Doktorn, Damen och du

”Has det hund?” kommenterade läromedelschefen när språket i översatta läroböcker (från finska) diskuterades. Det är lättare (tycker OO) att uttrycka sig opersonligt och i passiv form på finska, men i svenska blir det nästan ett avståndstagande – och en förskräcklig ”man-sjuka”. Och den sjukan har många – också män. Man använder man om sig själv och man om mycket annat. ”Jo, man har nog hund”. ”Man borde ta sig i kragen och dammsuga nu!”

Men vad säger man till andra? Säger man ”du” eller ”ni” eller något annat? Omskrivningar? OO åhörde en intressant föreläsning på SLS häromsistens (= ett av favoritorden, skönt att få använda det!).

Nyhet för OO: ”ni” ansågs/anses något nedlåtande i Sverige. Tilltalsorden var där rätt så reglerade på 1800- och in på 1900-talet: ”Du” endast i den närmsta kretsen – i dess strängaste mening mellan man och hustru på tumanhand. Kamrater emellan. Barn sa: ”Far, jag fryser om händerna. Kan far be mor att ge mig ett par vantar?” Personer i högre ställning än man själv tilltalades med titel. Om butiksbiträdet inte kunde kundens namn sa hon ”frun” – ”Vill frun prova kappan?” varpå ”frun” kunde svara ”Kan ni hjälpa mig?” ”Ni, liksom nedåt på den sociala rangskalan.

Svenska i Finland lär inte ha varit lika strikt, i talspråk. Hur man nu kan veta det… När finlandssvenskar pratade med varandra kan det ha varit ”du” och ”ni” i en salig hullerombuller-blandning. Titlar användes, men inte lika strikt som i grannlandet. ”Ni” sade – och säger – man till äldre och mera obekanta, utan någon som helst nedlåtande klang. Men OO känner sig gammal och rynkig och antik om hon tilltalas med ni… Det där med efternamn till karlfolk och förnamn till kvinnfolk var visst ganska vanligt på många håll – kallar någon OO ”Vesterback” tänker hon alltid på pappa Anton. Om någon säger ”frun” tar hon det med glimten i ögat och svarar kanske ”än herr kassören då?”.

Däremot har OO svårt för de finlandssvenska dagstidningarnas förkärlek för enbart efternamn på sina intervjuobjekt. Pia Andersson-Furuhjelm (fiktivt påhittat här) kallas om och om igen ”Andersson-Furuhjelm”, inte Pia. Tänk, så lång artikeln blir, jämförelsevis… Veckotidningen från grannlandet ”kör” med enbart förnamn. Några tidningsskrivare använder hela namnet artikeln igenom. Är det måhända dags för en ”namnreform”?

Du-reformen i Sverige sägs ha inträffat 3 juli 1967, då Bror Rexed, chef för Medicinalstyrelsen meddelade att alla där nu är ”du”. Men Dagens Nyheter hade visst infört ”du” tidigare… OO minns att det raljerades en hel del om reformen i hemlandskapet Österbotten, där alla av hävd är ”du”. Psykologiprofessorn på 1970-talet i Åbo, världskänd, var Kirsti. Pedagogikprofessorn, karl, tilltalade sina studenter med titel: ”fröken kandidaten Svensson” eller ”fröken studeranden Vesterback”. Hm.

Forskaren Maria Fermer har undersökt reklamfilmer och annonser från svenska NK och finlandssvenska Stockmann. Ett intressant rön har stannat i OO:s minne: på 1940-talet användes direkt tilltal, du, i annonseringen oftare i Finland än i Sverige. På 1950-talet ökade ”ni” igen. Trolig orsak: karlfolk. Under kriget var det mest kvinnor som skötte reklamarbetet, sen kom ”gubbarna” tillbaka. Vad lära vi härav… I övrigt kommer Svenskfinland ca tio år efter Sverige med förändringar.Det var svårt att hitta gamla annonser. Har lånat den här bilden från gammalstorp.se. Torde vara 1940-tal.

SLS, Svenska Litteratursällskapet i Finland, grundat 1885, är ett vetenskapligt samfund för finlandssvensk litteratur, kultur och forskning. I några år har ett 40-tal forskare varit engagerade i en storsatsning, en bokserie om det finlandssvenska språket. Det som skulle bli tre bokvolymer blev dubbelt fler. OO har (hittills) bara köpt två. Men har lyssnat på fyra föredrag i ämnet, två till på kommande. Det senaste handlade alltså om titel, ni och du, med många humoristiska exempel för nutida öron. Ja, vad använder du? Du som bor i Sverige, säger du det som vi i Finland uppfattar som synnerligen ”rikssvenskt: ”Du, Märtha, kan du…”. Här säger vi antagligen: ”Höödu, kan du…”

6 kommentarer (+lägga till din?)

  1. Nancy Lökfors
    Okt 22, 2019 @ 08:36:18

    Jag har inte löss, så säg du, sa en bekant när hon blev niad.
    Jag minns en gång när jag åkte tåg mellan Helsingfors och Karis, minns inte åt vilket håll. Talade med en dam, på finska. Hon niade hela tiden, tills vi kom underfund med att vi båda var finlandssvenskar. Då övergick hon genast till du! Det var på 80-talet.

    Gilla

    Svara

    • Märtha
      Okt 22, 2019 @ 09:08:59

      Tack, Nancy! Jag har mina funderingar kring skillnaderna finskt-svenskt, men vad jag vet finns inga forskningsresultat att ta till. Även det varierar i landet, skulle jag tro. Vi i Vörå duade de flesta av våra lärare i slutet av 1960-talet, men i Lovisa rådde ”ni” och ”magistern” och omskrivningar ännu i slutet av 1970-talet. Nej, inte av orsaken ”påverkad av Sverige”…

      Gilla

      Svara

  2. Anita
    Okt 22, 2019 @ 17:22:51

    Jag kan säga att jag använder du och förutsätter att andra ska titulera mig du. Men det har börjat bli ändring på senare år då yngre i affärer börjat säga ni. Jag gillar inte att bli titulerad ni och när det händer tänker jag lite surt, hit ska jag inte gå igen. Jag kan till och med bli obstinat och börja säga en massa meningar som innehåller ”du” bara för att markera. Men egentligen så tror jag bara att dom tycker det är artigt att säga ni till kunderna. Annars minns jag när jag var barn och var med mamma och handlade. Då titulerades hon just ”damen”. Önskar Damen något mer.
    Däremot försöker jag undvika ”man” och istället använda jag. Men det slinker ändå in en del ”man” ibland i meningarna.

    Som vanligt intressant att läsa dina inlägg Märtha! Man … förlåt jag börjar alltid fundera vidare.

    Idag blåser det här och löven är nu i fritt fall! Nu är det verkligen höst!

    Gilla

    Svara

    • Märtha
      Okt 22, 2019 @ 20:31:41

      Anita, jag hoppas så gott som alltid att mina inlägg skall få folk att fundera vidare! Jag har aldrig, inte ens i min barndom på 1950-talet, hört någon kallas annat än ”du” eller ”ni” i en butik. Däremot användes nog titeln på veterinären, läkaren och annat ”fint folk”. Om det fanns. Tack för att du läser och kommenterar!

      Gilla

      Svara

  3. Lena i Wales
    Okt 25, 2019 @ 13:29:00

    Nu kan jag äntligen kommentera igen!!!!
    När jag var liten så man aldrig du till en äldre person. Moster, kan moster hjälpa mig med att ta ner kappan från kroken? Så lät det. Däremot duade jag alltid mina föräldrar.
    Du-reformen var bra på många sätt, men jag tycker att artigheten också försvann på samma gång, vilket är lite tråkigt.

    Ha det bra!

    Gilla

    Svara

    • Märtha
      Okt 26, 2019 @ 10:38:07

      Här råder en hel del datorkrångel just nu också, får bara prova ut vilken apparat som reagerar var här i huset… I min barndom på landet på 1950-talet använde vi alltid ”du”, förutom till läraren. Att kalla en moster ”Moster” skulle ha ansetts helt konstigt. Där är troligen skillnaden mellan finlandssvensk och svenskt, som gjorde att ingen ”officiell” du-reform behövdes här… Hälsar Märtha

      Gilla

      Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Bloggstatistik

  • 40 318 hits

Flagcounter

Flag CounterFlag Counter
gotlanduppochner

Jag hoppas du ska trivas med mina ö-inlägg. Oavsett om du bor på ön året-runt eller någon gång varit här på besök. Förhoppningsvis kan jag få dig att längta tillbaks. Givetvis skulle det varit mysigt om jag kan få dig, som aldrig varit på Gotland, att åka hit för första gången. Jag tror inte du skulle ångra dig. Chansen är betydligt större att drabbas av samma känslor som jag fått varje gång, som jag varit här på semester. Här skulle jag gärna vilja stanna kvar. Välkommen önskar Bosse Lidén

Sista försöket

♥ HÄNT - KÄNT - TYCKT - TÄNKT ♥

Gilla

min vardag, en bråkdel av mitt liv

Anitas blogg ... De fyra blomsterhaven

En blogg om fyra blomsterhav ... på min fönsterbräda, i mitt uterum, i min trädgård och ... allas vår trädgård

att leva sin dröm

med ljuvliga hundar

Parasta lähteä nyt

Matkoja lähelle ja kauas

Lena i Wales och Spanien

Lena Dyche reseledare och guide sedan 30 år. Här delar jag med mig av resetips från båda mina hemländer, Wales och Spanien. lenadyche(at)gmail.com

Livet efter 70

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare

Ironi blandas med egensinnig humor. Ibland kan inläggen ta ett och annat allvarligt galoppsteg.

%d bloggare gillar detta: