Några nyttiga (njaa) nyord

OrdOdlaren är sällan den som tar till sig nymodigheter på direkten. Nä, det skall funderas och prövas lite först. Mycket, till och med. Och nu när nyordslistan för 2018 kom, då log OO. Hon har ju använt det ena ordet i över två år! Och inte bara ordet, gärningen också.

Bokashi. ”En japansk fermenteringsmetod…”. Det bästa som OO kommit på för köksavfallet sen hon var hästägare och allt biologiskt avfall sattes på sitt speciella ställe, omgivet av hästskit. Effektivt.

Ett föredrag i oktober 2016 var starten på det hela. Här har experten Marina radat ut lite attiraljer, flera av dem åkte hem med OO och BJR samma kväll, och sen har det rullat på.

Och bl.a. så här serverade hon förklaringen. Visst ”luktar” ströet med sina bakterier lite, men det är övergående, eftersom allt sker ”bakom lyckta dörrar”, lufttätt. Vintertid får den fermenterade massan frysa i olika säkra (för diverse djur) behållare, på våren grävs allt ner i odlingslandet och växterna exploderar. Nästan.

Andra nyord. Flossa? Dansrörelse? Nä. Vad säger kaiman Måås-Fjetterström (1873-1941) till det? En urgammal vävteknik i vilken hon designat fina värdefulla mattor. Har nyordslanserarna tappat det? En matta med lugg, dock kortare än rya. (Kaima = namne. Finskt ord med svensk ändelse. Så blir det ofta i korsspråkande. Se nedan.)

Intryckssanera? Det behövs då och då, och den verksamheten praktiserades redan på 1980-talet. Gymnasieläraren satt tyst i tysthet och blundade och tömde hjärnan. Fungerade faktiskt också rätt så bra i bussen. Nollavfall (eller i två ord), bra i stället för det nästan enbart mediasexiga zero waste. (Bokashi hjälper…)

Hur många nyord överlever och blir vardagliga? 34 lanserades. Vad minns ni av gamla nyord? Använder ni dem?

Döstäda (2017), används. #metoo… Alternativa fakta, fejkade nyheter… Och dabba är en dansrörelse! Ojdå. I äldre ungdom dabbade vi oss när vi gjorde bort oss. Ploggar ni? Joggar och plockar skräp samtidigt…

Korsspråkande (2016) – samtidig användning av en persons samtliga språk vid t.ex. inlärning. Oj, vad vi finlandssvenskar korsspråkar, vi vet ju knappt om vi pratar svenska, finska, slang eller dialekt när vi är igång. OO höll danskurs för både svenskspråkiga och finskspråkiga elever på samma gång: Nyt otetaan första steget vasemmalle, siis flickorna alkavat med höger… Det blev en rolig sekamelska (hi!). Och vid det här köksbordet blandas och svängs på många språk och dialekter. ”Kors” räcker inte. Läslov – dåligt. Läs = plugga, lov = ledighet.

Ögonkramp (2015) – när man tittat för länge på mobiltelefon (eller annan skärm). ”Inled varje lektion i skolan med att ha eleverna att blinka, blinka” – så sa optikern. När man stirrar på elektronisk skärm blinkar man mera sällan. Ögonen mår inte bra.

2015 kom också mansplaining – när en karl förklarar för en ”ovetande” kvinna hur saker och ting förhåller sig. Och så visar det sig att hon verkligen är en större expert än han, men hon är ju kvinna, så han förutsätter… Ordet finns också på isländska, att hrútskýra. Útskýra = förklara, hrútur = bässe… Informationen kommer från synnerligen tillförlitligt håll. På sätt och vis så kan man se vem som har en viss benägenhet att mansplaina. Eller vad sägs om den här bilden från en uteservering i Plettenberg Baai? Vem har måhända större benägenhet för det?

Vänder kalender

Det har varit lite svårt att vänja sig, men nu verkar OO vara på spåret igen: kalenderbyte 1 januari. Under alla 38 jobbår skedde det jobbet i augusti, då pynjades det med den lilla gröna boken som kom som födelsedagspresent från grannlandet, varje år. Här är skattkistan:

Och vad hittar vi väl där, ja vad hittar vi där?

Jo, alla de gröna och ett flertal andra – och skolans årsberättelser. De gröna måste prydas med någon tokig bild från gången sommar, elevlistor skrevs in, läsordningar likaså, varje ämne (psykologi, religion, studiehandledning, dans, övrig undervisning) hade sin egen färg… övrigt beaktandsvärt fick andra färger och figurer.

I kistan finns också mammas små kalendrar, den äldsta från 1948, den yngsta från 2005. OO:s äldsta är från 1967. Mammas anteckningar handlar främst om jordbruket. Nån gång skall det läsas…

Inför ett nytt år skall många notationer ”köras in”. De här två kalendrarna är oumbärliga hjälpredor. Den större (stor nog för att inte omkomma i tidningshögar) ligger på köksbordet och håller reda på körövningar, möten, kurser, konserter, operor, födelsedagar och andra tillställningar. Den ljusblå är den billigaste och behändigaste i handeln, fungerar som en förkrympt kopia av den tidigare nämnda. den halas upp ur handväskan när ett nytt datum för möte skall slås fast på det innevarande mötet, t.ex. Såvida den inte har blivit hemma…

Mappkalender som hänger på sitt bestämda ställe, med fickor för varje månad, behövs för på förhand inköpta biljetter och mera sådant. Där får sådana papperslappar och bevis vila ”i sin månad” i väntan på ibruktagning.

När dagen gått skall den dokumenteras, med några rader. Lyckas inte alltid, men närapå. (Och på resor skrivs mer utförlig resedagbok). Den blå boken har nu hängt med i fem år, som av slitningen märks. Har öppnats minst 5 x 365 gånger… Högst fem rader per dag, lite om väder och vind och speciella händelser. Som ytterligare minnesstöd finns foton, speciellt från trädgården den femte och den tjugonde i varje månad, från mars till oktober. Ungefär.

Kalendertrender har inte fastnat i OO – även om hon var tidigt ute med mindmapping och ”egna” anteckningar (figurer, färger) som stöd för inlärningen. OO har också några meter fotoalbum med inlimmade kvitton, biljetter, program av olika slag och övrigt minnesgods, men scrapbooking, nä. Och Bullet Journal – bujo – går helt förbi. Har heller aldrig haft större behov av att skriva ner målsättningar, bucket lists, notera när blogginlägg skrivits, när Facebook uppdaterats, hur nattens sömn varit, med mera. Livet har gett sig självt utan långtidsplanering. Visst är det bra att planera – med tanke på att inget går som man har planerat, men… Det är liksom kanske lite till att ha kommit upp i åren…

Det finns ännu en viktig kalender! För man skall också kunna njuta av en ny vacker bild varje månad – en ros, till exempel. Läsa namnsdagar på svenska och finska, kolla månfaser… OO har två, på två utvalda betraktningsställen… Gissa vem som har fotat och ombesörjt kalendern (with a good help from my husband)? Har några kvar, som gärna avyttras för tillverknings- och postningskostnader, utan vinstintresse. Märk väl, att OO inte förtjänar på det här, allt går till Borgå Trädgårdsförening – de gammaldags buskrosorna finns i rosariet som sköts av samma förening. Ta kontakt privat, via Facebook, sms, brev, telefon, e-post – eller via kommentar där OO får veta hur hon kontaktar!

Ett Gott Nytt År till er, Alla Läsare!

Nästa Nyare inlägg

Bloggstatistik

  • 37 697 hits

Flagcounter

Flag CounterFlag Counter
gotlanduppochner

Jag hoppas du ska trivas med mina ö-inlägg. Oavsett om du bor på ön året-runt eller någon gång varit här på besök. Förhoppningsvis kan jag få dig att längta tillbaks. Givetvis skulle det varit mysigt om jag kan få dig, som aldrig varit på Gotland, att åka hit för första gången. Jag tror inte du skulle ångra dig. Chansen är betydligt större att drabbas av samma känslor som jag fått varje gång, som jag varit här på semester. Här skulle jag gärna vilja stanna kvar. Välkommen önskar Bosse Lidén

Sista försöket

♥ HÄNT - KÄNT - TYCKT - TÄNKT ♥

Gilla

min vardag, en bråkdel av mitt liv

Anitas blogg ... De fyra blomsterhaven

En blogg om fyra blomsterhav ... på min fönsterbräda, i mitt uterum, i min trädgård och ... allas vår trädgård

att leva sin dröm

självförsörjande på en ö i Mälaren

Parasta lähteä nyt

Matkoja lähelle ja kauas

Lena i Wales och Spanien

Lena Dyche reseledare och guide sedan 30 år. Här delar jag med mig av resetips från båda mina hemländer, Wales och Spanien. lenadyche(at)gmail.com

Livet efter 70

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare

Ironi blandas med egensinnig humor. Ibland kan inläggen ta ett och annat allvarligt galoppsteg.