Novemberrosen

Hon är allt lite knepig, ‘Louise Odier’. Tror hon vill ha mera kraft i roten och värme kring kroppen, hon växer i norra utkanten av sitt trivselområde. Mikroklimatet på platsen är dessutom lite mera krävt än kanske exempelvis hemma hos OO och BJR. Novemberrosen, ‘Louise Odier’.

Hon planterades hösten 2017 och är fortfarande ganska så liten. Men kanske hon vänjer sig… OO skulle vilja ge henne en ordentlig tillväxtsskjuts, men vad förmår man åt nordliga vindar på mark man inte kan bestämma över? Hon har ändå skjutit upp fräscha skott, knähöga. Vänta och se…

Namnet har förbryllat OO. Ingen som rosen till salu berättar, det görs annars också sällan. Det enda som nämns i någon rosbok är ”Louise Odier var en omtyckt balettdansös i Frankrike på 1800-talet”. OO vill vanligtvis veta mer, men de minimala rudimentära nästan obefintliga kunskaperna i det franska språket gör att sökningar inte kan utföras. Tyvärr.

Här har blommorna nått en viss ålder, kan man säga. En intressant ”sak” med rosor är att blommorna kan ha olika utseende beroende på väder och vind, likaså förändras blomman när den åldras. OO har sett bilder på blommor som är mera balettkjols-lika. Tror ändå inte att den egenskapen hos blomman gav upphov till namnet. Flera stora stjärnor har hedrats med rosor eller pioner eller andra vackra blomster. Förädlaren hette Jacques-Jules Margottin (1817-92), lanseringsåret är 1851. Ingalunda hans enda ros, måhända den mest kända.

Rosen hör till gruppen Bourbon-rosor, och det fick OO först att tro att den är av kunga-ätt, eftersom ordet bourbon fick rummet ”historia under skoltiden” i hjärnan att reagera med en pytteliten skakning. Skakningen väckte igen nyfikenhet som måste tillfredsställas.

Ile de Bourbon (det skall vara ett ”tak” på i-et, men det hittas inte här…) är ursprunget, på sätt och vis. Var i hela friden…? Sök, sök. Aha, den ön heter Reunion nuförtiden. Ligger öster om Madagaskar. 63 kilometer lång, 45 likadana bred. Upptäcktes (förstås) av portugiser på 1500-talet, erövrades av fransmän på 1600-talet och Ludvig XIII gav namnet, sin släkts namn, Bourbon. När franska revolutionens gäng skulle radera ut allt kungligt (och religiöst, rel.lär:s anm.) på 1790-talet fick den namnet Reunion (=samling) . Något mer spännande kunde de tydligen inte hitta på… Sen blev det Napoleons tur att ge nya namn, då blev det förstås Ile de Bonaparte, men det namnet varade inte i många år. Det blev Bourbon igen 1810, till revolutionsåret 1848, då Reunion återinfördes.

(Här ser OO helt plötsligt en ballerina…) Den här namnhistorien hänger synnerligen löst ihop med rosgruppen, men – ja, sån är nu bara OrdOdlaren.

Faktum är att bönderna på denna ö plägade markera sina markgränser med rosor. Den ena som var vanlig var högst sannolikt en kinesisk ros, en annan var, mindre sannolikt med dock en damascenerros med längre och återkommande blomning. 1817 hittade någon skarpögd växtintresserad en hybrid mellan dessa, tog frön och sände till det rosgalna Frankrike. Nya ”leksaker” för förädlarna som mer eller mindre tävlade om att få fram exklusiva rosor. Hundratals korsningar mellan den rosen och ett otal andra gjordes, men de flesta försöken blev kortvariga. Det finns inte många kvar.

I trädgårdsföreningens rosarium finns en bourbonros till, av helt annat utseende och kaliber, släktskap kan inte ens anas. Dessutom har OO ytterligare en bourbonros hemma hos sig, ‘Blomsterhult’, en svensk fyndros. Även den lever i utkanten av sin komfortzon. Busken är gles och spretig, men den har ändå presterat några blommor varje sommar den funnits här. Att odla är att prova och att leva på hoppet – kanske bättre nästa sommar?