Få sitt lystmäte utan sorger

Carl Reinhold föddes 1779, kom till Åbo för att studera, blev magister 1802. Enligt tidens sed handlade det om många ämnen, och även om han också avlade licentiatexamen i medicin utnämndes han till professor i naturalhistoria och ekonomi 1816.

För naturen var hans grej. Redan tidigt i studierna visade han både kunnighet, intresse och förmåga att entusiasmera andra, han byggde upp ett nätverk av människor runtom i landet som sände honom växter och allsköns småkryp. Han gifte sig 1807 med Sofia, tre av deras barn, födda 1811 – 1824, nådde vuxen ålder. Familjens fritidsliv handlade troligtvis om besök i nöjesparken Surutoin. Den existerade ca 1815 – 1826 – Tivoli i Köpenhamn kom till först på 1840-talet…

OO har insupit sin lärdomar i psykologi mycket nära denna plats, den fanns där nu Klostergatan, Vårdbergsgatan, Sirkkalagatan och Kaskisgatan drar fram med sina kvarter. Hon minns dunkelt det konstiga ordet Surutoin, men sådana historiska roligheter stod inte högt i kurs i studerandesinnet.

I slutet av 1700-talet var det här ett område strax utanför stadskärnan, på berg och backe. Den berömda kemiprofessorn Johan Gadolin köpte området som då var en ca tre hektar stor åker och lär snabbt ha byggt upp en trädgård med växter av alla de slag, äppelträd och körsbärsträd, bland annat. Och ett kemilaboratorium. Han fick många erkännanden för ”parken”, men orsaken till denna gärning spekulerar man i. Kanske helt enkelt för att det var ”inne” att äga en herrgårdsliknande ”avkopplingsbyggnad med trädgård” en liten bit utanför stadskärnan, dit man kunde dra sig för en tid av sorglöst liv. Vem hittade på namnet? Ingen vet.

Det finns två kända sådana kungliga parkpalats: Sorgenfri i Danmark och Sanssouci i Potsdam, Tyskland. (Sans souci = inga sorger). Ta bort i-et i Surutoin och det blir suruton = utan sorg. Gadolin sålde hela härligheten 1811 till en apotekare – som åstadkom nöjesparken med gungor, karuseller, djur, spel, musik och paviljonger. Och konkurs om några år. Nystart med en kompanjon, ny konkurs ca 1826. Sen kom Åbo förödande brand, i september 1827.

Vår man och hans familj utsattes inte så hårt. En rådig tjänarinna och några studenter räddade hans samlingar, själv var han troligen på sin gård (några tusen hektar…) som han köpt 1811, 50 kilometer norrut, i Yläne. Där jobbade han sommartid med trädgårdsuppbyggnad, och han gav den ett namn: Lystmettä. Trakten var finsk och vår humoristiske man klart tvåspråkig. Lystmäte (en mängd som är mer än tillräcklig för att tillfredsställa någons begär), eller finskans lysti = nöje, fröjd och mettä, dialektalt för metsä.

Redan då hade han länge funderat över hur han skulle kunna lyckas med bl.a. äppelträd, att få sådana att överleva svåra vintrar; ofta medan han fiskade i sjön Pyhäjärvi några kilometer norröver. Han byggde en fiskestuga på sina marker där. Men plikten kallade, han blev professor i botanik och zoologi vid det till Helsingfors förflyttade universitetet. Han jobbade flitigt, väckte naturintresse hos många, grundade botaniska trädgården i Kaisaniemi (han hade ju skött om den som fanns i Åbo också), grundade Societas pro Fauna et Flora Fennica – och en dag slog det honom att det sällan var frost vid hans fiskestuga. Han beslöt grunda en trädgård där – men först skulle träd fällas, en oändlig massa stenar skulle brytas bort. ”Sibirien”, sa torparna som slet med stenarna i åratal. ”Huvitus”, sa vår man. Och inom tio år fanns där några hektar mark att bygga hus och anlägga trädgård på. Huvitus = huvittelu = förlustelse, nöjesliv.

Hittade en sällsynt bild av det hus som byggdes på 1830-talet. Fotograferingstid okänd.

Efter ”pensioneringen” 1841 blev det experimenterande. Han köpte äppelträd främst från Sverige och Tyskland, ympade dem på inhemska rötter, sådde frön, planterade, fick frukt och sålde. Flera torpare blev skickliga trädgårdsmästare och bidrog till att växterna spreds i bygden. Med ”rohvessoris” (professorns) tillstånd. Knappt 20 år senare avled vår man, och verksamheten avstannade.

1895 fanns ännu flera av de 1200 äppelträden kvar, och torparen Juho sådde några kärnor av sin favorit. Småningom kunde han dela ut både äpplen och ympar. Gott, tidigt äpple. Det måste ha ett namn. ”Huvitus”, sa Juho, och namnet etablerades på 1930-talet, då ett ganska så spritt äpple.1958 var den äppelsorten med i ett äppelträdsförädlingsprojekt. Det gjordes korsningar, drygt 10 000 plantor planterades, ca 200 undersöktes vidare och resultatet var 16 nya sorter. I elva av dem var ‘Huvitus’ den ena föräldern.

Hemma hos OO och BJR, inte så fantastisk trädbild, men den enda som finns…

Här växer modern och sju av barnen, bl.a. mörka ‘Pekka’ och större ‘Sandra’År 2009 hittades moderträdet och mycket annat intressant i växtväg vid Juhos torp när skogsträden som vuxit upp fälldes och ljuset fick strömma in. Den knappt meterhöga äppelträdsstumpen gav skott 2010, nio äpplen 2011 och lever nu i en traditionellt byggd inhägnad och vårdas ömt. DNA-undersökning bekräftade.Carl Reinhold Sahlberg, främst insektforskare och -kännare, som också son, sonson och sonsonsson blev.

6 kommentarer (+lägga till din?)

  1. Anita
    Apr 25, 2020 @ 11:34:57

    God morgon! Eller god förmiddag är väl mer korrekt. Skulle gå och vattna blommor men precis då dök ditt inlägg upp i läsaren och jag var naturligtvis tvungen att läsa. Intressant som vanligt. Och det kändes väldigt speciellt när jag kom till slutet av inlägget och läste om hur moderträdet hittats vid torpet. Fantastiskt! Gillar sådant.

    Här skiner en sol bak vandrande moln idag. En lite kall nordan blåser och sommarvärmen har blåst iväg. Mer normalt nu egentligen. Ha det bra där i öster …

    Gilla

    • Märtha
      Apr 25, 2020 @ 11:40:36

      Oj, så snabb du var, Anita! Har skrivit om äpplen med just utgångspunkt i Huvitus till vår finlandssvenska trädgårdstidning Trädgårdsnytt, utkommer 13 maj. Igår medan jag putsade bort mossa och annat otyg i äppelgården fick jag idén att vända på det hela så här. Det blev klart först nu på morgonen, formuleringarna fungerade bara inte på kvällen… Tack, här har det varit ordentlig frost i natt. Hoppas tomatplantorna ute i paviljongen har klarat sig med den tilläggsvärme de får… Nu skiner solen, skall just gå ut och kolla…

      Gilla

  2. Lena i Wales
    Apr 25, 2020 @ 14:31:20

    Vilken livshistoria och kul med äpplena.
    Trevlig helg!

    Gilla

    • Märtha
      Apr 25, 2020 @ 15:30:09

      Jepps, det är kul med äpplen. Borde bara hitta på trevliga namn till våra förlustelseplatser – finns det något användbart på walesiska? Hälsar Runda Rabattkryparen av idag.

      Gilla

  3. Karin Eklund
    Apr 25, 2020 @ 22:48:31

    Jag blir imponerad över att man hittade modersträdet. Fantastiskt egentlingen. Tack igen Märtha för ett intressant inlägg om en man med ett namn som klingade bekant. Johan Gadolin kändes också igen men vet inte hur jag vet eller känner igen. Nu vet jag desto mera, så lite klokare blev jag igen, så länge jag minns det.
    Ha en fin helg!

    Gilla

    • Märtha
      Apr 26, 2020 @ 01:05:58

      Johan Gadolin har ju fått ge sitt namn till byggnaden Gadolinia, som finns ”innanför” det gula museet ”Ett hem”, som i sin tur finns mittemot Sibeliusmuséet i Åbo. Och det i sin tur står på den plats där Åbo Akademis botaniska trädgård fanns… Kemisten Gadolins pappa var bl.a. biskop i slutet på 1700-talet. JA, i Gadolinia har jag gjort mycket – även sådant som inte varit direkt ”lagligt”, men preskriberat, tack och lov. Det är ändå mest namnen Huvitus, Lystmettä, Sorgenfri, Sanssouce och Surutoin som fascinerar mig! Skulle vilja hitta något liknande och lämpligt för vår trädgård – dock inte Sibirien, även om et här också är en hel del jobb… Ha det gott, stenarbetare! (Har ännu inte kommenterat hos dig, men har nog läst!)

      Gilla

Bloggstatistik

  • 67 427 hits

Flagcounter

Flag CounterFlag Counter
gotlanduppochner

Vi hoppas att du ska trivas med våra ö-inlägg. Oavsett om du bor på ön året runt, kommer hit med jämna mellanrum eller aldrig varit här... Givetvis skulle det varit trevligt om vi kan få dig, som aldrig varit på Gotland, att åka hit för första gången. Vi tror inte du skulle ångra dig. Chansen är betydligt större att du drabbas av samma känslor som Bosse fått varje gång, som vi varit här på semester. Välkomna önskar Bosse och Solveig Lidén!

Livet efter 80

♥ Hänt ♥ Känt ♥ Tyckt ♥ Tänkt ♥

Gilla

min vardag, en bråkdel av mitt liv

Anitas blogg ... De fyra blomsterhaven

En blogg om fyra blomsterhav ... på min fönsterbräda, i mitt uterum, i min trädgård och ... allas vår trädgård

att leva sin dröm

med ljuvliga hundar

Parasta lähteä nyt

Matkoja lähelle ja kauas

Lena i Wales och Spanien

Lena Dyche reseledare och guide sedan 30 år. Här delar jag med mig av resetips från båda mina hemländer, Wales och Spanien. lenadyche(at)gmail.com

Livet efter 70 – Blogg 2004-2018

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare

Ironi blandas med egensinnig humor. Ibland kan inläggen ta ett och annat allvarligt galoppsteg.

%d bloggare gillar detta: