Gamla glimtar… – Ajurmand Banu Begum

Betrakta bilden. Slappna av. Förstora upp bilden. Kisa. Det kan hända att något framträder i morgondiset! OO tror att Shah Jahan inledde varje dag av sina dagar mellan 1658 och 1666 (då han dog, 74 år gammal) med att titta på den här vyn. Han hölls i husarrest av sin son i fortet där OO knäppte bilden 330 år efter hans död.

Plats: Agra, vid floden Yamuna i Uttar Pradesh, Indien, lite på 200 långa indiska kilometer söder om Delhi. Shah Jahan tittade på mausoleet som han låtit bygga över sin älskade favorithustru, mera känd under sitt smeknamn Mumtaz Mahal, palatsets utvalda. Hon dog när hon födde deras fjortonde barn 1631, 38 år gammal. De hade varit gifta i 19 år. Sju av barnen levde till vuxen ålder. Det fanns 6 – 8 hustrur till, mest av politiska skäl. Sägs det.

Taj Mahal, palatsets krona, byggdes i huvudsak 1632 – 43, det sägs att över 20 000 byggare och konstnärer var engagerade. Det tog ytterligare tio år innan alla andra hus (bl.a. en moské med ”tvillingbyggnad”, för balansens skull), murar och formträdgårdar var iordningställda på det 17 hektar stora området.

Från den typiska indiska gatan går man in genom en ”port”, sen kommer den här ”inre porten”, som OO tänker. Kön till öppningen till höger var lång, där måste man lämna allt som ansågs vara olämpligt, t.ex. filmkameror. Undrar hur man förhåller sig till mobiltelefoner idag…

Vårt besök var officiellt alldeles för kort. Titta på avstånd, låta sig avbildas på en gruppbild, gå fram till mausoleet (300 meter), gå in och titta på Ajurmand Banu Begums sarkofag och bredvid den Shah Jahans senare tillkomna, ut och bort. Var hennes kropp verkligen är begravd råder det olika uppfattningar om, sarkofagen lär vara tom. Han lär ligga i sin. Kanske. Kanske flera meter lägre ner, båda två. Ho vet. I utrymmet där i mitten var det ständig skymning, fotograferingsförbud med blixt rådde. En blixt brann av, en förskräcklig tillrusning av vakter följde. Vet inte om de fick tag i den skyldiga.

En envis skröna berättar att Shah Jahan planerade att bygga en tvillingbyggnad i svart marmor på flodens andra sida, ett mausoleum för sig själv. Därför tog sonen ”hand om” honom. Ingen kan säga något som sanningshalterna. Nån form av ”grund” finns på andra stranden, men anses nu vara bevisad som någonting annat.

OO fick ingen bild av fontänerna sprutande vatten. Vattenstrålarna kom och gick. Hon ville stanna där längre tid, ”när man nu en gång är här”, och fick medhåll av rumskompisen. Resten av sällskapet ville åka till centrum och shoppa. Två envisa finländare stod kvar och fascinerades av hur skönheten ändrade färg beroende på solljuset. Klar sol, sol bakom moln, sjunkande sol… Magiskt, utan att alls överdriva!

En skymt av trädgårdarna till vänster. Moskéns kupol skymtar, prydnadsminareten hör till mausoleet. OO knäppte och knäppte, utan att sikta så exakt.

En bildvinkel mera från sidan. Massor med folk, hela tiden!

Men sen bröts magin.

En grov vagn, dragen av oxar, mitt i den sköna harmonin! Hur får en sådan komma in…? Turisternas kameror rasslade. Ekipaget stannade, ”gubbarna” hoppade ur vagnen och visade med självklara gester att det här kostar att fotografera. Vi hade blivit tillsagda att alltid ha några rupier i fickan, så… (OO tilltalas av ljusskillnaderna i bilden, även om Taj Mahal lutar…)

”Så var den delen av dagsinkomsten avklarad”, tänkte troligen gubbarna vid avfärden. OO fick en bild till…

Så var det dags för hemresa till hotellet. Harsh hade gett råd om pris och hur länge resan kan tänkas ta, OO stegade iväg en rad av rikshor. Harsh hade sagt typ högst 40 – 50, föraren begärde det dubbla. OO erbjöd 40. ”No, no”, var svaret. OO vände stolt och med värdighet på klacken och gick med högburet huvud till följande rad av rikshor. Då dög det, hon kallades tillbaka och resan startade.

Men OO hade kollat kartan och har ett gott lokalsinne, tyckte att föraren körde lite i fel riktning. Knackade honom på axeln och påpekade. Han såg förskräckt ut, tog några svängar och så var vi utanför hotellet. ”Jag beundrar dig!!!”, sa rumskompisen. Efter den erfarenheten började OO pruta i hemlandet också…

6 kommentarer (+lägga till din?)

  1. Nancy Lökfors
    Apr 02, 2021 @ 10:18:30

    Intressant berättelse. Jag minns hur en busslast (nåja 20 stycken) finlandssvenskar väntade i bussen på att jag precis höll tiden i krigsminnesmuseet i Saigon. Jag hade velat stanna längre…
    I Luxemburg var vi fyra personer som tog taxi till en rysk (!) restaurang i gamla stan. Resan tog tid. Och räkningen var rätt hög. Vi åt gott och tog taxi tillbaks till hotellet. Snabb resa, billig. Å andra sidan fick vi se en del av staden/staten. Annars hade det bara varit resan mellan flygfältet och hotellet tur och retur. Och jag behövde inte betala taxiräkningen…

    Gilla

    • Märtha
      Apr 02, 2021 @ 10:26:43

      Tack, Nancy! Ja, när man vet att man troligtvis är första och sista gången på en plats i sitt liv vill man ta ut det ”göttaste” så länge som möjligt! Och ”stadssightseeingar” med helt lokala personer ger mycket mer än med officiella guider – om man vågar. Några gånger har jag vågat och sett en hel del intressant ”bakom kulisserna”.

      Gilla

  2. Anita
    Apr 03, 2021 @ 12:30:15

    Ja inte var det mycket som syntes i diset. Intressant att få veta mer om Taj Mahal och Shah Jahan. Och du har tagit fina bilder, det lyser om byggnaden.
    Men mest imponerad blev jag över hur du prutade. Kan riktigt se dig ”in action”. Och att det gav blodad tand så att du fortsatt. Imponerande.
    Sol här idag men blåsigt och kallt. Hoppas att snötäcket försvunnit hos dig men anar att det kan finnas en del kvar.
    Ha en fortsatt bra påskhelg!

    Gilla

    • Märtha
      Apr 03, 2021 @ 12:41:08

      Harsh frågade efteråt hur det gått. Han, den stela och högdragna indiern, skrattade gott när jag berättade. ”Jag vågade lämna er där, för jag visste att du klarar det!”, sa han. Nöden har ingen lag, min rumskompis hade inte vågat. vi fick en extra timme vid Taj Mahal, det var det värt! Snön smälter för långsamt… Ha det gott, nu skall jag gå på en promenad för att få mera material till ett kommande inlägg…

      Gilla

  3. Lena i Wales
    Apr 03, 2021 @ 15:44:54

    Fascinerade berättelse om kultur och lurendrejeri. Låt att bli blåst om man inte vet vad man gör.
    Taj Mahal, känd plats, men roligt att också få en lite annan bild av det och en historisk inblick.
    Fortsatt trevlig påsk!

    Gilla

    • Märtha
      Apr 03, 2021 @ 17:07:00

      Den dimmiga bilden är tagen från ett av de fönster som Shah Jahan hade i sin lilla våning i Agra fort – som är en ganska så stor anläggning. Var så helt fascinerad av marmorbyggnaden att allt annat blev outforskat. Tyvärr. Lär nog inte se platsen fler gånger i livet – men råder var och en att ta tid på sig där!

      Gilla

Bloggstatistik

  • 67 428 hits

Flagcounter

Flag CounterFlag Counter
gotlanduppochner

Vi hoppas att du ska trivas med våra ö-inlägg. Oavsett om du bor på ön året runt, kommer hit med jämna mellanrum eller aldrig varit här... Givetvis skulle det varit trevligt om vi kan få dig, som aldrig varit på Gotland, att åka hit för första gången. Vi tror inte du skulle ångra dig. Chansen är betydligt större att du drabbas av samma känslor som Bosse fått varje gång, som vi varit här på semester. Välkomna önskar Bosse och Solveig Lidén!

Livet efter 80

♥ Hänt ♥ Känt ♥ Tyckt ♥ Tänkt ♥

Gilla

min vardag, en bråkdel av mitt liv

Anitas blogg ... De fyra blomsterhaven

En blogg om fyra blomsterhav ... på min fönsterbräda, i mitt uterum, i min trädgård och ... allas vår trädgård

att leva sin dröm

med ljuvliga hundar

Parasta lähteä nyt

Matkoja lähelle ja kauas

Lena i Wales och Spanien

Lena Dyche reseledare och guide sedan 30 år. Här delar jag med mig av resetips från båda mina hemländer, Wales och Spanien. lenadyche(at)gmail.com

Livet efter 70 – Blogg 2004-2018

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare

Ironi blandas med egensinnig humor. Ibland kan inläggen ta ett och annat allvarligt galoppsteg.

%d bloggare gillar detta: