Belsassar och Sibelius – och Folke

En stol, ett bord, en packe spelkort och en flaska brännvin. Allt det byggde man snabbt en mur runt. Så stängdes fanstygen in för att inte göra fanstyg. Kyrkan kunde byggas. Visst är det en bra förklaring till stödkonstruktionen i kyrkans nordvästra hörn? Med glimten i ögat, förstås. Pernå kyrka, uppförd i mitten av 1400-talet, troligtvis den första av dussintalet kyrkor i samma stil i landskapet Nyland

OrdOdlaren besökte den här kyrkan för en vecka sedan. Under lärartiden förde hon dit åtskilliga elevgrupper, hon kunde massor om kyrkan, historia och arkitektur. Kunskapen håller nu på att lösas upp och blandas med annat, som minnen plägar göra. Nu var det den här mannen som lockade:

Folke Gräsbeck, som hanterat pianoklaviaturen i 64 år av sitt 66-åriga liv. Skicklig som få, ivrig, temperamentsfull, rolig, med blixtrande intellekt, kunnig på en massa områden, speciellt Jean Sibelius musik. Den kompositörens alla verk med piano, stora som små, har den här virtuosen spelat in på skiva – det blev visst 24 CD-skivor.

”Tänk, Mikael Agricola har blivit döpt och har trampat omkring här”, utbrast Folke. Dopfunten är äldre än kyrkan, lite sned och vind. Nuförtiden har man vatten endast i den lilla skålen av glas, förr värmdes vattnet med upphettade stenar. Finlands reformator och det finska skriftspråkets fader föddes några stenkast från kyrkan omkring år 1507.

”Beskrifning öfver Pernå socken” hette en liten bok som OO nu har gett bort eller tappat. I den stod det att predikstolen (donerad 1652) var prydd med ”anskrämliga bilder”.

Fönstret i koret, mot öster, anses vara ursprungligt.Kyrkans skyddshelgon är St. Michael. Lennart Segerstråle gjorde glasmålningen, kanske på 1930-talet då kyrkan restaurerades. Helgonet håller kyrkan på sin vänstra arm. OO fick inte till en superskarp bild, det ser ni när/om ni försöker förstora.

Folke är också en gudabenådad berättare, använder både händer och hela ansiktet när han är i farten – ett tjugotal bilder var inte värda att ens spara tack vare hans livlighet. Hustrun Suvi lyssnar, även om hon säkert hört det här många gånger, antar OO. Kolla slipsen! Suvi har samlat på och lärt sig en stor mängd israeliska sånger, sex sådana framfördes.

Själv sa han: ”Det blir ofta lite väl långt när jag börjar prata”. ”Jag vet, jag vet”, svarade OO som en gång höll på att missa bussen hem när Folke höll en en och en halv timme lång konsert med Sibelius små stycken, en konsert som tog över två och en halv timme… Det fanns så mycket att berätta, alla i publiken bara lyssnade…Den här gången var det verkligen intressant att uppleva vilken följsam och lyftande ackompanjatör han är (tror att det var det han undervisade i vid Sibelius-Akademin, musikhögskolan).

Men sen blommade Sibelius-kännaren ut med hela sin härliga iver. Belsassars gästabud, Rembrandt (Tavlan är 167,6 x 209,2 centimeter). Hjalmar Procopé skrev en teaterpjäs ”med förbättring av temat” och bad sin vän Sibelius göra scenmusik, premiär 1906. Sibelius omarbetade musiken för piano strax efteråt.

Folke berättade, pratade, gav små smakprov på flygeln och levererade sen med en sån intensitet i olika tempon, ljudstyrkor, med kraft och smekande tangenterna däremellan att OO undrade om flygeln håller. I de sista ackorden tog han i så pianostolen åkte bakåt, men han hölls ”ombord”. Den sista av de fyra satserna, Khadras dans, är en dans för livet som utvecklas till en dödsdans. Verkligt häftig musik.

OO gillar sånt här. Berätta om musiken, ge lyssnarna en merupplevelse. Nu vill OO bara dyka in i musiken på nytt, på nytt…

Balsassars gästabud, förresten. Den babyloniska kungen festade med sin ”stab” på tusentalet personer, det som handen skrev på väggen tolkas som ”Du är vägd på en våg och funnen för lätt”. Perserna tog sig in i palatset och kalaset blev blodigt. Daniels femte kapitel i Gamla Testamentet.

Under konserten hördes då och då en barnröst. Under extranumret kom den lilla flickan fram med mammas telefon i händerna, mumlade något om en bild – men hur telefonen fungerade visste hon inte, den lilla krabaten.