelse, frieri, serenadsjungande – men inte precis i den exakta ordningen. Helheten var bara bra, så bra. Och den församlade lokala världspressen lyste förstås med sin frånvaro. En lär ha funnits på en av de senare konserterna. Ungdomsföreningslokalen var sprängfylld av främst lokala människor som lyssnade till mezzosopranens, operasångarens, sånglärarens m.m. sköna talstämma som hördes utmärkt utan störande elektronik. Hennes chef (rektor) under många år vid SibeliusAkademin är alltid en trygg klippa vid tangenterna för alla sångare. Och sångarna, som även agerade med inlevelse (och flera klädbyten), var de i Finland etablerade Hedvig Paulig (sopran) och Niall Chorell (tenor) samt stjärnorna i stigande Joonas Asikainen (baryton) och Ylva Gruen (mezzosopran från Sverige, studerar vid SibeliusAkademin för – Monica Groop). En kväll som både ”musikaliska” och ”icke-musikaliska”, ”kunniga” och ”mindre kunniga” njöt av för fulla muggar, delvis just på grund av programkonceptet och de eleganta presentationerna!

Ja, Monica Groops morbror har undervisat OO iorgelspel. För ca 50 år sedan, i 4-5 år. Nu är fingrarna styvare och instrumentet är oftast piano, men visst sitter ett och annat kvar.

Musik på bio? Det får bli  en annan historia.

Några små bilder från nätet:

BpMy8ErS8j3LBm15-Qeb46xofeAzEfLpnihIBcCP8rgcm9RiGGikyK5AA-oqpJ1vMeB97g=s85Monica Groop, som har sjungit på många scener i Europa, dessutom eminent sånglärare.

GyjVvmfeQMiyzn95i3XhAUfmIPk0L4jC0K0a4jR92H9uUlKJva8MiBzrWz1GlQtD5dCoqg=s151Gustav Djupsjöbacka, rektor vid ”Sibis” 2004 – 2012, pianist ut i fingerspetsarna.

V1bouku26A10eyyhtPEzL5RWe6HXrQ4_p4oE5vpC2Go0d-XNbCriDxUkSLF-Aq3MJ0rh=s85Hedvig Paulig, som framförde bl.a. ”Rusalkas sång till månen” samt ”Summertime”

YN0H_W_78c5tv0s_Q8qDDx-DGrMJSDxYE8NkJdxtMLgOQUaFvRhXTkTI3y6i3_22ZVaz5w=s128Spjuvern Niall Chorell som var självskriven att framföra självskrytsången ”Kitty m´ love will you marry me” – men även ”Jag vill sjunga din afton av stjärnor full”, på finska. Och så öppnade han champagneflaskan precis på rätt ställe i slutet…

imagesUnga barytonen Joonas Asikainen bjöd bl.a. på Schuberts ”Ständchen” samt Wolframs ”Sången till aftonstjärnan”

VZTYC_gpM9t17tQLAtd-x6H4wvcMJyMrXb9HJ5YPXFYNCVVY9zoiBdtMvJCFcaIqQdcVLg=s85Ylva Gruen, svensk mezzosopran som studerar i Finland för. Hon sjöng bl.a. Zerlina i förförelsescenen ur Don Giovanni med JA, och en för OO okänd fransk aria ur Romeo och Julia, byxrollen Stéphanos ”Que fait tu blanche tourterelle”.

Dagen idag 20 – 28 maj

En person som sjungit i kör sen tonåren (som upplevdes för sisådär 50 år sedan) och som i den dag som idag är sjunger i tre körer och en kvartett – en sådan kan väl kallas sångare? Tack, tack, hör hummanden, ser nickanden. Klart, bra! Följande steg: en sångare är också musiker; har liksom instrumentet inom sig. Jo. Tack även för det svaret! Då har OrdOdlaren uppfyllt dagens tema tidigt i morse: Krama en musiker. Det är den dagen idag (och några andra som ignoreras just nu).

Varför? Ja, det står säkert skrivet i stjärnorna. För ute i cyberrymden finns ingen förklaring. Trots upprepade sökningar bara tomt, tomt. Bara förslaget och fastslaget och ”firas” sen – hm, hur mycket. Hur många av er har kramat en musiker idag?

Varför krama då? Vad uttrycker man med en kram? Tycka om, jo. Visst tycker vi om musiker. Nu får nyligen avlidna Lasse Mårtenson (finlandssvensk kompositör, musiker, sångare, m.m.) en hejdundrande kram! Hörde en gammal intervju med honom m.a.a. hans bortgång, han citerade Ingmar Bergman:”Musik är den enda konstform som passerar förståndet och går rätt på känslorna”. Och Lasse M fortsatte:”Det går inte att rada toner efter varandra på något rationellt sätt för att få till stånd vibrationer i en annans hjärta”. Och han, om någon, har verkligen åstadkommit vibrationer i våra finlandssvenska hjärtan, skapat odödliga melodier. Bamsekram!

Krama för att visa att vi gillat det som framförts? Jo, men säg det också. Och säg inte ”Välkommen på fest – du tar väl gitarren med dig?” Så har en bekant trubadur fått höra rätt ofta. Och så förväntar man sig gratis underhållning och att musikern ifråga är ”på humör”. Hur många läkare för höra motsvarande:”… du tar väl receptblocket med dig?” Att t.ex sjunga en begärd sång kan innebära notsökning, hittande av rätt tonart, inövning hemma, övning med ackompanjatör, avbrytande av annat arbete, bilkörning/bussåkande – och en viss nervositet. För att inte tala om all skolning och övning i årtionden. ”Är jag inte nervös, då blir jag verkligt nervös”, sa storsopransångaren Birgit Nilsson. Kram även till denna humoristiska dam, postumt!

En annan sak är sen när musiker börjar ”jamma” på en fest och bjuder på spontan skön underhållning. Ofta på grund av en irrationell ingivelse rakt ur hjärtat, som även den passerar musikerns/sångarens förstånd och intellekt. När ditt hjärta vibrerar, krama, tacka och visa uppskattning efteråt!

Andra jag vill krama är till exempel Charlie Norman, Victor Borge, Cecilia Bartoli, Povel Ramel… och många av våra unga stjärnor i vardande. De studerar och övar i åratal, varje framträdande är reklam för kommande arbetsuppgifter…

Och den jag får krama och blir kramad av varje dag, han får en extra stark spontan kram efter varje lyckat framträdande! Hur gruppen och kören (Borgå Kammarkör) sjunger ikväll får jag inte uppleva, men kram kommer vid hemkomsten!

Lady Shave och Just4 Fun, barbershoppare.

Lady Shave och Just4 Fun, barbershoppare.

Sibelius och jag

Det började 27 januari i år. Nästan av misstag. Två väninnor som ses sällan skulle träffas i hufvudstaden, där ingendera är bosatt. ”Ät lunch på Ateneum”, hade den ena fått som tips. Sagt och gjort, och vad hände? Jo, vi formligen snavade över utställningen ”Sibelius och konstens värld”. Bara att betala pensionärsinträdesbiljetten, kliva in och gotta sig åt tavlor, musik, avbildningar av Den Stora Kompositören i många olika material, noter, skivor, konsertprogram – och lyfta en telefonlur och åhöra Maestron himself  när han gav order åt en kapellmästare.

Konkret saldo: en bok och Sibelius och mat (och annan trevlig information om hushållet på Ainola, kompositörens hem), några små anteckningshäften med Sibelius´ bild… Museibutiker frestar… Men vi åt nog lunch också. Stiftade dessutom bekantskap med denna smarta logo för första gången, ingalunda sista:

20150906_160936_resized

”En park med bara träd och gräsmattor är tom. Plantera blommor där, och den blir levande. En kompositörs stora verk, symfonier o.dyl., är träden, de små styckena är blommorna”. Så sade Folke Gräsbeck, sibeliuskännare ända ut i fingerspetsarna (rent konkret i detta fall), samma kväll, när han presenterade och spelade små pianostycken av Sibelius. Få kan berätta som Folke, han har studerat, spelat, och doktorerat m.m. på Sibelius. Det serverades anekdot på anekdot, på tre språk, sällan översättningar. Han underskattar inte publikens språkförståelse. En mycket givande konsert – och jag tyckte att jag redan började bli övermätt på 150-åringen efter denna rejäla dagsdos.

Flygeln väntar på Folke, under en projicerad bild av Eila Hiltunens Sibeliusmonument

Flygeln väntar på Folke, under en projicerad bild av Eila Hiltunens Sibeliusmonument.

Men nej. Nu på lördag blir det att åhöra den symfoniska dikten ”Kullervo” i Lovisa, några stenkast från huset där Sibelius arbetade med kompositionen, sommarbosatt i staden som han ofta var i ungdomen. Nationaloperans konstnärliga ledare Lilli Paasikivi är den ena solisten, Ville Rusanen, superb ”Kullervo-veteran” den andra. Och BJR i kören…

20150906_121039_resized

Svenskspråkig sibeliussångpublik bakom en speciell saxofon

Svenskspråkig sibeliussångpublik samtalar bakom en speciell saxofon

Senaste sibeliusmötet: Sibeliushuset i Lahtis, ”Sibelius på söndag morgon”, nitton sånger och två pianostycken. Erica Back, tvåa i Sibeliustävlingen i våras, sjöng, och vi satt bland ca 500 andra och njöt. Hennes föräldrar, syster, pojkvän, lärare, BJR och jag. Denna behagliga – både till sångröst, sätt och utseende – unga dam är i startgroparna på en karriär som kommer att bära långt!

Lättad lycklig lyrisk mezzosopran efter konserten

Lättad lycklig lyrisk mezzosopran efter konserten

Min bild av Sibelius har under långa tider varit en äldre man med stramt utseende. Bilden av en sprallig ung krogsittande musiker, charmerande unga damer tillsammans med muntra kompisar serverades inte precis i skolans läroböcker. Den bilden tas mera fram nu, 58 år efter hans död. Som här, på Akseli Gallen-Kallelas (Axel Gallén fram till 1905…) berömda målning, även han 150 år i år. Munter? Nåja, ett ”symposium” för unga män har alltid innehållit diverse drycker.

När det slutar? Ja Sibelius´ födelsedag är 8 december…

20150907_180649_resized

 

Nyslott i mitt hjärta…

Torget till vänster, Ångbåtar i passagerarhamnen till höger. Waahto i mitten

Torget till vänster, Ångbåtar i passagerarhamnen till höger. Waahto i mitten

Prick klockan tio klingar de första takterna av triumfmarschen ur Aida  över torget och passagerarhamnen i Nyslott. Högtalarna är perfekt inställda, folk har anlänt till restaurang Waahto (Skummet) i god tid för att få en sittplats där man både hör och ser – och de som kommer senare får stå på gatan.

Waahto

Waahto

Gatupublik

Gatupublik

Vid mikrofonen står Aarno Cronvall, gentlemannamässigheten personifierad, dock slagfärdig som få. Ett vandrande musik- och operalexikon, något han jobbat med i hela sitt liv. Han presenterar, intervjuar och bjuder på ett replikskifte som får lyssnarna att explodera i gapskratt. Hans egen ”parkpianist” Asta Onnila som har tejpat fast sina noter (vindpustar) sitter småleende och lyssnar. När det blir dags för dagens sångargäst dansar hennes fingrar över tangenterna. Och vi får höra både etablerade stjärnor och stjärnor på uppåtgående, utländska och inhemska.

Dagens gäst, stora basen Matti Salminen, intervjuas av Aarno Cronvall till höger. Parkpianisten Asta Onnila nere till vänster.

Dagens gäst, stora basen Matti Salminen, intervjuas av Aarno Cronvall till höger. Parkpianisten Asta Onnila nere till vänster.

Så öppnas varje operafestspelsdag under festspelsveckorna. Men långt tidigare har jag varit i farten, tassar alltid upp i arla morgonstund för att läsa dagens nummer av lokaltidningen Itä-Savo. Kultursidorna bläddrar jag fram först. Varje dag bjuder sjudagarstidningen på 1-2, ibland fler, sidor om vad som försiggår på Olofsborg. Bakgrundsinformation, intervjuer, inför föreställningen, äkta recensioner (inte en massa briljerande av skribentens kunnighet vad gäller verket, kompositör m.m.). Det mesta skrivet av tidningens egen kulturredaktör, mycket kunniga Riitta-Leena Lampinen-Vesa. En sympatisk tidning, med tonvikt på hur det världsomfattande speglar sig i det lokala. Njuter av tillvaron!

Operafestspelen syns och hörs i staden. Tyvärr också i skyhöga hotell- och restaurangpriser. Lite samarbetsvilja och goodwill skulle inte skada även från det hållet.

Plättcaféets reklam, med karta.

Plättcaféets reklam, med karta.

Och vi hittade ett sympatiskt plättcafé, drivet av ungdomar i en villa som var en del av badortstidens byggnationer. På en ö norrom stadskärnan och det som kallas Casino(halv)ön. Gångbroförbindelse, mysigt. Nytt besök där 2016!

Sommarens festival 1

Sommar x musik = opera + Nyslott. Det konceptet håller år för år. Personer som cirkulerar på liknande festivaler runtom i Europa hävdar att denna Finlands lilla avlägsna stad i södra Savolax finns i topp tre vad gäller operafestspel! Varje år gästspelar ett eller två utländska operahus, i år från Tyskland, 2016 från Italien. ”Kanske världens bästa plats för en utomhusfestival” yttrade kapellmästaren för Semperoperan i Dresden i en intervju i år.

Egna produktioner ger man också. Orkestern består av proffsmusiker från flera orkestrar i Finland, kören av sångstuderande från främst Finland, men även från grannländerna. Och solisterna plockas från världens alla hörn, ävenså finländska stjärnor, både etablerade och på uppåtgående. Sångtävling – Timo Mustakallio – ordnas vartannat år, och via den stiger nya stjärnor upp. Stjärnspäckat – om man känner igen dem, vilket inte är lätt alla gånger!

Platsen då? Jo, Olofsborg, nordens bäst bevarade medeltida borg, som byggdes i slutet av 1400-talet som skydd för plundringståg från öster. Gränsen öst-väst gick här i trakterna alltsedan freden i Nöteborg 1323, men det rådde lite olika uppfattningar om var den exakt gick. Svenskarna byggde borgen på en klippa på sitt område i det friskt forsande Kyrönsalmi, ryssarna hävdade att den stod på deras sida om gränsen. Men hur i friden de klarade av att forsla byggmaterialet dit på den tiden, över de strömmande smala sunden, det är en gåta. Det är inte så lätt ens idag, alla kulisser och övrigt material för operorna forslas både dit och därifrån på pråmar, och vattnet strömmar…

På väg till operan på pontonbron - på 1960-talet roddes publiken över...

På väg till operan på pontonbron – på 1960-talet roddes publiken över…

... det strömmande sundet.

… det strömmande sundet.

Borgens andra sida, den här vägen kommer alla kulisser, bl.a.

Borgens andra sida, den här vägen kommer alla kulisser, bl.a.

På 1500-talet såg både Johan III och Erik XIV till att borgen förstärktes, men Sverige växte österut på 1600-talet och borgen förlorade i betydelse. Under sisådär 300 år avlöste båda kungabesök, krigsincidenter, förfall, fängelse och till sist två eldsvådor 1868 och 1869 varandra. Sen blev det lite restaurering, och en av Finlands tidigaste stora operastjärnor, Aino Achté, såg potential i slottet och de första operafestspelen arrangerades 1912 i Storfurstendömet Finland. Från och med 1967 har det ordnats årliga festivaler. Den troligen största entusiasten var den stora bassångaren Martti Talvela (dog 22.07 1989). Han hade kontakter, han sjöng och spikade, han förhandlade, skaffade stjärnsångare – och såg till att det byggdes ett flygfält nära staden!

I år blev det fyra operor för oss. Först ut var Figaros bröllop i en härligt sprallig uppsättning från Tyskland och La Traviata där Violetta är nattklubbsvärdinna. Största intrycket gjorde dock Tosca, trots att jag sett/hört precis den iscensättningen en gång tidigare – men vår inhemska Johanna Rusanen gjorde Floria Tosca i ett härligt flow (så skrev hon själv på Facebook). Boris Godunov såg vi på Martti Talvelas dödsdag, därav denna något otydliga ljusprojicerade bild.

20150722_184156_resized

Finlands stora bas av idag, Matti Salminen, i huvudrollen, Ålands stora tenor Christian Juslin som den smått jäkliga, tvivelaktiga Šuiski (finsk stavning) Shuisky (engelsk), Leif Segerstam med taktpinnen i högsta hugg – det ni!

Här får ni orientera er i slottet...

Här får ni orientera er i slottet…

Två och EN cykel. Gamla glada äventyr…

Nyslott, med den vackra senmedeltida borgen Olofsborg (finska Savonlinna, Olavinlinna). En verklig sommarstad under några intensiva veckor i juli och början av augusti varje år, när Operafestspelen pågår. Snart är det dags igen, för sjätte sommaren i rad, tillsammans med min käraste BJR. Dags att sitta på torget och bonga kändisar, gissa nationaliteter, hitta bekanta. Koppla av före och efter föreställningarna på en av flera utekrogar, stifta bekantskaper –  eller sitta och prata dialekt, såint naan ska fystaa. Kanske. En härlig sommarsemester!

En flytande pontonbro går över det strömmande Kyrönsami till borgen

En flytande pontonbro går över det strömmande Kyrönsalmi till borgen

Mitt livs andra besök i sommaroperastaden skedde för ungefär tjugo år sedan. Med cykel. Tandem. Lite fusk, tåghjälp i bägge ändar. Där stod vi sen, två kvinnor och en cykel på bangården i Parikkala, lite rådvilla ”åtvilkethåll”. En öronbedövande tutning från tågloket fick oss att hoppa högt – och så såg vi en storskrattande lokförare som påkallat vår uppmärksamhet på detta något grymma sätt, han pekade ut vår färdriktning. Vi bockade artigt och skuffade iväg vårt långa fordon, som av någon bestämd anledning fått namnet GötaBirgittaKöping. Sen bar det av via Punkaharju, via övernattningar på trevliga bondgårdars bed-and-breakfast, det var vinterkallt först, sen högsommarvarmt. Damm, gropiga småvägar, varningar för björn och varg, med mera… Och operan var Trollflöjten. Min medcyklande bakomtrampande väninna ville lära sig lite om opera, och just detta Mozart-verk är en bra inkörsport. ”Sisäänheitto-ooppera”, ”inkastningsopera”. I sanningens namn visste jag själv inte så mycket heller, men mera än hon, i varje fall. Vi gottade oss i borgen/slottet. Operafestspelens sceneri till den operan är unikt.

Jovisst, det går! Läs vidare i texten...

Jovisst, det går! Läs vidare i texten…

Följande anhalt för tungt lastade tandemen var Rantasalmi. ”Aj, ni har en sån där vinthundsmodell”, hälsade den frispråkiga värdinnan på sängfrukoststället. Vi suckade över den gropiga och dammiga grusvägen. ”Nej, inte skall ni cykla där när ni åker iväg på er kvällsutfärd”, sa hon. ”Ta lite till höger, gå genom den smala skogsremsan till vänster, och ni har asfalt hela vägen!” Intet ont anande lydde vi – och märkte efter en stund att vi befann oss på ett flygfält! Lekhumöret kopplades på, och vi övade oss i att cykla ensamma. Det är lätt, blott man håller linjen… Efter en stund beslöt vi oss för att fortsätta, trampade iväg. Och – ett flygplan på väg att lyfta kom emot. Inte en DC9 precis, men ändå. Ingen av oss fick upp lilla kameran, alltid till hands i en bröstficka, i häpenheten. ”Visade han knytnäven?” frågade värdinnan när vi berättade. Det såg vi inte. ”Han vet nog vem som lotsat er dit”, fortsatte hon, storskrattande. Vi tog grusvägen när vi lämnade det trevligaste av alla övernattningsställen.

Bron borta! Ett stort fartyg skulle passera innan vi kunde gå till Trollflöjten

Bron borta! Ett stort fartyg skulle passera innan vi kunde gå till Trollflöjten

Tidigare äldre inlägg Nästa Nyare inlägg

Bloggstatistik

  • 36 313 hits

Flagcounter

Flag CounterFlag Counter
Sista försöket

♥ HÄNT - KÄNT - TYCKT - TÄNKT ♥

Gilla

min vardag, en bråkdel av mitt liv

Anitas blogg ... De fyra blomsterhaven

En blogg om fyra blomsterhav ... på min fönsterbräda, i mitt uterum, i min trädgård och ... allas vår trädgård

att leva sin dröm

självförsörjande på en ö i Mälaren

Parasta lähteä nyt

Matkoja lähelle ja kauas

Lena i Wales

Bloggen om vad som händer här i Wales och vad man pratar om just nu, men också fakta om landet och hur det är att leva här. lenadyche(at)gmail.com

Livet efter 70

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare

Ironi blandas med egensinnig humor. Ibland kan inläggen ta ett och annat allvarligt galoppsteg.