Bussigt!

Eugen bodde på Stenbackan, Arvid i Svedars och Nestor i Röukas, högst fem kilometer från varandra. Och sen fanns Oskar på Brams på några kilometers avstånd, han som skrev ”Brams-Oskar” på tipskupongen. De hade något gemensamt, de skötte kommunikationerna, hade var sin taxi. Privatbilism var inte något man ägnade sig åt i småbyarna runt träsken på 1950-talet, precis. Sakteliga dök det upp en Moskvitch, en Datsun, en Folkvagn, men…

..buss eller taxi var det som gällde. ”Koskis buss” rullade på med samma chaufför, samma tidtabell i vidpass 30 år – en institution! Kom vid åtta-tiden på morgonen, körde via en krokig och byarik väg till Vörå, därifrån vidare till Vasa – hela resan tog nästan två timmar. Tillbaks kom bussen vid femtiden. En stadsresa = nio timmar. Man kunde sända ”vad som helst åt vem som helst” med den bussen. Koski vissste var alla bodde och var pålitlig som bara den. Bussbolag: Oravais Trafik.

Trots det namnet gick det ingen buss till kommuncentrum åt motsatt håll för oss i avkroken, till Oravais. Sådana linjer fanns bara inte. Då var det Arvid eller Eugen som körde, eventuellt någon grannskjuts. Ofta Arvids ryska Volga, de små grå säger att han hade en sådan.

Volga, hittad på nätet

Nestors bilmärken har OO ingen aning om. Men bild finns från ett kusinbröllop, och 12-åringen med sitt tjocka hår avbildades på egen begäran vid Eugens nya vrålåk. Troligtvis åkte hela familjen dit med Eugens finfina birs. Snygg, va?

En gång behövde ett gäng skolbarn besöka tandläkaren i Oravais. Kalle fyllde sin Folkvagn med de små, och så bar det iväg. Bilen hade riktningsvisare som skulle gå upp när chauffören drog i en spak, men det var trögt före i mekanismen. Kalle satte ut handen genom sidofönstret vid vänstersväng, och den som satt till höger om honom fick göra sammalunda vid högersväng. Resan förlöpte väl, tandläkaren är förträngd.

Folkvagn med riktningsvisare, från nätet (se vid fönstret bakom framdörren)

Men buss… Skolbussen till mellanskolan i Vörå började gå i mitten av 60-talet. Underbart! Inte mera tidiga morgoncyklingar på fem kilometer för att hinna i tid till skolan. Skolbussen körde först en landsvägsögla, och när OO steg ombord återstod knappt 20 kilometer nästan rak väg. Inga förseningar. ”Rasijeffos Martti” körde som klockan, var glad och skojfrisk och uppmärksam, han ”såg” oss. Eftersom han alltid spanade och väntade om någon inte fanns på rätt plats, utvecklade vi ett ”sjukanmälningssystem” så att vi alltid vid laga förfall ringde till någon som steg på några hållplatser tidigare så att Martti fick veta. Hållplats? Nej, såna fanns inte. Bussen stannade där passageraren bodde.

Och på lördagarna åktes dansbuss, samma bolag, olika chaufförer. Ibland fick OO vara konduktör, roligt! En gång hittade en fiffikus på att när ”Vårt land” spelades i radion klockan 00.00 skulle man stiga upp och stå, oberoende av kurvor på vägen. En stadig tradition under många år.

OO ville ha en bild på en gammal buss, kontaktade nuvarande Oravais Trafik – och fick en bild på precis rätt buss:

Schangdobel a la 1960!

Tillverkad i Närpes (enda bussen som Närko gjort) 1960, nöttes av glada skolelever hela årtiondet. OO bara gapade när bilden damp ner i e-posten. Bolaget fungerar fortfarande på samma människonära sätt! Trots att OO aldrig har sett dem hon korresponderade med så fanns tjänstvilligheten där. Visserligen finns gemensamma bekanta men ändå… Härlig buss!

Bus och bråk i bussen? Njaääee… Vi hade våra bestämda platser, och ve den som… En gång blev OO faktiskt fastbunden, eftersom hennes ljusblå jacka hade ett buspojksfrestande hängande knytskärp. Endast en lös knut, precis tillräcklig för att bromsa uppstigandet och åstadkomma skratt. En annan gång hade grannpojken nyspulver med sig, en tant upptäckte det och bad att få. Hon drog i sig och nös och nös; ”oj så skönt att får rensa rören”, sa hon. Buset kom av sig.

Bussen kostade. Busskortet hade 50 markerade punkter, med en speciell tång klipptes ett hål för varje resa, vid femti fullt var det dags att köpa ett nytt. En av de elever som steg sist ombord förtjänade sin resa genom att agera klippare. Om det var Marttis eget påhitt eller om bolaget rekommenderade, det visste vi inte. Och inte brydde vi oss heller. Vi var bussgänget och tog hand om varandra, Martti tog hand om oss.

Nutida OT-buss

Tack, Lena i Wales för att du väckte mina minnen genom att berätta att du guidat en buss finlandssvenskar. OO kontaktade Filip, som visade sig vara den som rattade bussen. Tack, Filip, Niklas och hela gänget på OT!

13 kommentarer (+lägga till din?)

  1. Nancy Lökfors
    Maj 02, 2019 @ 09:51:28

    Filip rattade tryggt en busslast till Lofoten o tillbaka till Vasa i somras. En härlig resa. Betydligt bekvämare än bussen till o från skolan hela mellanskolan och gymnasiet.

    Gilla

    • Märtha
      Maj 02, 2019 @ 10:49:42

      60-talsbussarna (och bilarna) hade inte samma konformitet som färdmedlen av idag. Roligt att jag aldrig ens sett Filip, men jag vet precis vem han är! Tack för att du läst och visar det!

      Gilla

  2. Kristina Bosson
    Maj 02, 2019 @ 20:29:25

    Så roligt att få läsa detta. Duktig skribent och intressant ämne. Jag är stolt att jobba på OT.

    Gilla

    • Märtha
      Maj 02, 2019 @ 20:38:55

      Tack för det! Det verkar bli rekord i antalet läsare idag, jag är inte van vid att ha fler än 20-30 visningar per dag – och nu bara dräller det visningar i statistiken. Ett populärt bolag, tydligen! Bra det! Jobba på med glädje!

      Gilla

  3. Brita
    Maj 02, 2019 @ 22:05:04

    Och jag är stolt mor till Niklas👍

    Gilla

    • Märtha
      Maj 02, 2019 @ 23:32:24

      Hej, Brita! Det visste jag inte – men nu vet jag! Jag får ”nöja mig” med att vara stolt över mina systersöner med hustrur… Jag trodde inte mina ögon när jag fick bilden av bussen. Inte känner ju Niklas mig, vad jag vet… Tack för att du läste!

      Gilla

  4. Lena i Wales
    Maj 03, 2019 @ 10:14:08

    Rolig läsning!
    Kul också att jag kunde inspirera dej till detta.
    Det var en trevlig dag med Oravais passagerare i Wales.
    Filip var en bra chaufför och dessutom trevlig och snygg!
    Tack igen Märtha!

    Gilla

    • Märtha
      Maj 03, 2019 @ 10:21:20

      Dubbeltack, Lena! Det har blivit visningsrekord på min blogg, jag är ju inte van vid fler än högst 30 visningar per dag, igår var det tio gånger fler, drygt… Filip skrev att han läst inlägget två gånger, bolagets chef som sände bussbilden gillade det hela, o.s.v… Ibland lyckas man bättre än ibland… Vädret har misslyckats nu. Lite snö, just nu +2,3 – och mycket högre temperaturer utlovas inte idag… Ha det gott! Märtha

      Gilla

  5. Tapio
    Maj 06, 2019 @ 15:23:13

    Hej. Eugens bilmärke är Simca. Modellen Beaulieu, Versailles, Chamborg eller Vedette. Kan inte säga säkert från bilden.

    Min pappa hade Versailles för en kort tid. Fords V8 motor med mera 😊. Den var en jättesnygg bil, men för dens dålig kondition åkte vi till Rauno Rinta-Jouppi till Storkyro och bytte den till en ny Fiat 600 😱🤯. Rauno hade just sålt korna och börjat bilhandel. Året var kanske 1963.

    Tapio

    Gilla

    • Märtha
      Maj 06, 2019 @ 18:18:44

      Tack, Tapio! Bra med lite mer bilkunskap i släkten! Rymdes Enok faktiskt i en Fiat 600? Du var också med på bröllopet, men jag ville inte sätta in en bild där flera kusiner fanns med… Tänk, att Simca gjorde en sådan bil! Har varit och hälsat på Irma och Svea, försöker ta reda på lite mera om Heinola – om det lyckas! Ha det bra! Märtha

      Gilla

  6. Carita Liljendahl
    Maj 08, 2019 @ 21:24:29

    Ja, det var det här inlägget som gav dig många kommentarer och besök 😀

    Gilla

Bloggstatistik

  • 68 519 hits

Flagcounter

Flag CounterFlag Counter
gotlanduppochner

Vi hoppas att du ska trivas med våra ö-inlägg. Oavsett om du bor på ön året runt, kommer hit med jämna mellanrum eller aldrig varit här... Givetvis skulle det varit trevligt om vi kan få dig, som aldrig varit på Gotland, att åka hit för första gången. Vi tror inte du skulle ångra dig. Chansen är betydligt större att du drabbas av samma känslor som Bosse fått varje gång, som vi varit här på semester. Välkomna önskar Bosse och Solveig Lidén!

Livet efter 80

♥ Hänt ♥ Känt ♥ Tyckt ♥ Tänkt ♥

Gilla

min vardag, en bråkdel av mitt liv

Anitas blogg ... De fyra blomsterhaven

En blogg om fyra blomsterhav ... på min fönsterbräda, i mitt uterum, i min trädgård och ... allas vår trädgård

att leva sin dröm

med ljuvliga hundar

Parasta lähteä nyt

Matkoja lähelle ja kauas

Lena i Wales och Spanien

Lena Dyche reseledare och guide sedan 30 år. Här delar jag med mig av resetips från båda mina hemländer, Wales och Spanien. lenadyche(at)gmail.com

Livet efter 70 – Blogg 2004-2018

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare

Ironi blandas med egensinnig humor. Ibland kan inläggen ta ett och annat allvarligt galoppsteg.

%d bloggare gillar detta: