En liten park för en berömd man

”Min största sorg är att jag inte vet om mina tavlor kommer att leva ens femtio år efter min död. Skall det bli deras öde att glömmas bort?” Sagt omkring år 1900 till Elli Tompuri, kanske när hon var ställföreträdande modell för honom. Hördu, Albert Edelfelt, om någon om tio år kommer ihåg något som OrdOdlaren, Runda Rabattkryparen eller Självutnämnda Växtologen skrivit, då är hon megastolt! Om hon har sitt eget minne kvar då…

Albert Edelfelt (1854 – 1905) har en egen liten ”park” i Borgå, på berget nära kyrkan, där inte mycket kan växa. Där finns bland annat mossflox, fetknopp och taklök. Ville Vallgren, jämnårig borgåbo, har skulpterat och bysten restes 1934.

Han tittar ungefär mot norr, mot Kiala gård där han tillbringade sin barndoms somrar. Fadern, arkitekten, avled när sonen var femton, medan modern, köpmansdottern från Borgå, amatörpoeten i kretsarna kring Runeberg, den viktigaste kvinnan i hans liv, levde till 1901. Från ungefär 1880 blev sommarvistet söder om Borgå, Haiko, där Albert lät uppföra sin lilla ateljé

1883, som fortfarande kan besökas.

Handen på hjärtat, hur många verk av Edelfelt kan du läsare dra dig till minnes? Hur känd är han i Sverige? OO tog sig en ordentlig funderare. Hon är ingen konstkännare, hon kan inte tavlors namn, men hon kom fram till sexton bildminnen, den här väl använda boken undantagen:

Illustrationerna till Fänrik Ståls sägner kom i tre häften, 1898, 1899 och 1900, långt över 100 bilder. Måste bara visa underbara Lotta Svärd i närbild:

Det är lätt att uttrycka känslor – när man kan… Förresten, 1894 kom illustrationerna till Carl Snoilskys ”Svenska bilder”. OO har aldrig sett. Hur är det med er i Sverige? Bekant?

”Drottning Blanka” (Rida, rida ranka…) och ”Hertig Karl skymfar Klaus Flemings lik” blev bekanta från historieböckerna i skolan. Edelfelt började sin karriär som historiemålare, ytterst noggrann sådan. Det tog honom tid att få fram riktiga, historiska detaljer och modeller som kunde ge riktigt uttryck. ”Gudstjänst i den nyländska skärgården” gjorde honom etablerad på Salongen i Paris, 1881. ”Vanligt folk” i Haiko ställde gärna upp som modeller, han betalade, han var trevlig och vänlig och pratade medan han målade. Motiven från Haiko med omnejd är många, uttrycksfulla, känslosamma…

Edelfelt var också porträttmålare. Han, som var så stor och berömd och samtidigt uppfattades som så vanlig, målade det officiella porträttet av kejsar Nikolai II för universitetet i Helsingfors. Då förundrades han i sin tur över att denna unga, vänliga och städade officer, som satt med honom och pratade och rökte – att han var härskare över 80 miljoner ryssar, storfurste till Finland, världens då mäktigaste person… Nä, inga paralleller till nutiden…

Sök fram porträttet av Louis Pasteur (1885). Denne var väldigt noggrann med att alla föremål på bordet skulle vara ”väsentliga ur ett vetenskapligt pespektiv”. För den tavlan belönades Edelfelt med Franska Hederslegionens riddartecken; den ägs av franska staten.

Tillbaka till Borgå, där många vyer har avbildats av AE. Här har fotografen OO plåtat AE-bystens utsikt mod sydsydväst, det numera röda diktarhemmet och gatan Flensborgsbrinken. Kolla in staketet till höger, där finns en ”fläck”:

Just det! AE:s målning av samma vy. Han fick med tornet på gamla rådhuset, numera museum, men på OO:s bild är en björk i vägen. Björken återkommer…

2004 – 05 hedrades Albert Edelfelt i Borgå av flera sådana här tavlor, Edelfelts vyer på ”sin rätta plats”. Väder, vind, klottrare (läs en svordom här) har gjort sitt, men den här

på Näsebacken är fortfarande fin, låt vara att tallarna stör utsikten över kyrkan (det vita till vänster om tallstammen) och de berömda strandbodarna. Läs gärna mera, titta på hans tavlor!