Examen

Overkligt. Det är nu 50 år sedan. Exakta datumet torde vara 29 maj. Vad minns ni andra från den dagen, ni tretton som fortfarande är här på jorden. Hör av er på något sätt! Även ni andra som var med på något sätt!

Det blir ingen 50-årsträff i Vörå. Vi torde vara utspridda i en triangel där Karleby, Täby och ”Sannäsby” i Borgå är hörnpunkterna. OrdOdlaren är inte såå uppdaterad, eventuellt finns någon utanför den triangeln.

Vädret den dagen? Verkar ha varit ok, att döma av de tretton fotografier som OO har. Nervös? Nja, inte speciellt. Men vem hade hittat på att vi skulle gå till hjältegravarna? Gick vi verkligen hela vägen? Har dunkla minnen av bil och skoskav. Nutida studenter från Vörå har kortare väg, om den ”traditionen” finns kvar.

Fotografering. OO:s enda besök i en fotostudio hittills – och den fotograferingstiden är definitivt förbi. Resultatet blev lite si som så. Själv gillade hon den här bilden bäst, men nedröstades av auktoriteter: ”Man skall visa ögonen mot betraktaren!”Presenter. Mamma sydde den ljusgröna dräkten enligt dotterns önskemål och förslag. Idag skulle det troligen kallas egen design. Mamma jobbade på syateljé från och med slutet av 1930-talet, avancerade till skräddare och älskade det hantverket över allt annat. En vit enkel klänning skulle man också ha.Nä. Dräktfärgen syns inte! Men bilden fick trevlig inramning, ett handslag och två studentkompisar bakifrån. Kläderna är försvunna sedan länge, sista gången OO såg den extremt korta och smala kjolen borde hon ha fått lika mycket tyg till för att få den runt sig… Och Etel, som var den första som såg den mörkhåriga krabaten komma fram för om 70 dagar för 70 år sedan gav ett tips: ”Be att få amerikaringen som gåva!”Så gjordes. Farfar medförde två ringar från sin andra ”förtjänapengarresa” over there 1914. Den ena försvann (envisa källor påstår att pappa slarvat bort den, själv medgav han aldrig), den andra fanns i ett skåp och den lilla flickan lyfte ofta fram den och beundrade. Den krymptes för att passa det smala fingret, men den är tung för en som inte är proffssmyckesbärare. Överlämnades för knappt elva år sedan till följande generation. Jovisst, skor och stilig opraktisk väska hörde till.Aj, väskan blev beskuren… Den färska studenten var verkligt lycklig över famnen full med rosor. Fotograf: Per Eric ”Cander” Andersson, den andra chefredaktören som OO jobbat för. Sparade länge alla medföljande kort, men även de har omkommit. Minns endast de fem gula rosor som grannarna Gerda och Ragnar skänkte. En varm överraskning att de ville uppvakta!

Fest. Dunkla minnen. Storasyster ordnade med sina fenomenala specialiteter, bakning och blomsterarrangemang. Men bjudna gäster eller ”mottagning”. Tror att ordet ”mottagning” inte fanns på kartan i hembyn. Vem kom? På den tiden fotograferade man inte vare sig kaffebord eller gäster. Numera gör OO det, trevligt att titta på och minnas. Två svartvita bilder från den trånga verandan finns, ett dussin personer från ungdomsföreningen där OO var aktiv. Att de kom var en stor och glad överraskning, den färska studenten var förundrad: tänk, att de verkligen kom, och orsaken var jag!Fotot är oskarpt, men det här var verkligen Storasysters mästerverk. Senare blomsteruppvaktningar i livet har sedermera alltid kameraförsedda OO fotat från alla håll, men i ett kameralöst hushåll fick man förlita sig till inlånade apparater. Den blå skålen torde numera vara sambo med ringen, om den inte omkommit.

Studentmössan finns kvar, i en påse i en låda högst uppe i garderoben. En bank på orten donerade den. Numera försedd med Åbo Akademis eleganta lyra. Bra att ha under studietiden, det var ofta kyligt på första maj. En studentmössa värmer skulten.

I oktober sju år senare kom examensbeviset från Åbo Akademi på posten. Filosofie magister. Andraårsgymnasieläraren cyklade till postkontoret, via en butik för en bakelse. Kokade kaffe, inmundigade och betraktade papperet medan hon funderade på följande dags lektioner. Det var den examensfesten.

Nu väntar OO på kommentarer med minnen härifrån och därifrån!

8 kommentarer (+lägga till din?)

  1. Ingrid
    Maj 25, 2020 @ 14:49:18

    Så vacker du är och så lycklig du ser ut!
    Jag tog aldrig studenten utan tog realexamen i stället. Pappa dog och på den tiden kostade det att gå på läroverket. Det blev bara mig förunnat att få läsa något utöver folkskolan, mina två yngre systrar fick börja jobba direkt efter folkskolan. Den ena på en gård här på Gotland och yngsta syster fick jobb som barnflicka i Stockholm när hon var bara 14 år.
    Min mamma var sömmerska och hon sydde en röd ärmlös linneklänning med en liten jacka till min examen. Det blev inga större festligheter utan det var bara familjen och Åke uppvaktade med en hortensina.
    Direkt efter examen började jag jobba som hembiträde hos vår provinsialläkare.
    Tack för att jag fick friska upp minnet litet!
    Kram, Ingrid

    Gilla

    • Märtha
      Maj 25, 2020 @ 18:14:27

      Tack för det, Ingrid! Mina fyra år i mellanskolan och tre år i gymnasiet kostade en hel del; alla böcker och allt skrivmaterial, skollunch och bussresor, samt terminsavgifter. Storasyster valde åt mig, eftersom hon beslöt att inte börja i läroverk. Och jag fick fortsätta i gymnasiet eftersom skolan på 20 kilometers avstånd fick gymnasierättigheter året innan jag kunde börja där. Så jag hör till studentkull nummer två från gymnasiet i Vörå. Ha det gott!

      Gillad av 1 person

  2. Lena i Wales
    Maj 27, 2020 @ 10:22:52

    Så fint skrivit om dina minnen. Måste varit en speciell dag.
    Jag slutade gymnasiet i början av 70-talet och i Sverige skulle man då inte fira så mycket, inte inne då.Så minns inte så mycket.
    Studenten togs bort i mitt område i Sverige ca 4 år innan jag slutade.
    Ha det bra!

    Gilla

    • Märtha
      Maj 27, 2020 @ 11:40:13

      Så det växlar! Nuförtiden tycker jag att firandet i Sverige är nästan överdrivet. Här i Finland har vi ju fortfarande nationella studentskrivningar i mars, sen får man vänta på de officiella resultaten till ca 20 maj, och på lördag i vecka 22 får man sitt betyg – och mössan, som man ofta köpt själv. Sen firar man i familjekretsen på eftermiddagen, med kompisarna på kvällen. Inte minns jag mycket heller, tyvärr. Men visst är det trevligt att ha vissa ”dagar” att högtidlighålla. Har planer för i övermorgon, den ”rätta” dagen…

      Gilla

  3. Nancy Lökfors
    Maj 27, 2020 @ 15:41:34

    Ja, för 50 år sedan var det. I det som numera är din hemstad. Vi skulle ha firat det i fredags, men avbokade det strax innan det kom order om att så ska göras. Få se om vi kan träffas i höst. Studenthippan var på Haiko gård, där skulle vi ha återsetts i fredags. Mamma och pappa fick ta hand om gästerna…

    Gilla

    • Märtha
      Maj 27, 2020 @ 19:22:58

      Vi var i Vasa på nån restaurang, minns inte vilken.

      Ja tycks blanda ihop festandet efter ”penkkis” och efter själva examen. Hoppas få träffa några studentkompisar och kunna prata- någon gång. På fredag tänker jag ordna till ett privat firande, få se hur jag lyckas… Tre klasskompisar är vänner på Facebook, tror jag. Två av dem läser den här bloggen någorlunda ofta. Inte har vi mycket kontakt. Ha det gott! Ses vi på BTF:S nån tillställning?

      Gilla

  4. Karin Eklund
    Maj 29, 2020 @ 13:13:43

    Fina minnen delar du med dig av Märtha. Söt som socker var du också, kanske fortfarande är. Förmodligen.
    Jag måste sätta mig ner och försöka minnas för allt verkar vara så egendomligt bortblåst ..
    I år blir det ju si och så med firandet för studenterna. Äldsta barnbarnet springer ut till en nästan folktom skoltomt, men han tycks vara nöjd med det.
    Ha en bra helg!

    Gilla

    • Märtha
      Maj 29, 2020 @ 23:27:24

      Nja – det där med utseendet var lite problematiskt i unga år. Men visst var det roligt att bli student, något jag så att säga gjort helt själv. Blev dessutom skolans bästa det året… Igår bakade jag en mastig amerikansk romkaka, avsmakade den idag, saftig och helt lyckad (första försöket), och nu blir det choklad och rödvin… Visst har man det bra! Vet egentligen inte hur man ordnar med studentdimission här, men det angår mig inte… Ha det gott, nu är det sommar!

      Gilla

Bloggstatistik

  • 48 075 hits

Flagcounter

Flag CounterFlag Counter
gotlanduppochner

Vi hoppas att du ska trivas med våra ö-inlägg. Oavsett om du bor på ön året runt, kommer hit med jämna mellanrum eller aldrig varit här... Givetvis skulle det varit trevligt om vi kan få dig, som aldrig varit på Gotland, att åka hit för första gången. Vi tror inte du skulle ångra dig. Chansen är betydligt större att du drabbas av samma känslor som Bosse fått varje gång, som vi varit här på semester. Välkomna önskar Bosse och Solveig Lidén!

Sista försöket

♥ HÄNT - KÄNT - TYCKT - TÄNKT ♥

Gilla

min vardag, en bråkdel av mitt liv

Anitas blogg ... De fyra blomsterhaven

En blogg om fyra blomsterhav ... på min fönsterbräda, i mitt uterum, i min trädgård och ... allas vår trädgård

att leva sin dröm

med ljuvliga hundar

Parasta lähteä nyt

Matkoja lähelle ja kauas

Lena i Wales och Spanien

Lena Dyche reseledare och guide sedan 30 år. Här delar jag med mig av resetips från båda mina hemländer, Wales och Spanien. lenadyche(at)gmail.com

Livet efter 70 – Gotlandsnytt

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare

Ironi blandas med egensinnig humor. Ibland kan inläggen ta ett och annat allvarligt galoppsteg.

%d bloggare gillar detta: