Dagen D som i diabetes

Vi är inte ”vänner”. Vi har aldrig träffats fysiskt. Men hon har en sida på Facebook, och OrdOdlaren är en ivrig följare. Hon är en vardagshjälte, hon kommer med kloka ord, hon har bestämda åsikter och hon är en snödrottning.

Namnet är Ariel – Kavamel Lumikuningatar. En labradortik, sex år gammal. Ariel är ett gammalt hebreiskt namn som betyder Guds lejon, hos Shakespeare en luftande som hjälper trollkarlen Prospero och Lumikuningatar betyder just snödrottning. Kavamel är eventuellt kennelnamnet. Ariel har vuxit upp på Axxell (en sammanslutning av yrkesskolor) och var tänkt till ”vanlig” assistenthund. Hon visade sig vara extremt bra på dofter, och så fick hon komma till familjen LK år 2019, i familjen finns en son med komplicerad diabetes. Efter en långsam och framgångsrik skolning som förstås pågår och upprätthålls ständigt fick hon sitt diplom, arbetsvästen, för ett år sedan. Hon är en hypohund.

Blott hon är vaken (hon tycks sova djupt nattetid, en nosarbetsdag är jobbig) markerar hon direkt när husses blodsocker är för lågt. Med tassen, som på bilden ovan. Även andra svängningar i blodsockret noterar hon. Eftersom hon också tränats för att plocka upp och hämta saker, stänga och öppna dörrar hålls även de verksamheterna vid liv, till nytta för familjen. Speciellt viktigt är att hon på ett visst kommando kan hämta söt saft (plockar själv fram ur skåpet!) eller blodsockermätaren, i akuta situationer. Eller en vuxen, om diabetikern själv inte reagerar.

Hon har sina bestämda åsikter om hur sovplatsen skall vara bäddad och hur hon skall fräscha upp sin kropp, som av bilderna synes. Hon älskar också att bada i kallt vatten, vilket kanske inte alltid uppskattas av familjemedlemmarna. En helt vanlig, småbusig och småenvis hund, alltså.

Mamma i familjen dokumenterar och gör uppföljningar, också till nytta för skolning av andra hundar. Hittills har det inte uppfunnits någon apparat som reagerar och larmar snabbare än en hundnos. Nattetid behövs ändå teknik och/eller utomstående hjälp för den tonåriga diabetikern, som numera går i samma skola som Ariel började sin bana i – Axxell. Han skall ändå inte bli hypohund…

Måndagen den 14 november 2022 firar vi världsdiabetesdagen. Logon för dagen är enkel,

och ett vanligt sätt att visa omvärlden att det är en speciell dag är att belysa byggnader med blått ljus. OO har inget sådant hemma, och den här boken verkar finnas på något annat ställe också:

Boken är skriven av deckardrottningen i svenska Österbotten, pseudonymen Nilla Kjellsdotter. Hon bor i andra ändan av OO:s hemkommun Oravais. I Nillas ända finns en stenpark, även om OO har svaga minnen av att det skulle göras något åt den, men hur, hmmm. Den finns/fanns vid ”Fjäälsändan”, vid den havsvik som skär in i kommunen, vid huvudstråket riksåttan. Här står författaren i stenparken, havet i bakgrunden:

Den här boken kan ni börja läsa i morgon, den handlar om diabetes på två sätt, och författaren vet vad hon skriver om. Den är dessutom utgiven på svenskt förlag, i Sverige, så det finns ingen ursäkt för undanflykter. Om ni fastnar på hennes deckarkrok kan OO meddela att följande bok med den något excentriska kvinnliga polisen kommer i slutet av januari 2023. OO skulle bara hoppas att hon skulle placera en del av handlingen lite österut, på såna exotiska platser som (skrivna på dialekt) Sveidas, Brännona, Tjeschis, Gambäkväänin, Acknosin, Kaujä…

Nej, nu spårade det ur med diabetesdagen. Se här en som inte ”spårar ur”:

Diabetesdagen idag, ägna några tankar åt personer som får dras med den livskamraten. En livskamrat som ständigt måste skötas. En hypohund underlättar, men forskning och ny teknik behövs också. Heja, Perra & co! Groop, alltså.

Luftandens nos är viktig. Guds lejon gör vardagen lättare, ger glädje. Även om inställningen till regnkappan är något vacklande. Hoppas ni får en bra dag, alla diabetiker.