Nu bär det upp till Postbacken igen! Lite historialektioner… I den färska republiken Finland stiftades 1919 torparlagen, som innebar att torpare och backstugusittare hade möjlighet att inlösa sina stugor och små torvor och på så sätt bli självägande. Så skedde i hög grad, även på Postbacken. Vissa stugor bytte ägare några gånger, en del stugor blev tomma med tiden, förföll – medan andra beboddes, renoverades eller hölls i ursprungligt skick.
På 1960-talet tyckte folk i branschen (musei-) och i byn att Borgå landskommun skulle ta över ansvaret för backen, bygga upp ett musei- och festområde. Det blev, superkort sagt, inget av det. Entusiaster i ungdomsförbundet gjorde slag i saken, och numera sköts backen av en garantiförening. OrdOdlaren är med, på ett av de minsta av alla hörn…
Till stugorna: Smedens stuga ligger idylliskt inbäddad. Troligtvis tack vare Lina Sandström, halvsyster till sista smeden (och lite nutida backskötare). En smed var ansedd (lite av en magiker), hade ofta rätt goda och stabila inkomster. Lina var halvsyster till sista smeden i stugan. Hon dog 1960, 82 år gammal, och idag är stugan precis som hon lämnade den.
”Stugan”, allrummet. Hon tog hand om sin far och en annan äldre man på backen, ”skötte till döds”, som OO:s Faster uttryckte det. (Faster tog också hand om några äldre människor i deras hem på 1960-talet).
Kammaren. OO uppskattar skrivbordet. Blir nyfiken på Lina. Skrev hon, vad? Läste hon mycket? Vad? På bilden av huset kan ni se taket och lite av bakväggen till ett annat hus. Här är framsidan:
Här, med ingång genom dörren till höger, bodde Fanny Ingelin som blev änka efter sista skomakaren på backen 1957 och levde sedan ensam i 30 år tills hon avled som 99-åring. Hon lär inte alltid ha varit alltför förtjust i den nya verksamheten på ”sin” backe. Aktiviteterna var många på 1970-talet med renoveringar, byggen, teater, sångkvällar, caféverksamhet…
Knyppeldynan på bordet och vävstolen (ett hörn av den syns på bilden längst till vänster) var i flitigt bruk i stugan, alstren gick åt. I rummet till vänster finns nu en fullständig skomakarverkstad, fotograferad genom fönstret:
OO vet inte om skomakaren ”alltid” har jobbat i de utrymmena, stugan har bebotts av tre generationer skomakare Lönnfors innan Ingelin tog över. Många läster, och en präktig lädersymaskin, en Singer!
Eva-mosters stuga har använts som hölada och var svårt förfallen på 1960-talet. Den pietetsfulla restaureringen blev klar 1981. Ytterdörren leder direkt in i det snygga köket, och i ”rummet”, kammaren, höll Eva, Eva Sofia Seising (1814 – 96) skola för backens barn.
OO misstänker att den gamla skolpulpeten är ”för ny”, Eva-mosters elever satt runt bordet. Hennes karriär gick från piga till hushållerska till småbarnslärare. Även här bli OO nyfiken på hennes livsöde. Det sägs att hon kunde siffror, men att hon inte kunde räkna.
Winters stuga är backens äldsta bostadshus, byggt 1783 och beklätt med pärtor, både tak och väggar. Inte alltför vanligt. Karl Winter levde 1858 – 1924, och det sägs att hustrun Anna Lovisa grät så mycket i sin sorg att hon blev blind. Observera att ytterdörren öppnas inåt. Huset ligger i en rätt brant brant, där kunde verkligen snö packas vintertid och då öppnar man ingen dörr utåt. Ett rum, 3 x 3 meter.
Två stugor återstår, den ena synnerligen museal, den andra mindre. Följande inlägg finns redan i OO:s högra hjärnhalva.
Thalassa
Jul 11, 2021 @ 16:25:14
Vilken härlig söndagsutflykt du tog med oss på! Så mycket att se och så välbevarat/väl restaurerat. Här skulle jag kunna gå omkring länge. På Utö i Sthlms södra skärgård finns ett område, Lurgatan, med gruvarbetarbostäder från 1700-talet. Det är pittoreskt och vackert (på sommaren i alla fall) men mycket mindre än Postbacken och består bara av bostadshus. Hur de ser ut invändigt har jag ingen aning om för de är nu privata sommarstugor.
Ser fram emot nästa inlägg!
GillaGillad av 1 person
Märtha
Jul 11, 2021 @ 16:37:15
Tack! Jag har tyvärr inte varit så ofta på Postbacken som jag har haft lust till. Försöker leva mig in i hur det var att bo i stugorna. Linas och Fannys stugor är ju de mest genuina, verkligt viktigt att de bevarats. Har ju varit inne i gamla stugor som barn, men de flesta stugor i min barndomsby med grannbyar var ändå större. Hoppas att du inte blir besviken på det kommande inlägget 🙂
GillaGilla
Katarina
Jul 12, 2021 @ 14:16:40
Så mycket fint du har skrivit om Postbacken. Det finns otaliga historier; lättsamma, skämtsamma, allvarliga och sanna. Vissa uppdiktade också förstås. Tack för att du besökte oss och du är alltid välkommen med kamera med! Sommarkramar.
GillaGillad av 1 person
Märtha
Jul 12, 2021 @ 14:24:29
Tack, Katarina! Du känner säkert till en hel del mer, hoppas att det mesta finns dokumenterat på något sätt – jag är kanske hos er i morgon igen… Halmen är ännu oomberättad…
GillaGilla
Paula Merio
Jul 13, 2021 @ 00:13:19
Jag går igång på alla cylindrar på de gamla stugorna som andas så mycket slit, svett, men också trevnad. Med små medel har man fått så trivsamma hem, en trasmatta, den gamla vedspisen, en duk på bordet. Sådan trivsel hittar jag inte i moderna hem. Inte i mitt egna heller, även om jag helst inreder med loppisprylar från 60-70 tal. Käringen mot strömmen. Sen att varje stuga har sin egen fascinerande historia gör inte saken sämre…tack!
GillaGillad av 1 person
Märtha
Jul 13, 2021 @ 11:13:36
Tack, Paula! Det finns säkert mycket mer att berätta, men allt ryms inte i ett blogginlägg. Hoppas folk som har möjlighet inspireras till ett besök!
GillaGillad av 1 person
Märtha
Jul 13, 2021 @ 11:14:02
En kort och kärnfull kommentar. Tack!
GillaGilla
Lena i Wales
Jul 13, 2021 @ 13:40:22
En intressant historielektion.
Vilket bra initiativ att göra det till vad det är idag. En verklig kulturskatt.
Gillar gamla slott, men gamla stugor är minst lika intressant. Hur vanligt folk levde.
Tack för intressant tur!
GillaGillad av 1 person
Märtha
Jul 13, 2021 @ 14:44:22
Tack! Postbacken är faktiskt det största enhetliga området av backstugor i Finland. Vistades i min ungdom en hel del på ett annats ställe, Stundars hantverkarby nära Vasa, men de flesta stugor som finns där är ditflyttade. Stugorna här ger mera ”känsla”. Har inte haft möjlighet att besöka alltför många gamla slott, och inte ett enda med ”titeln” bloggare… Få se! Hettan här fortsätter, över 30 idag igen…
GillaGillad av 1 person
Carita Liljendahl
Jul 13, 2021 @ 17:15:32
Fint att de här stugorna och helheten där har bevarats!
GillaGillad av 1 person
Märtha
Jul 13, 2021 @ 18:27:47
Jag skäms verkligen över att jag så sällan besökt Postbacken, men i sommar har jag varit flitig: kom just hem från mitt fjärde besök denna sommar. Har ändå alltid uppskattat det som ungdomsförbundet gjorde när kommunen tackade nej.
GillaGillad av 1 person
Anita
Jul 14, 2021 @ 11:13:41
Men titta … här har jag missat ett inlägg från dig. Får skylla på värmen …
Intressant att läsa fortsättningen om Postbacken. Så fint med platser som bevaras. Det är märkligt att det är precis som om man gått ut från stugorna och lämnat allt som det var. Bild nummer två blev jag extra förtjust i. Så vackert med stugan inbäddad i grönskan.
Hoppas du sover gott i din utomhussäng. Här börjar värmen bli besvärande. Över 30 grader spås närmaste dagarna men än så länge har jag kunnat sova på nätterna.
Ha det fint i sommaren!
GillaGillad av 1 person
Märtha
Jul 14, 2021 @ 14:11:27
Jag tycker också om Linas stuga! Tror hon skötte både den, sig själv och andra med bravur! Och jag sover bra ute, inte så länga nätter, men börja tvivla på om jag kommer att vänja mig med inomhusnattluft när den tiden kommer… Men sover med glädje inomhus om det bara skulle börja regna nån gång… Några grader svalare utlovas från och med måndag, men… Lider med naturen! Själv klarar jag mig. Någorlunda.
GillaGillad av 1 person