Bäriga tankar under eken

Pappa plockade inte blåbär. ”Det enda man får är ont i ryggen”, sa han. Hans bärkärl skulle fyllas snabbt. Så därför travade han gärna drygt en kilometer in i skogen, över några små bergsklackar och dito våta skogspartier till Nörrmåsan för att kolla in hjortronläget. När han kom hem med mössan full, då var det dags!

Femåringens första Nörrmåsa-färd bestod enligt andras vittnesmål av glatt gående dit, sittande ätande hjortron på en sten, hem på pappas arm. De egna minnesbilderna påstår att hon plockade litersmåttet fullt och gick hela tiden på egna ben, förutom de tyngsta bitarna. Ingen kan mera avgöra vad som är sant. Skönt med samtidigt hemskt.

Några år senare traskade Storasyster Mi och Lillasyster Ma iväg på egen hand, i sällskap med grannarna Hi och He. Vi kunde ju stigarna, bergsklackarna och vegetationen, pappa hade lärt oss, likaså att läsa skogens tecken. Vi hittade hjortron, kärlen blev fulla och tunga, så vi beslöt att pausa på den nästsista bergsklacken. Vi åt blåbär och kråkbär, och de fyra år yngre He och Ma busade och sprang omkring medan de gamla 12-åringarna ”samtalade”. Plötsligt hördes rop. Våra namn! Mamma, pappa och He:s och Hi:s föräldrar kom från olika håll och gastade. Åttaåringen med den starkaste rösten svarade, smått ilsket. De trodde att vi gått vilse. Vi visste precis var vi var och hur vi skulle fortsätta. Kompisarnas föräldrar hade blivit oroliga, så urskuldade sig mamma och pappa. ”Och ni tror mera på dem än på oss”, fräste vi och surade rätt så länge över deras misstroende…

”Man må då frysa in och sylta och göra hur som helst, men hjortron smakar bäst när man sitter på en sten på måsan trött och svettig, med bromsar, flugor och myggor surrande runt sig”, utbrast Storasyster vid vårt sista gemensamma måsabesök.Åkerbär, likaså smultron, smaskade vi i oss längs dikeskanterna. Idag hittas sällan vitittjor, som vi sa, eller vatikkor, enligt folk längre norrut. Absoluta favoritbäret, som inte kunnat inmundigas på åratal. Dikesrenarna har försvunnit. Plockade en gång en och en halv liter, det blev visst plättar med färsksylt den dagen… Bloggaren som står för den här bilden skrev i sitt inlägg att hon plockat 7 kilogram på en gång – men hon bor längre norrut, http://www.elinskitchen.blogg.se. Precis så kunde plockresultatet se ut för ca 60 år sen. Känner doften och det vattnas i munnen…Bär idag? Det är högsäsong just nu. OO hinner inte till skogs, trots att den finns på några stegs avstånd. Blåbär plockas i omgångar, men de ser ut så här och växer på buskar:Smaken är inte helt ”riktig”, men blåbärshallonblandning i frysburken är nami!

Hallonen är lite luriga. Förädlade har beblandat sig med ”vanliga”, och plockning av dem skall också ske var och varannan dag. De bären gömmer sig vid olika blickvinklar. Dessutom mognar de på momangen när man tror att man plockat alla!Den här plockningen är avslutad. Det finns människor som vägrar sätta det här bäret i sin mun, efter barndomsförkylningarna där svartvinbärssaft var universalbotemedel. Men de har inte provat med mörk choklad, glass, älg, hjort, kållåda – som sylt med en gnutta chili i!Krusbär, stickelbär (stittjilbärin) borde vara mer populära! Herrskapsbär på 1800-talet, fina, eleganta, smakliga, otaliga sorter – så kom krusbärsmjöldaggen i början av 1900-talet och importen av ”fint utländskt” från och med 1960-talet. I plantskolor hittas idag inte alltför mycket variation, trots att det uppskattas att det ändå finns 350 namnsorter bevarade i Norden. Barndomsbuskarna gjorde man inget av. Man låg under dem och ”syltade i magen”, som Faster uttryckte det. Men kom ihåg att krusbärssylt är inhemskare och mindre kolavtrycksskapande än fikondito på ostbrickan, t.ex… Och superlämpligt!Vinrankan behöver ytterligare minst en månad tid. Och däremellan kommer krikon och plommon och sötrönnbär och hoppeligen björnbär. Regn, tack!!… Och havtornen. Dem skulle pappa inte heller ha plockat. Den plockningen består av att man tar ett bär åt gången, en knapp liter på en timme. Också god med lite chili i, smakar nästan som hjortron då!

Nu skall dagens saskatoonskörd i frysen. Hälsar uteliggaren inför fjärde natten under eken.

7 kommentarer (+lägga till din?)

  1. Lena i Wales
    Jul 29, 2019 @ 12:18:03

    Wow, hjortron! Älskar hjortron!
    Där jag kom från i södra Sverige fanns väldigt få hjortron, men vi var ofta i Dalarna och där fanns det gott om dem. Köper ibland hjortronsylt på IKEA, men det är inte samma som hemmagjord.
    Åkerbär tror jag inte jag har plockat, men vet att åkerbärslikören från Finland var populär i Sverige.
    Tack för trevligt och frestande bärinlägg!

    Gilla

    • Märtha
      Jul 29, 2019 @ 15:53:13

      Kollade en gång en hjortronsyltburk på en butikshylla. Andelen bär var försvinnande liten, minns inte exakt, men under 50%… Här tillverkas sylter med 75% bär och 25% socker – och inget annat! Åkerbär växer naturligt i en ganska smal zon har jag lärt mig nyligen. Och jag har vuxit upp i den! Tack för att du läser och kommenterar! Ha det gott!

      Gilla

  2. Nancy Lökfors
    Jul 29, 2019 @ 16:25:32

    Sascatoonen, en del, och allt från ena grönvinbärsbusken (albiniserade svartvinbär) nyss i frysen. Återstår en buske röda, en buske vita, en grön, två svarta. Och en del till av sascatoonen. De högst belägna bären får två långbenta vänner ta hand om. Och tre liter blåbär fick jag i försenad födelsedagspresent.

    Gilla

    • Märtha
      Jul 29, 2019 @ 22:04:37

      Tack för att du läser, Nancy! Vi höll på att skänka de resterande saskatoonbären till fåglarna, men vi skall nog plocka dem när vi rivit bort deras nätbur. Och de gröna svartvinbären satte vi också på burk, blir en trevlig kontrast! Nu drunknar vi i tomater…

      Gilla

  3. Susie på Stjärnarve...
    Jul 30, 2019 @ 10:32:55

    Alla bärsylter/marmelader smakar bättre med lite chili tillsatt. Speciellt om det är egenodlad! Idag har vi ÄNTLIGEN lite regn och dessutom svalt, bara 16 grader – helt underbart – så jag tror att jag ska ut i växthuset och ta in lite vindruvor. Har massor både av dom svarta och dom rödgröna, men dom är otroligt små i år istället.
    Fortfarande får jag upp det gamla inlägget från 2016 först när jag går in här hos dig. Jag tror att du fått upp det som ett ”fast” förstainlägg.
    KRAM/Susie

    Gilla

    • Märtha
      Jul 30, 2019 @ 11:11:38

      Tack för det! Trevligt att du också verkar gilla chili som en krydda! Vi har fått kyligare luft, men inte en endaste droppe regn!!! Våra druvor växer utomhus, en av de första labrusca-sorterna som kom till Finland. Kämpar med en artikel om rosor på Tasmanien, har förlorat mig i bilderna därifrån – texten skall vara inne till finska Rosenbladet i morgon… Skall se vad jag kan göra åt inlägget! Skriver e-post snart, kram, Märtha.

      Gilla

Bloggstatistik

  • 88 763 hits

Flagcounter

Flag CounterFlag Counter
Znogges hörna, filialen

Där en glad hundägare håller hov men ingen blir utskälld...

Skogsträdgårdsbloggen

Odla ätbart överallt

gotlanduppochner

Vi hoppas att du ska trivas med våra ö-inlägg. Oavsett om du bor på ön året runt, kommer hit med jämna mellanrum eller aldrig varit här... Givetvis skulle det varit trevligt om vi kan få dig, som aldrig varit på Gotland, att åka hit för första gången. Vi tror inte du skulle ångra dig. Chansen är betydligt större att du drabbas av samma känslor som Bosse fått varje gång, som vi varit här på semester. Välkomna önskar Bosse och Solveig Lidén!

Livet efter 80

♥ Hänt ♥ Känt ♥ Tyckt ♥ Tänkt ♥

Anitas blogg ... De fyra blomsterhaven

En blogg om fyra blomsterhav ... på min fönsterbräda, i mitt uterum, i min trädgård och ... allas vår trädgård

att leva sin dröm

med ljuvliga hundar

Parasta lähteä nyt

Matkoja lähelle ja kauas

Lena i Wales, Spanien, Sverige och lite överallt

Lena Dyche reseledare och guide sedan 30 år. Här delar jag med mig av resetips från Wales, Spanien, Sverige och lite överallt, på ställen jag bott och arbetat i. lenadyche(at)gmail.com

Livet efter 70 – Blogg 2004-2018

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

%d bloggare gillar detta: